-
pop up shop på bistro gustavsberg
Imorgon är det fin popup shop i Stockholmstrakten. Ännu en gång håller min favorit vintageaffär Von Rosens Antik & Kuriosa till på ny adress. Närmare bestämt Bistro Gustavsberg , perfekt utflykt i ur och skur. Bistro Gustavsberg ligger elugnshuset i Gustavsbergs hamn, alldeles bredvid Porslinsmuseet och keramiskt centrum. Adressen är Odelbergsväg 5. I bästa Gustavsbergs anda har Ylva packat bilen full med Gustavsbergsporslin, Lisa Larsson och Iittala. Så himla flott!
Gustavsberg är ju superhärligt i sig. Utflykta sig runt bland keramik och tjusig historia skulle jag absolut inte ha något emot. Porslinsmuseet har dessutom fortfarande öppen drop-in för att roa sig med lera, och efter Gotland har jag fastnat totalt i det…
Missa inte! Lördag 1 augusti kl. 11-16 på Bistro Gustavsberg
-
veckans hållbara och varför jag beundrar mini rodini
Jag älskar Mini Rodini. De har gjort grymma barnkläder sedan Liv var liten unge och det är minsann ett tag sedan. Minns första gången jag såg de snyggaste jeans jag någonsin sett. De satt på en av kidsen, där på dagiset uppepå Åsöberget på Söder i Stockholm. Det var där det började. Det var 2006. Häromdagen när jag rensade barnens kläder fingrade jag på de där slitna jeansen i ministorlek och tänkte bara spara. De här kan lätt sitta på en liten unge i framtiden.
En av de allra mest älskvärda sakerna med Mini Rodini är att de från start har jobbat med hållbarhet, moral och etik. Deras ansvarstagande saknar nästintill motstycke inom barnklädesindustrin idag. Kolla bara in deras CSR-sida, grym eller hur?
Idag släpps deras kommande kollektion AW 15 och som om det inte vore nog med ansvarstagande så har Mini Rodini i och med denna kollektion tagit steget ytterligare. Och det är det jag fullkomligt avgudar, aldrig stanna upp utan hela tiden göra det bättre. Heja Mini Rodini! Jag beundrar er, som sagt.
– Produkterna i kollektionen är gjord av 97 % hållbara material
– Mer än 30 % av kollektionen är Fairtrade-certifierad
– Allt som kan vara ekologiskt är ekologiskt
– Mini Rodini har startat ett nytt projekt i Indien där man betalar levnadslöner istället minimumlön som är den vanligaste lönen och nästan helt omöjligt att leva på. I den här kollektionen är 20% av plaggen producerade i den fabriken, med mycket bättre lön. Mini Rodini jobbar stenhårt för att kunna starta fler liknande projekt i fler fabriker som de jobbar med.
And Mini Rodinis Sustainablity report 14 in english!
Och så grymma kläder på det. Där Drop 1 släpps idag! Precis om sisådär 10 minuter. På Minirodini.com och hos utvalda återförsäljare.
” This collection is inspired by ’The Jungle Book’ look- a-like landscape of India. The Indo Persian influences from the Mughal Empire, the amazing wildlife, beautiful Indian Punjab and the decadent and mysterious life of the Maharanis and Maharadjas.
It is a wilderness of Bengal tigers, elephants, peacocks, temple monkeys, rats and bats in mints, blues, spicy reds, cinnamon, pink pepper and cloves. And an Explorer collection that easily will keep you warm in the snow covered Himalayas.”
-
takbygge och färgkod till mörkare terass
Ni som läser här vet kanske att vi har en pool. Och ett väldigt stort däck. Som egentligen inte var meningen men det bara blev så när ett trädgårdsbröllop närmade sig med stormsteg och gräsmattan inte var. Eller den var lera. Då blev detta jättedäck den allra bästa lösningen. Och äntligen, förra sommaren, snickrade min man ett tak utmed hela kortsidan. Det blev så himla bra. Och trots att solstrålarna varit futtiga denna sommar så är det ju liksom här man har hängt. I alla fall jag som fullkomligt smälter i solgass. På ett dåligt sätt. Och som grädde på moset har vi kanske världens längsta bord. Fyra och en halv meter. I ett stycke! Förstå vilket middagsläge det är på det bordet. Alla dar. Och de gamla skolbänkarna fixade Kristo till perfekt sitthöjd genom att liksom förlänga benen på osynligt sätt. Som om de alltid sett ut sådär.
Påtal om däck. Det är byggt av vanligt tryckat virke. Inte så tjusigt när allt kommer omkring. Därför bestämde vi oss förra sommaren att olja det. Och vi provade hit och dit. Och allt som såg snyggt ut på prov i affären blev alldeles för täckande och sjuttiotalsstaket av. Men till sist bestämde vi oss för att blanda själva. Den bruna, alldeles för täckande terassoljan tillsammans med klar olja. Vi provade oss fram på testplanka efter testplanka och tillsist blev det perfekt. Såhär kommer receptet: 1 del Jotun Demidekk Terassolja terassbrun Nr. 90000 plus 3 delar Jotun Demidekk Terassolja klar bas. Bordet är oljat med samma.
-
the unknown mountain journey
Jag vill nog säga att det är väldigt älskvärt. Fast många skulle nog säga tvärtom. Men att förälska sig i en sak som någon faktiskt gjort del för del med bara händerna är något speciellt. När det dessutom finns en lång väntan blir det hela än mer speciellt. Sådär önskefyllt. Första gångerna vi samarbetade med små företag världen över, där man lägger hjärta och själ i sina produkter, tänkte vi nog lite ojdå. Ska vi liksom behöva vänta si och så många månader och dessutom få en strikt maximum order, när man är van vi det totalt motsatta som att minst så många måste du beställa annars blir det inget av. Men med facit i hand så ligger det så mycket mer kärlek i dessa leveranser, mer än man kan ana faktiskt, så det är värt all väntan och vår största förståelse om att det här är ingen massindustri. Ingen industri över huvutaget faktiskt. Och visst är det idag lite ovant att vänta och önska. Och kanske samma väntan ett halvår till, när man blir utan. Som igår tex när Secret Holiday´s banners var utsålda på ett litet kick. Då kan man ju som kund känna att attans. Men vänd på det istället. Tänk på värdet att vänta på något som är fyllt med kärlek från första sekund. Istället för hysteriska mängder och milijarders av dussinkonsumtion som vissa delar av det här jordklotet faktiskt vant sig vid. Kanske gör det oss helt enkelt bara gott med lite längt och vänt för ovanlighetens skull. Önskedrömma är faktiskt rätt härligt i sig.
Lamporna från Fromage la Rue är precis en sådan önskesak. Handgjorda långt borta i Byron Bay av Sarah och Kane. Några få exemplar åt gången slussas ut över världen. Mokkasin är urstolta återförsäljare av dessa lampor, ensamma i Sverige. Kanske har ni sett molnet och jag är minst lika kär i stjärnan och hjärtat.
Och med regntunga skyar ovan våra huvuden fick Nomi äran att leverera den absolut coolaste blixten. Vi spanade där högt över trädtopparna för att inte en endaste liten droppe skulle få förstöra vår blixtleverans.
Och som om det inte vore nog med lampkärlek. Vi är helt sålda på Bobo Choses höst och vinterkollektion The Unknown Mountain Journey. Så pass att vi var helt enkelt tvungna att inom några dagar ha ett litet urval i affären.
-
granola
Vi har en granola vi gör då och då. Det är ingen sådär osötad sak utan lite mer lyxvariant. Med naturell yougurt och bär eller frukt blir det som godis.
Här är receptet.
Havregryn 5 dl
Rågflingor 2 dl
Solroskärnor 1 dl
Hasselnötter 0,5 dl eller mer om man gillar
Mandel 0,5 dl och samma här, mera blir det…
Hacka hasselnötter och mandlar och lägg alltsammans på en plåt.
Kanel 0,5-1 msk
Kardemumma 0,5-1 msk
Råsocker 0,5-1 msk
Strö över alltsammans.
Rapsolja 1,5 msk
Ljus sirap 1 dl
Koncentrerad äppeljuice 1 dl
Honung 1,5 msk
Blanda och häll över plåten med de torra ingredienserna. Blanda.
Rosta mitt i ugnen i 200 grader i ca 15 min. Rör om då och då.
Klipp över några torkade aprikoser och låt svalna.
Ärligt talat är jag allt annat än noggrann med måtten med det blir liksom supergott hur man än gör.
-
bungenäs
Vi fullkomligt älskade Bungenäs på norra Gotland. Såklart är vi långt ifrån ensamma om den saken. Fast precis innan högsäsong och sådär de allra första öppningsdagarna kändes det lite så. Här vid skyltarna lämnar man bilen och börjar traska.
Fast efter några minuter på skogstigen finns lånecyklar. Barnen var nästan lite chockade över att de skulle få cykla utan hjälm. Först var de helt eniga, nej vi går hellre. Men Viggo var den första som vågade och sedan var det fritt fram. Inga bilar så långt ögat kunde nå var nog den avgörande saken.
Djungelns lag gäller. Du paxar liksom inte en cykel för hela dagen. Har man lämnat den är det fritt fram för någon annan att ta den. Bara så du vet.
Vi följde grusvägen mot havet.
Du minns väl känslan?
Havsvindar kräver frisyrpaus.
Och dikena var fulla av rödklöver.
Vi hade hört att platsen skulle vara av det magiska slaget och ju mer vi närmade oss steg förväntningarna. Ett par jätteskorstenar alldeles bakom träden. Och en skorsten är väl aldrig just bara en skorsten…
Den gamla handelsboden var stängd för dagen. Men annars är den full av liv och bullar och annat viktigt.
Även Bungenäs matsal hade inte kommit igång försäsongen. Men där kan du både äta och sova. Det ska vi göra någon annan gång. Så vi följde skylten mot den ursnygga Kalkladan.
Skälsö arkitekter har blåst liv i väggarna i platsens alla byggnader. Och det är minst sagt magiskt.
Såhär den första öppningsdagen är inte ens pelargonerna på rätt plats.
Kalkladan rymmer både restaurant, konserter, konst och i sommar lite Värvet.
Och så kortleken igen. Alltid med. Trolleritricken är oändliga.
Matsalen till vänster om vägen och Kalkladan på motsatt sida.
Alla häng i världen borde ha gungor i träden. Som en kompisgunga med utsikt över vågor och himmel.
Det här var innan repet brast…
Lunchen var helt fantastisk. Barnen åt oxbringa och insåg att det kanske var godast i världen.
Havsvindar gjorde att kortspelet fick flytta in. Inte varje dag man spelar vid de kanske största bord man sett.
Klurigt värre.
Över Furillen, vid andra stranden, låg ovädret och vilade. Vi tänkte att vi kommer få cykla i både spöregn och åska. Men det kom aldrig över vattnet. Tänk att lite hav kan skilja sol och storm åt.
Om någon dag sådär skulle de gamla militärsängarna få tillbaka sina madrasser som legat i vintervila.
Liv.
Om du har en strand full av sten så kommer du aldrig vilja gå hem. Det finns alltid en sten som är bättre än den innan. Plattare och med mer studs.
Bungenäs är alltså ett gammalt kalkbrott som var aktivt i början av 1900-talet. I mitten av sextiotalet tog Försvaret över hela halvön och vi vanliga fick inte sätta vår fot här. Platsen kan skatta sig lycklig att just rätt person köpte den. Byggnaderna blev K-märkta och med all respekt för naturen, havet och hela alltet är platsen just så magisk som det nog var tänkt.
Vidderna rymmer så mycket fantasi att du kanske tror på en annan planet.
Räkna med en heldag på Bungenäs. Minst, du kan ju alltid sova över. Jag tror vi alla blev lite tagna i själen. Av tystnaden och av det vidsträckta, karga. En cykel och vinden i ansiktet. Kanske var man alldeles ensam i världen för en stund.
Igår hörde jag om någon som gjort smultronsylt. Snacka om drömsylt.
Det var sex barn som somnade gott i bilarna senare.
Kanske är det här det enda vi behöver. När allt kommer omrking.
Vägar utan bilar är rena rama drömmen.
Varför bara ramla ner några meter från ett träd? Man kan ju alltid köra omkull lite också när man ändå håller på.
Nomi och modighetsmärkena.
-
vi kanske öppnar en om sommaren.
Igår fyllde Kristo år. Så vi ägnade mest hela dagen till mat. Finns det liksom något härligare? Min man är ju dessutom lite besatt av just det här kring mat. Så han tyckte att vi skulle grilla pizza till vår stora familj på sjutton personer.Om min man är besatt av matlagning så är min svåger Andreas av precis av samma skrot och korn. Det är typ de bästa de vet. Att laga, att äta, att prata mat. De är ett bra team. Allt var förberett. Och från köket kom kavlad långjäst deg och fyllning efter fyllning fixades på, vid sidan av poolen. Alltså. Alla pizzor i världen kan slänga sig i väggen. Så galet gott blev det. Estrid och Nomi har en idé.Vi måste nog ha en restaurang när allt kommer omkring. En om sommaren. Och bara vid solsken.
-
tre veckor på jorden
Vi kan väl säga att hon är min lillasyster?
Lilla fina Evianne. Fast kallas mest Evy.
Egentligen är hon såklart Lilly`s lillasyster. Men vi lånar henne litegrann.
Psst! Tapetprov Ava från Sandbergs. Så himla mjuk och fin.
-
vi har ett nytt häng närmast taket
Vi hade lovat varandra då vi bytte från världens minsta förråd på Erstagatan till 150 kvm vind att vi aldrig skulle fylla den som om det inte fanns någon morgondag. Aldrig någonsin att vi skulle. Jag vet inte helt säkert varför det blev precis tvärtom. Vår vind blev så pass proppfull att på fullaste allvar började oroa mig för att den skulle rasa in. När det visade sig att min man hade tänkt samma tanke så fanns det inte längre några sätt att blunda för röran. Så när regnet smattrade som bäst i förra veckan kände jag att nu var det dags. Jag planerade att det skulle ta en vecka. Det tog tre dagar och sedan inlagd på sjukhus men det hör egentligen inte till vinden…
När man inte längre behövde leka ”Hela havet stormar” och man såg golvet igen tänkte jag rätt mycket på det otroligt härliga med regn när man är närmast taket. Så vi hängde hängmattor i takbjälkarna. Åskan mullrade och Charlie sade: Jag tror att det kommer regna i evigheters evighet. Så vi önskedrömde om att vi alltid skulle ligga i våra hängmattor, för all framtid. Nomi tyckte det var mer läge för Detektivbyrå och tyckte inte det var tillräckligt mörkt någonstans.
Bästa sättet att städa en vind. Med barnen hängades lite här och var och en korg full av serier. Ser ni plankorna? Det fina är ju att då vid 1913 roade man sig med att bara lägga dit en massa plastmattor. Inte limma, inte spika, bara lägga. Förstår ni då hur lätt det är att ta bort dem?
Man kan ju inbilla sig att man vet vad som finns på ens egen vind. Men till mitt försvar är den stor. Vi hittade i alla fall ett dragspel som var deras farfars. När vi var färdiga så firade vi med tårta. Det kändes som vi fått en ny våning.
Och precis innan firandet så hade jag bestämt att belöna mig själv med att dra bort alla gamla plastmattor åtminstone på en fjärdedel av vinden. Och jisses, vilken vacker belöning.Och en timme senare kom frossan och febern som på beställning. Men från att åkt ambulans mellan vårdcentral och sjukhus, varit inlagd, fått både dropp och en massa nytt blod så känner jag mig helt okej denna onsdag.
-
rute stenugnsbageri
Jag är helt förälskad i detta växthus. Kanske allra mest för det så olikt alla de andra. Älskar de ruffa stålbalkarna och tänker att när något är såhär himla fint när det är alldeles nytt vad ska då bli av det, måste ju bli helt supersnyggt med åren. Sedan är det ju såklart något med storleken på det som gör att man drar lite efter andan och så fint inrett. Och tänk när det är ljumma sommarkvällar i solnedgång och stenugnspizzor och megamånga människor då vill man ju stå precis här för det måste ju se alldeles magiskt ut. Fast helst ska man ju vara där inne. Man förstod ju att fikat skulle slå det mesta med hästlängder. Våra Stockholmsvänner har en liten vana sådär att handla med fika och levain från Fabrique när de kommer på besök och eftersom ägarna är desamma på Rute Stenugnsbageri så var det ingen snack om saken, ljuvligt. Jag tror vi lyckades äta oss igenom det mesta men morotskakan, gud. Vi ville aldrig lämna stället. Fördelen med att besöka Gotland i slutet av juni är att det inte kryllar av andra. Nackdelen är att bland annat att Rute´s pizzasäsong inte har börjat. Men nu har den det, lyllosar som har det framför er. Enligt Amelia ska den vara perfekt. De spelade sig genom Gotland, som sagt. En kortlek måste vara en av världens bästa spel. Tar ingen plats och räcker i evighet. Nu har i och för sig Viggo´s trollerifasoner gått över styr och jag mäktar knappt med ytterligare ett trick. Du måste ju fika eller käka pizza på Rute men det är även fullt med inspo. Älskar sättet de inrett på. Nu råkar ju plankorna vara extra vackra men är inte sådana här blomlådor man alltid drömt om.De bästa ställen har tänkt på kidsen. Lite sand kommer man långt med. Nu är ju våra barn så pass stora att man kan evighetsfika utan gnäll. De kan ju själva kläcka ur sig sådant som att kan vi inte sitta här hela dagen… kortturnering och bästa fikat och det finns ju alltid nya saker att upptäcka, kan man ha det bättre. Men när de var små så var en sandlåda guld värd.
Bästa solgasset. Liv. Som jag saknar lite extra just nu då hon befinner sig här. På dansläger. Den öppna spisen hade inte torkar ännu. Helt nymurad.
Gillar ved.