• PARIS

    det är suddigt och det är snett men jag råkar älska den här.

    Funderar ibland på det där med den perfekta bilden. Den då allt stämmer. Ljus, skärpa, motiv, snitt, kompositionen och hejohå. Det går ju att fundera ihjäl sig på det där om sanningen ska fram.  Man beskär, rätar upp och grejar tills tiden har blivit evigheternas evighet. Men så inser jag ändå att de bilderna jag gillar bäst är de tvärtemot allt det där.  De där som blev sneda och suddiga och korniga och egentligen inte stämmer på ett enda hörn. Och jag rätar upp dem och tänker nej, då gillar jag inte. Och jag skärpar till dem och tänker samma sak. Och jag beskär på tretton olika vis och sen ångrar jag alltihopa och är tillbaka där jag började. Och det är bara just då jag minns alldeles på riktigt. Ni vet känslan man hade i magen.

     
    Då var sent och Paris började mörkna. Nomi orkade visst gå men det var onekligen tusen gånger bekvämare på det här viset. Det var en av de allra varmaste dagarna och inte ens kvällen blev sval. Vi hade ätit glass med smak av rosor och gått barfota vid den där stranden utmed Seine. Och avslutat med den kanske bästa av turistgrejer, båttur på floden. Lite dyrt, lite härjigt och vimsigt värre med turister, guider och hela kommersen runtom. Men när allt kommer omkring så är det just den där sikten man vill åt. Den från vattnet. Med staden så nära fast ändå så pass långt borta så att det nästan känns som om man inte är där egentligen. Att allt nästan blir lite som på låtsats sådär på håll. Ett helt Paris-liv som man inte har den blekaste aning om och som bara ligger där alldeles perfekt framför ens ögon. Och på replängds avstånd kan inte en endaste liten vacker bit gå en förbi, så vi höll alla med Nomi – Det är fett snyggt här!
  • DIY

    lucky stars.

     
     

    Jag är ju så svag för girlanger av olika slag. Att slänga över något, att hänga lodrätt, att hänga vågrätt, att lägga på något… Jag vet varför jag gillar det, för att en girlang är aldrig spikrak. Den är lite böjd eller slingrig eller till och med lite ihoptrasslad. Fint så. Min senaste favorit i girlang-svängen är pappersstjärnor uppträdda på rivna tygremsor.
     
    Egentligen hittade vi stjärnorna i en bok vi köpte i Frankrike i somras. Jättebra små böcker på sitt sätt men kan man inte franska kan de kännas lite kluriga trots bilder.
     
     
     
    Klipp remsor av lagom tjockt papper. Jag trodde att det skulle vara en fördel med lite extra tjockt papper – det är det inte. Sen trodde jag att det skulle vara en födel med extra lång remsor – det är det inte heller. Så ca 1 cm tjock och 30 cm långa. Gör en knut av pappret. Tryck till knuten så den är skarpt vikt.
     
    Vik in och göm denna lilla biten som sticker ut på bilden över. Sen viker du den långa remsan åt motsatt håll, liksom under ”figuren”. Låt remsan följa ”figurens” ytterkant men det gör den automatiskt om du viker mot ytterkanten.
     
     
     
    Fortsätt att vika remsan runt själva ”figuren”. Följer du hela tiden en av ytterkanterma noga så kommer du märka att vikningen runt blir omlott alldeles av sig själv. Du avslutar genom att sticka in och gömma remsan under.

    Håll stjärnan mellan tumme och pekfinger och trycker nageln in mellan hörnen. Eller helt enkelt nyper till beroende tjocklek på papper. På så vis får du fram stjärnspetsar och stjärnan ”blåses” ut.
     

     

     
    Sen kan man liksom nypa till spetsarna såsom man tycker.
     
     
    Det sista du gör är att riva en jättesmal remsa tyg. Inte bredare än tre-fyra mm. Och sen trär du den helt enkelt på en nål och sticker igenom alla stjärnor. Det finns ju mängder av filmer på hur man gör dessa stjärnor, här är en.
     
    Om man nu inte vill trä dessa stjärnor på en tråd så är det egentliga som oätbara lyckokakor. Du skriver de snällaste saker du kan på pappersremsor, viker en hög stjärnor, lägger dem i en låda och ger bort. Så kan någon bli lycklig genom att lite då och då vika upp en stjärna med snälla hemlisar.
  • BLOGLOVE

    happily surprised.

     
     
     
    Häromdagen så råkade jag på en av de finaste bloggar jag någonsin sett. Jag är en dålig bloggläsare nu för tiden men helt plötsligt var jag fast. Jag var helt betagen av allt vackert.  Anne Soulier driver bloggen Happily Surprised och hennes bilder är helt fantastiska. Hela världen hon lever i verkar dessutom vara av det magiska slaget och sättet hon fotograferar den på gör hela alltet till som en saga.
     
     
     
     

  • DAILY LIFE

    det är mars, det är vår och jag är alldeles full av insikt.

    Ett säkert vårtecken är fika på verandan.
    Så vi firade lite på det hela taget.

    Med lite fransk och väldigt god Lemonad.

    Och de godaste mini-semlor vi någonsin ätit. Från Näsets Vedugnsbageri. Och de finns för fika på Sköna Gertruds som för övrigt är alldeles perfekt litet ställe.

    Så skålade vi. Mest för våren och fåglarna som kvittrade. Men lite för mig också. Fast det var nog mest bara Kristo som fattade varför. Ibland vet ni, kommer man till insikter som känns som de  alltid har funnits där. Men egentligen har de aldrig gjort det. De kommer liksom sådär självklart som en blixt från den vår-blåa himlen och säger smack och såklart är det såhär det ska vara. Precis och exakt såhär. Och efter ett två timmars långt fredasgmöte så kände jag precis så. Insikt av megamått mätt. Innan jag gick till det där mötet så tänkte jag lite att jag skulle försöka vara sådär proffsig och fyrkantig och eftertänksam. Lite klok, lite hummande och absolut inte prata alldeles för mycket. Men jag lade ner det där fyrkantiga och eftertänksamma och hummade inte en endaste gång. Och det var länge sedan jag fick så mycket sagt på två timmar. Men så kom det ju en hel hög med insikter av det hela, så det var helt klart värt det. Och proffsig, jamen lite ändå faktiskt. Så det var lemonad-skål på det.

    Jag önskar er den finaste vårhelgen! Fåglarna kommer att kvittra, snön kommer att smälta så det ryker om det. Och jag ska gå runt och känna mig allmänt nöjd över mina insikter…