Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,paged,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,paged-7,page-paged-7,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Prylar, sladdar och det där om skärmtiden.

Det var värst vad tiden går sade vi och lovade dyrt och hederligt att det verkligen är dags för kalas till 10 åringarna i den här familjen. Tre månader senare än själva födelsedagen. Helt klart ett V-tecken på den saken.

Viggo svängde ihop inbjudningar i Illustrator, hans nya grej. Det är bara att erkänna sig så jäkla omsprungen. Jag berättade ju i somras när han photoshoppade bort både det och det andra i mina bilder. Och nu har han tydligen lärt sig nästan varenda program i Creative cloud. Hur då, undrade jag. Bara att klicka runt lite ju, inte så komplicerat. Och hon som till och med blir imponerad av snabbkommandon hit och dit, tycker ju såklart att det är värsta coola grejen.

En ny skepptallrik. Som ramlade ner efter min hänganordning med silvertejp. Tur att den höll.

Viggo´s rum är sannerligen inte sparsmakat i prylväg. Jag frågade idag om vi skulle rensa lite.

Aldrig i livet, inte en grej faktiskt. Det vore ju som att rensa bort mig. Jag tyckte han överdrev lite där men är det så han ser på saken ska vi ju verkligen inte ta och rensa. Hemskt ju.

Observera det lilla skeppet i flaskan. Jag tycker det är magiskt fast  jag vet hur man gör..

Bara viktiga saker.

Viggo´s rum har egentligen bara en hel vägg som liksom är en helt vanlig vägg, det är den vid skrivbordet.Den väggen har dessutom en dörr. Nästa vägg har ett fönster som är tre. Sedan kommer väggen som hörde till en kattvind och ligger närmast yttertaket, så där är snedtak hela vägen. Nästa vägg består av en gigantisk skjutdörr. Nu tycker säkert någon – sätt igen den då, gör en vägg! Fast det skär ju i hjärtat. Och trots att den nästan alltid är stängd nuförtiden så är det fint när den väl är öppen. Så nepp, ingen ny vägg här inte. Fast det går ganska bra att låtsats att det är en vägg också. Skillnaden är ju egentligen bara att väggen går att öppna om man skulle få feeling. Vi måste lyckas få igång den där Dux-radion med skivspelare. Min morfars faktiskt.

Viggo i ett nötskal. Timmarna flyger iväg och just i det här fallet tycker jag det är superknepigt med skärmtid och regler. Jag menar han har typ lärt sig hela Creative cloud, musiken är också kopplad till skärmen och launchpaden körs ihop med Ableton. Det här är ett dilemma tycker jag. Det är ju en jäkla skillnad på att vara kreativ vid skärmen, göra musik, film, bilder än att sitta fast i spel och skräp på you tube. Dessutom får de vänner kors och tvärs i världen och engelskan går som på räls. Fast ändå funderar jag i evinnerlighet kring det här. Jag vill liksom ha det glasklart för mig och det har jag inte. Däremot, när det gäller skärmtid och spel och drunkna i youtube-klipp då är jag tvärsäker på vad jag tycker om saken.  Men att vara kreativ på det här viset är liksom en helt annan femma. Återkommer om när jag tänkt färdigt om saken. Tips och råd mottages med tacksamhet.

Flat art som nu ska animeras. Molnen ska snurra, det gamla paret ska vinka, skorstenen puffa rök… Och just här är det ju så himla svårt. Först var det inbjudningarna, sedan musiken och så det här då. Sedan var tiden ute. Det fattar väl jag med, att man vill göra klart…?!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

4
39

den utåtriktade klänningen.

Men tack alla <3 för den smått makalösa historien kring vår lekstuga! Stugan har fått en ny ägare och det känns fint att den hamnar hos någon som verkar förälskat sig i det lilla huset precis lika mycket som vi. Annars är jag inne i ett virrvarr av kreativ planering inför kommande gatufester här i Katrineholm. De närmar sig med stormsteg. Just då är det som allra roligast och jag jobbar som allra bäst. Att ligga steget för ligger nog inte mig i fatet. Det är lustigt det där. Man hoppas ju aldrig att det liksom ska brinna i knutarna, man önskar ju det där mysplanerandet lite pö om pö. Lite sjunka in, göra om, piffa till.. Just så blir det aldrig. För OM jag ändå skulle ha den tiden så lyckas jag aldrig liksom komma igång eller hur man nu ska uttrycka sig. När man vet att man har biljoner av timmar framför sig fast det alltid något annat som är prio. Och så händer det liksom inget bra just då, åtminstone inte för mig. Annat är det så är knappt ett par veckor innan, jisses!! Om någon som läser här har några kabeltrummor och oljefat till övers så säger jag tack! Eller det där var minst sagt…jag blir överlycklig!

Inte så himla blommigt i den här trädgården just nu. Tur att ogräs också blommar. Det är inte fult faktiskt.

Och mina palettblommor har växt upp igen efter ödesdagen. Kolla in hos Malin påtal om sticklingar förresten, alltid fint!

Den här klänningen köpte jag på loppis för tid och evigheter sedan. Ahh, ännu en utåtriktad klänning, sade min man. Den har lekts med alldeles förfärligt mycket för den var liksom lite för stor över bysten och jag har liksom bara inte kommit iväg till skräddaren och fixat till den.

Den är sjukt fin ju! Nu ser ni nu inte exakt. Men det är liksom ett tunt fladdrande tyg över det mörka. Ärmarna är liksom vågiga och väldigt vida. Sedan är den skuren perfekt. Och ja så kanske ni redan observerat missödet, det man får räkna med när man säger jadå, lek ni bara… Hålet!  Vid armens början. Och även därbak. Aaaah! Men lite tråd så. Go lördagkväll, nu ska jag cykla iväg till detta. I stövlar och regnkappa. 

SparaSpara

SparaSpara

1
21

Lite som en karusell bland osynliga moln.

Kära lilla lekstuga, vilken uppståndelse det blev! Men en fin sådan! Det är du allt värd. Du som har gett mina barn upptäckter om våren. Skyddet mot vintern när inte snön kom som den lovade. Kvällarna om sommaren, när alla de andra slog efter myggorna i trädgården, hade barnen redan fattat grejen och stängt dörren från insidan. Kanske följde en och annan snigel med som husdjur, om den fått semester från cirkusen. Och om hösten, då är det kanske allra bäst. Lite varmare än utomhus, lite mindre blåsigt och myshörnor av torkade löv.  Minnena sitter såklart i väggarna även på ett sådant här litet hus.

Det fina i kråksången är att silvriga sockertänger kan man använda till grus om man hellre känner för det. Finkopparna till geggamojja. Och assietterna till sandkakorna. Jag tror det var så det var tänkt från allra första början.

Alla vet väl att soppa på regnvatten och höstlöv doftar himmelskt. Och att tårtor utav lampskärmar och spetsband har förmågan att alltid bli höga som berg.

Själv är jag barnsligt förtjust i det här med porslinstorn. Man vill ju liksom se hur högt man kan bygga, hur mycket de kan vingla utan att ramla. Fast även för att formen alltid blir så fin. Med alla mönster och snirkligheter.

Det var allt tur att vi satte trädgårdens sista röda ros i porslinsgaloschen innan bladen singlade mot bordets kant.

Det där med att hänga koppar i luften är ju minsann ett festligt trick. För det första är de ju galet vackert i sig, åt alla håll och kanter. För det andra så snurrar de sakta av sig själva. Lite som en karusell bland osynliga moln. Skala en lampskärm på tyget tills du kommer till stålramen, spraya den, knyt en bollfrans i ena änden och spetsband till kopparna. Kalasfeeling på tio sekunder.

När det gäller själva stugan så ligger det till enligt följande. Högsta bud är 16 000 kronor och vill man hänga med i budgivningen så mailar man mig på sofia@mokkasin.com. Många har frågat om tidsfrist och vi har sagt att vi försöker göra färdigt det hela innan ikväll. Inte så att stugan måste hämtas, det står verkligen inte i vägen, men allt det andra.

3
47

Lekstuga till salu!

Hej igen! Ni är så väldigt många som hört av er om stugan så vi skippar Blocket, vi försöker såhär istället. Och för att det ska bli mest rättvist får man lägga bud.

Så vad är då till salu.

En lekstuga där allt ingår, det ni sett i tidigare inlägg och i  detta inläggDet enda som inte ingår är stegen som står lutad mot huset här samt den där lampslingan ni ser, de behöver vi liksom ha kvar, men allt annat. Vad som har tillkommit sedan igår är lite som ni ser på följande bilder. Och ganska många meter vimpel (No 74), tror det kan vara runt 10 meter eller så.

Och som en händelse, en toppengrej, så är även stugan HELT NYMÅLAD! Det är ju så himla lyxigt så den skiner på riktigt där den står.

Stuga inklusive inredning och alla små detaljer. Viss inredning är helt ny tex sänghimmel från Numero 74 i puder, prints från limiterade upplagor, utklädningskläder, strumpor mm. Resten är vintage och de flesta av sakerna har fått omsorg, ny färg och form. Allt säljs i befintligt skick.

Stugan är i mycket gott skick och byggt på gediget vis. Måtten är ca 2,85 x, 170 cm. I denna längd ingår den lilla veranda på ca 80 cm. Höjden i stugan är lite drygt 2 m.

Insidan har vitmålad panel på väggarna. Vitmålat golv som slitits fint under åren. Vitmålat planktak.

Utsidan helt nymålad. Falu rödfärg och vita knutar. Svart tjärpapp som tak.

En liten veranda med två små sittbänkar.

Vi har även en trappa på tre steg som har bredden av lekstugans bredd. Denna följer gärna med om ni önskar.

Hämtningen av stugan ordnar köparen. Det enklaste är att använda ett bilsläp. Den går absolut att lyfta på fyra starka personer.

Priset är 7500 kr eller högstbjudande. Man kontaktar mig mail sofia@mokkasin.com och ger sitt bud.  Observera att detta är vår egen lekstuga som säljs privat. Med andra ord förekommer ingen bytesrätt eller sådant. Det får liksom inte förväxlas med ”någon företagsgrej eller Mokkasinaffärgrej” . Som Bloppis fast en lekstuga. 

Verandan är liten men fullt tillräcklig för små minimänniskor. Jag kunde inte låta bli att sy nya dynor! Så vackert såhär. Vimplar och en svan till.

Det är tyget är verkligen en favorit. Att det skulle vara en perfekt match med Falu rödfärg hade jag inte tänkt på innan. Men när det väl slog mig kunde jag inte släppa det. Förresten , jag har läst på om Falu rödfärg. En annan dag ska jag dela det med er. Spännande vill jag lova.

Lite oskrivna kort. Sådär litet-hem-aktiva. Kanske att skicka till kompisarna för inflttningskalaset?!

Blomster på verandan och en postlåda.

Strykjärn som dörrstopp. En gammal våg från början av 1900-talet. Och såklart en räkneram. Stugan kommer förvandlas till affär väldigt många gånger, var så säker.

På baksidan finns ett fönster.

Förresten på motsatt sida, sitter en gammal ratt, som jag till och med lekte med som liten. Jag tror den får sitta kvar, ska fråga min pappa först. En ratt på en vägg är perfekt när stugan blir en husbil. Vida världen runt hörnet, ni vet.

Jag är så himla glad att vi kan sälja den såhär, nymålad och allt. Det känns bara så fint alltsammans. Vi har alla konstaterat att så här fin har den aldrig varit… Fast samtidigt är det ju lite vemodigt. Liv snodde åt sig två knallgula emaljkastruller idag, de är mina barndomsminnen!! Haha, jag kan ju inte säga att hon så mycket som ägnat dem en blick de senaste åren.

Eftersom stugan är öppen upp i nock även på veranda så finns många små loft att samla saker på. Minnen, porslinsfåglar och rosenknoppar.

Ja det var väl allt. Och att jag önskar lika många små stugor med minivärld, som alla era önskningar….

 

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

4
52

Varsågoda en liten värld till salu.

Snart åtminstone. För idag regande det ju så någon bild på själva stugan utifrån blev liksom aldrig av. Letade febrilt i gamla bilder men hittade ingen. Det är i alla fall en faluröd stuga med vita knutar. En sannerligen gedigen sådan. Svart tak av tjärpapp. Och en liten veranda. Byggd för flera år sedan. Inuti har vi satt panel och målat vitt, taket också samt golvet. Enligt konstens alla regler. Golvet är fint slitet som det ju ändå blir efter små fötter under åren. Och öppet upp i nock så att även en vuxen kan rymmas. Mått kommer imorgon!

Och hur var det nu då , jo som jag skrev häromdagen:En önskning blev till projekt sälja lekstuga såhär i sensommaren. Lekstugan, den väldigt kära… Jo men kanske ändå. Fast kan vi inte göra om den till sin forna glans? Såklart, så mycket som det lekts i den där stugan måste den allt komma till sin rätt. Det var den allt värd. Just nu var den ju mest bara tom. Möblemang och prylar har flyttats runt och hamnat på andra ställen.  Så jag och mest Nomi, de andra är ju så hemskt upptagna i lovtider, bestämde oss för att skapa den där drömvärlden som vi faktiskt brukar råda där bakom dörren. Leta upp sakerna som ska finnas där, lägga till lite extra och efter några snilleblixtar även en och annan remake. 

Sedan dess har vi ju gjort en pall och grejat ihop en liten minivärld. Och nu är vi alltså klara! Senast ikväll tog vi ett sista teparty i den lilla stugan för att säga – tack! Tack för allt fint, kära lilla stuga! Kika på min insta-story så får ni se en glimt. 

Så vi tar en liten tur och kollar, eller hur! Vi blev ju som sagt glada att vi fick plats med en sänghimmel! Och överraskade! Vår absoluta favorit dessutom från Numero 74 i färgen puder. Som sagt, världen blev allt lite mjukare såhär. Det fina är ju att man möblerar om en hel del i en lekstuga och då är det liksom toppen att kunna ha ett litet tält där också. Kanske vill man sova och drömma extra mjukt, kanske vill man plötsligt ha ett extra rum i den lilla stugan… Det smarta är att vi förberett med krok, så man väljer själv. Såklart! Bordet är en remake och det gillar vi extra mycket. Så pass mycket att vi bestämde oss för detta bord istället för det som följde med den lilla soffan. Fast det andra bordet får man också med! Kan nog inte bli bättre i bordväg.

Soffan är en av de finare vi sett. Den är så liten och så söt. Färgen är perfekt och lagom skavd. Exakt som man vill ha den. Och som sagt bordet som tillhör följer också med,  fast vi tyckte att det lilla grå bordet med pelarben var absolut vackrast till. Men man kan ju liksom inte skilja en liten möbelgrupp åt.

Vi är extra förtjusta i gammaldags telefoner. Jag menar de har lur, sladd och knappar, tänk va?! Skorna med glitter har Liv haft, de slänger solkatter där från väggen. Nästan som en diskokula.

 

Liten spegelvägg till höger. En alldeles ny liten ukulele och en klänning som aldrig passade till Nomi. Tåspetsskorna och halsband och andra saker från den där affären. Som en hel massa strumpor.

Finaste körsbärsgarlanden från Shirley BredalOch en massa smått, gott och lite lagom vackert.

Såklart kan man även knyta upp sin sänghimmel. Och lådan är full med blomster. Jag tror aldrig vi möblerat om så mycket som under de här dagarna. Idag kändes det nästan som om jag hade en ny studio!

 

Miss Luca från Mrs Mighetto är hon som föddes på cirkusen och kan tala med djuren. Hon är dessutom cirkusdirektör med en alldeles speciell kraft. Tänker att hon är bra som förebild i en minivärld. Anna Emilia är en av mina favoritillustratörer. Jag tycker hennes Tree house hänger så bra i en lekstuga. Det känns fint att Nomi valde just dessa, då ingen av dem är dussinvara.

Likaså med klänningen. Den som aldrig passade.

Spegeln är gammal med så otroligt vackert glas. Ser ni den slipade kanten som går runtom? Tidigare så hade den en märklig krönt list uppepå men vi gjorde om den och lite annan färg. Jag har tänkt göra det i flera år, vilken tur att jag tog tag i saken.

Hemlisar.

Här ser ni den slipade kanten ännu bättre. Speglar är alltid bra som tusan, kom ihåg det i lekstugor.

En annan klänning, spetskjol, krona och lackdojjor. Och några Min Skattkammare. En spegel med gömmen och en annan vikbar i porslin med rosor. Några Sonny Angels med Paris-känsla. Och Karin, vår sötis från Mrs Mighetto. Kommer ni ihåg : Miss Karin heter Etoile i mellannamn. Hon föddes en stjärnklar natt någonstans i de mystiska kvarteren på Paris mörka gator. Etoile betyder stjärna på franska och skvallrar om hennes ursprung. Karin delar gärna med sig av sin passion för det vackra och kan genom en blinkning beställa stjärnfall. Om man ser ett stjärnfall kan man aldrig veta om det är Karin som vill bjucka på något vackert… ” Hon sitter perfekt här.

Ännu mer hemligheter.

Lådan ryms ett par målarböcker och pennor, ett pussel och stjärnor i trä. En ask med blommor på locket som doftar av lavendel. Vi fann en massa gamla bokmärken på loppis, såklart lade vi dem i asken. Förutom tre bokmärken med hästar, de stoppade Nomi i fickan.

Såklart kan man lyfta ned sänghimlen. Kanske till ett annat rum eller ut till äppelträdet.

Vi har ett gammalt skåp som är fullt med krokar till kaffekopparna. Det är kanske de allra bästa kopphängarna! Vi har liksom inte sparat på kaffekopparna här. Går en i kras står dig massor åter. Stugan har inget nyckelhål men väl en gammal nyckel. Med bollfrans.

Det här är de allra finaste dockstolarna i världshistorien om man frågar mig. Vi sprang på den här häromdagen och vi kunde liksom inte låta bli den. Vi hörde hur den liksom viskade att den ville komma till vår stuga. Mina barn leker med min mammas, från då hon var liten på 50-talet. Själva fällmekanismen är ju lite magiskt även i smått format.

 

Och det lilla köket med spisen vi gjort. Vi har fyllt lådan med träslevar, bakspade, små tygpåsar, grytlappar, små handdukar, dukar… Sådant man behöver. Krokar för det ena och andra och den väldiga viktiga bjällran för att signalera när middagen är klar. Trådrullar som krokar har vi hela vår vind full med. Man tager vad man haver.

Bästa sandkakeformarna. En hel massa för alla kakor som sak bakas i den här stugan.

Till höger skymtar extrabordet som får följa med. Och där utomhus väntar en väldigt tjusig våg, kastruller, ett gammalt styrkjärn som dörrstopp…

Så har vi ju resväskan packad och klar för stora, vida världen. Har hört att den börjar alldeles kring hörnet. Två superdräkter för kommande stordåd! Ett par glittriga kjolar och en klänning med glimmande stenar. En mantel. Den behövs både för osynlighet och sedan ger den en hel massa krafter, kanske de där man alltid önskat. Och stjärnorna den är full av betyder extra tur. Ur paraplyet sticker det upp en hel massa trollstavar så det räcker till alla kompisar också. Lite otippat med en fisk. Och ännu mer otippat att den är full av kristaller. Det är så krångligt med pengar, tacka vet vi kristaller som fångar solstrålar.

Kalasen ja! Såklart ska det bjudas på kafferep, teparty och kakkalas som om det inte finns någon morgondag! Evighetstårta och högsta tornen av kaffekoppar, snirkliga skedar med rosor, tång för kakorna och en för sockerbitarna! Som sagt, vi tepartajade och gjorde extra fint med rosor istället för kakor. Fast vi hade maränger också och sockerbitar för att liksom prova in den nya tången i silver. Som tack för den här tiden. Nu hoppas vi den här lilla världen hamnar i nya, kärleksfulla små händer.

26
74

Lite kök.

Photo: Lucille Iselin

Jag får helt enkelt sätta den utlovade fortsättningen på lekstugan tills imorgon. Det får bli som en liten pausmusik så länge. Dagen gick inte exakt enligt plan. Eller såklart inte alls… men varsågod lite fin köksinspo!

Bilderna kommer från Poupy´s hem på Ibiza, hennes andra hem finns ju i Chiang Mai som jag bloggade ifrån häromdagen. Jag hittade bilderna på Lucille Iselin´s blogg.  Våra vägar korsades i Chiang Mai då hon arbetade som junior artistic director hos Numero 74. Det är ett nöje att spana in hennes portfolio och att hon även var grym på foto kom som en fin överraskning.

Och köket då. Förstår ju att det är hemma hos Poupy, till och med mina barn ser det på en sekund. Och nog för att Sverige inte är Ibiza men ganska ofta så längtar jag efter den här typen av enkelhet i kök, den totala kontrasten mot hur våra kök ser ut. Nu kanske någon menar att det är ju liksom ett utekök under ständig sol men faktiskt är Poupy´s ”andra” kök inte utomhus men lika enkelt. Spana även in den makalösa betongbänken i detta inlägg några bilder ner, bänken tillhör köksdelen på kontoret i No 74´s fabrik.

Och hur ljuvlig är inte den här bänkskivan? Med rätt behandling så håller den såklart lika bra som vilken annan bänkskiva som helst. Enkla krokar, enklar hyllor. Inget särskilt och specialkonstruerat alls.

Kök har ju blivit en sådan jätteindustri. Med special på allt från supersmarta lösningar, till lådinredningar där man knappt vet vad som är ut eller in, och till megamasskonsumtion. Vi kanske tröttnar på en yttepytte detalj i köket eller kanske går något sönder eller fungerar tokigt. Vad gör de allra flesta då (vi själva har också gjort exakt så) byter ut hela alltet. Från golv till tak och allt däremellan. Det tycker jag är så himla konstigt. Byta kök är liksom synonymt med att byta HELA köket. Jag menar vad är det som säger att allt i ett kök bör vara homogent. Frågan om hela köket behöver bytas ut måste man nog ställa sig både en och två gånger. Och man kanske möjligen kan tänka tanken att ”gräva lite där man står”.

Tänkt vad man kan gilla det lite skavda, sneda och operfekta. Även i ett kök. Smart att dölja med en rullgardin eller dragtyg.

Så fint !

Påtal om vårt kök. Det är nu tio år gammalt. Vi valde inredning från flera olika leverantörer och satte ihop det som vi själva önskade. Med kylskåp och spis från Smeg. Som vi såklart trodde var en bra investering. Sure. Tio år och där föll bägge pjäserna typ sönder och samman. Inte så att de ligger i två högar men nästan.

Och laga har vi gjort, flera gånger faktiskt. Det nästintill komiska är att dörrar hänger på trekvart, vi måste baxa in en träslev i ugnsluckan för att ugnen ska hålla värmen. Själva matlagningen är lite av ett spel. Vreden måste dras upp och lite ner för att plattan ska bli varm, och helst på millimetern. Det är under att vi lagar så mycket mat som vi gör. Eller snarare att det blir mat utav själva matlagningen.

Stege som handdukshängare. Och korgar och åter korgar. Jag tröttnade på vår kylskåpsröra för ett tag sedan. Tog en massa lägre trådkorgar i metall som jag köpt för länge sedan och styrde upp kylen på så vis. Påläggsgrejerna i en låda att lyfta ut och in. Samma för olika ändamål, som restlådan och yougurt/juicelådan osv. Nu kanske inte andra familjer behöver sådant här men i vår familj har alla sin personliga åsikt om var saker ska stå. Det finns liksom ingen lag om att på den hyllan har man det och på en annan något annat. Nu går det betydligt bättre och mat hamnar inte längst bak och helt fel = glöms och blir gammalt.

Älskar golvet.

Kan mycket väl tänka mig att diska lite här. Vem kan inte det? Tack Lucille för lånet av fina bilder.

…och en annan fin sak. Du som kom fram till mig idag på Pingstkyrkans loppis. Vad glad du gjorde mig! Blev så himla överraskad, för det händer inte särskilt ofta här på hemmaplan, att jag nog nästan kom av mig. Men verkligen tusen tack för snälla ord, det värmer så mycket!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

0
27