• INSPIRATION - INTERIOR

    det står här att de funderar på att flytta…

    Stephanie Rammeloos hem i Amsterdam har synts lite här och var det senaste året. Speciellt bilden med innegungan. Inte så konstigt med tanke på hur det ser ut. Vad sägs om en gammal utblåst skola med 4,60 i takhöjd där Stephanie själv fick gå loss på sitt eget examensprojekt. Coolt och megasnyggt. Läs mer i senaste numret av RUM.
    Psst! Det där tyget på sittpuffen skulle passa perfekt till en sak… Någon som vet varifrån?
    Foto: Paul Barbera
    Superduktig fotograf. Spana här.
  • INSPIRATION - INTERIOR

    i brist på en annan soffa.

    Jag önskar mig ju egentligen en sådan här. Men det kommer aldrig att ske. De har för vana att alltid försvinna framför näsan på mig. Jag drömmer fortfarande om hörnpinnsoffan som jag missade på Blocket. Hur tjusig som helst. En välvd soffa med täta spjälor. Men för några ynka tior fick det bli en sjuttisvariant istället. Så lite sprutlackering på den gröna betsen. Och med fårskinn över den illgröna, knalloranga och noppiga dynan så kan man låtsats lite. Att det egentligen är en snyggo från 60-talet.

    Korgen fick också en dos svart färg när de ändå höll på. Påtal om sprutlackering. Jag vet att det är lite latmaskfasoner. Men det är så in i vassen lyxigt. Klart på studs liksom.

  • DAILY LIFE

    söndagsbild eller hej februari.

    Ända sedan Liv föddes för snart åtta år sedan brukar jag tänka. Våren kommer sådär runt 12:de mars. För 2003 var det den allra första riktiga vårdagen och solen gassade. Och när vi vågade oss ut med vagnen (vilket i och för sig var ett par veckor senare) så droppade det från taken. Och för varje dag som gick så försvann vintern mer och mer.
    Fast i år har jag gått och inbillat mig att våren redan varit här, flera gånger faktiskt. Nästan direkt efter nyår. Jag har surat över bakslag som minusgrader och ännu mer snö. Jag har städat undan vinterkläder för att morgonen efter få ta fram dem igen. Jag har till och med övervägt att ta bort innerfönsterna på verandan. För att inte tala om allt mitt bloggsnack om tulpaner, blommiga kjolar, nya sneakers och gröna bollfranssjalar. Så slog det mig idag när jag städade fram min gamla kalender från KlevelandOrd att februari är ingen vårmånad. Egentligen. Det är fortfarande vantar och halsduk. Det är absolut skridskoåkning. Det är definitivt utflykt med varm choklad och korvgrillning. Så det är väl bara att gilla läget. Jag lägger ner vårfeelingen ett tag tills det är mer på riktigt. Och att tiden rusar fram det vet vi ju alla. Så passa på. Man vet aldrig när det blir vinter nästa gång.
    Söndagsbilder på Fabriken.
  • DAILY LIFE

    tid, tid, ge mig massor av tid.

    Jag vill hinna svara på alla fina hälsningar. Kika in hos alla nya som har hittat hit. Läsa ikapp på mina favoritbloggar. Och inte minst fixa med nya bilder som ska hamna här på bloggen. Men tusan. Just nu hinner jag ingenting av detta. Dags att rusa. Ha en fin torsdag alla!
  • FASHION

    -14.

    Det är minus fjorton ute. Men jag har i alla fall nya sneakers och en blommig kjol. Vårigt värre.
  • DAILY LIFE

    kära onsdag.

    Idag önskar jag att jag var hon. Kanske inte mest för den långa  flätan med rosett. Utan för att det ser ut att vara lite tyst där hon står. Lite lugn och ro liksom. Det skulle kännas fint. Huga, vilken morgon.

    Fantastiska bilder här hos Elizabeth Gadd.

  • DAILY LIFE

    tisdagstema om badrum.


    Jag visste ju att endera dagen dyker det upp. Ett tisdagstema om badrum. Och då kan det inte bli några tjusiga bilder från ett flott badrum hemma hos oss. För våra badrum hör inte till den kategorin. De har liksom kringgått renoveringshetsen. Fråga mig inte hur för jisses vad det skulle behövas. De är fula. Rent ut sagt bedrövliga. Och som om det inte skulle räcka så är de försedda med toaletter med cisterner som hänger långt upp i taket. För att spola måste man dra i en kedja. Det kan ni ju räkna ut hur enkelt det är för fyra små barn och deras kompisgäng. Förenat med livsfara om de nu försöker sig på momentet själva.

    Dessutom är cisternerna piffade med några cherubliknande (eller vad ska det egentligen föreställa?) porslinskonsoller. Det roliga är att figuren lade jag märke till för bara några veckor sedan. Vi har bott här i 3, 5 år! Jag stod och borstade tänderna när jag plötsligt fick span på den. Men herregud vad är det, minns jag att jag tänkte. Hade mest gått runt och retat mig på den där konsollen tidigare. Och nu blev det ännu värre. Inte min typ av konsoll om man säger så. Fast utsikten är fin i alla fall.
    Men någon gång när vi orkar ryker den ljusblå våtrumstapeten. Och den aprikosa. Så gör vi ett par sådana här finfina badrum.
    Badrumsinspiration på Fabriken idag.
    Bilderna längst ner är från Elle Interiör för länge sedan.
  • DAILY LIFE

    om man har kul varje dag så är fem års väntan en baggis.

    Enligt Liv är Chihuahua den tjusigaste hunden. Tror kanske inte att det är själva hunden som är tjusig utan allt glitter hon vill hänga på den. Nithalsband och diamantprytt koppel. Och kanske en liten tröja kan den ju ha. Ja det kan den ju och så kan man förstås fråga sig hur roligt det är för den stackars lilla hunden. Men för en sjuåring och hennes sexåriga lillebror är just nu drömmen om en chihuahua väldans stor. Jag och min man säger blankt nej. Till en hund överhuvudtaget. Nope kids, någon hund blir det inte. Tills för några dagar sedan.
    Kaostimmen mellan sjutton och arton. Evinnerlighetstjat om det ena och det andra. Trött mamma plus trötta barn.
    – Men mamma, kan vi inte ens få en chihuahua när jag fyller tretton ?! frågar Liv.
    Jag är supersnabb att svara. Det är ju så enkelt att det är fem år tills hon fyller tretton. Drygt. Så jag tänker kortsiktigt och svarar inte särskilt (inte alls) uppriktigt. Jag ser bara till  min chans för ro en stund. – Jorå, det är klart att ni kan! Jag ser hur både Liv och Viggo stannar upp. Tittar på varann. Skiner upp som två solar. Och sen dansar de runt i köket. – Wihoo, mamma har lovat oss en chihuahua!! Småsyskonen hänger på. Chihuahua, chihuahua, wihiii!
    Men kära nån. Jag upprepar. – Men höörni. Det är fem år tills dess! Jääättelänge är det, faktiskt väldigt många dagar. Men de skrålar vidare.
     – Vi vet, vi vet! Men när Liv fyller tretton! Vi ska få en chihuahua, chihuahua!

    Man ska inte lova sina barn sådant man inte kan hålla. Man ska inte säga dem osanningar. Man ska vara uppriktig och sann. Jag vet och till mitt försvar, jag är det. Alltid. Nåja, en och annan nödlögn har väl hänt men nästan alltid.
    Men nu är det ”vi ska köpa hund stämning” här hemma. Det ritas teckningar med söta små vovvar och görs scheman i vilket rum hunden ska sova. Liv frågade om jag hade skumfyllning för hon skulle sy en madrass. Hon behövde rätt mycket.  Det skulle bli en madrass till hunden. Och i förhållande till ett penntrolls madrass blir ju även en chihuahuas madrass stor. Jag påminde henne om att det trots allt inte är någon panik. Fast hon tyckte det var lika bra att vara förberedd. Sen undrade hon om det skulle funka att limma en pappershund på madrassen. Viggo oroar sig mest över att hans mamma ska glömma ge chihuahuan mat och jag måste ju försäkra honom om att sånt glömmer man inte. Så jag spelar med lite men innerst inne tänker jag ju (förstås) att de glömmer nog. För de gör de väl? 
    Livs inställning till den fasligt långa väntetiden är rätt skön. – Nu måste jag ha jättekul varje dag så att dagarna går snabbt tills jag ska fylla tretton.

  • DAILY LIFE

    söndagsbilden.

    Så försvann den igen. Våren alltså. Den förbaskade vintern kom tillbaka. Inte så märkligt med tanke på att det bara är den tjugotredje januari. Men det var ju så himla skönt att helt plötsligt bli alldeles överraskad av att det trots allt finns en vår. Inom räckhåll. Överraskningar som att vinden plötsligt är varm  känns fint. Och att två plusgrader känns alldeles ljummet. Och att man gillar asfalten (som helt plötsligt syns) jättemycket och vill ha nya sneakers. Just då ville jag inte alls ha nya näbbstövlar för dom gamla låg redan i sin kartong långt ner i källaren.
    Men så kom ju vintern tillbaka. Så läser jag på Green Is The New Black att det finns jättefina nya näbbstövlar från samma fabrik som gjorde mina, eller egentligen min mammas gamla, från 70-talet. Och att de är svarta, blanka och ekologiska. Och säkert har jättevarmt foder, inte sådär slitet som det kan bli efter trettio års användning. Och då känner man att det vore nog det enda rätta. Ett par nya näbbstövlar.

     


    Hur fint är det inte med vänner som vet exakt vad man önskar sig fast man inte ens vet om det själv. Jag fick en underbar och jättestor plåtask igår.
    Kolla söndagsbilder på Fabriken idag.