-
i väntan på poolöppning.
Tänka sig en Valborgsmässoafton utan hällregn, snö eller snålblåst. Så gänget inviger solstolarna. På fårskinn, men de är absolut säkra på att sommaren är kommen.
Glad Valborg!!_________________________________________________________________________________On Walpurgis Night in Sweden it is usually snowing or the rain is pouring with biting wind. Still we always stand around the bonfires (we celebrate this day like that here in Sweden) and are freezing and becoming cold. But not today actually. So the children will inaugurate our new deck chairs, on sheepskin, and they are absolutely sure that summer is here. -
vårens första stass.
Liv.
Jag är faktiskt lite glad att hon har lämnat sin dystra period. Den där med svarta leggings och en grå tisha dagarna i ända.
Mina leggings från London 1992 var gårdagens lycka. Är du helt galen mamma, får jag dem?? De är de finaste jag sett.Och kanske lite jisses från min sida. De passar mig fortfarande samtidigt som de sitter som en smäck på Liv. Centimeterna kryper allt närmare mina 167.
Och hur härligt är det inte med illgröna träd och hela luften full av rosa körsbärsblommor? Önskar er finaste söndagen i solgasset._________________________________________________________________________________
This is mine nine year old daughter Liv. I’m actually a little happy that she has left her gloomy period. That one with black leggings and a gray tee day long. My leggings from London in 1992 was yesterday’s happiness. ”Are you crazy mom, I have them? They are the finest I’ve seen.”And maybe some geez on my part. They fit me still while they sit like a glove on Liv. Her centimeters is creeping ever closer to my 167…And how wonderful it is with the green trees and the whole air is full of pink cherry blossom? Wish you a beautiful Sunday in the sun. -
tårtheaven.
Äntligen har Call Me Cupcake – Lindas bok kommit ut, Lomelinos Tårtor. Och jag kan knappt bärga mig förren den hamnar i min brevlåda. Jag kan bara tänka mig hur fint allt kommer att vara. Call Me Cupcake är en av de mest sagolika bloggar jag vet. Hennes bakverk är på den nivån att jag har smällt av tusen gånger om redan. Det är liksom inte tårtor, cupcakes och supersmaskiga bakverk på den vanliga vägen. Det är de allra vackraste konstverk som denna megabegåvade Lomelino-girl slänger ihop som om det vore den allra simplaste, enklaste sak i hela världen. Och jag ååå-ar och ahh-ar och avundas och önskar att jag hade denna begåvning. Jisses, jag skulle leva i en drömvärld då.Lomelinos Tårtor är alltså en tårtbok med allt vad du kan drömma om i tårtväg. Bakom den grafiska formgivningen finns väldigt duktiga Katy Kimball och det är Bonnier Fakta som ger ut den.
Alltid finurliga serveringslösningar. Det är klart att polkaglassen kommer i en konservbruk.
När jag såg den här videon satt jag där med avundan i halsgropen. Hur bra får man lov att vara egentligen?
Och jag förstår inte i alla fall trots att här finns bästa beskrivningen. Plus blommorna. Jag säger bara dream on till mig själv och inser min begränsing. Men ändå, denna bok kommer att försätta mig i tårtheaven så det bara dånar om det.
_________________________________________________________________________________At last, Call Me Cupcake – Linda’s book came out, Lomelinos Tårtor. And I can not wait until it ends up in my mailbox. I can only imagine how nice it will all be. Call Me Cupcake is one of the most fabulous blogs I know. Her cakes are at that level that I have been blown away thousand times already. It’s not like cakes, cupcakes and super yummy pastry in the usual way. It is the most beautiful works of art that this mega-talented Lomelino-girl throws up as if it were the very simplest, easiest thing in the world. And I go “Ah”and “Oh” and envy her and wish I had this talent. Gosh, I would live in a dream world then.Lomelinos Cakes is thus a book about cakes with everything you could dream of in reagrding cakes. Behind the graphic design is the very talented Katy Kimball and the Bonnier facts is publishing it. -
boudoir.
Åå så megatjusigt. Där vill man ju vara minsann. Knöla in sig i soffan med lite klackar och en hög med vindruvor.Igår lanserades Lisa Bengtssons nya kollektion Boudoir. Efter succén med Tillsammans blir det alltså världens härligaste mönsterchock. Inspirationen är hämtat från konst, mode och mat. Perfekt mix med andra ord. Kollektionen är den bredaste som Lisa har gjort och kommer finnas som tapet, tyg, kuddar, brickor, lampskärm, väska och vykort. Dessutom är hela alltet producerat helt i Lisas regi, coolt.”Härligt, levande, fruktigt och frodigt. Livet vi vandra bestämt men modigt.Att få dra sig tillbaka till sin inre vrå, sina känslors surrum och målande må.Där man som en fluga på väggen får höra, känna livets färger och i dansen föra.För trots att allt vid liv har sin gång, som fallen frukt, så lev livets sång.Viktigast av alla saker dock är, tuggan av livets smaker som gör dig kär.”Spana på Lisas FB-sida under dagen där fler bilder kommer att läggas ut.
_________________________________________________________________________________On Ohh, this is so mega-lovely. There is, where you’d like to be indeed. Bunch up on the sofa with some heels and a bunch of grapes.Yesterday Lisa Bengtsson’s new collection Boudoir was launched. Following the success of Tillsammans (Together), it becomes the world’s most beautiful shock of pattern. The inspiration comes from art, fashion and food. Perfect mix in other words. The collection is the widest that Lisa has done and will be available as wallpaper, fabric, cushions, trays, lamp shades, bags and postcards. Moreover, the whole thing produced entirely with Lisa in charge, cool.
-
såhär kan det se ut i packa-paket-världen.
Det är ju så att min packa-paket-värld är rätt så oglammig. Lite ensamt, lite tyst, alldeles för lite fart och fläkt. För att vara jag. Verkligen. Då är det svårt att se glansen i tradigheten.
Fast ibland blir man lite paff själv. Det här är ju alltid något, tänkte jag nyss när jag stirrade ned på mitt packbord. Man har väl helt enkelt inte vackrare än vad man gör sig. Inte så spännande kanske men åtminstone en vacker syn. Jaja, man får vara glad för det lilla.
Paket inslagna i en bunt av silkespapper är himla fint tycker jag. Och så skön känsla. Inte så perfekt och inte blankt. Och så blir de lite mjuka fast de är hårda egentligen._________________________________________________________________________________
The fact is that my “pack-the-package” world is pretty unglamorous. A little lonely, a little quiet, too little speed and excitement. To be me. Really. Then it is difficult to see the splendor in the dullness.But sometimes I get a bit taken aback myself. This is always something I thought as I stared down at my packing table. It will not get it to be prettier than you make it. Not very exciting maybe, but at least a pretty sight. Well,I can be happy for the little things.Packages wrapped in a bundle of tissue paper are amazingly nice, I think. And such a nice feeling. Not perfect and not shiny. And also they become a little soft though they are hard, really. -
5 dagar till maj.
Hittade en gammal bild från maj förra året. Och kände att jag fick ett sug efter fluffiga syrener. Och öppna dörrar mot trädgården.
Insåg samtidigt att vi (läs jag) har bytt lampa i vardagsrummet fyra gånger efter denna bild. Allt detta velande…
_________________________________________________________________________________Just found an old picture from last May. And I really felt that I have cravings for fluffy Lilacs. And wide open doors to the garden.Then I realized that we (or maybe I) have changed the lamp in the living room for four times after this picture. Hard to make up my mind sometimes. Or very often… -
ingen lek.
Våra barn är väldigt show-benägna. Och här snackar vi inget kort, uppsluppet och oigenomtänkt som är överstökat på fem minuter. Om det vore så väl kan man nästan tycka ibland. Men nää, det är allvarsamt och innerligt och man drar snarare accociationer till en konstskola i djupaste laget istället för någon gladlynt variant.
Och man kan verkligen inte klandra dem för att inte gå in för det. Här ser ni lördagens repetioner på skiss. Resultatet blev en sång och danstolkning vid namn Nolvac (?) av nästintill hela senaste Laleh-skivan. Vilken är ganska lång… Och det är då man önskar lite mer åt 5 minuters-shower.
Och påtal om djupet. Vitsminkade ansikten med namnen i svart, rätt på sådär. Och tuperat hår med extra vit färg. Och så lite bistra miner på det. För att förstärka allvaret. Det är ju ingen lek liksom. Det är ju föreställning Nolvac och det är på riktigt._________________________________________________________________________________Our children are very happy to have shows. And here we are talking about nothing short, joyful and thought-out which is over in five minutes. If it were so well you can almost feel sometimes. But noo, it is serious and from the hearts and you draw accociations rather to an art school in the deepest meaning instead to a cheerful variant.And you really can not blame them for not going into it. Here are Saturday’s repetitions as a blueprint. The result was a song and dance interpretation by the name Nolvac (?) of practically the whole recent Laleh record. Which is quite long … And that’s when you more wish for something of 5-minute shows.And speaking about depth. White painted faces with their names in black, right on like that. And teased hair with extra white. And some grim expressions added to it. In order to enhance the seriousness. It’s not like a game. It’s the performance Nolvac and it’s for real. -
när som helst.
Det är väl åldern kanske. Att man gått och blivit lite extra känslig. Men det var det här med våren. Hur magiskt får det lov att bli egentligen. Och nu är det nästan så jag vill sitta där under träden, blixtstilla för att liksom inte missa en endaste sekund. Och så vänta in den där extra plusgraden som gör att det bara säger poff.Det kommer ju dock bli alldeles tvärtom. Att man undrar när poffet kom och varför allt det där vackra försvann alldeles för fort. Men någon gång i livet ska jag banne mig sitta där under och vara helt förberedd. På världen när den blir som allra vackrast.
_________________________________________________________________________________It must be the age. That you have gone and been a bit extra sensitive. But it is this thing with the spring. How magical is it really allowed to be. And now it’s almost like I want to sit there under the trees, dead still as to not miss a single second. So to wait for that extra warm degree which makes it just go ”poff”.It’s going to be the totally opposite though. That you wonder when the ”poff” happened and all the beauty passed by just a bit too fast. But some time in my life I will sit under there and be really ready. When the world gets the most beautiful. -
taa daa.
Å, det tog mig allt lite extra tid att ha utlottning på en av de sagolika printsen från Famille Summerbelle. Och tack ännu en gång för att ni alltid är så många som tävlar. Önskar som vanligt att det vore möjligt att ha snälla tävlingar mest hela dagarna med tusen priser varje gång. Så kul jag skulle ha. Men även denna gång är det en endaste lycklig. Och det är Tyra Fridén! Som önskade sig en rosa Paris! Hurra och grattis till dig!Psst! Tyra, du har ett meddelande på din FB._________________________________________________________________________________Finally is the lottery about the lovley prints from Famille summerbelle ended. Thanks everyone who´s been part of the lottery. As always I wish I had prices for everyone but this time it´s only one lucky winner. Her name is Tyra Friden and she wished for a pink Paris. -
fine little world.
Jag vet att jag bloggar posters för glatta livet. Men det är väldigt svårt att låta bli. Idag släpptes en av Fine Little Day´s vårnyheter. Fine Little World. En världskarta, den finaste jag sett. Det är ett flott samarbete mellan Elisabeth Dunker och den franska illustratören Steffie Brocoli. Jag har kommit på mig själv att inte kunna sluta kolla på den. Så många fina detaljer på hela vida världen. Mitt tips är placera den lågt, i barns ögonhöjd. Jag lovar, det ryms tusen historier i den här tavlan.
Läs en liten presentation med Steffie Brocoli här. Och kolla hennes blogg här.
_________________________________________________________________________________Today Fine Little Day released a new wonderful poster, Fine Little World. A map of the world, the finest I’ve seen. It is a collaboration between Elisabeth Dunker, and French illustrator Steffie Brocoli. I have found myself not able to stop watching it. So many adorable details on the whole wide world. My tip is place it on a low height at the child´s eye level. I promise you, this beutiful poster contains thousand and thousand stories.You can read a little presenation with Steffie Brocoli right here. And follow here blog here.
