-
det lackar mot jul…
Nyhet från OMM design och Ingela P Arrhenius. Lagom till jul. Snart i alla fall.
Och mera Memory! Matcha ansikten av det sköna slaget!Här i affären: -
det är ju inte varje dag en sjöjungfru hoppar på cykeln…
Hon vägrade imorse. Att lämna hemmet utan iklädd sjöjungfru-klänningen. Och eftersom fenan kunde fästas upp på ett galant sätt och hon lovade ta av den på rasten så fick det vara okej med den saken. Hennes syskon suckade och sa, ska du verkligen? Ska du ha den i skolan?! Det är såklart att jag ska, sa hon och körde näsan i vädret.
Drömklänningen.Tyget var som havet och diademet som snäckskal. Det fanns egentligen bara ett litet fel. Hon trodde att man skulle kunna stoppa fötterna i fenan. Allt för den rätta sjöjungfru-feelingen.
Men ändå, det kändes nästan på riktigt. Och hade hennes mamma kunnat langa fram en jättesten, eller åtminstone något som nästan var en sten, där på vågorna hade det varit prima. Sjöjungfrur sitter nämligen på stenar, det vet ju alla. Och nu vet också jag, exakt hur de liksom sittligger och doppar fenan lite i vattnet. Samtidigt som havet glittrar något sådär alldeles särskilt magiskt. Och håret ska vi inte tala om. Det är något så långt och så blankt. Och man kan spegla sig i det.
Och nu kanske någon tror att jag liksom spär på Nomi´s idéer om det ena och det andra. Eftersom det inte verkar finnas någon hejd på hennes dyrkeri för svanar och rosor och balett och sjöjungfrur och sånt där annat världsligt. Men inte ett dugg faktiskt, inte en gnutta. Vi står alla som frågetecken när hon drar på den ena valsen efter den andra, om ditten och datten, allt med lite extraromantisk glans. Jag vet ärligt talat inte vad hon får allt ifrån, det är bara så hon är. Hennes egen lilla värld verkar helt enkelt glittra lite extra. Det har den alltid gjort.Klänningen är alltså från HM´s All for Children kollektion som jag skrev om här. Den verkar slutsåld i alla de stora storlekar på nätet men några små kvar och kanske finns den kvar i någon av butikerna? Och eftersom tapetfrågan alltid kommer upp så tar jag det igen – Blossom från Mr Perswall. Vackrast. -
snälla gula höstlöv, kan ni inte hänga kvar en stund till?
Nog för jag hade förstått att hennes favoritsmak är ros. Men att favoritblomman alla kategorier är ros fattade jag först i helgen när hon inte kunde slita sig från den inte särskilt storslagna blomsterhörnan på Ica Maxi. Men som om det spelade någon roll. Där fanns ju rosor. I plastpåse. Röda är de vackraste, sa Nomi. Men de ser vissna ut, får jag köpa de rosa?
Vad säger man då, det var liksom inget tjat om sjöjungfru-Barbies och Pet Shop-kalender trots att högarna var gigantiska. Nej, en bukett rosor. Snälla?
”Det är liksom formen. Och att bladen går runt och runt i cirklar. De är ju så många också, bladen. Och sen färgen, fast finast är röd. Och så luktar de gott. Och smaken, mamma… Det är min bästa.”Själv delar jag varken förtjusningen för själva blomman ros och inte heller smaken, men det är ju en annan historia…Och nu skulle vi ju bara ta några bilder för att hösten var så fin just då. Men Nomi hade några funderingar på hjärtat…
– Du, mamma?? Varför kan inte jag få en bonussyster?– Hur menar du då?– Alltså. Alla mina kompisar som har skilda mammor och pappor har ju bonussystrar.– Jaha. Men nej, det går ju inte.Mamma och pappa ska ju inte skilja sig.– Nää, men jag vill ändå ha en bonussyster. Att ta hand om.– Fast det blir ju ingen.– Nää…Nähä…Ååå så trist.– Fast du vill väl inte att vi ska skilja oss?– Nää men ändå trist…
– Men en riktigt syster då? En liten? Att ta hand om.
– Nepp. Inte det heller.
– Ååå… Men Petra och Sarah då kan inte de få bebisar?
Diskussionen slutade tvärt där. Då jag varken kunde lova bonussystrar, bebisar eller att hon skulle få fler kusiner. Inte ens en hundvalp kunde jag lova. Det var då attans vad typiskt. Sur-mamma… -
hade det inte varit för den där fågeln till dörrstopp hade jag aldrig satt min fot på andra sidan vattnet…
Hejhej bloggen och alla ni. Först var det dagarna innan New York när allt bara var rörigt. Sedan var det dagarna efter New York med värsta jetlaggen en människa kan ha om man aldrig någonsin har drabbats av jetlag tidigare. Lägg ihop det med jobb,jobb,jobb och mannen på långt-borta-jobb så fattar ni den lätta svackan som infann sig. Men därimellan var det hemskt fint. I New York alltså. Och nästan bara i Brooklyn. Förutom en väldigt snabb sväng till Manhattan timmarna innan flyget skulle gå. Bara för en endaste affärsönskans skull. Min.Och nu plåtade jag ju inte så jättemånga dörrstopp liggandes på marken. Men alla mina Brooklyn-bilder är på en dator i Los Angeles. Fast nu är de nog på ett flygplan uppe i luften. Himla skönt. Inte för bildernas skull utan allra mest för att min man kommer hem imorgon. Lagom när jetlaggen har gått över…
Gissa då, vilken är den enda butik som kunde få mig till Manhattan? Okej, en ledtråd. Om jag vore en butik – alltså i egen hög person (typ) – så finns det bara den jag skulle vilja vara. Bara den. Men har man fåglar som dörrstopp så har man.
Men först åt jag en lunch runtomhörnet med min man. En sådan där väldigt snabb, på stående fot alltmedans alla sprang från regnet. På sådär lite speciellt new-yorkigt vis. Och jag tänkte att sämre lunch kan man ha.
Några snabba span uppåt hustaken måste man alltid hinna med. Bara för fantasins skull. Och jag tror inte att ni ser men det är vita spetsgardiner som fladdrar lite däruppe. Där på Spring Street.
Och suck. Har man megasvampar i fönstrena då får man skylla sig själv att andra vill vara som den.
Sedan flängde jag runt och drog en massa välbehagssuckar i allt det vackra. Och pillade på allt och sa att jag gärna kunde bo där. Åtminstone jobba där om det nu inte gick att bo. Och eftersom tiden gick sådär jättesnabbt och min man hann säga säkert tjugo gånger att nu måste vi gå så satt alla reaklänningar jag provade som en smäck. Jag som alltid är i veligaste laget insåg att det var liksom allt eller inget som gällde. Min favorit är den prickiga,långa på dörren där.Men Brooklyn var det. Det kommer mera, var så säker. Herregud, vad jag gillade.Och affären då – ni tog det vid svampbilden väl? -
all for children 2013.
Nu är dags igen för H&M´s All for children kollektion. Där 25 % går till UNICEF´s arbete för barn i Bangladesh. Man möjliggör skola och utbildning och arbetar för en bättre hälsa för barnen i slumområdena.
Såsom förra året är det åt det magiska hållet. Och såsom förra året kommer det säkert säga swicsh så är allt slut. Så vill man lägga vantarna på någon liten outfit är det nog bara att bänka sig den 10:e oktober. I vissa länder går den upp online redan idag men här i Sverige verkar vi få vänta lite till…
Nomi har redan spanat in denna outfit och det verkar inte som den ska hamna i utklädningslådan. Hon kan inte tänka sig något finare än att studsa iväg till skolan som sjöjungfru. Skorna är sådana där bra med mjuk sula, bästa dansdojjorna.
Lite synd på tyllstassaen att den är full med guldiga skelett.
Det här är ju däremot så tjusigt så man nästan smäller av. Och det finns sjömannahattar med papegoja. Det där printet från havslandet tycker jag är supervackert. Det finns också på strumpbyxor, leggings och strumpor.
Lite Marie Antoinette. Med valp som väska.
Och det randiga önskar man ju nästan i vuxenstorlek.
BLOGG.jpg)