-
♥
Det var som en skatt damp ner den där dagen. Den allra vackraste. Jag älskar allt med den här bilden. Precis allt. Till och med pappret älskar jag och själva trycket. Och det andra, jag kan nästan inte titta på den utan att rysa till av sådana där sköna finhetsrysningar. Ni vet när man suckar åååå, alldeles för sig själv. Jag älskar allt, som sagt. Hon där, med vinden i håret. Havet och vågorna. Färgerna. Och hur vattnet har spolats upp över bryggan. Och hur det liksom blänker till. Och himlen.Och jag har älskat den sedan sekunden efter då fina Krickelinhade lagt ut den på sitt instagram (krickelin där också).
Tack kära Kristin.Den här bilden ska få en ram och jag ska bära den med mig så länge jag leverom än till världens ände. -
den vackraste av litenheter.
640640.jpg)
Det är det vackra i all sin litenhet som får mig så upp över öronen förälskad. Så enkel men ändå så makalöst vacker att man aldrig någonsin vill släppa den med blicken. Jag menar såklart den lilla rosen.Och tanken var just så, ett smycke som man aldrig skulle behöva släppa med blicken. Ett sådant att bära alla dar. Alla fina dar och hela långa livet. Något att bära med samma känsla som man bär ett knutet band kring handleden eller det enklaste av smycken, så lätt och så litet att det egentligen inte märks. Men ändå skulle det vara sådär proppfullt av finess att man kunde bära det till sin vackraste stass och vid de allra finaste stunderna. Det skulle inte synas sådär direkt utan skulle vara lite hemligt tills man kom alldeles nära. Smycket skulle också kunna bäras tillsammans med andra smycken, det skulle inte ta över men ändå vara där. Som en påminnelse om det vackra.640640.jpg)
Äntligen, ja verkligen äntligen börjar vi fylla på med bilder till kollektionen ”feels so good to be a rose” . Kollektionen består av armbandet, örhängen och ringar. Samtliga smycken går att få i 18K och 9K roséguld och sterlingsilver. Och alla är ateljétillverkade av guldsmeden Johanna Garmland. Du hittar smyckena under kategori Finheter men kommer under dagen få en alldeles egen kategori i affären. -
ju mer silvrigt desto bättre.
Inget kalas utan en cupcakes-tävling, tänkte Liv häromdagen. Så hon och pappan bakade cupcakes och fyllde mintgröna småkoppar med strössligt och annat. För det var ju liksom själva piffandet det hela skulle gå ut på.
Och pappan styrde och ställde. Han kavlade sugar-paste och rörde frosting.
Och demostrerade som om han aldrig gjort annat.
Spritsa med elegans är kanske inte det man gör varje dag.
Men någon hade sett ”Hela Sverige bakar” och visste precis hur man gick tillväga.Taadaa!!
Det fanns verkligen ingen hejd på piff.
Och ska vi inte? Joooo, det gör vi! Vi öppnar Cupcakes-fabrik!
Med snyggmuffins i långa rader.
Tävlingen gick ut på att man fick välja sin bästa. Den gick sedan vidare till det höga kakfatet och omröstningen.
Så himla svårt att välja bara.
Ser ni miss cupcake med den rosa hjärtmunnen? -
repris á 2012.
Hittade nyss de här bilderna i en tusentalig röra. En massor med tusen bilder, i katastrofal röra. Så jag blev lite glad för de har varit borta i snart två år nu. Egentligen ända sedan jobbet för Eco Wallpaper våren 2012.
Det extra roliga med det här var att det var ett av mina allra första uppdrag. Lite på riktigt sådär. Och eftersom jag inte riktigt visste så skickade jag en hög med bilder. Obeskurna, så de kunde välja själva. Men jag skissade och trodde helt säkert att det var såhär det skulle se ut. När det var tryckt och klart. Absolut en beskuren bild.
Men icke, byrån och Eco Wallpaper valde den här. Och då höll jag på att smälla av. Och mailade och sade att ni måste valt fel. Men röran då?! Hjälp röran var ju liksom inte meningen att den skulle synas. Men det var bilden som trycktes och idag förstår jag varför.
Och trots de senaste åren av pompoms-hysteri och madrasshögar i mängder så kan jag ändå tycka att den där lilla våriga gläntan, som jag hade i fantasin, fortfarande känns lite drömmigt skön. Och sängen är fortfarande mitt drömprojekt för den där är bara pålåtsats. Med målade megakulor i frigolit som ben… -
dagarna.
Helgen börjar alltid med fredag. Det är bra. Nomi var laddad inför supershow i skolan. Dans var likamed tuff. Så pappa fick krusa hår och fjortis-tightsen åkte på.
På fredagkvällen instagrammade vi lite från Liv´s rum. Om en tävling som fick två hashtaggar för att jag är snurrig i vanlig ordning. Läs mer här och tävla på! Till på fredag!
Min man bakar väldigt mycket. Det är faktiskt helt perfekt.
Och den här lördagen kändes det som om vi bakade och bakade. När vi precis smällt i oss en massa frallor så började vi med baguetter inför kalasmiddagen på kvällen. Efter ett recept som jag tycker är helt perfekt. Det finns med i Leila´s båda böcker, A Piece of Cake och One More Slice. Man gör en liten specialgrej med en poolish. Superenkelt men gör brödet lite himmelskt sådär.
I vanlig ordning som i sista minuten slängde vi också ihop bullar. Så gör vi jämt. De är aldrig klara före gästerna kommer utan exakt när de kommer eller lite efter. Eller mest efter. Fast det är mysigt på sitt vis. Vårat absolut bästa bullrecept är även det från Leila´s A Piece of Cake.
Kökshäng är kul häng.
Vår bästa jäsplats och där hårt smör smälter på fem minuter.
Och dukade kalasbord i solen. Långbordet vi byggde till nyår fick nu bli ett stort fyrkantigt, också härligt.
Det var verkligen inte Nomi som fyllde år men hon fick ändå en porslinsvan.Nu har hon femton.
Och jaa, vi kom ihåg ljusen! -
det kommer en vår, var så säker.
Det är ju lätt att bli lite kär när skor ser ut såhär.Sötaste, mjukaste med stjärnglans.Vill ha ett par själv.
Om jag bara hade haft 38 hade det inte varit något problem.
Fast nu var det ju Liv´s bästa. -
lite tyg.
Förra sommaren gjorde vi ett jobb för Plaza om textilier. Det var ett högst härligt jobb.
Vi klädde in anslagstavla, pärmar, lådor och konservburkar med Liberty-tyger. Du hittar en del Liberty-tyger på Tygverket men jag hade shoppat tygerna till det här projektet en lördag i Paris. På det här stället är utbudet enormt och runtomkring finns massor av textilaffärer av olika slag.
En uppochnervänd typograflåda är ett perfekt skrivbordsunderlägg.
Vi sydde små påsar och finade till dem med knappar och fransar. Till vimplarna gjorde vi små bollar. Vi klippte rundlar och fyllde dem med vadd.
Under sommarens soligaste dagar så gjorde vi också en vikvägg av Ikeas gavlar Ivar. Vi lutade dem för att bli väck den gula furunyansen en gång för alla. Lut är stark men också väldigt enkelt att ha att göra med. Vi penslade på med en svamp och borstade bort efter ett dygn. Vi fäste gångjärn på baksidan av vikväggen och häftade fast tyger med häftpistol.
Tygerna från William Morris är ju ett väldigt fint stycke för sig och jag älskar dem ihop med det ljusa. Vikväggen är ju också en finurlig sak som jag funderar på varför den inte finns mer än vad den gör. Ett sådant enkelt sätt att skapa rum i rummet. Och så mycket enklare en att bygga en fast vägg. Min bästa inspiration till vikväggar hittade jag oväntat nog på slottet Versailles. Mari-Antoinette hade visst dille på sådana, fast med äkta guld och betydligt mer exklusiva då. -
nöjt.
Varmt i hjärtat efter kalashelg för Liv. Med familj och nattgäster, alltid bäst. Och plötsligt händer det, på eftermiddagen så köksröjde jag och Liv som galningar, samtidigt som Kristo rensade trädgården som någon glömde innan snön kom… Så nu känner vi oss löjligt nöjda.Och förresten blev jag galet pepp på det här, jag som aldrig lyckas få något endaste att växa ska nog göra slag i saken. På själva krukgöraren. Wish us luck! -
lantliv.
En väldigt snöstormig vinterdag i januari var Anna Kern och Cia Wedin hemma hos oss och gjorde ett reportage för tidningen Lantliv. Jag tror att tidningen fortfarande finns i butik.Kristo lagade en supergod lunch… Jag vet om ni har tänkt på det men vårt vardagsrum har stannat i ett middagsrum hela vintern, ända sedan någon gång i november när Viggo fyllde år. Vi har kommit på att det är så mycket bättre så här, åtminstone tills vårsolen lyser som starkast, då får vi byta igen. Men under den mörkaste tiden är det perfekt. Verandan är för kall för att sitta på men här har vi ljuset. Annars brukar det se ut lite såhär. -
tack och matkris i paris.
Stor kram till er och tack!Tack för alla fantastiskt snälla hälsningar och grattis om Zara-projektet. Jag blir så jätteglad! Och barnen är stolta. Projektet är något av en dröm. Klä mina egna barn i fina kläder som de känner sig helt hemma i. Att sedan fånga stunder och ögonblick, då kan det inte bli så mycket bättre. Men också för att det är en stor utmaning. När frågan först dök upp så susade det till i magen och mest bara jajajaaa! Sedan kommer ju fjärilarna. Så är det alltid, själva efterslängen av det hela. Hjälp liksom, hur ska det gå? I ärlighetens namn, jag var supernervös.Man kan kanske inbilla sig att jag är modigast i världen men å nejdå, inte alls. Men trots det så är det ju precis sådant här jag håller närmast mitt hjärta. Det är de läskiga sakerna jag älskar mest, när det kommer till jobbet då. Och jag vet att jag alltid kommer säga ja om hjärtat känner så, oavsett om jag vet att jag kommer leva med fjärilar i magen precis varenda stund. Det är ändå de där fjärilarna jag behöver för att utvecklas så jag är tacksam att de finns.
Allt medans solen gör sitt yttersta för att gå upphåller morgonen som bäst på att blåsa bort i någon regnig storm.Men jag hittade bilder från Paris och nu har jag längt. I Marais, en tvärgata från Rue de Vielle du Temple på Rue des Rosiers finns de judiska kvarteren. Och där insprängt bland bokhandlare och bagerier ligger ett falafelställe. Vi sprang på det helt oväntat när det var väldigt mycket kris just då, matkris. Senare fick vi veta att stället var välkänt för sin falafel. Och om man tänker efter ringlade sig köerna långa.
I matkris funkar allt.En trottoar kan vara det allra bästa för stunden.Vi har ju gjort det förr så att säga…
Och på parisiska bakgator kan man skippa chic-heten för ett tag och slänga kjolen. Egentligen har hon varit iväg på ett toabesök på ett café i närheten. Mitt i middagen. Body och kjol är då en knepig kombo i dessa fall.
Asfalts-dojor efter miljoner av steg.
Vad är ert bästa trick när ni vill dricka ett glas rött, i skuggan, en varm eftermiddag i Paris? I lugn och godan ro. Vårt är att allid ha block och pennor i väskan. Alltid, inte bara i Paris.
Då kan man rita vad man gjort under dagen.
Eller tävla i svåra ord.Det går ut på att ens pappa funderar ut väldigt långa haranger. Som man på tid ska skriva ner.
Asch då! Det blev fel på kortbyxförlängarmaskin. Men det är sådant som händer.Och sådär ja, nu försvann stormen också.Hej sol och stilla vindar, stanna kvar nu, snälla.. Ha en fin lördag!
