-
del 1 – en lovely kick off
Och jag är glad att jag är Lovely med just er!
Igår tog jag tåget till Hotel Tylösand och till kick off nya för Lovely Life. Jag har ju tidigare skrivit om att vår sajt bytt ägare då grundarna Johanna och Amelia tillsammans med redaktionen, Kristin och Ulrika begav sig på nya äventyr. Och nu är allt äntligen klart med full fokus och en massa lovely tankar framåt! Snyggt och härligt uppstyrt av de nya ägarna av Lovely Life , Mia Anderberg och Mikaela Lidmar. Och nästan precis på dagen då det hela blev officiellt samlade de helt enkelt ihop oss alla till en kick off på hotellet. Vi möttes vid lunch och en av de bästa goodiebags jag fått någongång. Bara sådär härligt, ska visa en annan dag.
Anna hade packat snyggt.
Vi åt gott mest hela tiden. Det var väldigt härligt alltsammans och vackert. Och trots vi var en skara som verkligen inte åt precis allt så styrde hotellet med vegetariskt, vegansk, nötfritt och det ena och det andra utan några som helt problem. Gillas!
Mitt allt det goda så workshopade vi som allra bäst. Det haglade idéer, inspiration till max och diskussioner högt och lågt. Precis som det ska vara på en kick off. Fast mest av allt låg ett stort varmt hjärta som en bubbla över alltsammans. Det är ett fint sällskap och ett väldigt snällt.
Matilda och Nathalie gjorde sin grej.
Och det vände och vreds på saker. Det är så galet inspirerande att hänga såhär. Ett dygn känns som en månad om man tänker på hur mycket hjärnan fylls på. Här snackar Anna med Mikaela.
Mia hade med sig sticklingarna till hela gänget från Aprill Aprill – Johannas berömd palettblomma med egen #palettbladunite. Men hjälp, jag glömde min! Mia, du måste förvalta den väl. Jag kände i magen att just dessa sticklingarna var fyllda med kreativ energi att ta till när man behöver.
Det absolut finaste med Hotel Tylösand är att, det förutom är som en hel värld, ett litet semesterparadis vid havskanten, har Sveriges största konstgalleri. Jag hade helt klart bara kunnat åka dit för alla fantastiska fotografier. Jag blev så inspirerad av alla porträtt hade jag nästan bestämde mig imorse (var tvungen att smita upp lite tidigare för att spana på nära håll) för att hädanefter mest bara fotografera människor. Såklart kommer det inte bli så men den här typen av fotografier innehåller ju så mycket så att det går att jämföra med en bok. Vissa bilder kunde jag knappt slita mig ifrån. Ju mer man tittade desto mer undrade man…
När vi var klara med workshops och annat landade vi i varsitt rum på fjärde våningen. Jag svimmade av utsikten. Det var disigt men hisnande. Jag och Nanna delade rum, bubbel, smågodis och en hel massa fina samtal.
Hotellets SPA är både prisbelönt och alldeles ljuvligt. Utsikten över beiga sanddyner och dimmigt hav går ju verkligen inte av för hackor. Men förutom det har man lyckats skapa en heltäckande oas. Det känns som man har tänkt på precis allt vid Hotel Tylösand. Känns som ett resort där du kan stanna på samma plats i en vecka minst. Något för alla. Flera restauranger, massor av konserter och event, spa, frisör, makeup, 53 träningspass i veckan. Kolla runt på deras hemsida vetja.
Efter badande och bubbel snajdade vi om för middag.
Och pratade. Och pratade. Över en alldeles ljuvlig fyrrättersmiddag och vin. Sedan babblade Nanna och jag tills vi var tvungna att bestämt intala oss att vi var tvungna att sova. Vi lät fönstret mot havsvindarna stå öppen och somna till vågbrus är ju något alldeles extra fint. Att vakna på samma vis är ju inte heller fel. Överhuvudtaget…
Fredagsfortsättning följer imorgon!
Glöm inte att kika in på alla Lovely Life´s bloggar. Vi är så många bra!
Mari & Strenghielm
Nanna & Så fint jag vill
Anna & Northen Delight
Lina & En lång blondin
Marina & The beauty edit
Malin & MVH Borstahusen
Nathalie och Matilda & Babes in boyland
-
husesyn från en villa vid ping river
Chiang Mai. Vi längtar tillbaka. Mest efter alla människor vi hängde med. Men också efter dofterna, ljuset och ljuden. Ljuden ja, jag tänkte på det i morse faktiskt. När fåglarna kvittrade som mest, det är vackert trots att våren inte är riktigt här ännu. Jag älskar att sova med fönster på vid gavel och dessutom är våra fönster så tunna så morgonljud är alltid mitt i rummet. Men ändå, i jämförelse med de öronbedövande ljuden om morgonen när vi sov i den där villan. Så olika, vackra på sina alldeles egna sätt. Och säkert var det olikheten som gjorde dem så speciella. Så är det ju alltid.
Här kommer ett bildsvep från villan där alldeles bredvid Ping River utanför staden. Nu verkar det som vi knappt bor där men grejen var att vi lämnade huset tidigt varje morgon, påväg mot annat, och kom tillbaka när solen gått ner för länge sedan. Så jag insåg att skulle det bli några bilder alls var jag tvungen att smyga upp i gryningsljus, samma dag som vi skulle lämna huset och Thailand för att bege oss hemåt…
Nu ser ni inte floden men den ligger där i allt det gröna. Långt därborta kunde man varje morgon se människor arbeta bland odlingarna.
Och där till vänster ligger Kristo och sover.
Huset var jättestort och flera familjer skulle kunna hänga här samtidigt. Poupy hade funnit det via Airnb. Överallt fanns sittplatser som gjort för evighetshäng.
Älskar det mörka återvunna träet, som återkommer överallt i Thailand. Och likaså alla fantastiska vintagemöbler.
Varje sovrum hade eget badrum och speciell stil. Skjutdörrar mot pool och grönska.
Det fina var att huset var i stort sett tomt sånär på det vackra. Lite böcker och wifi såklart. Men annars var liksom fokus på att hänga, bada och bege sig på äventyr.
Typiska dörrar i Chiang Mai. Och typiska väggar.
Världens största bord alldeles vid poolen och tusen miljarder stenar som barnen använde till att rita som figurer. Fast bara några.
Smart lösning för hörnsoffa.
Packat och klart för hemfärd.
Ganska härlig packning om jag får säga det själv. Och min nya väska och datorfodral, en present från Poupy.
Och presenter till små vänner.
Köket var enkelt men fullt utrustat och supersnyggt.
Med dörr ut till uteköket. Jag kan lova att Kristo smällde av på riktigt här. Snacka om dröm.
Det var liksom inte en liten kokplatta… Två hoar, grill, gasspis. Liksom alla drömmars ute kök.
Sen är det ju klart att solen och palmerna gör sitt till.
Och all den råa betongen.
Tillsist vaknade familjen. Såklart man tar chansen på att laga frukost utomhus.
Kanske godare än annan frukost.
Ett av badrummen.
Och i Liv´s och Nomi´s rum stod badkaret bredvid sängen. Så galet härligt.
Och såg man åt andra hållet såg det ut såhär.
Har nog aldrig fått så mycket badrumsinspiration som här. Det fanns ju några att välja på.
Alla handfat satt på gamla vintage-skänkar.
Balkongen sträckte sig från tjejernas rum till killarnas.
Det här är lite det jag menade med evighetshägn. Överallt fanns det plats att sitta, att vila, att prata.
Smarta lösningar var man än såg.
Skjutdörrar i gammalt trä. Helt klart allra finast.
Det fanns en vind också. Med sovrum och gympasal, tyckte Nomi.
Och bild tagen från gympasalen. Med ytterligare ett sovrum innanför turkosa fönsterluckor.
Själv sitter jag just nu på tåget med Mari . Påväg på träff med hela Lovely Life.
-
även ett simpelt hörn kan vara som en egen värld
Det är ju ingen hemlighet att jag älskar skåp. Kanske är det så enkelt att de får mig att tro att jag kan hålla koll på stökigheten. Liksom proppa skåpen fulla och sedan är du ju rätt tomt utanför. Fast mest är det alldeles säkert för att skåp blir som ett eget litet universum i sig. Lägg av, tycker säkert många, det är ju en möbel och inget mer med det. Men då har man inte provat tänker jag. Att fylla det, att öppna och stänga tusen gånger och valt bästa platsen. För att inte tala om det man ställer ovanpå.
Så var det där med hörnskåp. Jag har haft ett par år av förundran och beundran över denna supersmarta möbel. Nu är ju detta ingen nyhet i möbelsvängen, inte ens en trend. Men jag har nog inte landat i det sådär på riktigt förrän på senare tid. Så pass att jag har räknat hörnen i vårt hus och funderar skarpt på platsbyggda här och där.
Jag menar finns det något bättre sätt att använda ett hörn på. Något så totalt supersmart. Förmodligen inte. Planen med detta skåp är inte just detta hörn. Meningen är att det ska förankras på samma sätt som det platsbyggda sedan 1913. Målas in i väggen och vara som det alltid stått där. Men så länge funkar det här. Och kanske blir det lite glas också…
Och det där med universum, åtminstone en egen liten värld. Prova vet jag.
-
cirkustält och lite som förr
Nu är jag verkligen ingen Fideli men vem är det liksom. Hursomhelst hade jag ett litet cirkustält från boken I love Paper i bakhuvudet när vi skulle skapa en skyltning i somras. Men allra första skar jag ut en massa noter och hängde på en tråd.
G-klaven var såklart knivigast att göra men blev rätt bra. Investera i bra skalpell och skärunderlag.
Skyltningen skulle vara till Katrineholms kulturskola och handla om vad som händer där under sommarlovet. Om man inte har någon megaskrivare som rymmer allt jag ville ha sagt, får man ta till gammalt sätt att kalkera för såhär tjusigt skriver inte jag.
Du börjar med att hitta ordet. Skriv ut detta från din skrivare. Du kommer förmodligen behöva ta ett ord i taget för att kunna få storleken du önskar, och ibland bara enstaka bokstäver. Ta ett blankt papper och rita fullt med blyerts, som till höger i bilden. Se till att arket inte är så mycket större än själva ordet, för att slippa blyerts på andra ställen på det slutgiltiga arket. Å andra sidan är det ju suddbart, smart.
Lägg pappret med blyertssidan nedåt mot pappret då ska skriva på. Lägg det utskrivna pappret ovanpå de båda andra. Ta en bläckpenna och följ konturerna på orden som du skrivit ut. Av trycket kalkeras ytterlinjerna på ditt nedersta papper.
Hängde ni med? Här har jag sedan fyllt i blyertskonturerna med tusch.
Fyll i och sådärja. Snyggare än ett tryckeri kunde gjort. Lite mer långsamt bara fast ganska kul. På det här sättet kan du kalkera precis vad du önskar, i vilken storlek du vill och dessutom på vilket material du vill.
Och så var det själva tältet. Gjort efter en av Fideli´s mallar. Väldigt härligt och inte jättesvårt om man nu känner att man behöver just ett cirkustält. Jag använde mig av vanliga kartongark, de största, som finns på vanliga bokhandlar. Tänker att de är ca 50×70 cm.
I skyltningen återanvände vi vimplar som jag gjorde då Mokkasin var en fysisk affär. Jag vet att jag visat dem tidigare här men nu hittar jag inte inlägget. De är i alla fall stämplade med sommarlov x 50 sådär. Allt man önskar av en sommar så att säga…
Sommar ja. Öppna dörrar mot det gröna och pioner i trädgården. Fint. Fast först vår, älskar att det var tio grader igår kväll.
-
for the monday coffee
Jag är så imponerad av de som kan sticka. Så pass att sitter jag på tåget och någon stickar så kan jag inte låta bli att förhöra mig om det ena och det andra. Senast fick jag veta av en kvinna att hon hade olika stickningar beroende vad hon gjorde. En TV-stickning, en för tågresa, en speciell när hon fikade med väninnor, en avancerad som krävde all koncentration… Wow, tyckte jag och önskedrömde mig bort på instagram och alla nya, heta stickmärken som poppat upp. Nog för jag inte ska ha en liten bebis men ojojoj hur många vackra bebiskläder i stickat finns det inte. Kalinka Kids är en av de superbegåvad i sticksvängen.Påtal om begåvade. Fideli Sundqvist släpper strax sin andra bok Paper Garden . Då jag fortfarande står kvar på Adlibris med citatet”Det är i alla högsta grad min önskebok.” på hennes förra bok I love Paper så förstår ni ju hur mycket jag önskar den här. Släpps i maj.Från det ena till det andra så hittade jag ett par perfekta jeans i helgen. Jag har letat efter högmidjade och smala jeans ett tag som inte är sådana där ickejeans, med låtsatsfickor och supermegastretch. Weekday´s Thursday iBlue är precis så och dessutom eko, tack.Jag bär sällan klackar men jag är totalt kär i mina höga Suzanne från Swedish Haspens. De blir bara snyggare och snyggare för var år som går, mina har dessutom obemärkt badad i en saltvattenspool. Och så var det bekvämligheten, hur mossigt det än låter. Men de är så sjukt sköna och likaså mina Jodhpur från samma märke. Älskar dem för jag kan gå mil i dem om jag skulle behöva.Amplar tycker man ju är härligt alltid. Man önskar ju växter i alla nivåer. Innan har jag mest hittat på loppis men frågan är om planen håller inför att fylla terassen till sommaren. Granit är ju inspirerande som alltid och jag gillar verkligen denna ampel med grönt glas.Grafiskt, verkligen i all ära men jag är fasligt trött på alla miljarder prints som kommer och går, skapade utifrån ett program i datorn och utan vare sig pensel eller penna. Jag saknar feelingen i dessa, jag saknar det vackra och det operfekta. Jag kan lova att har det i bakhuvudet när vi funderar på kommande prints i affären. Linn tipsade mig om Clare Elsaesser och så fint. Printsen kan köpas i olika storlekar och kvaliteter här . Man ska bara välja… -
our weekend diary
Liv blev 13 igår. Alltså fem år sedan dagen då jag lovade henne en chihuahua till trettonårsdagen. Och vi må vara uslast i världen men nu är det faktiskt så att löftet var just en chihuahua och vill nu inte trettonåringen ha just en sådan utan en pomerian istället så blev den ingen hund.
Kan bara tänka hur det hade varit om vi hade haft en liten chihuahua i en låda på bordet istället för de andra paketen.
Nu var där nya sneakers, överkast, en bok, doftljus och ett halsband istället. Lugnast så. Och en matchande pelargon istället för granen som står kvar på fönsterkarmen.
Buketten fick hon dagen innan då vi hade släktkalas.
På lördagsmorgonen skålade vi i smoothies.
Och bestämde över frukosten att det var en vacker dag för en utflykt. Liv fyllde år, solen sken och alla var lediga.
Snart tonåring och tonåring. Hjälp! Och nya dojjorna.
Sagt och gjort, vi hoppade in i bilen och for till Stockholm för lunch på Flippin´ Burgers. Trots att vi var där femton minuter efter öppningstid vad kön ringlande lång. Snacka om poppis. Så Kristo fick vänta in bord medans vi andra gick och shoppade lite nya böcker.
Men snart var vi tillbaka och det var dags att välja.
Bara bra råvaror.
Herrejisses vad det levererades hamburgare från det öppna köket. Det kändes som halva Vasastan var där.
Flippins´Burgers populäritet går verkligen inte att ta miste på. Kolla bara press-listan. Betyg kommer nedan på själva maten. Och så himla trevligt, på allt och alla som jobbade där.
Som sagt, älskar att man tänker så mycket på råvarorna. Kidsen älskar hamburgare fast inte från McDonalds då. Och när köttet är bla härifrån känns det hela så mycket bättre.
Charlie har utvecklat en liten besatthet över serien Kapten Kalsong. Inga kommentarer på den.
13 år! Älskade lilla unge!
Nu har vi en riktig hamburgarekännare i familjen. Och kära Flippin´Burgers, era hamburgare var den allra godaste NÅGONSIN hälsar Viggo som ätit sig igenom en hel massa under åren. De andra instämde helt klart.
Själv åt jag en vegoburgare som de lyckats bra med. Gillade konsistensen. Knaprig och inte alls sådär mosig som vegoburgare kan bli ibland.
Tips! Smoothien är fantastisk god men ta den för allt i världen inte till maten, utan efteråt. Den är som en efterrätt i sig. Vi köpte våra som resgodis på vägen hem.
Bra ställen har sin egen bibel, så också Jon Widegren. Sex veckors USA-resande resulterade i Sveriges godaste hamburgare, enligt Viggo.
Kapten kalsong alltså.
Kön tog aldrig slut. På vänstra sidan av lokalen var liksom själva väntrummet om man inte valt att äta i baren då. Även när vi hämtade bilen strax innan 18 var det hur mycket folk som helst.
Så väntade lite shoppingrunda. Jag går gärna till Cow med Liv när det gäller smink och hudvård, helt enkelt för jag tycker de är så bra där.
Planen var ju bakelser men det här gänget var proppmätta och orkade på sin höjd en klubba.
Liv och jag gillar & Others Stories. Kläderna är fortfarande för stora för henne men vi kan gå där i evigheter och kika.
Däremot finns det andra som tycker precis tvärtom. Nomi tyckte vi var själviska, vilket är ett ord hon slängde sig med hela dagen. Ju mer dramatiskt det lät desto bättre.
Men nu var det ju inte den här donnans födelsedag.
Provhyttsgolvet på Hollister… Vad tillåter man inte när storasyrran ska prova sjuttontusen plagg.
Så uttråkade. Tur på fåtöljerna. Och att det inte är särskilt ofta man måste hänga med till Hollister.
På vägen till bilen sprang vi på min syster Sarah och Andreas, Stockholm är litet. De var på väg för middag på Bar alltmedans Estrid och Svea var påväg mot Mellofinal.
Själva åkte vi det snabbaste vi kunde för att svänga in vid vårt hus prick klockan åtta. Vi hällde upp två kilo godis och bänkade oss framför Mello. Inom fyra låtar somnade jag på golvet och vaknade inte förrän Frans stod omtumlad efter att ha framfört vinnarlåten. Skön lördag.
-
nour
Photography: Linda Alfvegren Styling: Louise Rizell Hår & Make up: Petra Stenhammar – for the magazine Kupé
I söndags, på tåget, fastnade jag i magiska bilder på Nour El Refai. Plåtad av grymma Linda Alfvengren som inspirerar mig till tusen. Linda bloggar på The Way We Play, och finns även på instagram som @lindaaphotography.
Bilderna är publicerade i senaste numret av Kupé. Nu är ju själva Nour en av de snyggaste som gått i ett par skor och kläderna sen då. Snacka om en önskegarderob. Blusen från Rodebjer är ju helt ljuvlig. Förresten är hela nya kollektionen från Rodebjer helt galet fin. Linn visade mig sitt senaste köp, hur vacker som helst. Och ur samma kollektion där både Johanna och Malin har den tjusiga kaftanen.
Jag försöker försvara detta kjolköp men har inte kommit på något supersmart ännu, mer än att den är som ett konstverk. Från Valerie. Och t-shirt från Zadig & Voltaire.
Varje dag hjärtan från Stine Goya.
Fler bilder i Kupé som också går att läsa på nätet för dig som inte åker tåg för tillfället.
-
03.05 och klarvaken
Gissa vem som vaknade 03.05 inatt. Klarvaken i ett snölandskap. För några sekunder visste jag knappt vad som var upp eller ner eller var i hela friden jag befann mig. Men efter att ha stirrat i några minuter i taket tyckte jag det var lika bra att sätta igång jobbveckan. Bra med några timmar tillgodo liksom. Barnen vaknade runt fem och kraschade i en hög framför någon youtube-film som handlade om att testfrysa en telefon. Snacka om jetlaggade. Hela bunten.
Nomi började plocka upp små saker som vi köpt på en marknad i Chiang Mai.
Barbiehuset skulle få nytt porslin. Små tallrikar för ett par kronor och minimat för några ören. Det är klart att man shoppar loss.
Och våningstårtor med kiwi på.
Jag drack jättelite kaffe i Thailand. Det var mest något jag fick för mig. Nu tänkte jag dricka lite kaffe varje gång, inte i min stora tekopp så jag köpte fina handdrejade små muggar. Alla de hade faktiskt.
Vid halv åtta kom Linn. Snygg som vanligt i en vacker klänning. Himla tur att jag har henne som sköter ruljansen när jag är borta. Behöver aldrig någonsin oroa mig för något. Inte ens när jag glömt viktiga saker som jag skulle haft med mig till andra sidan jordklotet…
Hon har dessutom fyllt på lagret på Mokkasin. Vilket verkligen var på tiden. Servisen i emalj är jättefin!
Och så hade hon lämnat blommor till oss när hon gick hem i fredags. Så vackra och så snällt. De som ser ut som pioner är tulpaner.
Våra växter lever lyxliv när jag inte är på plats. Två veckor av ständig omtanke och dusch.
Begonian blommar. Bara en sådan sak. Så det gällde helt klart att koncentrera sig på allt detta. Och inte på snöslasket utanför fönstret.
Vi handlade inte så särskilt mycket på resan. Eller egentligen handlade vi megamassor men det har vi definitivt inte på plats här just nu. Mer om det en annan dag.
Annars var det mest barnen som köpte presenter till sina kompisar. Jag gick loss på handbundna böcker och träredskap.
Och vad gör man mellan 22 och 01 för att hålla sig vaken i väntan på ett plan. Testar loss bland organiska hudvårdssaker kanhända. Jag, Liv och Nomi doftade av all världens blandningar innan vi var klara. Fastnade för det här märket och speciellt Underarm Detox Mask ska bli intressant att prova.
Barnen var hemma idag för att inte somna över eller under skolbänken. Mellan varven var de helt upp och ner. Liv skämtade med Charlie och sade att han skulle få lite puder på näsan som han tog emot i godan ro, men det var svart ögonskugga.
Och så var det ju det där med julstjärnorna. I mars. Insåg när vi svängde upp mot huset igår att de minsann hängde kvar. Allihopa. Juligt värre med snön dessutom. Nu ska jag släpa mig till sängen. Så stolt att jag lyckats hålla mig vaken ända tills nu. Min plan är att sova hela natten nu.
-
att vara som hemma på en helt ny sekund
Vi vaknar i söndagen och ett grått Sverige sett från molnen. Och i allt det andra. Märkligt det här med att komma hem. I vanliga fall brukar jag känna att det oftast är trist men ändå lite lagom skönt. Fast just nu känns det annorlunda. Och jag vet att det inte hänger på solen och havet i jämförelse med det alldeles grå, alldeles innan vår, som nu far förbi oss utanför tågfönstret. Och det hänger definitivt inte på Koh Lanta, inte överhuvudtaget. Och inte ens på Chiang Mai tröst att jag känner att den staden redan har hamnat på listan av de mest härliga.
Allt det som känns är att vi lämnat en hel hög av nya vänner. Nya människor som jag vill ha i mitt liv varje dag, såsom man önskar mest av allt om dem som har ett speciellt ställe i mitt hjärta. Det fina är att jag delat allt detta med både Kristo och barnen. Jag har träffat många nya fina vänner de senaste åren, så jag allt som oftast hamnat i ett slags lyckorus att alla dessa har korsat min väg på ena eller andra sättet. De flesta mötena sker dock på en egen hand (åtminstone till en början) vilket kan kännas nog så frustrerande när man ska berätta efteråt om alla kärlek i luften. Så just därför känns det extra fint att denna gång fick vi alla känna det lika mycket. Att få känslan av att vara så självklar i ett nytt sammanhang, att vara som hemma på en helt ny sekund . – Det känns som vi är superstjärnor, sade Viggo vid avskedet när vi lämnade villan, när slängkyssarna for i tusentals genom kvällen. Och när vi kramat om Amelie och Manuel på Bangkok´s flygplats, som for vidare mot Paris, stod vi kvar och såg dem försvinna mot en annan gate. – Det är som om vi alltid känt varandra, sade Liv, fast vi bara träffats i en vecka. Precis så är det.
I Thailand delar man alltid på maten. Ingen ska någonsin gå hungrig eller kännas lämnad utanför. Detta är precis samma om man lunchar vid fabriken eller sitter restaurang. Jag har alltid älskat att plocka fram många rätter. På det viset blir det till och med lite evighet över en alldeles vanlig lunch.
Det absolut finaste med Numero 74 är allt snällt som hänger i luften dagarna igenom. Trots att ett superproffsig jobb utförs till höger och vänster, saker ska lösas och vridas och vändas på. Vissa dagar befann vi oss hemma hos Poupy i hennes fantastiska hem. Här putsats det på logon och Kristo lägger pannan i djupa veck.
Mått fastställs på nya mönster. Liv och Nomi får agera provdockor.
Medans andra hugger in på godsakerna.
Till och det kreativa arbetet är alltid för hand och kalkylering görs mot solstrålarna.
Alltså. Poupy´s hem är fantastiskt. Saknar redan ihjäl mig på allt häng där.
Så väl utvalt och så vackert.
Och grunden av cement, det mörka återanvända träet plus Numero 74`s egna produkter. Match in heaven.
Vem vill inte jobba precis såhär. Mot kuddhögar och i skuggan som redan är uppvärmd av solen. Nadia och Marie med full fokus.
Då så var vi framme i Katrineholm, hej.
-
den sista dagen
Jag väcker barnen tidigt för att lyssna på ljuden. Och för att på samma gång göra dem medvetna om tystnaden. Jag är inte helt säker på att de förstår det där sista. Kanske gör det inget alls.
Idag vaknar vi till sista dagen här Chiang Mai. Imorgon väntar planen hemåt. Det känns lite märkligt. Jag tror att den här resan påverkade oss alla mer än vi kunde gissa innan. Men världen därhemma är fin den med och kvar som vi lämnade den. Och det absolut vackraste med att resa till andra platser är ju att din samling av möten och minnen kommer att finnas kvar även när vi är långt härifrån. Förmodligen kommer alltsammans att glänsa ännu mer när vi landar i vardagen igen. Alldeles säkert kommer det att vara så.