• DAILY LIFE

    nu har vi världens finaste tv-rum.

    Till vänster, där ljuset ser ut som evigheten självt, där är det inte särskilt ljust längre. Men alldeles speciellt ljuvligt. Tusan, vad tjusigt det blev. Och jag är glad och väldigt tacksam för att min pappa är världens bästa tapetserare. Igår skulle jag lära mig hade jag tänkt men det kom ju så mycket annat emellan. 

    Den här tavlan ska få ett alldeles eget inlägg för historiens skull. Det är nämligen min pappa som målade den när han var sexton. Då gick han på yrkesskola för att bli målare, 1959. Den målades på ett sådant där vanligt brunt papper, precis sådant som ligger på bordet. Så jo, den är brun på baksidan. Sedan låg den ihopvikt på ett inte speciellt snällt sätt under en hel massa år. Närmare bestämt tills pappa fyllde 70 i höstas. 
    En kväll när jag rotade runt på deras vind, i vanlig ordning, vecklade han ut det där papperet som låg ihopknölat på deras vind. Det var sprucket här och var, bitar föll när han tog i det.” Jaha, den här målade jag för 54 år sedan och det är bara att slänga den. ”  Precis som om det liksom inte var något märkvärdigt alls. Jag höll på att smälla av. På riktigt. För det första trodde jag att jag gått igenom varenda millimeter på deras vind, hur i hela friden att den kunnat legat där i hemlighet i alla år. Och nog för jag visste att pappa kunde måla och teckna. Men gömd på vinden och helt magisk på 1,5×1,5 meter. Och fallfärdig. Men herregud, här skulle inget slängas. Och vi vek ihop den och jag snodde med mig den. Och pappa sade flera gånger ”släng den”. Men på måndagen for jag till ramverkstaden utanför stan. Men åh nej, den var för trasig sa man. Pappret nästan brann när man tog i de, ni vet när det faller sönder vartefter. Så hur gärna de än hade velat skulle det inte gå. Men jo, snälla!??? Och jag tjatade. Och tjatade. Det finns nog ingen som kan tjata mer än jag om jag nu liksom känner i hjärtat att det liksom måste gå.  Men nej igen, det går inte. Det är omöjligt. Men efter tionde eller jag vet inte, tjugonde kanske: Snälla?!! Jag försöker, sade Boa. Så himla snällt. Och förlåt för ihärdigt tjatande liksom. 

    Då var det bara en sak till. 
    Kan du fixa den till på fredag?

    På lördagen skulle vi nämligen fira min pappas födelsedag. Och jag kunde verkligen inte tänka mig en finare överraskning. Och Boa sade att det kunde han ju inte lova. Och kanske skulle den inte hålla ihop ända till på fredag. Och så var det där med plexiglaset. Det var ju två veckors väntetid på sådant. Men gissa vem som ringde på fredag eftermiddag klockan ett! Lycka.  

    Och lycka i ett rum. Det sorgliga är att det är vårat tv-rum. Ett rum som jag typ aldrig vistas i för jag är kanske sämst i världen på tv-tittande. Men jag kanske ska börja, för väggarnas skull.

  • DAILY LIFE

    Åratalsbryderi.

    Plötsligt händer det. Inte särskilt plötsligt kanske. 
    Men just nu tapetserar min pappa, så det händer!
    Vi har varit fast beslutna om att tapetsera ska vi. Men vad i tusan ska vi välja. Och tapetprover har det hängt i år härhemma. Ja, faktiskt i år. Men det är väl bara till att göra´t tänker ni säkert. Men det är ju ett fasligt jobb och hemskt dyrt för att bara göra´t för att ändra sig. Så därför. Åratalsbryderi.

    Och det är ju liksom inte hela huset utan de ”isolerade rummen.” Inte de rummen som bara fortsätter i hall och trapp och hall igen och sådär. Men så bestämde vi oss i alla fall. För en tid sedan. Att vi hamnade tillbaka på William Morris trots att vi svängt både åt Baker och Etsy. Så vårt arbetsrum skulle få Chrysanthemum och rummet mittemot skulle få Chrysanthemum Toile . Nu blev det tvärtom. 

    Och så ska det tredje rummet få kära Pimpernel. 
    Observera den lilla rutan i botten av bilden. Jo, vårt hus var tapetserat när vi flyttade in. 

    Men eftersom jag bara att haft tapetproverna i ett drygt år nu har jag fortfarande inte bestämt färg. Bildbeviset är från januari 2014….här! Det blir den i mitten eller den till höger. Båda lika vackra, men det hänger på ljuset.

  • DAILY LIFE

    hej, jag ska snart börja blogga igen…

    Photography: Anna Malmberg
    Hej hej! Här är jag. För omväxlings skull. Tack kära Anna, för att jag fick äran att fastna på dina bilder! Och så glad att våra vägar äntligen korsades. 
    Och Ida på bild. (ujujuj, nu smällde jag precis av, du måste kolla de här bilderna och utsikten….från Idas bok Urban Vintage) Och en hel massa fina människor som jag verkligen längtat efter att få träffa. På Elle Decorations Swedish Awards förra veckan. Så himla härligt häng och jag är fortfarande varm i hjärtat av alla möten och samtal. Ta en titt hos Anna på själva kvällen, vetja!
    Årets vinnare hittar ni här!

    Photography: Kristin Lagerqvist

    Allra mest hängde jag med Kristin på Krickelin, vad vi gjorde kan ni se här . Drack kaffe, vin och silverte om vartannat och finbabblade från morgon till natt. Vi bodde på superflotta Berns. Måste verkligen rekommendera deras restaurang, Berns Asiatiska. Inte för silverteet då utan för mat helt i min smak.

    Tusen tack Trendgruppen för ni satta lyx på min februari. 
    Och såklart även Elle Decoration
  • DAILY LIFE

    och söndagen den kom.

    Det kom en söndag morgon. 
    Att vakna upp här var något alldeles särskilt. 
    Kanske hade man tänkt när man allra först såg huset, sådär på utsidan, att det har nog haft en annan dag av glans sådär i början av förra seklet, eller med andra ord en annan fasad. Fast när jag tänker efter så är det lite det som är själva grejen. Att huset ser lite sådär dystert ut på håll. Men sen, det räcker liksom bara med att öppna dörren är det som i en saga. I allt. 
    När jag först klev in i huset, där på lördagseftermiddagen möttes jag av ett berg av skor. Ett berg. För alla gäster, som visst var nästan tusen denna dag, kände det i magen liksom, ska man fika här så gör man det i strumplästen. Och sorlet, alla dofter från bullbak och kaffe, ljuset och värmen.  Som på besök i en annan värld. 
    Och jag vacknade i ett ljus, trots att fälten badade i regn och grått. Visst är det märkligt när det är så. Magiskt på riktigt. Tillsammans med samtal att spara runt ett frukostbord i finrummet. Det doftade bullbak, för allt tog ju slut den där lyckade Kustlivs-lördagen och då finns ju liksom  annat att göra än att baka hundratals bullar och kakor och allt du kan tänka dig, för det kom ju en söndag och nya fikagäster. 

    Det var ju det där med känslan att göra det vackra
     att skapa det unika och personliga. 

    Sådant  kan man inte låtsats eller köpa för pengar eller följa en trend för stunden.
    Det sitter redan i magen. 
    Och sedan var det där med magkänslan och modet att följa den. 
    Alltid. Utan omsvep och tvek. 

    Tänk ett hus eller för all del en hel gård,
     där någon har pytsat med kärlek i varenda vrå. Där har du Strömma. 

    Ser du finrummet? 

    Här kan man lyssna på Melodikrysset. Bara en sådan sak. 

    Här kan man läsa. 

    Jag sov i Astrids rum. Om det hade funnits en sol den där söndagen sägs det att det är här den hamnar först. På Strömma finns 4 rum att boka, precis lagom många för att boka ett helt hus för dig och dina vänner. Eller alldeles själv och spela schack under franslamporna med någon du inte känner. Men alldeles säkert om en liten stund. Det sitter i huset i är jag alldeles säker på. Snällheten. 

    Du får frukost och Varberg är nära. Och du minns väl vad man kan göra i Varberg?  Hej sommar 2015. 

    Alla vill ta kort. 
    Här kan du se en hel massa: 

    Precis innan jag skulle fara hemåt tog Kristin och jag en tur runt gården.  Jag fick spana in alla små vrår där denna begåvade människa tar sina fantastiska foton. För att se vad jag menar och ännu mer från Strömma så kika på länkarna nedan.  Sagovärld var det.
    Och alltså. På Strömma kommer det stå bröllop i sommar! Och fester av de härligaste slag. Och en butik ska det också bli. Och ett riktigt restaurangkök. Och man kanske tro att när man ser utgångsläget på vissa hörn att hur i hela friden ska det gå till. Men vet du, jag är inte det minsta tveksam. Marina och hennes gäng skapar sagan gång på gång. Den har liksom bara börjat.