• FOOD & DRINK,  GATHERINGS - MATKOLLEKTIVET

    matkollo hos linn & jonas

    20150918-MX8A4871-1200

    Först vill jag bara säga tack, i denna hektiska tid. Tusen tack för alla fina hälsningar både här på bloggen, instagram och mail. Jag har nog snällaste läsarna på jorden och det gör mig alldeles varm. Som socker för själen när man är uppskruvad till rätt ohälsosamma nivåer. Puh liksom, men det är skoj också. Verkligen superkul alltihop, bara lite svårt att få ihop det hela. Men idag när solen går upp far vi iväg till ett kalkbrott och betar av ännu en fotografering. Det kommer att bli fint!

    Matkollektivet tickar på om vi än motvilligt fått tagit lite paus för det ena och andra. För ett tag sedan var vi hos Linn, Jonas, Isa och Leo. Nu är det ju så att jag har inte bara världens bästa medarbetare, jag har den mest inspirerande människan vid min sida också. Förstår ni lyxen? Jo, det är jag säker på att ni gör. Hon har dessutom ett hem som är som ett dockskåp. I varenda litet hörn hittar man sådant som är vackert. En dag ska ni få se allt det fina, de ska bara tapetsera klart först.

    20150918-MX8A4887-1200

    Linn´s mamma Solveig är väldigt konstnärlig av sig. Jag har lyckan att äga en hel hög av hennes keramik och sedan är jag kär i dessa målningar.

    20150918-MX8A4932-1200

    Det finns ingen som är så bra på tavelväggar som Linn. Den största är bakom bordet där man pratar som bäst.

    20150918-MX8A49241200

    Godaste förrätten, Piementos de Padrón.

    20150918-MX8A49001200

    Det är såhär det är att ha ett litet matkollektiv. Bara mysigt! Mer matkollektiv åt folket, man landar veckor på perfekt sätt och lever länge på dem.

    20150918-MX8A49171200

    Viggo.

    20150918-MX8A49731200

    RECEPT

    Som förrätt

    Bruchettas och Friterade Piementos de Padrón med flingsalt.

    Fisksoppa från Bonjour Vintage

    fast till 14 personer

    3 gul lök, finhackad

    9 morötter, skurna i slantar

    2 fänkål, skuren i tunna klyftor

    5 pressade vitlöksklyftor

    hackad röd chili

    4,5 dl vitt vin

     1 liter grädde

    1 liter vatten

    2 kuvert saffran

    fisk som du gillar

    handskalade räkor

    dill

    Aioli – gör en egen eller fuska genom att ta majonäs + pressade vitlösklyftor

    Fräs grönsaker, vitlök och chili i olivolja i en stor kastrull tills allt mjuknat lite. Häll över vin, grädde och vatten plus saffran. Salta och peppra. Låt småkoka tills fänkål och morötter är mjuka. Lägg i fisk och låt sjuda ca 5 minuter. Lägg över färsk dill och servera räkor och aioli vid sidan om.

    Äppelkaka

    250 g kallt smör

    1 1/2 dl råsocker

    1 1/2 dl kokosflingor

    2  dl vetemjöl

    2- 2 1/2 dl havregryn

     6 äpplen

    lagom mängd strösocker och malen kanel och drygt 1 krm äkta vaniljpulver

    mandelspån eller hackade hasselnötter

    vaniljsås

    Tärna smöret och nyp ihop det med råsocker, mjöl och kokos tills det blir en smulig deg. Blanda i havregrynen allra sist, försiktigt så att de inte går sönder. Gör fyllningen. Skär äpplena och blanda med strösocker, kanel och vaniljpulver. Lägg frukten i botten på en smord form, strö över smuldegen och mandelspånen och hyvla på lite smör. Servera med vaniljsås.

     

  • DIY

    svarta tavlan á 2015

    20150821-MX8A29521200

    I senaste numret av Family Living gör vi en svart tavla som jag är helt kär i. Så mycket kär man nu kan bli i en svart tavla. Men det är fint såhär, om man frågar mig då, som en tavla mer än något annat. Och smart, bara att rulla ihop och hänga var man känner. Numret finns i butik från och med idag, där hittar du alla instruktioner!

  • KIDS

    en mjuk helg

    20151024-MX8A1234120001200

    Tacksam och glad för en mjuk helg. Och gott bröd. Och hasselnötter. Tänka sig att Linn´s lilla Leo plockade två stora korgar med sin morfar. Sådär direkt från trädet. Kanske något andra gör hemskt ofta men jag har aldrig gjort det.

    20151024-MX8A13451200

    Jag tror jag älskar hösten för att världen är som guld. Blir som hypnotiserad av vinden bland gula löv som samtidigt glittrar i solen. En usel bilförare såhär års… Och lampan då. Så fantastisk. En kompis gav mig den, bara så där. Det är andra lampan jag fick av henne. Båda är som smycken.

    20151024-MX8A14751200

    Vi har fått en ny maskin. Vår andra och en likadan, som var Kristos mamma, höll i 45 år. Det är också helt fantastiskt. På sitt sätt.

    20151025-MX8A15441200

    Imorse, innan frukost, rev vi ut de fyra lagren heltäckningsmatta i det rum som vi kallar slottsrummet ibland fast det inte ens är ett rum. Egentligen bara en enkel kattvind. Nomi hoppades på att vi skulle hitta en lönndörr eller en lucka. Den skulle leda till underlandet. Jag sa att vi kanske inte skulle hoppas för mycket.

    20151025-MX8A16891200

    Sedan åkte Liv och jag ut bland en massa träd och filmade lite. Youtube ni vet…

    20151025-MX8A16951200

    Det är ju inte varje dag man hamnar på Hogwarts till lunch. Vi skulle hämta hem Viggo som varit på Magiska Lajv sedan i fredags.

    20151025-MX8A17141200

    Viggo var ju på sitt första lajv i somras och blev totalt fast. Då sov han i tält i skogen  en hel vecka och nu var det alltså bästa Harry Potter stämingen. Och om han är som förtrollad av hela alltet så är jag detsamma. Det är faktiskt helt magiskt! Att lämna sitt barn i som en saga är något som alla borde prova på. En vetskap om att alla där, barn som vuxna, kommer att landa mitt i en fantasivärld gör mig alldeles varm i hjärtat. Då gör det inget att inte ett endaste livstecken dyker upp från ungen. Och när man hör de magiska berättelserna på vägen hem, ett oavbrutet berättande i två timmar om en fantastivärld som faktiskt varit alldeles  verklig, så förstår man att det finns inte en tanke på oss här hemma. Kära nån. Ska man fajtas med spindlar, slänga ur sig trollformler till höger och vänster, lära sig Expecto Patronus sådär plötsligt när man måste för sin överlevnad, bevittna dramatiska slag, se hur dementorer går upp i rök, få gå om ett år på Hogwarts pågrund av bus och så vidare. Och så vidare igen. Alltså då ringer man inte hem. Inte ens skickar ett mess. Som sagt, har man inte kommit i kontakt med detta förut så gör det! Det är precis sådant här som världen behöver mer av. Tjejer och killar i olika åldrar, en salig blandning människor på samma plats, på precis samma villkor. I en lek. Som man lekte förr. På riktigt! Inte framför skärmar och i en virtuell värld där man aldrig behöver se eller röra varandra. När alla städade sina rum så smög jag runt lite i smyg och lyssnade. Wow, så snällt, fint och bra rakt igenom. Och med en respekt för varandra som jag älskar att se och ger mig hopp. Katrineholms Äventyrsklubb stod som arrangörer för detta lajv och jag kan bara säga tack av hela mitt hjärta, att ni gör detta så fantastiskt bra!

  • FASHION,  KIDS

    i underlandskläder bland flygande rymdstenar

    20151023-MX8A117812001200

     

    Lite underlandskläder kan ju locka de flesta till en liten mörkerpromenad. En väldigt kort ska tilläggas. För precis efter så såg vi den där rymdbollen som flög över himlen. Eller rymdsten heter det visst. Nog för vi tänkte att det var då värst vilket kort och plötsligt fyrverkeri. Sådär från ingenstans. Men det kanske var ett hemligt kalas. Men sedan kom det ett prassel och ett knaster och då kände vi att natten blev så väldigt mörk. Fast det egentligen mest var kväll. Och Nomi mindes att vi faktiskt såg en jätteblixt imorse också. Då trodde vi att det inte var på riktigt fast vi var fyra som märkte. Fast såhär i efterhand och efter flygande rymdstenar kan man ju fundera hur det var med den saken…

    Ikea har fått in en rolig kollektion idag. Den heter Lattjo och är hemskt härlig.

    Fin helg till er, kram!

  • INSPIRATION - DAILY LIFE,  INSPIRATION - INTERIOR

    Nu har vi börjat häfta i fasaden också.

    20151006-MX8A9265blogg

    Idag har jag hängt ute i regn och rusk. Jag och kameran på några lastpallar, under ett Hello Kitty paraply och resten under taket.  Alltså vad gjorde jag utan detta hus. Ingen kan ju i alla fall säga att det är i största laget. Vi använder varenda millmeter och hörn och skrymsle. Så många projekt som pågår här samtidigt kan nog vara förvirrande för de flesta. Men vi är rätt vana. Så pass vana så att barnen knappt höjer på ögonbryna längre. Som idag, när vi klädd in halva fasaden och pallrat upp möbler på två matbord och jag ute i regnet, då kom Viggo hem. Hej, har du några batterier? Det var som att resten var som osynligt.

    20151006-MX8A92741200

    När vi plåtade för Photowall nyligen hade vi lite vinterfest samtidigt.

    20151006-MX8A9284blogg

    Men det mesta var för syns skull. Åtminstone till att börja med.

    20151006-MX8A9307blogg1200

     Kransar och kronärtsskockor, bästa rekvisitan just nu.

    20151006-MX8A9295blogg

    Och fikon.

    20151006-MX8A9320blogg

    Och herbariumet. Precis ett sådant som Johanna önskade sig som Frida redan funnit. Det var jag och Viggo som fann det i julas när vi skulle leta loppissaker till ett julklappsspel vi skulle ha med släkten. Både han och jag tyckte det var det finaste vi sett. Vi lovade varandra att vi skulle kamma hem det på julafton, eller åtminstone att någon i vår familj skulle göra det. Men det blev helgalet och min sextonåriga brorson ville ha det precis lika mycket som vi. Och tror ni vi vann det då? Nix, det gick till Filip och jag fick försäkra mig både en och två gånger att jag skulle få låna det ibland.

    20151006-MX8A93361200

    Fast slutet gott, allting gott. I början av sommaren hade min syster lyckats smuggla ut det från Filips rum. Hon trodde inte han skulle sakna det. Och slug som jag är frågade jag inte mer om den saken utan sa bara tacktack. Och hoppades att hon hade rätt…

    20151006-MX8A94291200blogg

    Tycker det här lilla bordet är väldigt fint. Fast det är inte mitt.

     

  • TRAVEL

    söndagsfrukost i köpenhamn

    20151018-IMG_7033

    Ett av de allra bästa med städer är att vakna i dem. Helst tidigast av alla. När vi bodde i Stockholm så sprang jag ofta sådär innan klockan sex. Det var magiskt. Inte för själva springturen. Utan för känslan av att att vara nästan själv. Och sedan vara med när staden vaknar. Sakta med säkert. Jag älskar det. Lika mycket som jag älskar att sova med öppet fönster mot en stad och somna till ljud och människor påväg i natten. Ljud som tystnar alltmedans man sover djupt. Och sedan vakna när allt är påväg tillbaka. Skillnaden är liksom mer markant. Det är inte bara ljuset som kommer utan själva livet med det. Så är det inte där vi bor, fast jag älskar koltrasten också. Hursom, om man nu ändå är i Malmö så kan man ju bli fruktansvärt sugen på att vakna i Köpenhamn. Nu hann vi ju vakna innan för vi var ju tvungna att ta bilen men att promenera i ett nästan folktomt Köpenhamn en regning söndagsmorgon är inte heller fel. Väldigt rätt faktiskt. Och sedan en frukost. För att vända om mot Sverige igen. Kan kanske inte tänka mig en så mycket bättre söndagsmorgon…

    20151018-IMG_70341200

    Frukosten åt vi på Atelier September.

    20151018-IMG_70511200

    Så fint ställe.

    20151018-IMG_70561200

    Och jag älskar Köpenhamn. För brokigheten och för att det saknar ängslighet.

    20151018-IMG_70901200

    Ni fattar ju. En söndagsfrulle med sin bästa. I en stad som vi egentligen inte skulle vara i.

    20151018-IMG_70931200

    Jag glömmer alltid bort grapefrukt. Fast nu drack jag grapfrukt juice med. För att komma ihåg att det passar mig.

    20151018-IMG_70991200

    Sedan började jag fantisera. Om den där lokalen runt hörnet. Den med fönster mot innergården som såg ut som en tavla. Och dörren av glas, som man var tvungen att nå via en liten trapp och en gång med gammal pärlspont på väggarna. Om hur någon ringde och sade att det vore allt bra med ett danskt Mokkasin. Det var liksom som om själva stället hade viskat mitt namn. Och ja, precis samtidigt så blev det visst något väldigt skönt och härligt och ganska stort ledigt med utsikt över takåsarna. Och om vi möjligen kunde tänka oss att ta vårt pick och pack och ungarna sådär på direkten. Kanske imorgon.  Javars… det skulle nog gå alldeles utmärkt. För min del i alla fall. Sedan såg jag Sverige vid slutet av bron, genom diset… Men härlig dröm var det.

  • TRAVEL

    EKMS och det är skäggfest i malmö

    Från det ena till det andra. Det tur att man kan byta arghet mot lite skäggfest. Livet blir mjukare på så vis. Snart är vi nämligen på väg till Malmö där min man ska tävla i skägg, Sveriges bästa skägg.  Japp, så är det. Och bara så ni vet, skägg är inget skämt. Det har jag fått lära mig, med tiden liksom. Men ganska kul är det, det går liksom inte att komma ifrån. Kanske mest för att det hela inte hör till vanligheterna. Att bli utvald till en av tio skäggfinalister. Svenska mästerskapet i skägg skulle man ju också kunna säga. Flott! På plats finns en jury som ska syna skäggen utan och innan. Juryn består av barberare, frisörer, ordförande i Svenska Mustaschklubben president och i World Beard and Moustache Association. Ingen lek alltså. Och absolut inget skämt var det.

    Bloggen EKMS – En karl med skägg – som liksom är själva grunden till hela alltet står faktiskt en tjej bakom. Madeleine Carlsson studerade till Eventproducent i Åre 2013 och samtidigt fick hon idé om en skäggtvling. Sagt och gjort hennes examensarbete blev EKMS och tävlingen om Sveriges bästa skägg.

    Men om får tro förra årets vinnare så är det ända väldigt mycket snällhet i det hela, här skriver han om hur själva skäggen knyter ihop till något annat. Precis sådär som det ska vara att det ena ger det andra. Som Bearded Villians som vuxit till något superstort världen över. Tillsammans jobbar man för en värld utan orättvisor, mobbing och rasism. En bättre värld helt enkelt. En av instagrams snällaste personligheter @pearottosson är en Bearded Villain.

    Nu kan man ju tro att jag som har ett långt förflutet som frisör är den som klipper min mans skägg. Inte minst för att jag hade 5:a (!) i skäggklippning när jag tog mitt gesällbrev 1989. Men nej det är en av våra bästa vänner Sarah Ericsson som driver salongen Shortcut precis vid Mariatorget i Stockholm. Fast jag fattar, hon är grym.

    Här är årets finalister. Och här är Kristo med intervju. Med skäggfrågor. Och man kanske inte får använda sin blogg till att fiska röster men vad tusan, det händer ju inte så ofta. Eller typ aldrig. Så lite i smyg då trots att min man har en önskerubrik på detta inlägg… Man kan nämligen rösta antingen på FB eller på Instagram Genom att gilla bilden, svårare än så är det inte.

     20150927-MX8A68891200nyLite ovaxat skägg. På prärien kan man tro… Med en kärlekssång i bakfickan. Till mig.  Så härligt har vi det. När vi inte är på tjusig skäggfest då.

     Så Malmö ikväll då. Klockan 19.30 på Babel. Kom dit och säg hej vetja. Här finns mer att läsa om kvällen. 

  • SÖRMLAND

    jag är på tv och jättearg

    untitled.pngmargeny

     

    Jag är så arg. Sådär jättearg, så att jag nästan har svårt att formulera mig. Ni kanske minns Katrineholms kommuns beslut om att riva av välbevarade skolbyggnader som stått på sin plats sedan mitten av 1800-talet , som jag skrivit tidigare. Som sagt, arg!! På något underligt vis känns det som om själva rivningen nästan har blivit sekundär i detta ärende. Inte så att jag tycker det är mindre viktigt att strida mot detta vansinne, för allt i världen nej.  Men just nu står jag frågande och med en obehaglig känsla – hur i hela friden resonerar man från kommunstyrelsen med Göran Dahlström i spetsen? Jag måste först poängtera att jag ser detta som en opolitisk fråga så ingen behöver missförstå mig där. Frågan grundar sig i helt enkelt i sunt förnuft, i allt från kulturhistoriska värden till ekologiska fotavtryck. Men hur kan man köra över en opinion som faktiskt finns här i staden. Hur kan man välja att överhuvudtaget inte lyssna på oss som bor här? Hur kan man se det hela som en fråga om prestige när det handlar om något helt annat, för det är precis så det känns. En arrogant attityd men svar som får mig att fundera ett varv till. Jag kan inte låta bli att tänka, vad händer härnäst? I vilka andra frågor kan kommunen välja att inte lyssna på oss som bor här?

    Jag och Anders Bergfjord ( kunnigheten själv inom byggnadsvård som tillsammans med sin fru dessutom har flyttat en skola en gång ) blev intervjuade av SVT om frågan. I samma inslag frågar man även vår kommunordförande Göran Dahlström som berättar att man inte kommer bry sig om opinionen överhuvudtaget, skolbyggnaderna ska rivas. Punkt. Namninsamlingar spelar ingen roll, det kan bli hur många som helst, beslutet kommer att stå kvar. Han slänger sig dessutom med osanningar om att skolan har stått tom sedan 1960 utan att någon brytt sig. Skolbyggnaderna har används under åren från fritids/replokaler, auktionskammare och även hyrts av Familjen Åström på Duwfeholms Herrgård vilka är välkända över att driva många fantastiska verksamheter. Jag kan själv skriva under på att jag presenterat en idé med skolan. Skrev ett långt brev i våras och blev kallad på möte minsann för att berätta mer…  Samtidigt kan man ju fråga sig om det inte borde ligga i kommunens egenintresse att fundera ut kreativa idéer om en fantastisk byggnad som redan står där. Idéer som skulle kunna gynna en hel kommun och dess invånare. Kreativa lösningar som skulle kunna locka människor till vår kommun. Men nej, riva ska man som man alltid har gjort. På bilden ovan ser ni Margretehill. Ett av de vackra hus som rivits under åren. Min pappa berättar om en morgon 1972 då han cyklade staden runt och fotograferade alla hus som rivdes under denna våg. Sorgligt. Och ännu sorgligare att man göra samma sak 43 år senare.

    Här kan ni se inslaget på SVT Play med mig och Anders Bergfjord. Och även en kommunordförande…

     

    Designern Jens Fager skrev ett brev till Göran Dahlström

    Igår fick jag ett meddelande från min vän Linn Benediktson gällande, Djulö gamla skola och det tragiska beslut om rivning, som Göran Dahlström & Co har beslutat. 

    Jag är uppvuxen i Katrineholm och jobbar idag som designer. Vi ritar produkter, inredningar och utställningar. Vi jobbar mot både svenska stora och internationella företag.

    Estetik är min vardag och något som är viktigt för människans välbefinnande. Framför allt är historia viktigt och betydelsefulla byggnader som Djulö gamla skola. Detta är en stor del av vårt arv som enligt min mening, utan ens utan tvekan skall stå på sin plats precis, som den har gjort sedan byggnation.

    Jag blir åter igen lite mörkrädd för beslut fattade av kommunen som dessa.

    Är Katrineholm i sådan ekonomisk kris att man måste riva byggnationer av denna vikt, för att kunna sälja några tomter? Kan vi inte ta och vakna upp och börja koppla in den kreativa nerven för att inbringa dessa pengar från annat håll? Jag hjälper gärna till, om det finns en mottaglighet hos kommunen att lösa detta?

    Jag hoppas att kommunstyrelsen, bestående av förnuftiga och intelligenta människor, lyssnar till den stora massan. Lyssnar på dem och kommer till insikt att det beslut som har fattats inte är rätt beslut.

    Snälla tänk en gång till…..Varken riv eller flytta denna skönhet som vi alla kan vara stolta över och som vi tillsammans kan nyttja på ett bra sätt.

    Tack!

    Jens Fager / Designer

    Göran Dahlströms svar på Jens Fager mail

    Hej Jens.
    Beslutet fattades av Kommunstyrelsen förra veckan och ska nu verkställas av Samhällsbyggnadsförvaltningen. Frågan ska således inte hanteras mer av politiken utan är nu överlämnad till tjänstemännen att verkställa enligt beslutet.

    Med vänlig hälsning
    Göran Dahlström
    Kommunstyrelsens ordförande

     

    Själv skickade jag redan i våras ett brev till kommunen angående en idé jag hade med skolan. Jag blev inbjuden till möte där jag fick möjlighet att presentera idén för självaste Göran Dahlström.  Man frågade om ett uppföljningsmöte under hösten men istället kom ett klubbat rivningsbeslut.

    Här är ett utdrag ur mitt brev, där jag dessutom nämnde en  mängd lokala företag som stod bakom idén.

    …. Nu vet du lite om Mokkasin och nu till saken varför jag vill möta dig. Under åren så har jag gång på gång varit inbjuden till platser i Sverige som lika gärna hade kunnat vara New York eller Paris om man går på känslan som sätter sig i magen. Om man syftar på kreativiteten som spirar och människorna runt omkring. Men som inte är någon storstad och ibland inte ens en stad utan en liten plats bland åkrar och ängar i ingenstans. Men dit folk vallfärdar just för den där speciella känslans skull. Dit man åker många mil för att få delta och där alltsammans bidrar till att hela området runtomkring växer. Kommun och näringslivs blomstrar och intresset växer för själva bygden och staden.

    Och det är precis det vi också vill ge Katrineholm. Att helt enkelt dela med oss av det vi är bra på. Att låta Katrineholm få ta del av våra erfarenheter, skaparkraft och kreativitet och inte minst det kontaktnät av begåvade människor vi har runt omkring oss. Vi ser inga begränsningar utan bara möjligheter. Att ge staden en plats för inspiration inom många områden. Vi ser det hela bara som en början, som vårt livsprojekt. Som får utvecklas med tiden och aldrig stå still. Våra idéer är oändliga. Och det är just allt detta som gör det hela så fantastiskt och spännande.

    Vi önskar en plats, nära staden. En vacker och lugn miljö. Vi behöver ljuset och naturen nära. Men också staden runt husknuten, för vi vill ju att Katrineholm ska vara med. Vi vill knyta an så mycket lokala aktörer det bara går. I form av mat, boende och allt vi kan behöva. Vi vill sätta Katrineholm på kartan. Och vi vill bevara historien. Vi vill att platsen ska vara Djulö Skola. Vi vill blåsa liv i de gamla byggnaderna och hysa in all världens kreativitet där. Vi vill bevara, vårda och lyfta fram allt det vackra som finns. Vi vill blåsa liv och ta till vara på alla historier som sitter i väggarna och även de som fortfarande kan berättas. Vi vill att skolan och dess kringliggande byggnader får chansen att komma till sin glans igen. Vi önskar att omforma dem till studios eller kalla det ateljéer om du vill. Vackra rum med en enkel och nästintill sakral bas. Ljus och tomma ytor för att sedan fylla med kreativitet som workshops, fotograferingar, middagsevent, yogaklasser, mindfulness och musik.

    Vår vision är en plats där kreativitet och lust får spelrum och där man enkelt kan hysa in all världens möjligheter. Vi vill ge Katrineholm det ställe som vi själva saknar.En plats vi själva vill besöka. En plats dit människor vill komma. Både från nära håll men vi vet också att avståndet inte är någon nackdel bara det finns det speciella att erbjuda. Vi vet det av erfarenhet och av alla fantastiska möten som skett i vårt eget hus sedan jag startade Mokkasin. Vi älskar tanken att få möjlighet att samarbeta med de lokala aktörer vi har här omkring oss. De likasinnade och fulla av energi, precis som vi. Vi vet redan nu de som står bakom vår idé och som vi också räknar som framtida samarbetspartner.Bland de lokala aktörerna ser vi inga hinder, det är dem vi behöver i ett nära samarbete för att utveckla vår drömMen vi behöver din hjälp, vi har hört att planer finns på att riva skolan och det är därför jag vill att vi ses. Vi vill stoppa detta av hela vårt hjärta. Och som du nu säkert förstår, göra det rakt motsatta. Vi vill visa omvärlden att Katrineholm är något att räkna med. Långt ifrån de åren då man rev och hellre byggde nytt. Och istället nära det nya sättet att tänka, i att bevara och ta hand om. Och satsa med hjärtat allra först. Att våga för att vinna. Ett kanske uttjatat uttryck men så sant. Vi vill visa att världen lika gärna finns här på hemmaplan som någon annanstans på jordklotet. Vill du vara med oss på resan?

    Vi ser fram emot att höra från dig!

    Bästa hälsningar

    Sofia Vusir Jansson

    Som sagt, ilska kan göra en mållös. Jag ryser av tanken om vad som kommer hända inom kort. Träflis har jag hört att det blir av hundraåriga timrade hus som ogillas av en kmmunstyrelse.  Historier i spillror liksom. Det finns en namninsamling. Nu säger han ju att inga namninsamlingar i världen kommer hjälpa. Men jag kommer aldrig sluta tro på att det goda alltid vinner till slut. Så skriv gärna ditt namn på listan. Det skulle vara väldigt snällt och framförallt så viktigt.

    Här finns listan Min kampanj – Rädda Djulö Gamla skola

  • INSPIRATION - DAILY LIFE,  INSPIRATION - INTERIOR

    scandinavian surface photowall

    20151006-20151006-MX8A9196 (kopia)blogg

     

    Panorama

    Idag lanserade Photowall nya tapetkollektionen Nordic Moods av designgruppen  Scandinavian Surface.  Och vi har gjort kampanjbilderna.  Temat är det nordiska landskapet och det är ju inte särskilt svårt att gilla. Och att spinna vidare på. Gunga i en skog alla dar… Det vill man ju. Jag och kidsen har bestämt att det känns som en vintrig skog. Och då blir det ju ännu härligare att gunga.

    20151006-20151006-MX8A9233 (kopia)blogg

    Winter Wilderness

    En journalist fick syn på den här väggen och fick fjällfeeling på direkten. Han älskade fjällen och kände det som han stod där, med vidderna utanför fönstret.

    20151006-20151006-MX8A9382 (kopia)blogg

     

    Lost Landscape

    Den här tapeten är min favorit. Älskar det här sovrummet, lyllo min syrra och hennes man

    All pictures by Sofia Jansson/Mokkasin  for PHOTOWALL

     

  • SUSTAINABILITY

    veckans hållbara

    20151012-MX8A9691-1200

    När vi gör fotojobb jobbar vi nästan till 90 % med vintage-prylar. Både när det gäller DIY eller annan rekvisita. Jag är så glad att vi alltid får det, att inte uppdragsgivarna säger något annat. Ibland måste vi dock införskaffa ny rekvisita och då är det ju toppen när man får göra det precis såhär. Idag fick vi en fin ekologisk och giftfri leverans. Giftfri tandborste från svenska Humble BrushNapp i naturgummi från Natursutten. Bästa shoppingpåsarna och finaste borstarna.

    Allt från Lapland Ecostore