-
det är som en molnhimmel som aldrig tar slut, med tusen blommor utan gult i mitten.
Igår skulle jag bara säga hejoch önska er alla ännu en helg av det härliga slaget.
Och sedan skulle jag bara säga att om du aldrig någon har legat under volangiga kjolar men råkar springa på chansen så ta den. För maken till syn är svårt att förestålla sig.Konversation under volangerna:”Det är som en molnhimmmel som aldrig tar slut, fast det gör ju aldrig himmelen,med tusen blommor utan gult i mitten.””Fast himmelen tar ju visst slut. Vid ozonlagret. Sedan börjar universum. Jag tycker mer det är som en lurvig larv eller sockervadd… Förresten är det några lager emellan ozonlagret och universum…stratosfären och mesosfären och sådant”Ni fattar va?
Hur det än må vara med volangerna så höll jag på att smälla av fullständigt igår när alla bilder här på bloggen förändras från vit och ljus till en grå sörja. Jag gjorde om och gjorde om och blev galen. Totalt. Man liksom bara såg hur bilderna tjoff gick från vit till grå. Och hade inte min man styrt upp det hela idag hade nog mitt absolut sista blogginlägg varit gjort.Så vad hände med då Blogger igår alldeles plötsligt. Man kan ju verkligen fundera över vad Google tar sig för friheter. Nu tyckte de att de skulle förbättra alla publicerade bilder lite sådär automatiskt och oförberett. Utan att du kunde göra ett dyft för att slippa undan. Det som alltså hände med den automatiserade bildförbättringen var alltså att det blev skitbilder av det hela. Och för att slippa undan det hela måste du göra följande:Ansluta dig till Google +Gå till inställningarAvaktivera Auto EnhanceAvaktivera Auto AwesomeAwesome Google, verkligen… -
varsegod, fina paketpåsar!
När det kom silkespapper till affären så började allt egentligen med det här. Jag letade ju fina färger och kunde inte för mitt liv hitta. Och då jag insåg ju ganska snart att alla andra hade precis samma problem. Och fast det inte var meningen så fick de plats i affären tillsammans med de där ribbade banden jag inte kan sluta att vara kär i. Och jag hade nog aldrig kunna drömma om hur mycket silkespapper jag har skickat sedan dess och så många pompoms som måste ha vikts i detta land. Och så mycket annat de har använts till, kanske paket?
Photo: Anna-Lena MattssonOch på Rosendahl hängdes det pompom i växthusen och självaste bruden hörde av sig till mig och sa att de fick hänga kvar där fast bröllopet var över. Och det förstår man ju. Och Rosendahls trädgårdscafé utsågs till Årets fikaställe av White Guide och DN kom och gjorde finreportage. Då hängde de fortfarande där.Och nu var det lite samma. Fast helt olika ändå. Jag sprang på perfekta presentpåsar i hård papp. Jätteenkla, men precis såsom jag vill ha dem. Jag vill inte ha en massa glitter och annat tjafs utan bara så och ribbade finband. Så nu finns de också i affären. Inte för att ni kan göra pompoms av dem. Men ett och annat snabbt och tjusigt paket. Med kommer fem meter ribbat band och enkla tags i kartong. -
när löven har fallit önskar man att hela världen var klädda i blomsterkrans.
Helt oemotståndliga prints. Påväg från Paris till affären. Så bedårande om man frågar mig. Av Daniela Dahf Henriquez för LÁffiche Modern och sådär speciellt för Little Cute Mokkasin.
Vårfeeling? Jamen lite. Men jag lovar när vi traskat genom halva vintern är det precis en nalle med blomsterkrans man önskar sig. -
jag har hört att på tisdagar trollar man alldeles fasligt bra.
– Ser det här ut som ett ställe en trollkarl vill hänga på? frågade jag Viggo.
Han fingrade lite på kartorna…Det verkade som han funderade.
Och sa sedan:– Jo, det gör det allt. Förutom en sak. Trollstaven måste ligga mer såhär…Så lade han trollstaven lite snett över bokhögen.Inte alls sådär rakt och korrekt som jag hade lagt den.– Så ligger trollstavar.
Det är såklart att de gör. Det är nog mest att jag inte har vanan inne.
Emelie Flygare-Carlén skriver inte trollkonster och magiska verk. Men eftersom det är min bild. Min alldeles egna. Så låtsas jag. Precis hur mycket jag vill faktiskt.
För maken till vackrare bokryggar finns nog inte.
Nästan allt på de här bilderna kommer från Numero 74. Vimplarna vet ni ju redan och just de här enfärgade är mina absoluta favoriter, jag älskar just den här färgställningen. Faktiskt mer för var dag som går.Allt det fina en trollkarl behöver har jag bara till låns men maila mig om det önskas vackra utklädningskläder så ska jag nog kunna ordna det. Samma sak med stjärnor till kuddar. Och handplockade franska vintagemöbler.Tapeten är ett stycke för sig och den enda rullen av sitt slag. Eller kanske fanns det en kvar eller två…? Men jag har funnit en tapetskatt som gör mig varm i hjärtat. Det finns inte längre än fem minuters cykelväg från där jag bor. Nedför backen och runt hörnet. Jag återkommer om detta. En tapetskatt bör man dela med sig av, eller hur? -
we are all born under the same sky.
Ett designprojekt i begränsad upplaga, vars alla intäkter oavkortat går till Läkare utan gränser och deras insats för situationen i Syrien.En poster designad av House of Radon´s art director Albin Holmqvist.Fåglar i formen av stridsflygplan bärandes på fredens olivklistar. Flygande där över himmelen som vi alla äger men som ter sig så fruktansvärt olika var vi nu befinner oss. En poster med det enklaste av allabudskap, det mest självklara, solidaritet och medkänsla.Postern är begränsad till 250 exemplar och går att köpas här. Vilket jag gör i samma sekund som detta inlägg postas.Varje dag slår mig tanken att vi bara hade en evinnerlig tur.För något annat är det inte.Det kunde lika gärna varit du eller jag. -
isabellestipendiet 2013
Nu är det liksom lite i brådaste laget. Vid midnatt stänger hela nomineringsgrejen. Men å andra sidan har ni ändå 6 timmar på er och tänka så det knakar och nominera. för fulla muggar. Ni nominerar kvinnor som är hantverkare! Ni kan nominera er själva eller någon ni känner. Eller bara hört talats om. Go,go, go och nominera direkt genom att mejla direkt till isabellestipendiet(at)gmail.com elller på kommentarsfältet på Rättviseförmedlingens sida på Facebook.Det hela handlar alltså om Isabelle Stipendiet 2013. Det där väldigt braiga som startades av Isabelle McAllister för två år sedan. Allt för att uppmuntra kvinnor att bli hantverkare, för att ge en massa fin-pepp till de som redan är det och för jämlikhet i byggbranschen. Heja, heja så bra! -
en aning fixerad är bara förnamnet.
640640.jpg)
Fredagens mys a´la Nomi. Och Viggo var med på ett hörn.Svansjön och chips. En och en halv timme i sträck.Plus en liten paus med en origami-svan i megastorlek. ”Kan vi inte göra en likadan, mamma? Snälla…?” Jomen. Visst….640.jpg)
Sju snabba till Nomi 6 år.Favoritmusik: Svansjön.Favoritdjur: Svan.Favoritdans: Balett.Favoritfrisyr: Svansjönsfrisyr.
Det är liksom något vitt och vackert som sitter fast i håret.Favoritkläder: Svansjönkläder.Favoritsmak: Ros.Favoritmat. Carbonara.Nomi tog sin första balett-lektion i torsdags. Lycka. Och vi tusentackar Dud med Johanna i spetsen att man lyssnade på en litens drömmar. Fantastiskt.
Och hennes balett-mani har tagit oanade höjder. Hon drömmer nu om det egna balettrummet klätt med speglar precis överallt och räcken att göra konster mot. Och hyser nu alla förhoppningar till att Isabelle (för alltid Fixa-rummet-Isabelle för henne) kommer och fixar biffen… -
lördag…
Jag skulle ha gått upp sådär väldigt tidigt denna lördag men vaknade halv tio med den värsta av huvudvärk. Men indiansommarväder är bästa boten. Inte för det egentligen blev bättre men känslan ändå.640.jpg)
Jag hade dyrt och heligt lovat mig själv att leta fram dammsugaren. Men har man huvudvärk så har man.Så jag och Viggo cyklade på loppistur. Jag hittade en snygg vattenkanna som jag tänker ska ordna upp alla mina blomstermisslyckanden. Alla säger att det hänger på vattningen.640.jpg)
Förresten är jag kär i gamla skivor. Allt är fint på dem. De kostade 1 krona styck. Förmodligen för att de inte är så åtråvärda och kanske bara jag och Linn i hela stan som kunde tänka hos att langa fram en tio-krona för rubbet. Men ändå 1 krona liksom.640.jpg)
Viggo fyndade bäst idag. Hur många Fantomen som helst. De där albumen är allt lite sällsynta.640.jpg)
För att inte tala om Smurf-albumen…640.jpg)
På loppisen hittade en burk som vi gav till Kristo.
Vid den här tiden på eftermiddagen började jag damma lite på pianot men då kom huvudvärken tillbaka som ett brev på posten.640.jpg)
Då satte jag mig ner och funderade på om jag skulle sälja mina fotografier. Det var ju någon som tyckte det.640.jpg)
Och kanske skulle jag.640.jpg)
Sedan åt vi Kina-puffar på verandan. Och Viggo tyckte det var ljugigt på påsen med jättestora Kina-puffar när det i själva verket var alldeles pyttesmå. Sådär är det jämt, sa han.640.jpg)
Nomi kom hem och hämtade Barbie-grejor.640.jpg)
Hon var ilsken som ett bi och gick lika fort igen.640.jpg)
Sedan gjorde jag dagens sista städförsök. Men det var så mycket konstiga saker överallt och det hela kändes inte som någon vidare bra idé när man väl tänkte efter.640.jpg)
Nu ska vi grilla fast det är inte jag som har bestämt. Sen ska vi kolla på film. Undrar om den är lika magisk som när man var elva?Hoppas ni har en fin helg!Kram! -
så det kan bli.
640.jpg)
Nu förstår ju alla att Charlie är ingen drake. Och han trumpetar inte för kung och fosterland. Inte alls faktiskt. Och Linn är inte den onda häxan som lurar där strax intill. Och svävar närmare och närmare. Redo att slå till på illdåd när man minst anar. Inte alls faktiskt.Men.Jag kan inte sluta skratta åt den här bilden.
Igår vi midnatt hade jag fastnat i ett manisk bildredigerande. Och det är bara så himla märkligt vad bilder kan överraska en ibland. Och Linn, hon svävar ju inte. Inte alls faktiskt. -
safari daybed ~ savbriksen ~ ole gjerløv-knudsen
Jag älskar när möbler inte bara är just en möbel. Sådär kort och gott. För det första ska de vara lagom lätta för att orka bära, helst själv. Jag vill kunna byta lätt, pula in dem någonstans och till exempel ha matbordet där soffan stod. För om solen ligger perfekt just där, just då, så vill man ju äta middag bara precis där. Jag vill kunna tömma ett rum på fem minuter så ungarna kan ta hit så många kompisar de vill och leka cirkus. Eller ha show. Jag vill kunna flytta möbler ut i trädgården när solen gassar och plocka in dem på kvällen. Och jag vill att där vi satt alldeles nyss, likväl kan vara bästa gästsängen som man kan ställa precis där man sover som godast. Möbler ska liksom vara där jag vill ha dem och inte tvärtom. Där man vill vara för stunden. Min favoritmöbel står inte där vi ställde den 2008 och står kvar tills vi flyttar ut en vacker dag. Min favoritmöbel flyttas dit solkatterna glittrar som bäst eller skuggorna faller som mjukast.
Den här dagbädden är min darling. Safari Daybed eller Savbriksen som faktiskt är originalnamnet, formgavs redan 1962, i Danmark av Ole Gjerløv-Knudsen. Formen kom till då designern själv skulle på campingtur med sin son. Sonen blev krasslig och Ole fixade till en briljant dagbädd på studs. Som han kunde ta på ryggen och bära med och slå upp där på lämplig plats. Sen har den såklart finslipats under åren men konstruktionen är verkligen i smartaste laget. Den levereras i en väldigt lång linnepåse. Och på några futtiga minuter sätter man ihop den, utan skruv eller sådant tjafs.Sen kan man liksom plocka ihop den igen och traska iväg till en ny vacker skog eller något. Och upp med den igen. På fem röda. Så himla smart!Den här dagbädden har precis som denna lilla flyttats in och ut denna varma sommar. Den har solats på och fungerat som gästsäng. Och om jag nu älskar funktionen med den så avgudar jag formen. Den är snygg helt enkelt och en sådan där möbel som smälter in lite varstans. Den förändras så lätt genom kuddval, plädval och vilka färger som finns runt omkring. När den visades i Lotta Agatons snygghem i Residence i vintras så tror jag det var många som tog den till sitt hjärta. Flott revival för en fyrtionioåring till dagbädd.Safari Daybed finns alltså i affären.
