lite mellan varven en onsdag.

Vad ska man med anslagstavlor till när det finns pinterest… Kanske för att man är lite mossig sådär, kanske för att man inte vill nåla ihjäl en tapet, kanske som kom ihåg. Det är ju nästan lite som om att skriva inspirationen på näsan liksom, pinterest kan man ju glömma i månader och år om det vill sig illa. Eller kanske för att man tycker det är lite skönt att fastna i vissa saker sådär alldeles bredvid, när man mikropausar mellan varven.

Jag velade rätt länge den här gången. Skulle den vara tygklädd, skulle den vara målad, skulle den helt enkelt vara något som jag egentligen inte kom på just vad det skulle vara. Så det blev en sådan här i plywood som faktiskt blev helt perfekt i kontrast till Morris om jag får säga det själv. Skönt med anslagstavla och ja, min dator står där på bordet annars. Och den är jättestor. Så var det med den saken.

Fick världens godaste hemmagjorda godis igår som jag nästan åt upp som fika idag. Den kanderade blodgrapen fick jag av en ny bekantskap. Vi hade nämligen avspark av ett än så länge hemligt projekt. Det var en bra dag. Kanske för att avsparkar är ju sjukt spännande.

Tänkte att solen var precis så varm som den såg ut. Men jag och sticklingarna gick in igen.

Undrar just om det har gått lite överstyr när sticklingar blir lite mer än väldigt små. Vart går gränsen liksom. Hursomhelst så har de jord och finkruka nu. Jättefin kruka som snart är i affären i en hel massa storlekar.

Egentligen är den här klockan helt oäkta och frågan är om den ens funkar. Men vi tänkte att den kanske funkade till tidsresor i alla fall. Fast om man bortser från allt det där så är det ju rätt fint med en klocka kring halsen. Som en hemlig medaljong men nyttig baksida om man man vänder på den. Kanske vore något jag som aldrig har klocka och dessutom aldrig i hela mitt liv har varit ute i allt annat än sista sekunden. Om turen är på min sida vill säga…Tänker att det är smartare än armklocka. För har man armklocka så ser ju alla att man har klocka och då förväntar sig ju alla att man ska slänga en blick på den och på så vis komma i tid. Men har man den lite hemlig såhär, kan man ju alltid vända den inåt eller stoppa under tröjan när det går åt pipsvängen trots att man gjorde allt som stod i ens makt för att komma i tid. Rätt märkligt det där med tiden. Och ändå är just tiden, det enda vi med säkerhet kan säga att vi alla har precis lika mycket av…