-
NÄR SOLEN SKINER SÅ REAR VI
En av de braiga sakerna med en egen affär är ju att man får bestämma helt själv när man känner för lite rea och precis vad man ska ha rea på. Så idag när solen kom tillbaka tänkte vi att lite rea är vad man behöver. Och tutus vore väl kanske extra snajdigt att ha lite prisras på. Bara för det kändes lite vårlyxigt sådär. Så sagt och gjort. Våra fluffigaste saker hamnade under kategori ”Outlet”. Och vi fyller på ikapp med vårsolen.Våren alltså.
-
vårt hem i hej! Kreativa hem Nr 2
Egentligen handlar det här blogginlägget om att vårt hem är med i en alldeles ny bok. Men herre jisses vad tjusiga mina blommor är just nu! Tänk att de ”bara” är blommor. Och helt på riktigt.Men boken då. Inte vilken som helst. Hej! Kreativa hem. Nr 2 . Så ärofyllt. Såklart på plats i vår affär och just nu med dubbelpris om du inte har ettan.
Jag är svårflörtad när det kommer till böcker om inredning, för att inte tala om magasinen. Såhär skrev jag på min blogg när bok nummer ett kom ut:
”Jag faller inte så ofta pladask när det kommer till inredningsböcker. Jag kan nog verka lite svårflörtad där. Men alltför ofta är det likriktigt, samma och väldigt ängsligt. Det är nästan som om man glömt bort det allra viktigaste att det var ju liksom just ett hem som skulle visas på bild. Att någon verkligen bor där på riktigt. Att bo och och att leva borde ju faktiskt, när allt kommer omkring, sätta sina avtryck. Personligheten borde ju liksom sitta i väggarna. Det gör den säkert, så måste det ju vara, men att få det att hamna på bild verkar vara ohh så svårt.
Jag älskar den här bilden. Jag och Nomi på loppis, alltid på loppis. Jämt och ständigt. Just då hittade hon dessutom sina drömmars blus. -
kalas och hjärtedrabbade av ett hus
Jag kan inte förstå att de är 8 år nu. Våra minsta. Den där dagen, den där högst overkliga. Såklart är inte tanken på fyra barn någon alldeles sensationellt, men för oss var det verkligen så. Vi som aldrig riktigt trott på och landat i lyckan att få ett litet barn, under så många år.. De där långa sex åren i total ovisshet. Helt plötsligt skulle de bli fyra. Lycka. Bredvid megakaos. Men det kan vi ta en annan gång. Och nu såhär 8 år senare är det faktiskt inte särskilt mycket kaos längre. Möjligen har vi vant oss eller kanske bara vuxit in i det. Och jag skulle inte vilja ha det på något annat vis. Inte i hela världen. Kalasdagar för oss kommer alltid som en överraskning. Åtminstone känns planeringen så. Morgonen börjar alltid med att handla för middag och fika. Tårtan köper vi och sedan svänger vi ihop lite bullar och någon kaka efter önskemål. Bullarna står alltid ugnen när gästerna kommer för jag har missberäknat tiden. Samma visa alltid. Fast goda blir de. Barnen hjälper alltid till. Såklart. Bästa sysslan är chokladbollsbaket, för smetens skull. Ibland dekorerar de som de känner för. Nomi hade hamnat i pysselrosettmani. De blev 26 tror jag. Snabbt, enkelt, precis lagom stora och eleganta, sade hon.Sedan stämplades det godispåsar. Så väldigt många historier på de där godispåsarna. Det ena gav det andra liksom. Bästa storkompisen kom i förväg.
Så himla många historier. Mitt i bullbak och kakor som smälte ihop till kakpizzor var vi alldeles tvungna att plåta ett jobb som jag skulle lämna in dagen efter. Vi hade hört att en gammal skola i vår stad skulle jämnas med marken. Så vi begav oss dit bara för att spana om det hela var så fallfärdigt som det sades. Herreguud så vackert! utbrast Nomi. Kan vi bo här? Sedan sa hon massor av arga saker om de som bestämmer. Ser du päronträdet genom fönstret på andra sidan? Bara en sådan sak.Nu kan det hända att det inte var det smartaste draget att bege sig till något sådant här ljuvligt en timme innan kalasdags. Man kunde ju liksom inte slita sig. I upphetsningen lyckades jag dessutom tappa bilnycklarna. I gröngräset…Men vi ändrade kalastid lite i sista sekunden och förlorade oss i drömmar. Riktiga drömmar faktiskt. Nu har jag har en plan som jag inte kan släppa.Vi sprang runt och kikade i varje fönster, ryckte i dörrar och kände på väggarna Och vi är fast beslutna om att Djulö Skola inte ska rivas. Inte utan att vi kämpar så gott vi kan. Nu får jag säkert halva kommunstyret på mig men jag tror inte ett skvatt på att det skulle vara ruttet. Det är bara enklare på det viset. Att riva ner och bygga nytt. Mer vinstmässigt liksom. Inte sådär bestämt med själva hjärtat utan något helt annat som styr. Fram för mer hjärtebeslut. För att städerna behöver det så in i vassen mycket. För att inte tala om husen själva. Och människorna som bor där. Nomi tror i och för sig att de tänker riva det av rädsla. Bara sådär utifall att. Om det en dag skulle dyka upp spöken, varulvar eller djävular där. Inte för att det finns ett spår av något sådant idag men att de som bestämmer bara går runt och inbillar sig saker. Det är nämligen då man gör dumma saker.Genom de här fönstrena ser man..…ner till sjön.Jag tänker inte låta dem. Aldrig att de får. Nomi gick runt som ett argt bi samtidigt som hon sade säkert tusen gånger att det var så vackert. Jag vet att hon känner i magen precis som jag. Man river inte bara. De dumdristiga åren är liksom förbi och vi vet bättre idag. Och som någon sade på mitt instagram ” Gamla hus är ett måste för våra själars överlevnad” . Det sitter ju i väggarna. Mer självklart än något annat. Sedan åkte vi hem, bytte om och dukade med cirkusservisen. Charlie och Nomi är tvillingar men så kolossalt olika så det faktiskt är komiskt. Lite sång , mmm kanske och det spelar ingen roll vilken. Så tycker Charlie. Alltmedans syrran och kusinen fanfarar bäst de kan. Och sedan den andra. Ge mig allt ni kan. Och så en honnörshälsning på det. Och lite bugningar. Och egen fanfar. Trekamp på tjugo personer. Hetsigt värre. Dragkamp liksom. Bättre med enmanspilkastning. Från kusinerna kom feststass ifrån deras resa i Indien. Klädbyte nummer 13 och rosett nummer 24. -
pixel art
Vi hängde på Strömma Farmlodge och det hela var så fint så man blir varm i hjärtat bara man tänker på det. Så mycket värme, pepp och kärlek. Som om all världens snällhet fanns där bland åkrarna och ängarna i Halland. Man kan ju nästan inte tänka annat än tack bloggen för att du lät våra vägar korsas med alla dessa människor. Och som om det inte vore nog med Kustfolks-gänget så en hel drös med super-rara upp, Malin och Lina som bland annat gör Lite Kalabalik. Har du sett den vackra keramiken? Johanna med Aprill Aprill som gav mig en stickling från sin palettblomma som faktiskt har en egen välkänd hashtag #palettbladunite . Så himla fin present. Jag ska vårda min så ömt jag kan. Det är något så romantiskt med sticklingar och tanken att blomman får ett evighetsliv på så vis. Nu tänker jag inte på mina ogröna fingrar och alla de blommor och växter som det varit precis tvärtom med när de kommit i min ägo… Så fick jag hälsa på Anna-Malin för första gången. Och Sara kom långväga, tillsammans med Lisa Lemke . Eftersom jag är kär i Lisa´s bok så hade vi ju med en hög av den till Kustfolk. Såklart var den slutsåld sedan länge när självaste författarinnan dök upp. Lika inspirerande i verkligheten som på bok.
Såklart har jag massor av bilder från helgen. De kommer. Och en bonad rikare. Direkt från Marinas affär på Strömma.
– Ahh, sade Viggo. Pixlar! Coolt.
-
så fin fredag
-
sverigepremiär på kustfolk
Nyss hemkommen efter att ha hängt 125 meter girlang och gjort som ett megamoln av 150 honeycombsbollar. Vi dekorerade inför slutföreställningen Splash och ska det vara tema färg så ska det. Så galet maxat.
Och klockan 8 imorse kom expressleveransen som vi väntat på och längtat efter. Så vi kör Sverigepremiär på Kustfolk. På lördag! Kom vetja!
Ända sedan julen 2012 har vi haft ett favoritplagg härhemma. Jag tror faktiskt inte vi hade använt den typen av plagg innan. Men efter den gången så bor Nomi mer eller mindre i den här typen av dräkter. Och nog för det dansas fasligt mycket härhemma men det är långt ifrån bara så de används. Dräkterna. De med långa ben, de med korta ben, armlösa och långärmade. Till allsköns kjolar, till shorts, till stora tröjor eller bara som de är. Och såklart även på träningspassen, allt från balett till gympan.
Därför är jag superglad att vi som enda butik i Sverige nu har världens finaste kollektion. Vi har haft äran att prova plaggen på Nomi under några månader och de är helt otroliga i allt från passform till kvalité. Så mjuka och fantastikst sköna.
Och nya kollektionens mönster och färger är ju bara så vackert så man smäller av. Vi älskar det här.
-
mokkasin on road trip
Hur får man Mokkasin att rymmas i en bil?
Man vill ju liksom ha den rätta känslan nu när man är så speciellt inbjuden. Så under dagen har vi mest funderat och sagt att det är ju allt tur att jag har gjort så många olika passpartouter under åren. För kanske borde vi göra en tavelvägg där på Strömma, när vi ändå håller på.
Och lite havstema får vi ändå kosta på oss. När vi nu för en gång skull är så nära själva havet. Den där kameran kom idag. Helt magiskt vacker. Handgjord och på bästa sätt, sådant vi älskar. Den får såklart följa med.
Sedan tänkte vi såhär. Vi älskar ju böcker med. Så vi tar med våra favoriter i inspiration och för kreativitet.
Och kanske har ni sett de handgjorda ekorävarna på mitt instagram. De har ett par svankompisar också. Vi kör premiär för dem på Kustfolk! Dessa svantofflor är så åtråvärda att min dotter finkammade hela Mokkasinlagret i jakt på det hon hört knystats om. Det hela var ju egentligen en superhemlis inför födelsedagen. Men i smyg gick hon alltså på hemlig jakt med sin kompis. Och jag anade ingenting. Många timmar senare på kvällen, vid läggdags då sanningar brukar komma smygande, var hon otröstlig och ångerfull till max. Såklart att man inte gör såhär, inte ens när det handlar om de vackraste tofflor man någonsin har sett. De mest magiska. Och i surmulen min och tårfyllda ögon berättade hon hur hjärtat nästan hade stannat när hon såg dem. Hur hon kände att hon dessutom var tvungen att prova dem. De var som om hon drogs till dem. Och då, ja då de satt på hennes fötter, var det som världen var förtrollad. Som om hon svävade på ett hav fullt med svanar. Hon såg miljontals av svanar framför sig. Och hon liksom flöt med dem. På vågorna. Det var nästan så hon kände sig som en svan själv…. Och så började hon stortjuta igen. Blåst på överraskningen till födelsedagen liksom.
Det är då man ska vara allvarlig och säga, ja då blir det kanske inga tofflor i present. Istället sa vi att hon skulle försöka glömma bort dem. Det var ju ända en dryg vecka kvar. Det första hon sa när hon vaknade morgonen efter var ”jag har världens bästa minne, jag kommer aldrig glömma dem”. Och sedan var det kört igen.
Och blommiga pappersark. Kolla magneterna. Nomi undrade om vi hade gjort ett kärleksjobb när hon såg pilarna.
Våra finaste babykläder i ekobomull tar vi med. Och håll alla era tummar om att vi får en bedårande leverans i morgon. Hoppas, hoppas!
-
Mokkasin kommer till kustfolk!
Jag och Linn, själva Mokkasin alltså, är ju inte Kustfolk egentligen. Men vi har fått den oerhörda äran att komma till Strömma Farmlodge i helgen. Hur flott är inte det? Så faktiskt packar vi bilen proppfull med affärens bästa (och en massa nytt som inte ens har hamnat i affären ännu) och susar iväg mot kusten! Hurra! Tillsammans med For Good Luck , Lisa Burenius, Kollijox och Hammarposse kommer vi ha årets allra bästa Pop Up Shop! Lördag & söndag kl. 11-16! Kom! Det blir fantastiskt. Strömma är finast på jorden som det är, med finfika och härligheter. Och lite Pop Up Shop på det kan ju liksom inte bli bättre. På instagram just nu, där jag heter @sofiaatmokkasin delar du den här bilden och taggar med #kustfolk. Och vips har du chansen på årets goodie bag! Fylld med finheter från alla oss på Kustfolk.
-
vad är väl lite regn och storm när allt kommer omkring.
Vaknade till en måndag och bara sådär tacksam. Sådär oändligt. Har firat min mamma i helgen, hon fyller 70 just idag. Firat genom att bara vara med hela stora familjen. Vi är sjutton och en hund. Stojigt, rörigt och lite lagom galet sådär. Med det är precis sådant här jag sparar på. Så fint, helt enkelt. Tacksam var det, ända in själen.