• KIDS

    jag fredagsfirar med att blogga!

    Å hej från snöstorm och förhopppningar om ett vinterland. Det är lite mycket här just nu. Men vem har inte det liksom. Fast det är så mycket bättre nu än förra året. Men den december tänker jag helst inte på, för känslan i magens skull. Och för nu har jag en Linn, en Elvira och en mamma här som utför stordåd i packa-paket-världen vareviga dag. Tack.
     
    Men ändå. Stackars lilla blogg. Jag hinner mycket, men inte riktigt ända hit.
    Men idag då, det är ju ändå fredag. Och storm.
     
     
     
    Just nu är det affär. Affär högt och lågt och allt mittemellan. Fast det förstod ni nog. Men en dag, bytte vi vikväggen och tyg mot tapet.  William Morris och Golden Lily mot Sandberg och Eden.
     

    Jag hade precis fått fint utskick från Sandberg om deras nya kollektion Arkiv. Sandbergs första digitala tapetkollektion någonsin. Läs gärna mer på Sandbergs blogg. Fint där! 
    Och med fanns en bit vacker Eden så det är såklart att vi valde den nu när vi ändå skulle vinterskylta nere på staden.
     
     
    Är man målare-dotter så faller det sig alltid så att den där pappan kvistar över, om man så mycket som viskar något inom de där tapet och målardomänerna. Det var ju överhuvudtaget inte meningen.
     
     
    Men det är som alltid  en fröjd. Oavsett om han gör 12 rum eller en simpel vikvägg på 10 minuter. Jag fattar fortfarande inte den där exaktheten. Det där superperfekta som ändå kan vara fint att äga om det nu handlar om detta. Och den där skära-med-rakblad-på-frihand-historien i exakt rak linje är samma som dra raka linjer med pensel på frihand runt ett helt rum. Impad. Som alltid.
     
     
    Och den här gamla vikväggshistorien som vi gjorde till ett textiljobb i Plaza. Den är gjord med Ivar-gavlar från Ikea. Och ni vet väl hur man får den simplaste furu att kännas lite lyxig och inte gul. Precis som på våra plankgolv. Luta. Okej, lite starkt sådär men luta gör man snabbt och med handskar. Såklart. På så vis blir även den enklaste furu vacker med ett  forever resultat.
     
     
    Vi vek pompoms bara för att det var länge sedan nu. Och tänkte att de är som snöflingor.
     

     
    Och av tapetspillror gjorde vi vimplar.  

     
    Garnsnören. Det är alltid bra att ha och så släpade jag det onödigt nog från NY.
     
     
    Det hela hängde  på att vi skulle skylta vid Elerts färg. Det är stället med en tapetskatt i källaren. Finaste vintageskatten i högar. Nix jag skojar inte.  Som den med småfåglar här. Hur fin kan man undra. Så har ni vägarna förbi…
     
     
    En annan dag packades de första smyckena  för leverans.
    Det kändes fint på alla sätt och vis.
     
     
    Lite såhär kan det se ut.

     

    Nomi´s svan-mani tog oanade höjder. Den här var lite vackrare än alla de andra. men bara lite för alla  svanar är vackra.
     

     

     
    På natten mot december så ordnade jag barnens kalender. Uppdragen läggs i natten före. Det var visst någon som tjuvkikade men det vet ju alla att smyggluttar man i en kalender av detta slag är det ju som om innehållet går upp i rök. Osynligt liksom. Förvånad upptäckt såklart för den lilla gluttaren men ostressigt för de som fixar.
     
    De här stjärnorna  från Japan är mina favoriter. Inte bara för att spela regnbågsdomino och leka med. Hos oss är de pengar ena dagen, kakor den andra byggmaterial den tredje. Men jag älskar att fästa dem här och var där jag önskar mig en stjärnhimmel. Lite kludd på baksidan så blir väggen drömmig.
     
     
     
    Och decembermorgonen kom. Under paljetterna fanns äventyret. Det första.
     

    Jag vill spara på alla av de första trevande orden. De lästa. Liv och Viggo lärde sig läsa så extremt tidigt att jag nog i själva förvåningen över att de läste glömde spara sådär ordentligt i hjärtat. Det var mer som herrejisses läser hon, redan! Det ska man väl ändå inte? Och sedan kom Viggo och gjorde detsamma. Och ännu tidigare.
     
    Men nu läser Charlie och jag är väl förberedd.
    Och när Nomi börjar lär jag vara världsbäst på att spara.   

    Det letades änglaspel den där morgonen.

     
    Och byggdes med änglar och allt.
     
     
    Elden är läskig och det är bra.
     
     
    Fast vissa är av annan inställning. Nu hör ni ju honom inte men minen säger allt.
     
     
    Frukost med radiokalender. Såsom förra året och alla andra år. Men adventsljusstaken kunde vi inte hitta.  

    Då är det ju tur att Viggo har ett loppisfynd sedan smällvarma sommaren i Skåne 2009. Vi fick låna den på nåder men bara i två dagar.
     
     
    Jag läste en artikel av Stephan Rössner i SvD och funderade både en och två gånger om det här.
     

    Och från det ena till det andra. Nomi önskar sig en peruk. Eller flera. Men löste det på annat och eget sätt. Fast jag förstår att det kändes nästan lika. Svallande liksom.
     
     
    Och allt medan jag funderar över vem som döper stormar så känns solen från förra helgen ganska avlägsen. Det är ju inte så man får solkatter i ögonen precis.
     
    Jag önskar er en fin helg! Med hopp om adventsmys och snöflingor som yr lite lagom. Och när jag tänker på det så tror jag att just idag kommer vara en extra bra dag att släppa en sak i affären. En sak som ligger nära mitt hjärta.