Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,paged,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,paged-9,page-paged-9,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

En lagtröja för systerskap.

När vi var i Varberg och hälsade på Kristin så hann vi med en sväng till Lisa. Lisa Burenius, ytterligare en så galet cool kvinna så man är helt salig av att fått äran att träffa då och då. Egentligen. Så många grymma tjejer som korsat min väg de senaste åren. Och ja, jag vet att jag skriver det jämt men jag kan liksom inte tjata nog. Tänker nästan varje dag på det där med att kvinnor borde styra hela alltet, det där jag skrev om en värld efter kvinnlig norm.  Faktiskt snackar vi om det väldigt mycket härhemma, det är ju lätt att man halkar in där. Och nu hamnade jag kanske på ett sidospår. Det handlade om Lisa och hennes sagolika arbetsplats. Ateljén med stort K som i Kreativ de luxe. Fast ni fattar ju, att allt hänger ihop i slutändan. 

Liv skulle shoppa t-shirts. Och det tänker jag att du också kanske vill, för det vill man ju. Och psst, psst nu finns det mörkblå med guldtryck också!! Här hittar man Lisa´s tröjaffär!

När Lisa inte säljer tröjor så gör hon ju så mycket saker så man undrar om hennes dagar är längre än andras. Och målar tavlor som är som evigheten, eller havet eller hela världsalltet. Man liksom bara sugs in i själva djupet. Sedan kan man ju faktiskt välja själv exakt vad man ser och det gör konst magiskt.

Barna har målat väldigt mycket på sistone. Och nej det är inte så speciellt ordningsamt och okletigt. Men då tänker vi på Lisa´s ateljé. Att golvet där är som palett i sig och allt annat också. Ingen har väl någonsin dött av lite stänk kan man tänka.

” det är så himla satisfied att måla” sade Liv häromdagen. Då använde hon händerna i något planlöst men det var ju det där med känslan. Lite mjukare i själen blir man allt.

Har ni sett Kristin´s senaste inlägg där Lisa och Jennie har dragit ut med Jeans-akuten? Ett enda stort återbrukskalas!

Igor solade sig i glansen av snyggtröjan.

Observera golvet. Fint även hemma hos oss kan man tycka.

Liv bestämde sig för två. Och man kan ju göra som Lisa gör, kapa ärmarna på dem.

En lagtröja för systerskap.

6
20

Soffan.

Av någon anledning börjar handmålat porslin smyga sig in i vårt hem. Som tallrikar och den där somriga lampan. När jag och Kristin for till Helena så fanns två identiska vaser. Kristin kände att man inte kunde dela dem åt, fast bestämde att en fick stanna hos mig och den andra hos henne i Varberg. Som ett kompishalsband kan man kanske säga. 

Så många som frågar om vår blå soffa. Den heter Blanca och kommer från Melimeli Och vi älskar den. Soffor är kanske vår värsta möbel, min och Kristos alltså. Vi har aldrig tidigare hittat soffan med stort S. Vi har felköpt, gett bort, skattat oss lyckliga åt fabrikationsfel (då var ju tillverkaren tvungen att ta tillbaka den, yes vilken tur nu när den ändå inte passade ) . Och så vidare. Man kan ju liksom älska vissa möbelsorter. Som skåp exempelvis, hur många vackra kan man hitta? Men soffor har då varit raka motsatsen. Tills denna då. Älskar allt med den. Den stora dynan i rygg och sits, färgen, tyget, formen, storleken, höjden, hur bekväm den är… Jag kan villig erkänna att jag var lite skeptisk mot mörk sammet, tänkte kanske att den liksom skulle dra åt sig damm och smuts. Men alltså, tyget! Hur bra kan det vara?! Ser fortfarande ut som ny och det är fasen en ren bedrift i vårt kaoshem och alla som kraschar i den här soffan. Ungar och hundar och allt däremellan. 

Och lampan. Igen. Härifrån.

Oj, jag glömde visst putsa glasbordet insåg jag nu. Fast det är liksom inget man gör dagligen, visst gör man inte?

Känns fint med kompisvaser på något sätt…

3
32

Gästrum om sommaren.

Jag fick en fin fråga för ett tag sedan, om hur vi gör med gästerna. Om vi stoppar ner dem lite här och var eller har ett gästrum. Först och främst bestämde vi i alla fall  att gästerna är ALLTID det allra viktigaste. Jag menar det hänger verkligen inte på själva gästrummet, myset kommer på köpet ändå! Bra att inte glömma så man inte fastnar i någon gästspärr pågrund av själva gästrummets vara eller inte vara. Hua så hemskt det hade varit.

Men det roliga var att jag bara någon dag innan jag fick frågan, hade kläckt en strålande idé om saken med gästrum. Till saken hör nämligen att nu för tiden brukar vi göra just så, gästerna  får hamna lite här och var. Vi har liksom spritt ut oss så himla mycket i det här huset. Vi skulle mycket väl kunna ha ett gästrum men vi möblerar om, hittar nya grejor att fylla rummen med, byter och lyxar oss bäst vi vill. Och jag vill poängtera att detta verkligen är ett lyxproblem, att vi har yta och kan ändra oss och hålla på. Vi har också bott i en minimal, i jämförelse, 3:a. Då var vi 6 personer och möblera om fanns ju liksom inte på tapeten. Då gällde det att tänka smart. Bara smart.

När vi flyttade hit så hade vi gästrum faktiskt , det såg ut såhär http://www.mokkasin.com/2011/02/01/tisdagstema-om-favoritfarger/ Och sedan blev gästrummet kontor, och  musikstudio och nu är det tv-rum. Vi fortsatte ha gäster såklart men de hamnade där de fick plats och det funkade fint ändå.

Men så fick jag ju den där strålande idén. Det hela låter kanske lite omständigt men jag är så himla förtjust i att möblera om. Helt gratis nöje dessutom! Jag tänkte nämligen att om somrarna sitter vi sällan och äter i vårt rum med de dubbla glasdörrarna. Så därför tänkte jag att vi flyttar hela möblemanget från vårt vardagsrum till just detta rum och gör om rummet ni ser där mellan dörrarna till ett gästrum. Bara om sommaren! Sedan blir det mysigaste soffrummet igen när hösten kommer. För då vill vi ju äta alla frukostar och middagar där ljuset är finast. Så himla enkel lösning.

 

Gästrum på en sekund eller i alla fall tio minuter. Ni är så många som mailat om sängkläderna. Det är nyheter från Numero 74 och släpps inom kort.

Sedan var det ju liksom inte så mycket mer som behövdes än lite blommor.  Gästrummet ligger ju liksom i ett hem med allt man kan tänkas behöva.

Och böcker, klossar, spel och grammofon får ju vara kvar som annars.

Ska nog plocka ner lite småbarnsböcker från vinden också. Annars kan man kanske tänka sig ett kapitel eller två i Sandvargen. Ni har läst den för era barn väl? Så fin bok.

Och noveller är kanske bästa gästrumsboken! Extra fina är de från Novellix. 

Ett litet skåp fick byta plats. Det passade så fint där bland tavlorna.

Och ett par krokar i porslinshörnet. Det här skåpet ska kanske få byta plats men inte för gästrummets skull. Men om det gör det så ska jag nog ha ett litet skrivbord där. Kanske ett linneskåp. Eller lite varannan vecka…

Loppiskrokar för en tia styck.

Nu kan man ju tänka sig att det här rummet står lite tomt mellan besöken. Men det är ju något speciellt med det där att möblera om. Nu känns ju det här rummet hundra gånger mysigare än vårt eget sovrum. Så vi har alla passat på att slumra lite där i vårt sommarsovrum.

2
36

Och idag har jag bara inspirerats och lyssnat på repeat.

Alltså det här med att bli inspirerad. Jag håller på och planerar inför gatufesterna Lyckliga gatorna i Katrineholm. Och mitt i sommaren kände jag ett stort behov av inspopåfyllning… Jag är inte helt lättflörtad här.  Ofta hittar jag den där jag minst anar och inte direkt handfast och solklar och inte helt enkel att dela med sig av. Det kan vara ett samtal, ett möte, en tygbit… Men på vägen hem från Varberg slog det mig att det är faktiskt inte klokt vad jag kan tänkas att inspireras av sköna Marina inför dessa fester. Marina alltså, Strömma farmlodge´s ägarinnahur i hela friden har hon kunnat bli så grym? Mitt senaste inlägg från vistelsen i Varberg och på Strömma fick rubriken Girl power. Och man kan väl tänka att Marina liksom är definitionen av detta ord. Helt klart och självklart! 

Så ja idag har jag förlorat mig i storyn om Strömma och jordens peppbok om att våga, om att gå sin egen väg och aldrig sluta drömma. Som en saga med lyckligt slut fast det liksom bara är början. Ska du köpa en bok till dig själv eller till någon du känner,  för all världens pepp och inspiration – köp denna!  Jag offrade en av mina böcker till en inspovägg – helt klart värt det ibland. Allra särskilt när Krickelin har tagit bilderna. 

Orden,  så vackra så. Lite som poesi kan man också se boken. Som poesi i pepp.

För övrigt tipsade Anna om Frida Hyvönen. Så mitt i allt detta kaos har jag lyssnat och lyssnat på plattan Kvinnor och barn. Om och om igen. Det är så vackert, så begåvat och så förbaskat skört. Samtidigt som det är det starkaste jag hört. Det är knappt jag fattar att det är på riktigt.

2
22

såsom jag önskar dagarna. jämt.

Älskar den här sommaren för att den har varit full av härliga stunder med härliga människor. Alla som känner mig vet ju att vi inte kan planera längre än näsan räcker. Just därför är jag extra förtjust i när man frågar – är ni hemma typ nu? Jag menar det värsta som kan hända är ju att vi inte är hemma och får lov att säga nej. Allt annat är ju bara himla fint. Så var det när Anna, Joncha och Sonny Lou kom häromdagen. Inte planerat, absolut hemma och så galet mysigt bara! Nu går vi allihopa här och längtar efter att de ska komma tillbaka…Snart!

Pizzor och ritande barn.

Hur grym var inte Joncha med pennorna?!

Nomi blev såsom besatt.

Och ville ha allt från porträttet på Anna till en önskad häst.

Kanske kan man säga att Kristo har blivit något av ett proffs på de grillade pizzorna. Den senaste favoriten var den med chevre, päron, valnötter och honung. Och barnen gillar den med pulled pork och ruccola.

Nomi pratar fotproblem. Vilket i och för sig inte är ett påhitt… Men absolut ett sätt att vara i centrum.

En av mornarna hittade jag Sonny-Lou vid köksbordet. Funderandes på moln och annat världsligt. Älskar att lyssna på barns fantasi och vid 5 år är den absolut magisk.

Om det här huset inte vore fullt med vänner och familj titt som tätt vore det liksom inget riktigt hus. Stora hus är som gjorda för det. Det känns som det fattas något annars.

Molnen blev en kanin. En bekant kanin som fanns i verkligheten också. Det är väl lite så moln funkar, att man ser det man önskar mest.

Om de inte åkt hem hade förmodligen de här två suttit just här fortfarande. Kristo´s favoritplats. Jag fattar lyckan att hitta någon som tycker samma.

Vi andra for en sväng till Möbelmagasinet. Bästa lekplatsen. Vad kan man inte leka med ett bandage exempelvis ?

Nomi var lite avis här tror jag. Det är ju lätt att bli det när det finns one of the kind.

Vi for ut till kära Ändebols gård för lunch Fy tusan vad jag tycker om att hänga där.

Och när man tänker att det kanske inte kan bli bättre så hamnar en av mina vänner i köket som kokerska!!! Johanna, vår guldsmed, fick feeling och sökte sommarjobb. Sådär bara. Du, är min idol, Johanna! Så cool. Och så totalt klippt och skuren för detta jobb har det visat sig. Det vallfärdar gäster till gården och maten är magisk.

Alltid någon sötnos på vift.

Katarina frågade om barnen kunde ta kattpassningen för en stund. Tror ni de sade nej?

Gullis.

Sluta vad gott det var. Vi åt lite av allt och allt smakade himmelskt. Nytt för säsongen är flera lunchalternativ. Allt är eko och lokalt.

Vi fick en pratstund med den upptagna kokerskan. Hon berättade hemligheter och mattrick men mest av allt vill jag höra hur det känns när man bara bestämmer sig för att prova något annat en sommar.

Photo shoot.

Här någonstans insåg vi att det var stängt sedan en bra stund tillbaka. Men det är det som är det fina. Ingen stress här inte. Sitt ni bara, alltmedans all personal dukade upp för söndagsmiddag eller var det fika alldeles bredvid. Och ingen av oss har liksom bråttomheten medfödd. Helt plötsligt var det kväll.

Jag ringde Helena i Vännevad och frågade om vi fick komma. Såklart att vi fick.

 

Vissa släckte törsten med sockerdricka.

Kurragömma bland hundra gamla klänningar är perfekt. Sonny-Lou fick instruktioner av Nomi för att alla skulle tro att han var någon helt annanstans. Tydligen var det jag som avslöjade hela hemligheten.

Sommarens mest populära bäver. En batteridriven. Från att den lärt sig att göra bakåtvolt av Viggo hamnade den tillsist i Sonny-Lou´s trygga famn.

Det fina med att besöka Helena är ju att man känner sig som hemma.

Lillemor och Charlie.

Och Sonny-Lou cyklade som han aldrig gjort annat, trots att han precis lärt sig. Känslan när man släpper fötterna! Kommer du ihåg?

 

 

3
44

ett molnhus är egentligen världens enklaste.

Den här sommaren alltså. Så mjuk och fin så hela jag känns som sockervadd. Eller som Sonny-Lou sade igår morse när jag hittade honom ritandes vid vårt köksbord…

”jag drömde, att jag funderade på hur det skulle kännas att sova på ett moln. Jag tänkte att det måste vara mjukt och fluffigt och väldigt ljust. Kanske borde man bygga ett molnhus… ”

Jag håller med. Ett hus där inga hörn är hårda. Där man, vad som än händer, kan luta sin kind mot de allra mjukaste av väggar. Och starta varje morgon med att stoppa tårna som i vit vadd.

Exakt så…

 

 

0
22