våra saker – vi bestämmer.
Den här helgen hamnade jag i ett manisk stim av städande. Det var en massa annat på gång, och jag hade överhuvudtaget inte tid men ändå. Där mellan varven susade jag runt i alla (lite överdrift) de där skåpen som vi senaste året bara har proppat fulla och stängt och blundat. Och låtsas med god inlevelse att det var värst vad välstädat vi har.
Och så kom jag då till barnens rum. Och här kan man ju gå vårdslöst fram om de nu inte står och kikar över axeln. Och vrålar nope och nej och aldrig i livet. Då får inte slänga! Det är mitt bästa.
Och man vrider och vänder på det där bästa och fattar inte grejen fullt ut men om ni säger det så. Så är det väl så.
Och man tycker mest att det kanske är lite trasigt, lite dammigt och knöligt.
Men det var ju huset som Nomi och jag gjorde i Paris!
Jamen det såklart. Jag fattar.
Jag fattar ju att jag inte kan gå på som en ångvält här. Men det är ju bara det att det är inte bara en endaste liten pappersvärld. Det är ju världar för det ena och det andra. Och det är kartonger som är robotar. Och experiment som har barkat åt pipan men inte värre än att man kan göra om dem igen. Och ballonger fyllda med mjöl, som har ögon och är nedbäddade i någon låda som de hade eget liv. Och allt det där pyttelilla, det där som nästan ser ut som dammkorn fast i själva verket är något superviktigt. Som man ibland råkar lägga i skräphögen. Och det var ju självklart inte meningen alls men misstag kan ju göras. Och när jag tittar närmre så är det såklart jag fattar. Verkligen. Om ni säger det så. Så är det väl så…
No Comments
AttenKattenNoa
Och man vill egentligen bara slänga. Men sen börjar man tänka… och förstår ju att det jag vill slänga egentligen är ngt fint. En skatt helt enkelt… suck. Och aldrig blir det rensat…
•lotta på solrum•
EXAKT den historien händer här. ofta. idag flörsökte jag röja inför ihop-plocken innan renoveringen. vi rensade skrivbordlådor. det finns så många saker som absolut INTE får slängas. (fast ibland slänger jag saker som dom gjort i smyg och säger att jag inte har en aaaning om vart dom är om dom frågar)
Pella
Jag måste bara säga det – igen. Du är bäst!! Ren njutning att titta in här på alla underbara bilder och läsa dina texter. Som små sagor. Kramar o fin ny vecka till dig!
Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok
Jag började läsa din blogg för de vackra bildernas skull. Men jag fortsätter att läsa den främst för de fina texternas skull. Tack!
Mariela
Very creative girls, like their mom : )
Beautiful photos!
x
fröken blund slår dank
hej bästa!
precis exakt påpricken så är det ju så. och man blir alldeles uppgiven samtidigt som jo då jag förstår. och så slänger jag i smyg och faktiskt är det sällan som de saknar nåt ändå. men jag känner mig lite elak, det gör jag ju…
Madeleine
Så fint du skriver, och så svårt det måste vara detta. Vi får se hur det blir med min son när han vuxit upp, om han har fått min samlarnerv eller inte.
Linda, Fröken S
Hahaha, precis så är det! Tack för en väldigt målande beskrivning av hur livet som förälder ibland är!
Maria
Ja, precis så är det! Jag smygslänger jag också. När jag orkar, vilket inte är så ofta. Och så säger jag åt barnen att "när mormor kommer, så ska hon hjälpa er att städa."
Julie
Beautiful kitchen! Well done girls!!