Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,paged,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,paged-9,page-paged-9,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

från det ena till det andra.

mokkasin-com-1

Och då kom snön. Plötsligt från ingenstans och femton centimeter. Och jag som hade planerat att inte se över barnens vintergarderober i år… men i alla fall är det helt ljuvligt med snö.

mokkasin-com-2

Och jag vet att jag tjatar, men bra stearinljus kan jag aldrig få nog av. Rekommenderar varmt Åhlens miljömärkta stearinljus. Införskaffade en hel hög innan jul och de brinner och brinner, men så sakta. Och så vackert när det blir som spets av stearinet när de brinner. Om det inte vore för mina eldgalna barn så hade alla sett ut så men det ska ju lekas med stearinet i tid och otid.

mokkasin-com-3

Och. Så fast i Alex Schulman´s bok Glöm mig. Så sorgligt, så utlämnade och så otroligt skickligt berättat. Man känner sorgen i varenda sida och smärtan liksom lägger sig som en klump magen, trots att allt är så långt det går från min egna verklighet. Alex äger berättandet som få och hans sätt att beskriva medberoende är helt enkelt briljant. Jag tänker åtminstone att det är det, utan den egna erfarenheten kanske man inte kan uttala sig om det. Men det man ser är omhändertagandet och den fulla lojaliteten tills allt en dag rämnar totalt. I över trettio långa år.

Under året som gått var jag extra svag för den här typen av böcker. Så ofantligt sorgliga livsöden men ändå, trots att jag gråtit till många av böckerna, har de också ingivit ett hopp och en sådan stark kärlek till livet självt. Jag läste ju bla Tom Malmquist – I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv och  Dagbok från ditt försvinnande – av Malin Lagerlöf. Alla totalt skilda historier men samtliga har gripit tag i mig rejält. Jag har läst alla böckerna långsammare än jag brukar läsa, läst om sidor och ibland hela kapitel två eller tre gånger extra. Vet inte exakt vad det är, men att det del av andras tankar från ett livsöde berikar mina egna tankar.

mokkasin-com-5

Det här inlägget är från det ena till det andra. Och så får det vara en vintertisdag. Mina barn har badat sig igenom december och fortsätter i januari. Himla bra tycker jag. Lugna som filbunkar ligger de där i badkaret och jag kan komma med det ena braiga podcasttipset efter det andra. De är ju ända fast i bubblorna och superskummet. Senast är WWF:s podserie Under ytan.  Skrämmande och viktigt om hur haven sakta men säkert håller på att gå under och hur det påverkar allt levande på jorden. Lyssna och bli fadder. 

mokkasin-com-4

Och ja från det ena till att jag åt en sådan himla god musli häromdagen. Inte ekologisk (!) upptäckte jag nu, förblindad av dess godhet tydligen. Men de här rostade kokoschipsen är det i alla fall. Får väl ta receptet på muslin och göra den själv hädanefter. Och när jag ändå tipsar så här vilt. Det kan väl inte finnas någon som bor på Söder som missat Bageri Petrus på Swedenbordsgatan, vid Mariatorget? Våra vänner hade med sig en hel kasse med bröd till frukosten på nyårsdagen och varenda gång slås jag över hur gott bröd de gör. Kanske godast i hela världen.

Tack för mig och dagens mest osammanhängande blogginlägg. och nej, jag hann inte fortsätta med hejdå 2016 just idag. Det kanske var snön. Eller nä, den ska jag inte skylla på. Men imorgon så.

0
22

hej då 2016!

mokkasin-com-summary-1

2016… Året började med att jag fick en hälsning från någon som tyckte att jag lever med ena foten i fantasins värld. Och ja, så är nog lite fallet.

9livethemma-1200

Fast ett av de första samarbetena jag postade i början av januari var för Ikea och inte så värst mycket dragning åt fantasin.

 

20160109-mx8a0099-1200-1200

Kort därefter drabbad av ett hus som bara gamla hus kan drabba en. Där kan man säga att fantasin skenade rejält.

20160113-mx8a6737-1200-1000x1500

För att inte tala om den där dagen då jag, Kristo och Johanna var alldeles själva  på ett helt slott.

20160115-mx8a6941-2-1200

Vi höll kvar vid slottskänslan och åkte på härlig weekend 5 minuters bilfärd från hemma.

 

27012016-namnlost-241-5

Och köpte en soffa. För första gången någonsin kan jag säga att en soffa uppfyllde mina och allas våra förväntningar. Den är vår favorit.

20160122-mx8a7644-1200

Det var väldigt många frukostar 2016. Långa på fyra-fem timmar varje gång. Och det finaste var de man hade frukost med. Lyllo mig, alla gånger.

mx8a8719-1000x667

I januari tog sig Mokkasin an sitt första kostymuppdrag. Vi hade väldigt kul och Kristo utnämndes till hattmakare.

20150514-mx8a60121200nyaste-1000x718

Ända tills sommaren (lite fortfarande faktiskt) fortsatte jag att vara arg pågrund av att den alldeles fantastiska gamla skolan skulle rivas. En annan dag ska ni få veta hur det gick. Den står inte kvar, men det kunde varit värre.

mx8a9295-1000x1295

Vi fortsatte att tapetsera och kanske är det här rummet allra vackraste härhemma. I alla fall om man ser till väggarna.

mx8a9647-1000x667

Det var väldigt mycket kostymer där i februari. Och ungarna repeterade inför den stora föreställningen. Den här killen insjuknade i över fyrtio graders feber på genrepet..

capsule1-1000x667

Bilderna som vi gjort för Numero 74 SS 16 släpptes.

mx8a0670-1000x716

Och en extra fin februaridag satt Kristin på min veranda

mx8a0835-1000x667

Rivningshotet över skolan tog skrämmande vändningar och jag valde att skriva om varför vi lämnade vårt kära Söder en gång.

28022016-mx8a5502-2-1000x667

Jag, Kristo och alla barnen landade i Chiang – Mai och en helt magisk dröm.

29022016-mx8a5867-1000x667

Vi hälsade på en av de mest varma och kärleksfulla människor jag känner, Poupy som driver Numero 74. På plats fanns hela teamet och jag kunde aldrig sluta använda ord som fantastisk. I allt. Så evigt tacksam för allt vi fick uppleva.

05032016-mx8a0518-2-1000x667

Jag kan längta ihjäl mig efter dofterna, ljuset och ljuden.

03032016-mx8a8620-1000x1500

Men allra mest människorna.

 

mx8a2972-1000x667

Jag höll fast med mina Our Weekend Diary inlägg här på bloggen. Älskar att ha våra helger från 2016 i dagboksform.

mx8a3241-1000x667

I april hade jag äntligen haft tid att gå igenom alla bilder från den stora föreställningen här i Katrineholm. Liv spelade galant en av huvudrollerna.

 

mx8a5630-3-1000x667-1

Jag inser att ingen dag från det här rummet är ju normal. Vad sägs om en alldeles vanlig soffgrupp.

mx8a6688-1000x667-1

Nä just det, en annan dag. Veckan efter

mx8a6868-1000x1500-1

Men så var jag ju tvungen att förberedda mig för att föreläsa på Ikea, om hållbarhet. Nervigt innan men landade bara mjukt i magen.

Lite maj och sommar imorgon då…

0
24

hej 2017!

mokkasin-com-ett-hem-1-3

Kanske världshistoriens gråaste nyårsafton. Men glittrig på sitt sätt. Tur att tomtebloss är som minifyrverkerier eller som en stjärnhimmel på två sekunder.

Vill  önska er ett alldeles fantastiskt nytt år! Och hoppas att kärlek och allt som är snällt kommer att färga varendaste dag 2017.

Jag vill också säga tusen tack, för att ni läser och förgyller mina dagar med snälla ord och varma hälsningar. Det betyder allt för att den här bloggen ska finnas till.

Tack! Puss & kram Sofia

 

 

2
32

ett hem.

mokkasin-com-ett-hem-6

Tänk såhär. Du tar din käresta i handen och ringer på en liten gömd ringklocka, till en mörk trädörr, en sen kväll i början av december. Du stiger in i som en annan värld och stannar i varenda millimeter och sekund där tills dagen därpå. Du vill inte vara någon annanstans just då, helt enkelt för att hela stället bara är så himla varmt och härligt. Någon säger att oj vad dyrt och du säger att det var värt varenda litet öre från början till slut. Du kan inte låta bli att drömma, tänk om det vore mitt hem. Nu är det inte det. Men om du vill att det ska kännas nästan så. Bara för ett dygn. Eller egentligen bara ett halvt.  Jag kan faktiskt inte tänka mig något härligare. Kanske inte i hela världen. Fast du behöver bara åka till Stockholm. Och ja egentligen så handlar det ju inte om storslagna stordåd och spännande strapatser. Egentligen handlar det om att vara, och äta och sova. Och igen, liksom bara vara. Och det ryms på en endaste adress. Men ändå. Hela känslan jag bar med mig i magen var en av de finare på länge.

Jag har länge suktat över Ett hemJag tänkte nog mest att jag skulle bli inspirerad till tusen av Ilse Crawfoord´s stilsäkra inredning. Och kanske har jag aldrig blivit mer inspirerad. Men om man dessutom lägger till något alldeles speciellt som knappt går att förklara. Tänk att det inte finns något som tyder på att det är ett hotell. Det är som ett hem, absolut som ett älskvärt sådant och hos någon som har väldigt bra smak. Tänk att alla som jobbar där känns som några fina vänner man hängt med förut. Tänk att du gör lite som du vill om du är hemma hos någon kär vän på besök, liksom hamnar i en fåtölj med en bok, i en annan fåtölj vid en vinylplatta, i en soffa med din favorittidning, äter en lång middag utifrån vad du känner för just då och samtidigt tittar ut på vintrig innegård som är exakt som ett eget litet rum. En innergård där elden flammar vilt i den mörka natten och de små ljusslingorna är som en stjärnhimmel. Alltså, jag fattar om ni tror att jag överdriver. Men. Det gör jag inte. Känslan jag fick på det här stället kan faktiskt inte mäta sig med något annat jag bott och hängt på någonsin. Jag var lyrisk, jag är lyrisk och jag lovade mig själv att spara för att kanske få chansen en gång varje år. Såhär i midvintertid. 

mokkasin-com-ett-hem-7

Det var det här som mötte oss på kvällen. Fast det var alldeles mörkt just då och elden som sprakade från eldkorgen.

mokkasin-com-ett-hem-8

Här i trappan kom det ut någon som vi aldrig träffat men känslan var den motsatta, vi tog i hand och han sade välkommen. Och där och då försvann allt vad hotellfeeling man kunde tänka sig. Det kändes bara som hemma fast egentligen inte alls. Fast på ett väldigt bra sätt.

mokkasin-com-ett-hem-5

Lite hall. Det var juligt då.

mokkasin-com-ett-hem-2

Det är ju ändå mellandag fortfarande så ni får ta det juliga med ro.

mokkasin-com-ett-hem-3

Såklart hade jag och min kamera kunnat hängt här i tid och otid. Men det var ju liksom inte därför jag var där. Så därför kommer jag inte visa alla skrymslen och vrår. Jag kommer inte visa allt jag fingrade på, allt jag vände och vred på. Alla detaljer jag synade. Alla platsbyggd förvaring. Alla miljoner böcker. Alla små, små fönster. Som ni förstår är varje detalj, ända in i tandkrämstuben otroligt lyxig och stilsäker. Men det speciella är att man får inte den där dunderlyxfeelingen som aldrig hamnar rätt i magen, om ni förstår hur jag menar.

Tänk att huset byggdes till ett par minsann. Utan barn. Men med en herrans massa tjänstfolk säkert. Men vid kraschen där på 20-talet blev det visst kontor och allt åkte ut och inget blev kvar. När Jeanette Mix och hennes man köpte fastigheten valde man att med varsam hand renovera efter gamla ritningar och såsom huset en gång var tänkt. Jag tror aldrig jag varit någonstans där en renovering är så proffsigt utförd. Så in i vassen fint.

mokkasin-com-ett-hem-4

Älskar blombord.

mokkasin-com-ett-hem-9

Ett hem består idag av endast 12 rum vilket såklart är mycket speciellt för att vara ett hotell. Och tillsammans med gemensamma utrymmen som vardagsrum, salong, lounge och bibliotek bildar huset just känslan av ett hem.

mokkasin-com-ett-hem-1

Böcker, böcker och magasin. Skulle själv aldrig klara mig utan just det härhemma. Eller såklart att jag skulle men för mig och oss härhemma är det så viktigt. Och de många sittplatserna. Där ljuset faller bäst just då man önskar.

mokkasin-com-ett-hem-1

När vi vaknade på morgonen föll snön över Stockholm. Och från vårt rum såg vi från Engelbrektskyrkan till Oscarskyrkan. Vårt rum låg högst upp och hörde inte till själva sviterna, men var hur ljuvligt som helst.

mokkasin-com-ett-hem-10

Och så landade vi i någons kök.

mokkasin-com-ett-hem-12

Och sådär lite pö om pö, och utan någon som helst hets lagade kockarna, alldeles bakom vår rygg, godsaker utefter vad vi önskade.

mokkasin-com-ett-hem-13

Det är alltså i detta kök de lagar förstklassig mat och det är också här man kan slå sig ner om man vill. Eller i biblioteket eller i växthuset eller precis var man önskar.

mokkasin-com-ett-hem-14

Midvintertid var det, alldeles innan andra advent.

mokkasin-com-ett-hem-15

Såklart ett pepparkakshus.

mokkasin-com-ett-hem-16

Och här hängde vi kvällen igenom. Från bordet till soffan. Och allt var helt perfekt.

mokkasin-com-ett-hem-18

mokkasin-com-ett-hem-17

Faktiskt avis på mig själv när jag tänker efter.

mokkasin-com-ett-hem-22

Från trädgården.

mokkasin-com-ett-hem-21

Bara det att ute var möblerat och ombonat trots att det faktiskt inte är trädgårdssäsong…

mokkasin-com-ett-hem-19

…visar ju på att varenda vrå sköts med omsorg och inget lämnas åt slumpen. Och det är ju absolut något särskilt när allt dessutom görs med stort hjärta.

mokkasin-com-ett-hem-20

Tänk bara om sommaren. Med träden klippta som att bilda en hemlig mur för kringliggande hus.

mokkasin-com-ett-hem-23

Som sagt. Jag sparar. På hela det här halva dygnet. Hela alltet därifrån. Och absolut för att få återvända så snart som möjligt.

1
34

4 x kidsroom

mokkasin-com-kidsroom-3

En gång när barnen var små sade någon, åh de är ju nästan samma ålder, de kommer göra samma saker och vara så lika. Syskon liksom. Och fyra år mellan de två yngsta och den äldsta och en däremellan. Såklart blev det inte så, inte alls faktiskt. Och tur är väl det. Någon dag innan jul flyttade Liv in i sitt ”nya” rum, det gamla köket. Det som var fullt med bårder och björnbär och linoliummatta. Och allt annat typiskt kökigt. Nu är det vitt, vitt och allt som stör är inproppat i den gamla kattvinden. Helst ska det vara som på hotell typ. Med blommor på nattygsbordet och nybakade kakor i en burk på fönsterkarmen. Nu är det ju inte helt klart, en garderob ska byggas av gamla fönster och en och annan tavla ska väl upp. Vissa dagar säger hon att en tapet vore vackert men nä, det är skönt såhär. Vitt. Och möjligen lite ljusgrått och blekt rosa.

mokkasin-com-kidsroom-1

Charlie har flyttat in i Liv´s gamla rum. Och Morristapeten hänger kvar som tur är, men nu blandad med flaggor och halsdukar från Paris St Germain och Liverpool. Men mest av allt syns och hörs julklappen. Han hade eltrummor innan och de må vara smart men absolut inte lika kul. Och med dämpningar och matta så dånar det inte alls så väldans mycket. Ett tips om du letar trummor, vi köpte dessa begagnade på Slagverket och de är helt perfekta. Superbra service och toppen att man kan köpa bra begagnat tycker jag. 

mokkasin-com-kidsroom-2

De tusen projektens rum. Nu ser man ju bara tio centimeter av den 2×3 meter stora green screen som var högsta önskan inför jul. Men Viggo tycker det är bra så. Superbra till och med.

mokkasin-com-kidsroom-4

Innan man kommer till Liv´s rum hamnar man i Nomi´s rum. Till Liv´s egentliga fasa, det är ju liksom lite kontrast här. Och ja, den här sängen… Nomi säger att den är inte så stor. Det är bara det att den stått på vår hall sedan i juli,  för vi fick inte in den i rummet. Precis innan jul sågade Kristo itu den och monterade ihop den igen. Vi kanske skulle sagt stop den här gången, sa vi till varandra, då när hon tyckte att hon hittat sina drömmars säng. Den är lite av ett åbäke faktiskt. Liv tror att den spökar, själva sängen alltså. Men Nomi är nöjd, supernöjd. Den är inte bara en säng, den är också som en scen. Eller kanske till och med ett extra rum, lite högre än resten. Man kan bygga världar på den och låtsats att den är affär. Ja ni hör ju, vilken säng alltså.

1
41

Om julen.

mokkasin-com-christmas-1

Julaftonen firade vi hemma hos oss. Barnen dukade och tog sig an den stora stearinljus-tändningen, deras favoritsysselsättning så här års. Tror att det är för att det känns lite läskigt, som att leka med elden.

mokkasin-com-christmas-1-2

I köket fixades det julbord alltmedans jag letade klänning och klippte av håret. I en hast. Vi har sådan otrolig lyx att min mamma ordnar nästan hela julbordet. Det är som att komma bort fast man är hemma.

mokkasin-com-christmas-3

Min pappa hade sett på Ernst och tog med sig snapsglas i en gammal låda.

mokkasin-com-christmas-2

Vissa dukade inte så mycket. Men det där väljer man ju själv.

mokkasin-com-christmas-12

Barnen hade fått en boklåda på morgonen så det var den som drog.

mokkasin-com-christmas-4

Vi bestämde att skippa glöggen och tog lite välkomstcava istället.

mokkasin-com-christmas-5

Kristo och pappa i vår ”nya” soffa. Typ hundra år gammal men ändå så himla bekväm.

mokkasin-com-christmas-6

Min mormor Anna-Lisa var också med, till allas förtjusning. Hon fyller 97 i januari. Tänk nästan hundra… Förr i tiden, berättade hon, kom kungen på personligt besök när någon i riket fyllde hundra. Ja, tänk mormor, vilken önskedröm. Om kungen kom på plötslig visit…

mokkasin-com-christmas-14

Eftersom snön var alldeles väck och det snarare kändes som vår ute fick några tavlor byta plats. För vinterkänslans skull.

mokkasin-com-christmas-9

Vi saknade min syster Sarah och hennes familj, de är i Indien minsann. Annars var alla här.

mokkasin-com-christmas-7

Liv´s varjedagshalsband och när julklänningen fortfarande satt på.

mokkasin-com-christmas-8

Våra barn hade önskat i hemlighet att julbordet skulle innehålla mormors brunsås… Till deras lycka var önskningen uppfylld. Och lite macka på det.

mokkasin-com-christmas-10

Bara mjukt. Och nej, Viggo dricker inte snaps.

mokkasin-com-christmas-15

När tomten kommit och paketracet var överstökat och promenaden till den gamla kyrkogården var avklarad, hängde vi mest i det här rummet. Och jag hade fått en sådan önskejulklapp, som jag faktiskt önskat mig i flera år. Ett lammskinn, från Ändebols gård.  Och vad gör man om julen. Babblar och äter godis och myser mest. Förutom ett litet avbrott för ett julklappsspel som mest var galet. Tror faktiskt att det var våra barn som var de mest galna. Så efter det, bestämdes att det var sista året. För julefridens skull.

mokkasin-com-christmas-13

Kristo fick en massa vinyler i julklapp av mig och barnen. Så vi lyssnade en hel del.

mokkasin-com-christmas-11

Varför ha julklänning om man inte måste…  Och Nomi somnade under ljuskronan alltmedans den snart artonåriga kusinen spelade trummor så det dånade utöver åsen. Fint så.

 

12
25