• DAILY LIFE

    Att jag tappade kontrollbehovet 2007 finns ingen tvekan om.

    Det började alldeles nyss med att Nomi sa vilken bild hon älskade mest på sig själv, när hon googlar sitt namn. Det är ju en av de stora nöjena om man har en mamma som bloggat i flera år, så att halva ens uppväxt går att hitta. Det har aldrig oroat mig. Det är ju alltid jag som bestämt vad som ska bloggas om, och ingen annan. För mig är det en dagbok, trots inte långt ifrån allt ingår. Bloggen får mig att minnas, även det som inte finns här och det är jag tacksam för. Jag vet med all säkerhet att jag inte sparat på samma vis om bloggen inte funnits, det är ju bara att kolla hur många fotoalbum jag skapat. Noll och tackar min mamma för de hon gjort till barnen.

     

     

    Den här bilden var det i alla fall. Favoriten. På en gata i Paris (och jaa, hon hade kjol när hon började äta.) Eller den längre ner, när hon har näsborren full av servett, pågrund av näsblod. Nomi och jag började i alla fall kika runt och hamnade på en återblick jag gjort en gång. Och faktiskt, jag repostar den. I härlighetens namn. Paris 2013.  Det var då vi for till den staden om somrarna och stannade några veckor i sträck. Såklart finns det bloggat och sparat om det under kategori PARIS, en kategori som behöver ses över. Eftersom 2019 års sommar kom av sig alldeles (här finns inlägget om vad som hände i Paris)  så finns knappt inget aktuellt där. Men jag har redan lovat att ge kategorin den kärlek den förtjänar. Såsom min stad på jorden.

     

     

    Jag vet ju verkligen inte om de här ställena finns kvar, Mamie Gateaux. Kanske har någon ung och modern tagit över och blåst ut stället. Men när vi var där älskade jag just att det var allt annat än utblåst. Hur fina kan äppeljuiceflaskor vara förövrigt? Psst! Jag vet sedan i somras att det finns kvar!

     

     

    När franska damer driver kafé i en herran massa år sitter det hela liksom i väggarna. Inget fancy, inget trendigt. Bara kafé.

     

     

    Lilla Viggo, 9 år. Sådär ska pajer bakas.

     

     

    Liv var 10. Så himla fint med rufsiga margaretaflätor, av regn och lek. Numera gör vi strama och inte ett hårstrå får sticka åt annat håll.

     

     

    Och Charlie 6. Liksom Nomi. Såklart.

     

     

    När vi har varit i Paris har vi mest gått på rekommendationer och tips men en slags ”guide” som jag verkligen tyckt om är Marin Montagut City guider – som finns för Paris, London och New York. Plus lite utanför Paris också. De finns bla på Amazon. Nu är jag inte hundra på hur aktuella de är men om det fortfarande går att köpa så kan de ju inte vara helt vilse. Slå till på den nyare upplagan!

     

     

    Hursomhelst, du får inga tips om storartade sevärdheter och dussinställen för all världens turister. Men sköna, mysiga ställen att hänga på.

     

     

    Perfekta sådana i mina ögon.

     

     

    Så här var det under just de där åren. Livet var en lek. Alltid.

     

     

    Här hade det ju ändå börjat lugna ner sig. Annat var det tre år innan. OMG. Minns knappt inte de åren. I ärlighetens namn var det så. Liv var ju 4 år, Viggo 2,5 och sedan föddes Nomi och Charlie. Det var lite körigt då.

     

     

    Det gällde att hålla huvudet kallt om man ville njuta av ett glas vin tillsammans med sin käre man. Alltid tusen saker i väskan. Block och pennor kommer man långt med. Fortfarande faktiskt. Samt en kortlek.

     

     

    Och stavningstävling. Haha, vad gjorde man inte. Flaggstångspoleringsmedel och bruttonationalprodukter.

     

     

    Knepet är väl annars mycket stadsspring mellan varven. Det här måste vara min favoritadress i Paris. Den ska ni få av mig, bara jag hittar bilderna från sommaren. Insåg i somras att den var en promenad bort från där vi alltid bor.

     

     

    Lite så. Som att hoppa twist mellan kedjor. Tusen hopp innan restaurangbesök var en regel.

     

     

    Å andra sidan är stan storartat bara som den är. Hur spännande som helst med precis allting. Och lite läskigt också.

     

     

    Hur ofta åt vi inte en pizza på en parkbänk, en crepe på stående fot. Det behöver ju inte vara så snajdigt, det enda viktiga är att hålla blodsockret i balans. Uppenbarligen har något gått snett här…

     

     

    Att hyra lägenhet i storstäder slår allt när det kommer till att resa med barn. Även när det inte är storstäder. Att kunna laga sin egen mat, tvätta och leva lite vardag på låtsats är så himla skönt. Som att ta lillebror i handen och gå till bageriet för att köpa frukostbaguetten. Och få kostymklädd eskort på vägen hem.

     

     

    Våra barn har alltid älskat lekparker. Till och med mer än Disneyland. Den där är inget ljug. I efterhand så konstaterade de att lekparken i Jardin du Luxembourg var roligare. Mitt tips är att alltid leta upp lekparker vid semester i städer. Ingen är den andra lik, de får ”snacka” ihop sig med andra barn och leka, de kan röja runt i timmar. Och jaaa… du kan sitta på en bänk och dricka kaffe, de kommer när de vill något. Om de vill något.

     

     

    Efter det kan man enkelt kosta på sig lite vuxen-shopping. Fast det finns ju ingen lek som slutar med det.

     

     

    Merci är ju hur kul som helst.

     


     

    Expediten ser dock en aning tveksam ut…

     


     

    Det var nog här jag blev William Morris – kär.

     

     

    Den här bilden har jag sett i en hel massa flöden som inte är mitt egna. Det roliga är att både Viggo och Nomi ser ut som de sover. Men all fokus på tapeten.

     

     

    Varken första eller sista gången. Den här ungen var bara rädd för en sak i Paris. Det var svängdörrana i tunnelbanan. Året innan skrev jag ett inlägg som hette : Ni vet väl att jag vågar allt, nästan allt.

     

     

    När jag tänker på vår familj och de fyra barnen så känns det som allt går i en rasande fart nästan jämt. Jag minns liksom inte tiden innan vi fick barn. Vad gjorde man av den då?

     

     

    Jag inser ganska så glasklart varför jag tappade allt kontrollbehov någonstans runt 2007. Det var liksom ingen idé att upprätthålla någon fasad med snutna, välkammade barn. Funkade ändå inte, haha!

     

     

    Fast ibland så.

     


    Men. Perfekt ändå tycker jag.

  • DAILY LIFE

    Instagram summering på begäran.

    Jag fick en kommentar om varför jag instagrammar så mycket mer frekvent än vad jag uppdaterar bloggen. Att jag alltid annars brukar göra tvärtom. Det är jättesant. Jag vet också varför det är så just nu. Jag har känt att feedbacken på instagram varit så himla fin på sistone. Överlag och dessutom allt fint som ni skriver om boken, det är lätt att surfa som på moln. Helt ärligt, det har verkligen gett mig en sådan enorm energi men den dialog som är där just nu. Kanske har det att göra med att jag skriver längre än bara lämnar en anonym emoji under en bild, instagram har för tillfället verkat som ett litet miniformat av min blogg. Och tyvärr är det ju motsatt här på bloggen, att lämna avtryck alltså. Det är ganska tyst.  Jag förstår att det är enklare på instagram, jag fattar att personliga dm fyller en annan roll. Man kan vara personlig och slipper ”skylta med” sin kommentar.  Men jag ska inte sticka under stol med att dialog och feedback blir som syre för ett digitalt forum. Så därför har jag varit mer aktiv där, det har helt enkelt gett mig mer på sistone. Trots att jag alltid kommer hålla bloggformatet mer kärt. Men ibland blir det lite som att skriva i blindo, trots att jag ser att ni läser. Hursomhelst så uppmärksammade samma läsare mig om att alla faktiskt inte har instagram och det blir så synd när man inte får ta del av inspirationen. Lite så kan det vara såklart men här kommer en snabb uppdatering om vad som hänt på senaste tiden på min instagram där jag heter @sofiaatmokkasin.

     

     

    Jag fick en ljuvlig tavla, som jag älskar. Den är målad av Johan Barrett och heter ”Early morning walk”. Jag är väldigt förtjust i att man ges möjligheten att köpa reproduktioner av konst även om man inte har möjligheten att köpa originalet. Äktheten är ju fortfarande lika stor och därmed hela känslan.  Verken är numrerade och signerade så det unika finns också fortfarande kvar. Se flera målningar här av Johan.

     

     

    Precis innan jul så förberedde jag en hel massa inför nyårspysslet på Nyhetsmorgon. Barnen startade upp jullovet och sjöng så glasrutorna skallrade. Jag bestämde mig för att vara nöjd, klar och lovade mig själv två timmar ytterligare i jobb sedan skulle vi gå ut och äta middag. Samtidigt som jag postade bilden insåg jag att det var stopp i vår toa. Och om julefriden kändes avlägsen innan så var den plötsligt väldigt avlägsen. Och jag stank klorin på restaurangen.

     

     

    Den här dagen var allt bara mjukt. Jag hade bestämt mig för så mycket den här dagen. Framför allt att må bra och inte tänka mer på sådant som i själva verket är så pyttelitet i det stora hela, men ändå tar så orimligt stor plats. Det blev som en punkt, för alltid. Men också att jag var så himla nöjd såsom allt var och ville inte fortsätta pricka av måsten och vägrade stressa rakt in i uppesittarekvällen. Nomi vid den lilla bäcken med flor-tunn is fick symbolisera det. Så blev det en slags god jul – bild också för sen kopplade jag ur och vilade lite.

     

     

    Vi levde vid det stora julbordet även i mellandagarna. Jag drog fram mormors gamla lampa och där bakom porslinet lyckades jag slutföra allt som jag gick bet på i avloppsfixet.

     

     

    Fredagen efter annandag jul var det dags för mig och Nomi och vara med på Nyhetsmorgon <3

     

     

    Och direkt hem för att förbereda inför måndagens sändning på SVT. De ville jag skulle ta med mig något som jag gjort för boken och jag bestämt mig för att inreda även insidan av dockhuset. Jag kände i bilen hem från Stockholm att det vände i ljus, det gjorde mig lättad. Likväl som att 2019 snart var till ända.

     

     

    De mörkröda juliga banden på ljuskronorna byttes mot stora rosetter. Jag fiskade ur de röda bären ur det gröna och rev ett gammalt lakan i remsor. Klart inför nästa fest.

     

     

    Efter helgen var det dags för SVT. Jag vaknade superkrasslig kl 05:00 men det var som bortblåst efter lite direktsändning.

     

     

    Det var tur, för dagen efter var nyårsafton, och fest med trettio fina, familj och vänner. Vi körde ett superknytis, alla hjälpte till (som synes ) och det visade sig bli den finaste nyårsaftonen någonsin.

     

     

    Jag postade 2019 års mest gillade bild och jag är innerligt glad att det var just den här. För att den är allt annat än sofistikerat lugn, för att den visar något som jag älskar att skapa, som jag tacksamt kan säga är mitt jobb. I år kommer mina blommor vara med i sitt flottaste uppdrag någonsin och ni anar inte hur stolt jag är för det. Längtar efter att få visa er.

     

     

    Så var det dukbilden. Där jag erkände hur pinsamt nära jag hade spanat duklösningen på Svensk Tenn, sådär nära som inga normala människor gör. Jag har länge gillat dukar där det hela slutar med en jättevolang. Men jag har också tyckt att det känts fasligt jobbigt att sy en sådan duk. Uggh för att få rynket på rätt ställe och så vidare. Men i julrushen så såg jag plötsligt lösningen på räckhåll inom tio minuter, så jag härmade rakt av.

     

     

    Vilken bordskiva som helst, i all världens former kan ju på detta viset bli urflotta. Ta vilken skräpskiva som helst eller mdf och såga din form. Använd bockar under.

     

     

    Lägg sedan ett slätt tyg på bordskivan och häfta sedan veck efter veck i själva hänget. För några år sedan hittade jag en lång gardin som var en färdigveckad volang, den häftade jag fast på ett kommunalt skruttbord. Men som sagt, den jakten behövs inte. Tänk bara på att tyget som ska runt sväljer en del längd pågrund av vecken.

     

     

    Och lampan som jag ärvt från min mormor som skulle fyllt 100 år nu på fredag. Nu blir det dagen vi säger farväl.

     

     

    Igår började jag stort med nedplockningen av julsaker. Tyvärr har jag redan gett upp. Jag drömmer om att göra det filmiskt och lägga allt i vackra askar och frasigt silkespapper. Ser framför mig hur vi nästa år hittar allt på noll sekunder och att allt är helt. Men förmodligen kommer jag inte längre än hit och så blir det liggande, tills det måste ner i all hast runt påsk.

     

     

    Och slutligen. Bilden på den utåtriktade klänningen som jag önskar att barnen inte lekt sönder.

  • BOKEN

    Hej! Vi är på TV!!

    På TV två gånger på fyra dagar känns som en overklig, rolig vana. Först på TV4 och Nyhetsmorgon tillsammans med Nomi och sedan på SVT och Morgonstudion. Varken jag eller Nomi äger den där nervösgenen inför sådant här och ALLT var bara så otroligt skoj! Det enda vi hade förberett var givetvis en massa pyssel men annars var det liksom bara att köra på studs och det passar nog oss perfekt. Vi är inga förberedelsemänniskor som har allt färdigt i huvudet innan. Eller det finns ju liksom redan färdigt där och kan bara plockas i stunden. TV-folket var fantastiska på alla sätt och jag är faktiskt förvånad att dessa early birds kan sprida så mycket snällhet och värme, ingen morgonsurhet där inte.

    Först ut var alltså Nyhetsmorgon. HÄR finns klippet att se.

    Vi hade så himla roligt och programledarna Sofia och Jesper var så gulliga och snälla. Nomi kom med en helt egen idé någon dag innan, confetti-kanoner! Själv hade jag aldrig sett det tidigare så det var helt klart en super-idé inför nyår eller vilket kalas som helst. Såklart är allt pyssel vi visar här inte specifikt till nyår utan som sagt, kalas som kalas. Nomi var en sådan stjärna i tv och har sagt säkert hundra gånger sedan förra fredagen ”jag ska tillbaka”. Inte mig emot.

    Sedan var det en helg och på måndagmorgonen tog vi ännu en gång bilen i mörka vintermorgonen för att landa på SVT. Jag blev helt paff över den värld som rymdes innanför svt:s entré vid Gärdet. Och om jag varit noll nervös tidigare så var ju ÄNNU mindre nervös nu. Det var nästan så jag hade behövt att någon nöp mig i kinden och sagt ”det är inte bara programledarna, du och kameramannen som var en kvinna.”

    Pia och Karin var också hur rara och snälla som helst. En härlig stund på tio minuter helt enkelt. Och jag hade ju släpat hemmagjort dockhus och inrett det med en våning någon dag innan. Klippet ses HÄR, 10 minuter som kommer 2 h 20 min in i programmet.

    Tack snälla till båda kanalerna för att vi fick komma <3

     

     

  • BOKEN

    När jag hade bokkalas!

    Hej på er och andra dagen i det nya decenniet! Lika bra att dra igång den här bloggen från början, så kanske det finns en liten strimma hopp om att bloggen lever vidare. Jag har fått så mycket snäll feedback på sistone om just bloggen så det känns sorgligt, onödigt och rent utav dumt att inte låta den få finnas. När jag får höra att den har betydelse så tänker jag att den ska få fortsätta att ha det.

    Idag tänkte jag landa i mitt alldeles egna bokkalas! Som gick av stapeln någon vecka efter det att boken släpptes.  Det var november, första dagen med snö och jag samlade familj och vänner för att äta bakelser och skåla för boken och alla barn! I vanlig ordning hade jag bestämt mig fyra dagar innan och det var så himla fint att så många kunde komma på så kort varsel. Och att jag fick boa in mig på Stora Djulö i de vackraste salarna. Jag samlade ihop en hel massa rekvisita jag tillverkat till boken, framkallade några av mina favoritbilder på express i storformat och beställde  femtio bakelser. Släpade med mig alltsammans, finporslinet och min viktigaste assistent i form av min man och riggade en egen värld på en snabb timme. Givetvis ville jag inte ha konferensmöbler och stabelbara stolar så vi for runt och lånade i herrgården och jag älskade känslan som blev! Jag satte min kamera i handen på Liv och sedan skötte sig allt av sig självt. Eller nästan kanske jag ska tillägga, jag hade fin hjälp av Kristo, min mamma och pappa och barnen. Men det visade sig att det skulle bli ett enda stort, varmt och kärleksfullt kafferep!

    Innan alla kommit. Det var så himla fint att möblera om i dessa rum. Som sagt, ofta hålls större sammankomster och man möblerar med långbord och likadana stolar. Men det ligger mig ju inte för att bara ta platsen som den är, haha! Oavsett om det brinner i knutarna.

    Älskar att det finns lönndörrar.

    Kristo förberedde drinkar värt en söndagförmiddag. Vi vuxna drack något som jag antog skulle bli för bittert för barnen men jag tycker väldigt mycket om det, Ekobryggeriets tonic med rabarbersmak  som vi blandade med rabarbersaft och lime.

    Och som sagt, i varje vrå fanns något som blev som en påminnelse av en annan värld.

    Tåspetssskor och tyll.

    Och några av de fotografier som jag håller närmst. Vet ni att den är bilden blev till, en annan morgon av bara slumpen. Jag ville prova en flätning med scarf, Nomi är ju som alltid med på noterna. Sen fäste vi tygblommorna jag gjort för vårkalaset, satte klänningen över pyamasen och hängde en girlang i ett hörn. Samma girlang som jag sedan gjorde ett antal meter längre till den här dagen. Det hela var över på tjugo minuter. Måste visa hur hon såg ut från baksidan, det var magiskt med alla blommor!

    Sedan började alla gäster droppa in.

    Tycker så mycket om att tussa ihop olika åldrar och människor där banden till varann inte alls är självklara.

    Jag höll tal om varför det viktigaste med boken är alla barnen, mina egna och andras. Hur de alltid inspirerar mig så otroligt mycket. Här skrev jag ett inlägg om det. Barnen var helt klart huvudpersonerna på det här kalaset! De flesta hade varit med i boken på ena eller andra sättet. Och de som inte just varit involverade i boken har ändå varit med i något annat av alla mina projekt. Allesammans lyste stolt som de stjärnor de är, och kalaset blev också ett sätt att fira dem!

    <3

    Så oerhört glad och tacksam att boken fick sitt kalas. Det är den så värd.

    Huset som nu också har en baksida, har ni sett på tv?

    Det är såhär man vill hänga om söndagar.

    Tänk att det inte är svårare än ett mess bort! Och locka med en och annan bakelse.

    Den minsta lilla gästen.

    Efteråt så tänkte jag att man borde allt svänga ihop lite kafferep då och då. Bjuda in dem som kan. Jag har ju ändå kaffekoppar i mängder.

    Jag kan inte nog tala om vad glad jag är att just han är vid min sida. Att han alltid är med på mina inte helt konventionella idéer. Att han fattar mig exakt när jag vaknar en morgon och säger att jag under natten började tänka  på ett bokkalas. Om fyra dagar. Vilket osagt kommer innebära att jag måste ha hans hjälp. Det kan hända att han säger ”du kunde inte tänkt på det lite tidigare?” men han förväntar sig liksom inget svar.

    Blev alldeles varm i hjärtat av alla samtal som pågick.

    Knepet är ju att blanda vilt av alla människor man tycker om!

    I just det här rummet fotograferade jag bokens omslag. Därför var det ju det perfekta stället att kalasa på.

    Jag dedikerade böcker.

    Och pratade med alla småstjärnor!

    Så himla glad för den här dagen. För alla som kom och firade med mig och spred värme, kärlek och berättade för mig hur stolta de är! Och hur väldigt fin de tycker boken är. Så tacksam.

  • DIY

    DIY – stjärna.

    Vad passar väl bättre än att pytsa in ett litet DIY-förtydligande på årets näst sista dag. Det här året som jag inte gillat något särskilt alls och gladeligen säger hejdå till. Men avslutet har varit skoj med två tv-inslag på fyra dagar. ATT jag gillade det, Nomi också. Förmodligen föddes vi inte med genen att bli nervösa över sådant utan tyckte bara det var så himla skoj. Och TUSEN TACK alla underbara människor som hejat på och hört av sig med fantastisk pepp, ni anar inte vad det betyder för mig! Mer om det och allt, i nästa år. Men ni var så många som undrade över en stjärnmall efter pysslet som Nomi och jag höll i på Nyhetsmorgon. Och den kommer här.

     

     

     

    Denna kan ni bara ladda ner, skriva ut och använda som mall. Förminska/förstora i procent. Stjärnorna vi gjort är 4, 9 och 18 cm i plant läge. De streckade linjerna är alltså där man viker. Du tänker att samtliga linjer går från spets till öppning, hela varvet runt. Om du har ett kraftigare papper, biga först med falsben (eller den minst vassa sidan av en matkniv) och linjal. På så vis kan du vika kraftigare kartong utan problem.

    Här är stjärnan bigad och förvikt.

    Sedan viker du ”skarpt”. Hela vägen runt.

    Använd stickor som pinnar och gör en stjärnbukett. Snyggare än grillpinnar och finns ofta högar av dem på loppis. Väldigt bra att trolla med också. Häng stjärnorna i tråd. Lägg dem på bordet. Gör en girlang!

    Som Nomi sa, ös bara på med glitter! Använd limstift. Här målade vi dem innan och kunde därför hälla glittret direkt på dem när färgen fortfarande var våt.

    Och med det. Önskar er ett gott slut. Och framförallt ett fantastiskt nytt år in i framtiden och 20-talet. Varm kram från mig!

  • DAILY LIFE

    Antoinette Poisson

    Mitt i julehetsen (hetsar dock inte så mycket. än?) slog det mig att jag kan posta lite av de 100 (?!!) utkast som ligger under skalet på min blogg. Det är jag i ett nötskal, påbörja något som verkar intressant, fastna i att vilja läsa mer innan jag postar, sen blir det varken det ena eller det andra. Men vi kan väl köra några dagar med lite lagom lätta inlägg så lever det här i alla fall.

    Jag fastande på den här sidan för ett tag sedan. Antoinette Poisson finns även på instagram och är en fröjd att följa. Den enda nackdelen är att jag vill ha allt och allra helst jobba med dem. Det var givetvis franskan som stoppade mig på att göra klart inlägget och kommer definitivt stoppa en eventuell rekrytering.  Men hursomhelst, ni som känner mig vet att jag är svag för vackra papper, mönstermix och handgjort. Därför dånade jag ju när jag fann detta. Tapeter, pappersark, klädda lådor och textilier i bästa mixen. Grundarna av märket arbetar som kulturkonservatorer och fann en skatt med rester av tapeter som de bestämde sig för att återuppliva i sann hantverksanda. Och det är ljuvligt. Pappersarken som kallas domino var från början en slags ark med graverade mönster, där mönstret sedan förstärktes för hand. Den här typen av papper försvann sen när man började trycka på rulle. Men pappersark med avslut är ju det finaste, som absoluta konstverk. Så tack alla som ger hantverket en ny chans.

  • BOKEN,  TIP ABOUT GIFTS

    En väldigt bra julklapp.

    Eftersom det här texten var för lång för instagram så fortsätter jag här. Men vi tar det från början.

    Det är sedan gammalt när den bästa julklappen var en stor pyssellåda. Barna hade sett en så kallad pyssellåda på leksaksaffären, en sådan med blank, glittrande utsida som utlovade stordåd. Som om all världens kreativitet rymdes i den där lådan. Sorgligt nog var HELT tvärtom. Så vi lade allt krut i en egen låda. En stor låda! Inte inslagningsbar, knappt bärbar, antagligen lämnad av tomten direkt på farstubron, efter en hemlig knackning.

    Så dagens långa svar är VAD fyller man en sådan låda med då. Och JA, jag tror fortfarande på att skapa direkt från ”skräpet”, att det inte hänger på att ha värsta pysselgarderoben. Man skapar väldigt lätt från det som finns hemma, förmodligen det man allra minst tror. Och jag tror definitivt inte på de färdiga kiten som bestämmer från början vad det hela ska bli av. Så detta är helt enkelt ett tips på material och verktyg. Mycket finns förmodligen redan i ditt eget hem, bara i andra användningsområden. Väldigt mycket hittas på andrahandsmarknanden! Skriv en lista och leta alltid där först!  Eller fråga, fråga om någon har att sälja! Ha öppna ögon, mycket är rena rama skaparskatten, men inte alltid glasklart! Och nej man behöver långt ifrån allt, det kan vara en bråkdel. Och. Har du inte redan börjat – sluta rensa, börja spara. Lägg helt enkelt av med ”Vi rensade. I barnens lådor och skåp.” Nästa gång byt synsätt, ta istället en stor låda där allt som inte är självklart hamnar. En kapsyl, en metallbit, en halv leksak från Mc donalds. Det kommer få nytt liv, jag lovar.
    Utan inbördes ordning:
    • Gamla glas och plåtburkar för att fylla med allt från glitter till pärlor. Du glömmer väl inte att alla gamla pärlhalsband har trätts på tråd en gång. Med andra ord går det lika bra att ta bort dem.
    • Tyger
    • Garn
    • Notblad
    • Måttband
    • Lim
    • Lera
    • Paljetter
    • Piprensare
    • Glitter i allmänhet
    • Nålar. Synålar. Knappnålar. Stoppnålar. Nålar med stora öglor
    • Björntråd = starkaste tråden
    • Hammare
    • Broderitråd
    • Saker från naturen – kottar, stenar…
    • Broderibåge
    • Plast/tyg blommor från loppis. Ljusmanschetter är perfekta, överlag faktiskt.
    • Ingredienser till ätbart lim – recept i boken.
    • Tidningar till papier-mache
    • Ståltråd
    • Kartongark
    • Tapetrester
    • Sax – det är noga med saxar. Supernoga. Många barn kan ganska tidigt hantera en skarp sax, faktum är att det många gånger kan vara värre med de trubbiga. Mina favoriter av saxar kommer från Fiskars. Den här saxen är en jättebra ”grundsax”
    • Linjal
    • Vadd. Plattvadd
    • Knappnålar
    • Knappar
    • Silkespapper
    • Gamla stickor (funkar även fint som trollspö-pinne, ja i alla projekt där pinnar behövs.)
    • Mattrasor
    • Virknål
    • Dubbelhäftande tejp den här är bra.
    • Gärna superbred dubbelhäftande tejp för att göra egna klistermärken.
    • Rörpärlor
    • Pärlplattor
    • Påsnitar
    • Blompinnar
    • Man kan lyxa till det ett garnbollsverktyg  Annars finns beskrivning av vilken kartongbit som helst i boken.
    • Gamla böcker för sidornas skull. Numera får man böcker på loppis.
    • Material från egna återvinningen som toa/hushållspappersrullar, mjölkkartonger, kartong, konservburkar, glasspinnar osv.
    • Limpistol
    • Häftpistol
    • Falsben
    • Sytråd
    • Stenkulor
    • Resårband. Påminner om att hoppa twist! Påtal om det, du vet väl att boken innehåller en massa lektips! Inga är nya utan snarare tvärtom men jag insåg när jag skrev att reglerna hade försvunnit en del med åren. Så nu finns de nedpräntade.
    • Ingredienser till såpbubblor – du vet att du kan frysa dem om julen blir iskall , magiskt!
    • Hålslagare
    • Häftapparat
    • Färger, gärna akryl och vattenfärg. Eller goache.
    • Filt
    • Träkulor
    • Gamla band och fransar
    • Syl
    • Papper, tjockare och tunnare (helt vanligt skrivarpapper). Färgglatt och vitt.
    • Ingredienser till trolldeg – recept finns i boken.
    • Hönsnät
    • Ansiktsfärg
    • Bjällror
    • Flörtkulor
    • Kavel (många baksaker funkar också som verktyg för annat.)
    • Pompom-bollar
    • Skalpell
    • Skärmatta
    • Ull
    • Stativ är en egen julkapp men väldigt rolig sådan, köp till pannåer eller duk. Färger och penslar givetvis.
    • Sen finns det en del ”nya” material, vissa av dem kan definitivt  ”starta” dem som inte gläds av en lerklump. Ett sådant är Krympplast (till detta behöver man permanenta pennor, exempelvis Sharpie)
    • Och utan skrupler kommer jag nu reklama starkt för boken Hidden Places – som grädde på moset liksom! Som grundpelaren i alltsammans.

     

    Såhär såg pyssellådan ut : )
    Jag har tidigare skrivit om lyckan av bra pennor ! Här är ett inlägg med tips och länkar om de pennor vi har. Pennor som är en slags investering, de är dyra. Å andra sidan håller de extremt länge och tuschpennorna är påfyllbara. Verkligen värt varenda öre om man har barn som blivit så pass gamla att de förstår hur man tar hand om sina pennor. Här hittas inlägget. 
    Hittade ett gammalt blogginlägg med det typiska jullugnet, Det stora plusset vid vissa julklappar. Och lite lego på det också (psst säger bara lego i samma mening som i andra hand, det kryllar av det…)
    Och slutligen så var jag med i radio igår för att prata om boken. Allt finns i en förkortat variant här. Och nej man säger inte in-fackad i radio. Eller snarare, det är EXAKT vad man gör. Säger det i direktsändning för att i samma sekund tänka på hur det lät eller att det liksom lät annorlunda än i vad det såg ut i mitt huvud. Men hahaha, värre saker har hänt här i världen. Fin fredag till er!
  • TIP ABOUT GIFTS

    Min allra finaste julklapp.

    För en tid sedan fick jag äran att leverera en sådan himla fin avskedspresent. Det blev 140 foton i hög och en förstoring. Ett sätt att sätta punkt för en briljant tid och verkan inom Katrineholms gränser. Någon som verkligen satt avtryck och förändrat. En stjärna helt enkelt, som jag är ytterst stolt att ha samarbetat med.

    I alla fall. Jag tänker vad mycket som sägs i bilder. Speciellt idag när alltsammans trängs i överfulla mobiler och aldrig kommer så långt som till framkallning. Jag läste någon gång att fotoalbum är ett sätt att komma ikapp varandras liv. Att genom att syna bilder tillsammans och prata ikring dem så får vi så många fler nyanser och detaljer som ger en slags skärpa. Och de bilderna som ger detta är ju långt ifrån de regisserade hos portättfotografen, snarare de som ryms i din telefon eller minneskortet.

    Min mamma har gjort fotoalbum till alla sina nio barnbarn, den mest uppskattade presenten av dem alla. Hon gjorde detsamma till mig och mina systrar, jag har sex stycken från min uppväxt. Värdefullt.

    mokkasin-best-gift-1

    Den mest kärleksfulla julklappen jag någonsin fått var när min man framkallade en hög av bilder.Urvalet av bilder följde ingen som helst röd tråd och det var just det jag tyckte allra mest om. Det var en blandning av åren vi haft, det äldsta var jag som nittonåring. Jag minns när jag kikade igenom ett album som min farmor haft, det började med hon och farfar som unga och slutade med kistan från farfars begravning. Hela livet mellan två pärmar. Kanske har vi i och med det lättillgängliga fått för oss att vi måste dokumentera allt. Att en händelse kräver ett bildspel. Och just därför blir det så fasansfullt många och oöverstigligt projekt att ta sig an den där enorma högen av bilder. Vi borde byta fokus här.

    Sen kan man lägga alltsammans i hemmagjorda lådor om man vill. Jag brukar framkalla hos Crimson för de flesta av mina bilder ligger på hårddiskar. Men idag finns smarta appar som du snabbt kopplar samman med ditt bildbibliotek på mobilen, som Framkalla.

    Också fin liten present att sätta dina kort på juklapparna!

  • DIY

    DIY – stjärna

    Jag får så ofta frågor om de här stjärnorna. Och jag har verkligen försökt räkna ut själv hur man skulle kunna vika en själv men det krävs ju liksom lite mer matematisk färdighet för en sådan sak. Häromkvällen ramlade jag som en händelse förbi en mall och var givetvis tvungen att testa nästa dag.

    Och efter utvärdering så kan jag säga att det är en briljant mall, och istället för att göra efter eget huvud och lite sådär som jag tror, bestämde jag mig för att följa mallen till punkt och pricka. Här finns mallen. Däremot finns det säkert även superbra knep för själva monteringen men de har jag inte kollat på, men det funkar att göra på känn. Några knep kommer nedan.

    Steg 1 – Jag hade givetvis inga A4-papper hemma, av värde till en stjärna, så jag klippte helt enkelt A4-format av stora ark på 100 gram (Djura bok har ett sortiment av Carta Varese) och av en tapetrest till stjärna nummer två. Sen skrev jag ut mallen på baksidan av mina 10 ark. Om du använder tapet eller annat papper som varit rullat innan, se till att rulla din bunt med papper i motsatt riktning några gånger, både på längd och bredd, så att du tar bort så mycket som möjligt av det böjda.

    Steg 2  –  Klipp ut alla dina stjärnspetsar efter mallarna.

    Steg 3 – Jag rekommenderar att biga ditt papper, för att enklare kunna vika. Biga alla linjer. Du behöver en linjal och falsben, men det funkar också med en brevsprätt eller baksidan av en matkniv, det viktiga är att föremålet inte är för spetsigt. Då skadas pappersytan.

    Det rätta när man bigar är att man gör det på rätsidan av pappret. Det är ju svårt om man ska göra efter en mall på ett papper som inte är transparent nog såsom tapet. Då fuskar jag och bigar på avigsidan av pappret, jag tycker ändå det underlättar i vikningen. Detta göra förmodligen att vissa papperspartiklar krackelerar men jag ser över det.

    Steg 4 – Fäst ihop de enskilda delarna till stjärnans uddar. Det gäller att vara exakt här om du i slutändan ska ha en stjärna som är enkel att montera. En millimeter här och där gör att det i slutändan blir snett och då är det omöjligt att få ihop stjärnan. Vid ett tunt papper föredrar jag att använda dubbelhäftande tejp, helt enkelt för att det är flyttbart och inte fäster på en sekund. Jag tejpar hela linjen som ska fästas ihop. Det finns på rulle och olika bredd, som här hos Panduro. Att jag inte använder lim beror på att det blir för vått och gör att skarvarna böjer sig. Smältlim blir för kraftigt vid ett tunnare papper och fäster för snabbt, och eftersom pappret är tunt är det nästan omöjligt att ta isär det efteråt.

    Vid tapet-stjärnan använde jag däremot limpistolen. Det kräver dock att man är noga. Det går lite väl snabbt och finns i stort sett ingen tid för justering, men det funkar absolut på tapet och papper med glatt yta.

    Steg 5 – Montera stjärnan. Du matchar nummer med nummer och det hela är enkelt. Använder du limpistol se till att ha koll innan hur du ska matcha, det finns som sagt inget utrymme för justering när limmet är torrt. Jag har inte gått efter något system men se till att bygg upp stjärnan underifrån, det är då mycket lättare när du kommer till de två sista spetsarna, det är de två som bara består av en spets vardera.

    Självklart kan du göra håligheter i din stjärna, sätta i ljusslingor och hänga som vilken annan stjärna som helst. Det var lite annorlunda att göra något under så här kontrollerade former, men kul, som att bygga lego!

    Willam Morris Leicester.

    Carta Varese Ritas ornament.

    Bildbevis från tidig morgontimma. Här är samtliga delar bigade och förvikta.

    Här är steg 4, fäst ihop de enskilda delarna en efter en.

    Steg 5 – Här är nästan hela stjärnan färdigmonterad. Och jag har fått sällis av Nomi som ska vidare till stallet och Chester som somnat om bredvid mig.

    Sedan kom ljuset! Vi fick snö igår, så fint. Nu klä in ask med tyg. Ser fram emot att se era stjärnor, lycka till!

     

  • FOOD & DRINK

    Favoritte och tillika servis.

    Lika mycket som jag bälgar kaffe under sommarsäsongen gör jag samma fast med te under vintern. Jag kan knappt dricka kaffe alls på vintern, vet inte alls varför. När jag för cirka 20 år sedan ( jag kan knappt skriva detta, det känns verkligen som igår…) jobbade som frisör på Maria Sköld på puckeln utav Hornsgatan så serverade vi alltid samma te. Och kaffe med stött kardemumma i. Det var också första gången jag drack just denna Södermalmsblandning, sedan dess är alla andra södermalmsblandningar som bleka kopior. Jag älskar detta te, mitt absoluta favoritte. Det är ett lite sött och fruktigt te men inte alls så parfymigt och äckligt sött, som det annars riskerar att bli. Och att dra alla södermalmsblandningar över en kam, blir i det här fallet som att jämföra äpplen med päron. Teet säljs och blandas på The Tea centre of Stockholm som också ligger uppe på Hornsgatspucklen. Det drivs av en barsk man som går i taket om man frågar om de säljer kaffe. Men om det handlar om te är de experter.

    Slår alltid till på den största förpackningen. Jag kan absolut dricka andra teer men den här kommer alltid vara min favorit. Däremot hatar jag alla typer av rökiga teer, sedan jag jobbade extra på te och kaffehandeln på Stora Nygatan i Gamla Stan. Samtidigt som jag var gravid med Liv. Så fort någon finsmakare (det finns många av dem i Gamla stan) kom in och skulle dofta (de sade alltid dofta) sig igenom sortimentet av Lapsang var jag alltid tvungen att rusa iväg för att kräkas.

    Insåg , i skrivande stund, att det nästan är lite dumt att tipsa om detta. Om man nu går runt är på jorden och är otipsig, men nu är jag ju inte sån. Jag insåg nämligen precis att andrahandsmarknaden är full av dessa och de dessutom är de otroligt prisvärda och läget för att utöka min servis blev plötsligt väldigt enkelt. Så himla fin servis tycker jag. Den heter Teneriffa, formgavs i början av 40-talet av Arthur Percy för Gefle, Uppsala Ekeby.