vi har ett nytt häng närmast taket
Vi hade lovat varandra då vi bytte från världens minsta förråd på Erstagatan till 150 kvm vind att vi aldrig skulle fylla den som om det inte fanns någon morgondag. Aldrig någonsin att vi skulle. Jag vet inte helt säkert varför det blev precis tvärtom. Vår vind blev så pass proppfull att på fullaste allvar började oroa mig för att den skulle rasa in. När det visade sig att min man hade tänkt samma tanke så fanns det inte längre några sätt att blunda för röran. Så när regnet smattrade som bäst i förra veckan kände jag att nu var det dags. Jag planerade att det skulle ta en vecka. Det tog tre dagar och sedan inlagd på sjukhus men det hör egentligen inte till vinden…
När man inte längre behövde leka ”Hela havet stormar” och man såg golvet igen tänkte jag rätt mycket på det otroligt härliga med regn när man är närmast taket. Så vi hängde hängmattor i takbjälkarna. Åskan mullrade och Charlie sade: Jag tror att det kommer regna i evigheters evighet. Så vi önskedrömde om att vi alltid skulle ligga i våra hängmattor, för all framtid. 
Nomi tyckte det var mer läge för Detektivbyrå och tyckte inte det var tillräckligt mörkt någonstans.
Bästa sättet att städa en vind. Med barnen hängades lite här och var och en korg full av serier. Ser ni plankorna? Det fina är ju att då vid 1913 roade man sig med att bara lägga dit en massa plastmattor. Inte limma, inte spika, bara lägga. Förstår ni då hur lätt det är att ta bort dem?
Man kan ju inbilla sig att man vet vad som finns på ens egen vind. Men till mitt försvar är den stor. Vi hittade i alla fall ett dragspel som var deras farfars. 
När vi var färdiga så firade vi med tårta. Det kändes som vi fått en ny våning.
Och precis innan firandet så hade jag bestämt att belöna mig själv med att dra bort alla gamla plastmattor åtminstone på en fjärdedel av vinden. Och jisses, vilken vacker belöning.
Och en timme senare kom frossan och febern som på beställning. Men från att åkt ambulans mellan vårdcentral och sjukhus, varit inlagd, fått både dropp och en massa nytt blod så känner jag mig helt okej denna onsdag.
18 Comments
Patricia
Nej men usch Sofia, det där lät hemskt! Skönt att det har vänt och hoppas du får krya på dig och få krafterna åter.
Ljuvligt inlägg i övrigt, som alltid ❤️
mokkasin
Tack för din hälsning Patricia! Nu är jag pigg som en mört igen, typ i alla fall 😉
Gunilla
Skönt att höra att du är på bättringsvägen och ta hand om dig så du blir helt frisk igen. Fantastisk vind ni har, så fint det blev och så fina bilder du tar.
mokkasin
Tack Gunilla! På allt <3
idahhh
Verkligen mysigt ni har det!! 🙂 <3
mokkasin
Japp, supermysigt 🙂
Linda
Å sååå fint det blev, har oxå spenderat regniga dagar denna sommar på vår vind… Nästan som att gå på loppis oj vad man hittar saker. Men fy att bli så sjuk, krya krya nu en massa;)
mokkasin
Eller hur, visst är det som att gå på loppis hos sig själv! Lite spännande i sig faktiskt. Och vindhäng är magiskt.
kerstin
Nu hänger jag inte alls med…vad katten drabbades du av som var tvungen att få blod..?
Hoppas att allt e bra nu…sköt om dig.
Underbar vind förresten
mokkasin
Å en massa knäppt, men nu är jag jättefrisk!
krickelin
Så jäkla tjusigt och mysigt! Blir nästan inspirerad och städar min egen vind. Men bara nästan…Hoppas du mår toppen nu och har sköna semesterdagar med ditt fina gäng! Massa kramar
mokkasin
Det är inte så farligt som det verkar ; ) Tro mig, just do it. Du är ju minsann så illa tvungen snart ; ) Kram!!
kiki freese
Oj, bra jobbat och en helt ny våning skapades, härliga bilder. Krya på Dig.
/Kiki
mokkasin
Tack för din hälsning! Och ja så lyxigt med en våning till 😉
retrorganic
Oj, vilket jobb. Vad läskigt att bli så dålig så snabbt. Skönt att du är bättre. Jag har det där vindsjobbet framför mig hualigen
mokkasin
Just do it! Det är härligt sedan, bara man håller sig frisk 😉
Sandra
Så underbart det ser ut! Även om det är lååångt från min verklighet med ett barn i en liten ”modern” (70-tal) lägenhet i storstan så blir jag så inspirerad! Krya på dig, låter riktigt otäckt. Tack för en fantastisk blogg!
mokkasin
Tusen tack, Sandra! Det är konstraster som gör det! Låter hemskt härligt med storstan också tycker jag.