Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,paged,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,paged-9,page-paged-9,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Den Strenghielmska villan och ett fint avslut.


Hej 2019 och hoppas ni landat mjukt på andra sidan så att säga! Vi vaknade hemma hos Mari och hennes familj efter fint firande av det nya året.

Alltså den Strenghielmska villan på Dalarö är den vackraste och det slog mig (som hundra andra gånger tidigare) att jag nog inte bloggat om när vi besökte dem i sommarljus och när solen aldrig gick ner. Well, det får börja året tror jag. Paris, Amsterdam, Danmark, Dalarna och Dalarö. Bra början ändå. Och eftersom min kamera är inlämnad på reparation kan det vara bra för uhhh vad jag slogs med min gamla.

Vi firade in året i lill-stugan på berget, där stormen Alfrida märktes alldeles särskilt.

Innan mörkret lade sig totalt promenerade vi genom byn till gemensamma vänner.

Hej julehus! Det är så märkligt att Hannah´s och mina vägar skulle korsas just här. Igen. Ytterst fint sammanträffande. Hon och jag mailar i sådär tre år mellan varven och sedan ses vi som om ingenting hade hänt. Fast uppenbarligen så händer det en väldigt hel massa på flera år. Som en flytt från stan till Dalarö.

Om jag var er skulle jag susa in till Mari för bild och dukningstips. Fast trotsiga kamerainställningar så var allt så himla mysigt.

Här satt vi tills ungar och hundar hade somnat lite varstans. Samtal högt och lågt och om alla hörn av världen.

Mari!! Vi glömde de urgulliga små djuren! Jag vill ha Juno´s lilla Chester på min fönsterbräda!

Dagen efter var jag vimmelkantig av trötthet men en snabb husesyn hinns alltid med.

Så himla fint med fågelbordet utanför köksfönstret. Bara att kasta ut solroskärnorna.

Slagen stjärna! Att leva livet med en liten valp-Tassa kan göra även den bästa helt slut. Men kul vare!

Har jag sagt att Liv älskar det här huset? Mina barn älskar å andra sidan alla andra hus mer än sitt eget. Var de än kommer vill de flytta in.

Details.

Och dagbädd med sjöutsikt.

Nu råkar jag ÄLSKA  där det inte är prydligt vikt och städat i millimeterform.

Juno´s universum.

Vet att det händer grejor där exakt nu…

Docksamling de luxe!

Efter jag skrivit klart detta inlägg ska jag hämta ett färgprov. Blev lite inspirerad nämligen.

Är detta alla års vackraste prylhylla möjligen.

Med det öppnar vi 2019 här på bloggen. Borde jag ha en plan för den kanske?

2
0

Världens kortaste summering men inte mindre hjärtlig ❤️


Jag brukar aldrig ha koll på den där topp nio på mest gillade instabilder men igår så. Och det gjorde mig ändå glad att den här bilden hamnade på listan. Med bestämd blick och knytblus. Valdagen 2018. Och känslan om att vägra ge upp. Att världen måste få kännas hoppfull framför all jävelskap. Tänker att så går vi in i 2019. Nu får vi ordning på det hela eller hur? Jorden snurrar fortfarande och i alla fall jag vill high-fiva mig själv invid tidens ände.

Minns allt med sådana här frukostar. Hur solen värmde och fåglarna kvittrade och hur taket var av äppelblom. Ren och skär tacksamhet att sitta sådär med min familj. Charlie och Nomi fyllde 11 år och på samma dag för 19 år sedan gifte jag mig med Kristo. Vilken märklig slump ändå. Det kunde man ju inte tro där 1999 – att vi några år senare skulle bli både tre och fyrabarns föräldrar just den dagen. Idag firar Liv sitt nyår med kompisar och vi tar tre barn och åker iväg. DET är så märkligt. Så van att vi är så många. Ni vet väl hur allt började, att vår historia ser helt annorlunda ut än vår stora familj. Att vi inte hade en aning under sex år om det ens skulle bli ett barn.

Och ja det har väl varit året av polerad vackerhet och sanningsögonblick. Det är bra med blandningen tänker jag. En våningssäng?! Vilket ståhej ändå!

Jaaa, jag vet att han är söt. Och neeej något My name is Chester – konto blir det inte. Men sicken fin hund han är. Tänker alltid tillbaka på vår roadtrip till Paris och hur självklar han är.

Blommor och åter blommor. Älskar det här och är glad att närmaste tiden innehåller åtminstone ett par skarpa uppdrag med blomstergöra.

Ett år med många ärofyllda uppdrag. Det för ett Örebro konserthus var ett av dem. Det ni inte fått veta var att alla svackor under detta år. Tids nog förklarar jag kanske saken men nu är det bara anledningen till att den här bloggen inte haft sitt mest intensiva år.

Mycket hundar var det. Hunddagis kommer aldrig mer igen tänker jag. Kära hjärtanes.

Vinterstjärnor.

Ja det är väl såhär det kan se ut. Därbortom vardagskaos och diskberg. Och framför allt, livet pågår även där utanför bilderna.  Allt ryms och det är exakt så det ska få vara.

Nu har väl ingen missat att jag glömt mina Dahliaknölar, upplockade men ute i en låda i en frusen trädgård. Fasen vad klantigt. Men alltså, det här var ytterst härligt med 2018. Stolt som attan ju. Och om allt var på låtsats hade jag skjutsat iväg den här buketten till var och en av er som läser. TACK, ni är ytterst fina! Trots att det skevar med blogg och instgram och hela alltet och jag funderar ihjäl mig på hur jag ska fortsätta så är ni helt enkelt fantastiska. Så snälla ❤️ ❤️ ❤️  Tack och ett Gott Nytt År till er alla! Puss och kram, Sofia.

0
0

Nyårsdukning då det begav sig.


Förra nyåret var det minst uppstyrda någonsin. Jag höll i kostymer på stans nyårspromenad och hann överhuvudtaget inte med någon annat än så. Här finns en fin film från promenaden med kostymer och allt. Och Nomi, Estrid och Melvin i täten. Hursomhelst så ramlade jag och Kristo in i vårt eget hem efter fem, då var resten kvar på nyårspromenad. Ändå hade vi stort kalas med vänner, ungar, hundar. Det var yttepyttebebisar och tonåringar. Det rakades hår och spåddes i kort och allt var bara fint. Knepet, att man hjälps åt såklart. Att fixa allt själv måste vara det mest gammalmodiga som finns, åtminstone i mitt huvud. Några hade handlat, någon hade gjort den ena rätten och någon annan den andra. Barna hade pyntat lite. Perfekt så. Precis innan nyår postade jag dock ett inspoinlägg om nyårsdukning, här! Alltid något.

Jag och Kristo lyckades dock få till en bordslösning på sådär 5 meter som var helt perfekt med inspiration av det där brokiga. Jag tog vårt superlånga med skivor i, ett av våra hemsnickrade fick lite storleksändring med hjälp av sågen plus det här lilla bordet fick avsluta alltsammans. Med lådorna utåt. Så där slapp vi dukarna, vilket jag ville då de inte ens var tvättade.

Som ett lapptäcke ju.

Tapetvepan hängde kvar, den passade fint där.

Barnen klippte upp några girlanger härifrån med metallstjärnor. Och hängde dem i den ena ljuskronan.

Den andra fyllde vi med vintergrönt från trädgården.

Och noll snittblommor.Vi tog vad som var grönt i vår trädgård. Häcksyrenen var knallgrön.

Och den här marktäckaren, som nästan är overkligt vacker. Tror att den heter vitbrokig benved.

Det var faktiskt det enda vi satte på bordet, och lite fler stjärnor plus tomtebloss för fritt användande. Ända tills Nomi tog typ 15 och tände dem samtidigt strax efter tolvslaget…

Glasen blev de mest brokiga vi hade hittat runt sjusnåret.

Dukningen var i guldbrunt sjuttisporslin med de mörkbruna assietterna till förrätten. Superenkelt men så vackert bara.

Tycker verkligen så mycket om fotogenlamporna från Karlskrona lampfabrik. Min absoluta favorit är Flaggskär. Med ungar överallt så känns det lite tryggt att inte oljebehållaren riskerar att spricka.

Måste tipsa om det här med långa bänkar från skolornas gympasalar. Kristo har höjt våra till sitthöjd, de rymmer hur många som helst och står ute under tak hela året annars.

När folket kommer till blir allt fint, bra att ha i bakhuvudet.

1
0