• INSPIRATION - INTERIOR

    allra finaste mini empire.

    Photography: Åsa Liffner for Mini Empire
    Här kommer lite sköna tips inför morgondagens mässa. Själv ligger jag i superpepp för att hinna med det tidigaste morgontåget för att vara i tid till pressvisningen. Känns som om man inte riktigt är i fas ännu för tidiga morgnar.
     
    Men Formex-tips var det. Jenny von Döbeln och allra käraste Mini Empire har gjort det igen. För precis ett halvår sedan lanserades hennes fantastiska produkter på Formex och därimellan har det varit ett fint samarbete med Bookbinders Design. Och nu är det dags för nästa samarbete. Och jag är redan kär. Tillsammans med
    kompisen och illustratörskollegan Veronica Ballart Lilja lanserar nu Mini Empire en ny kollektion som innehåller keramik, posters och vykort.


    Veronica Ballart Lilja är modeillustratör och bosatt i Barcelona. Och nu har man alltså blandat de båda formgivarnas illustrationer på olika produkter. Jag gillar att motiven är en blandning av fantasi och realism. I ett stilsäkert uttryck som kännetecknar Mini Empires andra produkter.

    Superfina krukor, jag kan verkligen se vinterns färska kryddor i de där. Men jag vill även ha dem som fruktskålar, pennburkar och samla-småsaker-burkar. Och den höga, som vas full med kvistar.

    Att de båda formgivarna är förtjusta i fåglar förstår man verkligen. Och jag kan inte få nog av den lilla ugglan där i mitten. Söt…
    Och den här är ju bara helt underbar.
    Jenny och Veronica ställer ut på Young designers, monter B12:48. Just den delen av Formex brukar alltid vara min absoluta favoritplats. Det är liksom där det händer.
    Hoppas vi ses imorgon förresten, säg hej!!
  • INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION - KIDSROOM,  PUBLICATIONS ABOUT OUR HOME

    family living.

    Photgraphy : © Anna Kern   Stylist : Cia Wedin
    Minns ni när jag tänkte att jag har nu gjort min sista pompoms. Ever. Jag satte i alla fall ihop dem till blomstergirlanger med klippta kraftpapper som blad och grovt hampasnöre som stjälk. Sen packades de i kartonger och for upp till Cia Wedin och Anna Kern för ett fint reportage som just nu är med i Family Living.

     

     
    Och min och barnens vimpel med våra drömmars sommar fick göra come back på första uppslaget. Kul för den att hoppa från skyltfönstret på lilla undangömda Drottninggatan i Katrineholm, till och ligga nerknölad på vår vind, för att hamna i lite mer härliga sammanhang.

    Jag gillar tanken bakom hela reportaget. Att sommaren får flytta med in när dagarna blir kortare och kvällarna svalare. Att begreppet trädgårdsmöbler och utomhuspynt suddas ut och vi använder sakerna året runt. Fäst gungorna i barnens rum, tält-mys i vardagsrummet och lev lite sommarliv mest hela tiden. Och minnena på fototapet det älskar jag. Jag vill tapetsera vår sommar på en stor träskiva och flytta runt den lite här och var. Tänk så härligt att ha picnic i vardagsrummet en iskall januari dag. Att ligga på filtar i en tee-pee och titta ut på vårt Paris…
  • INSPIRATION - DAILY LIFE

    livets orättvisa.


    Det är minsann plågsamt värre. Att ha parisiska högar brevid min dator. På väldigt nära avstånd för att kunna pilla lite. Papper, tyger och band. Bästa högarna. Och så lite bjällror på det.

    Förresten har jag tips-plåtat lite så ni ska absolut få veta var i Paris man shoppar färggrannt. En annan dag..
  • INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION - KIDSROOM

    mokkasin säger hej hos någon annan.

    Förra veckan startade med en rivstart av råge. Lite åt att nu suddar vi bort Paris och härlighetsdagar och så kastar vi tillbaka henne till det gamla vanliga. Till de långa listornas land som har en konstig tid. En som gör att man inte hinner det man vill.

    Fast idag är det måndag och just i denna sekund tänker jag att det långa listorna kan dra dit pepparn växer. Och den där konstiga tiden med. Och så tänker jag på en plan. Den är inte glasklar, men den kanske blir…
    Sen har jag lovat bloggen en bra sak. Jag ska alltid släpa min kamera, dit jag än går. För fast ni aldrig kommer få se hela mitt liv så tänkte jag att ni kan ändå få se glimtar från lite andra hem som kommer i min väg. Om de andra hemmen också gillar, vill säga. Lite som hemma-hos fast i miniformat. 
    Och idag blir det en Barbiebyrå. Som står hemma hos Estrid och Svea.


     
    Med väldigt gamla porslinsfigurer från farmor och farfar. Framför tapeten Colette från Sandbergs.
    Full med barbisar var det.
  • PARIS

    le comptoir général.

    Ni som följer mig på Instagram (@sofiaatmokkasin) minns kanske att jag skrev att det finns ett skönt ställe. Ett sådant där som måste bege sig till om man nu har vägarna förbi. Alldeles vid kanalen. I Paris. Så här kommer bilder och de är väldigt många men stället är absolut värt det.

    För det första är hela området perfekt. Kvarteret i 11:e kring Canal St Martin.  Kanalen och alla broarna och slussarna och inte en endaste bil om söndagarna.  Skönaste stråket med restauranger och butiker. En glad överraskning var att Liv´s favoritbutik Antoine et Lili (mest för färgernas skull) sedan sist vi var i Paris hade både barnbutik och en tredje affär med inredning.

    Eftersom jag visste att både Anna Malmberg och Ida Magntorn gillar Le Comptoir Général så begav vi  oss dit för lite söndagshäng. Lite hemlig som sig bör är själva ingången. Men ni märker direkt när ni är på rätt spår. På västra sidan av kanalen och bakom graffitin.

    Det första som slog mig var att här vill jag hänga i evigheter. Det andra som slog mig var att det finns verkligen inte sådana här ställen härhemma. Fast man kanske försöker ibland så blir det alltid lite mer tillrättalagt, lite mer perfekt liksom. Och det är just det operfekta som gör det så väldigt schysst.
    Vi åt brunch.

    Och hungriga barn avskyr alltid att ha en fotograferande mamma. Men sen så, vi åt och åt tills vi var mättast i världen. Crepes och granola och frukt. Quinoasallad och mangoblandning. Kyckling och äggröra med rökt lax. Och fisk med stekta bananer. Och efterrätter och ananasjuicer och jag minns inte allt, bara att det var gott. Fast barnen vänjer sig aldrig vid koriander.

     
    Det var blommor och växter högt och lågt. Och mellan plankorna på golvet. Inget konstigt alls, bara fint.

     

    Det gjorde inte jättemycket om man klättrade med skorna uppe på stolarna ibland.

    Överallt små detaljer. Små fina.
    Ganska ofta ville man sno med sig en sak eller två. Som den här jättebyrån men hundratals lådor.
    Eller den här griffeltavlan.
    Det allra bästa var att stället var som gjort för spännande upptäcktsfärder. Och leka tigerjakt och sånt. Det tog aldrig någonsin slut av saker att titta på. Hela stället var som världens största och bästa skattkista. Och sådana ställen säger man tacktack till som förälder.

    Det hände lite sorgliga saker. Som en Bambiring som gick i kras.

    Och att en fransman inte förstod när Charlie skulle fråga efter vägen till övervåningen. På engelska.
    Skattkista var det.

    Och härligt.

     
    Hemskt mycket härligt till och med.
    På övervåningen kunde man bläddra i böcker.

    Bok som bok liksom. Språket gör detsamma i många lägen.

    Och medans det regnade och regnade utanför så fastnade vi i bok efter bok och satte in alla fåtöljer som fanns.

    Brevid alla böcker fanns hundratals kläder och en väldigt ovanlig ångmaskin. Alltså en sådan man slätar ut kläder med.

    Det är väl klart att en bokaffär ska se ut precis såhär. Med lastpallar som hyllor och man tager vad man haver-inredning.
    Med sådana här skyltar.

    Ni ser ju själva. Absolut skönaste söndagshänget i Paris.

  • INSPIRATION - INTERIOR

    färgskala a´la höst.


    Jag har så mycket bilder från den här sommaren så jag skulle kunna sitta i veckor och bara redigera och fixa och dona. Jag önskar att det vore min verklighet, att stänga in mig i en bildbubbla eller nåt. Men efter att ha kastats tillbaka i business på noll sekunder inser jag att det kommer bloggas bröllop och Paris ända fram till december.

     

    Och påtal om höst. Det här muggarna är exakt min färgkänsla från Paris. Plus en stark en. Nästan alltid är det en stark och knallig i allt det dova och matta. Det var en som syntes mest just nu, ni ska få se vilken… Och byebye svart kan jag säga. Och absolut byebye det grafiskt svart/vita.

    Muggarna är från Merci förresten.

  • PARIS

    kontrast.

    Idag vaknade vi yrvakna och kanske lite förvirrade till fågelkvitter och med sol i ögonen. Och vi räknade myggbett som plötsligt dykt upp under natten. Men allra märkligast var nog det alldeles tysta. Fast alla fönster stod på vid gavel så fanns där inga röster. Inga mullrande bilar, inga gasande bussar, inget ilsket tutande och tjutande sirener.  Alldeles  tyst förutom fåglarna då. Och där utanför fanns bara en alldeles knallgrön trädgård. Och äppelträden.

    Men inte tusen människor på väg. De där som vi inte kände men låtsades att vi visste. Vad de pratade om, vad de tjafsade om och  varför någon kånkade hem en trasig fåtölj. Vi funderade vem någon väntade på, om hunden var vilse och om duvorna också visste vad man använde övergångställen till. Och tänkte att kanske den och den var kära i varandra. Fast de inte visste om det själva, inte ännu. Och vi undrade om den där tanten alltid var arg eller bara turligt nog hade vaknat på fel sida. Och alla människor på sina cyklar, vart någonstans var de påväg?

    Tusentals människor och en stad. Och där mitt i alltihopa var vi. Så därför känns det lite märkligt idag. Lite tomt och väldigt tyst. Och väldigt långt från Paris. 
  • PARIS

    stadsstrand.

    På distans så kan det ju tyckas en aning märkligt att Seine får en strand till varje sommar.


    På soligaste sidan och med vitaste sanden. Fast utan bad.

    Men när den galna hettan slog till och vi kikade över kanten på boklådorna så såg den där stranden och den guldiga sanden alldeles mjuk ut.
    Och väl där så kändes det alldeles normalt. Med en strand utan sjö. Som var väldigt lång och hade tusen sandleksaker och hundra parasoller. Lekparker och boulebanor, glasskiosker och barer. Så var det ju de där scenerna där det sjöngs och poppade upp blåsorkestrar och alla möjliga shower och mest stod härliga till.

    Och sanden var barfotamjuk och alldeles len.

    Och de där ångande duscharna. Om man nu inte har gått igenom vattenånga en smällvarm dag så ska man nog till att göra det.