-
hejhej bloggen.
Efter skytteltrafik mellan här och Stockholm bland yrande snöflingor och ishala skogsvägar är jag hemma igen. Efter roliga plåtningarna i dagarna två tillsammans med Cia Wedin och Anna Kern för Family Living. Nomi var taggad till tänderna inför dagens uppdrag och såhär såg hon ut när vi provade outfits tidigare i veckan. Och nu laddar jag om (eller åtminstone jobb-switchar lite) med lite härlig paketpackning i nattetid… -
lagom jul.
Om ni ursäktar så re:bloggar jag några bilder till. Mest för det fina tipset skull. En decembernatt för nästan två år sen hade jag förövrigt en bedrövlig syhistoria med dessa kuddar, fast den kan ni läsa här.
Nu var det mest att jag tidigare idag såg att Åhlens har det här tyget i sortimentet igen. Jag såg det inte förra året men nu var det högar av rullar med detta madrassliknande (ni vet de gamla ljusblå) tyg.
Och jag tycker det är fint. Så himla juligt. Eller inte alls så himla, mer lagom juligt. Fast det finns i rött också. -
julleverans från little cute mokkasin.
När det kommer till affären så är jag väldigt förtjust i att skicka överraskningar. Till någon från någon. Med mig som mellanhand. Det är faktiskt väldigt fint när man får äran att skriva små, snälla ord till någon som man inte har en aning om vem det är. Härligt hemligt.Och nu kommer jag göra lite reklam så där i allmänhet. Men att skicka en poster till någon är en sådär perfekt överraskning (och julklapp). Såklart till någon alldeles nära men också som post-present. Man får så otroligt mycket för pengarna och man kan hitta någon för alla personligheter och dessutom i flera prisklasser. Men ingen poster på affären är megadyr, en hel del är till och med värsta kapen. Som månen här på på bilden. Förresten, det är faktiskt snart ett år sedan han damp ner här för första gången och fortfarande lika poppis.Nu är det ju så ställt att jag är lite svag för fina paket. Och nu har jag kommit på den där lilla extra finessen även för posters om man nu vill skicka dem som present till någon. Alla posters har ju silkespapper om sig när jag skickar dem. Och fina rör såklart. Inget annorlunda så långt.
Men om du vill att postern ska bli en present så skriver du bara till mig vad jag ska skriva. Så gör jag det bara, helt for free. Sådär som på bilden. Nu i juletid skriver jag på vackra lövet. Och sätter hela hälsningen på ett långt ribbat bomullsband.
För när jag har svept runt ett par-tre silkespapper så låter jag bandet liksom sticka upp ur postern och silket, så det första man gör är att dra upp hälsningen.
Och såhär ser det då ut när man öppnar. Härligt väl?Så detta blir mitt bästa julklappstips till nära och kära långt borta. Skriv din hälsning och adressen till dit presenten ska skickas i meddelanderutan. Så fixar jag! Och färgval för silkespapper och band skiftar lite för stunden. Men julens färger på affären är mullvad, puder, beige, brun och lite rosavinrödprickigt, så det är någonstans där det hamnar.
Och om man inte vill ha ett löv så kan man få ett handgjort kort från engelska Lucky Bird istället. Men då får man lägga till 35 kronor och väljer det fraktalternativet i kassan. -
inte vilket paket som helst.
Jag fick ett sådant fint paket idag. Tänk att lite bostadsannonser från Hägersten och Älvsjö kan finna sig sådär självklart som omslagspapper.Som om de inte var ämnade till annat.
Jag kan inte låta bli att tänka att en brevbärares dag blir lite finare med sådant här att leverera. Att man liksom lägger det överst i väskan och ler en extra gång. Och som idag, i regnsrusk och snålblåst. På cykel i mördarebacken till vårt hus. Då kanske det känns lite lättare med finpost att lägga i lådorna. Lite glansfull lyxlevererare liksom.
Med mina favorit-frimärken också. Sniff, vad fint.Och just idag är innehållet hemligheten självt. Först ska det ta och äventyra sig lite i den stora staden men sen så. Jag lovar att ni kommer smälla av när ni väl får se… -
och vår december blir enligt följande.
En himla fin sak med att ha en blogg är ju att man råkar på saker som man nog hade glömt annars. Som den här konversationen på första decemberdagen för snart ett år sedan. Den ännu olösta frågan om det är en tomte på bilden eller inte. Hur det än må vara med det så sitter Magic där den sitter, årstid ut och årstid in. Sommar som vinter. Midsommar och jul. Fast lite julfeeling får jag allt när jag ser den.Och julfeelingen satt som en smäck igår när vi hade spånarmöte över blårbärspajen. Förslagen om vad som sätter julpiffen på december haglade tätt. Det var ju självklart det där vanliga som pepparkakshuset, lussebullarna, pyntningen, pyssla etiketter och slå in julklappar. Och julgodiset. Att göra julkort var jätteviktigt, kanske för att det inte blev några förra året. Och kanske för att de liksom vet med sig att vi lägger ribban högt, som här. Sen var det där kanske omöjliga som snöbollskrig, snökojor och snögubbetillverkningar. Och likadana islyktor som morfar brukar göra. Många skridskoåkningsutflykter med varm choklad och grillad korv. Och att göra jättestora smällkarameller proppade med godis. Och rita tomtar som vikgubbar. Någon ville sjunga julsånger en hel kväll och göra luciashow för mormor, morfar och min mormor Anna som är 92. En annan åka till skogen och leta gran och dricka varm choklad igen och ha utflykt som bäst när vi ändå var på god väg.
Och så var de där tomtemutorna, trots att de inte uttryckte det på så vis. Fixa grötfrukost till tomten och skinkmacka. Och lådor med knäck i. Helt onödigt tyckte Charlie, han kan väl äta i Nordpolen. Nää, sa Nomi, de har svält där. Då blev det ju genast en annan innebörd av det hela.
Julmustprovning tyckte absolut Viggo och tillade att det skulle vara precis som vinprovning, precis som om han hade någon aning om hur det var med den saken. Han hade förövrigt någon idé om att Kristo skulle rita tomtar som vi skulle klistra på alla fönster som någon slags dekoration. Allt för julstämningen liksom.
Sen var det någon som ville åka på julmarknad till Paris och någon tyckte att mormor skulle ha marsipanfigurtillverkning i år igen. Sist gick Charlie löst helt och önskade innerligt att vi skulle klä in hela huset i lampor och glitter. Lite amerikanskt sådär. Sen tappade han greppet helt och önskade att lamporna var blå och blinkande. Som vattenkaskader. Och så kunde det titta fram lysande och sjungande tomtenissar där bland vattenlamporna. Men då sa jag att vi redan hade 24 bra saker att göra så vi fick spara det till nästa år. -
hej julefrid!
Jag har skrivit om bästa Oh Happy Day förut, där jag önskedrömde om att pyssel var livsviktigt.
Och nu finns den finaste adventskalender jag någonsin sett på Oh Happy Day. Å, en sådan fin miniskog. Och jag älskar den vackraste av idéer som hon skriver om, så jag tänker anamma den rakt av.
Jordan skriver att hon gör lista av juliga saker och lägger de små händelserna i sin kalender tillsammans med någon liten sak. Allt för att inte gå miste om hela juletiden. Att stanna upp och för att inte hela december ska gå i rasande fart och så missade man allt det fina. Jag vill inte tänka att jag är sådan som missar, men förra årets december var rent ut sagt hemskt illa i den synvinkeln.
Visst brukar vi ha aktiviteter i kalendern men då har det mer varit de större som att gå till badhuset, bio och sånt. Och det enda juliga har väl varit pepparkaksbakningen om jag ska vara ärlig. Men såklart, vad är väl bättre och mer självklart än allt det där juliga. Allt det där som vi brukar göra mellan varven men så ofta med andan i halsen och stressen i magen.
Så nu ska här kalendern proppas full med både det stora och det lilla som hör vår familj och jul till. Oavsett om det kan låta självklart så kan det ändå vara en liten adventskalender som får ordning på allt. Som får åtminstone mig att stanna upp och känna julefrid.
Så i med både det stora som att göra julkola och det lilla som att hänga fram sina strumpor och att skriva ett kort till någon. Eller att leta fram julkulorna på vinden till att sätta ljus i adventljusstaken. Att ställa fram de små tomtarna på byrån och att leta gran i skogen. Att se en julig film eller att äta knäck tills vi storknar. Eller läsa juliga kapitel från alla böcker och ställa fram krubban. Att gå långa kälkpromenader när det är nästan natt och snöar jättemycket. Fast den lappen smyger jag i när den dagen kommer…om den gör det..Så ikväll då är det spåningstid. Vad tycker vi är viktigast i juletid? Och vid lunchen bestämde vi att det blir en ask för varje dag, inte fyra per dag. Så redan där försvann en hela hög med måsten, 96-24=72, närmare bestämt sjuttiotvå paket. Jag känner att det ska bli en bra december.
-
klassiker.
Ni vet ju att vi i den är familjen är väldigt förtjusta i Otto Dunkers Ohoy ( Ni vet Fine Little Day- sonen) . Först hamnade den ju på Viggos väggar och sen på kuddar. Och nu på poster. Och det är bara så himla vackert och härligt så den bara måste få en plats trots att vi redan har ett rum som är fullt.
På plats i affären är den såklart. Tillsammans med Up-postern (som också finns här) är det ju åt det magiska hållet.
Det är banne mig en klassiker det här mönstret. Och kan man nu inte tapetsera hela rum så är den helt fenomenalt fin som poster. Perfekt faktiskt.Kalasfix väntar. Viggo är frisk men jag är det inte. Så kanske bäddar jag ner mig på övervåningen med te och magasin och låter Kristo sköta hela kalasandet. Det är ju bara arton ungar så det ska nog går bra, blink-blink. Fin fredag! -
glasklart om husklossar.
Husklossar. Dessa härliga. Som spelade alla ett spratt igår. Jag lade ju in dem i affären och swosch så var de slut. Och väldigt många hade fått ett sådant där automatiskt bevakningsmail om att de fanns på lager. Och då blev det hela ju såklart alldeles förvirrande. Men nu har jag fått veta att en ny leverans kan vara hos mig runt den 7: e december, alltså innan jul. Så därför finns de nu i affären igen, med leverans tidigast vecka 50.
Poppis.. -
medicin.
Jag vet. Ni vet. Det finns ju redan de där fina honeycombsen i affären. Så då tar man ju inte in en dyrare variant som dessutom innehåller bara tre bollar. Eller det gör man visst det. Tydligen. Fråga mig inte hur det gick till. Jag tror det var regnets fel. Och alla de sjuka barnen. Det skyller jag på. Men idag, när jag halvt hostar ihjäl mig och har ont i öronen (när hade jag öroninflammation senast, när jag var tio eller…?) och fryser som satan så tackar jag för denna leverans. Förresten vet jag varför jag gjorde det. Beställde alltså. Jag vill åt den senapsgula och den puderrosa och den mintiga.
Och inatt var jag ganska så effektiv med påfyllningen av det tommaste lagret i mannaminne. Ingela P Arrhenius nya tallrikskollektion är på plats. Jättemånga prints är påfyllda. Lamporna som jag skrev om igår och även de vita kaninerna lyckades jag tjata till mig några fler av. Och guldkanin och hejhej silver! Och lilla röda svamlampan. Och bannern är där igen och muggarna. Och mini babuschka och babuschka gubbarna. Och husklossar! Och mycket mera saker, ni får kika runt. Fast jag vet att mycket också fortfarande är slut men det mesta är på väg, såsom tejp och post-its. Jag försöker komma ihåg att hojta till på facebook. -
det enda stället där ljuset nådde in.
Egentligen tänkte jag foto hela den här tavelväggen. För den fortsätter på andra sidan dubbeldörrarna också. Men det förbaskade ljuset just nu är inte att leka med, skymningstimme redan klockan tre och sen går den snabbt till nattsvart.Men jag gillar att tavlorna går lite omlott med möblerna och meningen är det ska fortsätta så. Och sen har mina favoritsvampar kommit in i affären igen. Eller den stora har aldrig var där tidigare men nu är den det och den är så jädra megamysig bara.
För övrigt hittade vi en dockteater bakom soffan häromdagen. Den satt fastkilad där bakom i hemlighet. Märktes bara när vi skulle dammsuga. Ännu en egen värld som vi inte hade en aning om. Skapad av grillpinnar och washi-tejp. Och det var hus, fängelse och bussar. Och pratbubblor och en trollkarl. Och det bästa var att man kunde läsa på baksidan om vad de hette. Och det var Cissi Cigarett (!) och Bosse Badkar och Lasse Luftballong. Frågade just vad den förställningen handlade om. Men det var mest lite olika, från dag till dag…
