• FOOD & DRINK

    Favoritte och tillika servis.

    Lika mycket som jag bälgar kaffe under sommarsäsongen gör jag samma fast med te under vintern. Jag kan knappt dricka kaffe alls på vintern, vet inte alls varför. När jag för cirka 20 år sedan ( jag kan knappt skriva detta, det känns verkligen som igår…) jobbade som frisör på Maria Sköld på puckeln utav Hornsgatan så serverade vi alltid samma te. Och kaffe med stött kardemumma i. Det var också första gången jag drack just denna Södermalmsblandning, sedan dess är alla andra södermalmsblandningar som bleka kopior. Jag älskar detta te, mitt absoluta favoritte. Det är ett lite sött och fruktigt te men inte alls så parfymigt och äckligt sött, som det annars riskerar att bli. Och att dra alla södermalmsblandningar över en kam, blir i det här fallet som att jämföra äpplen med päron. Teet säljs och blandas på The Tea centre of Stockholm som också ligger uppe på Hornsgatspucklen. Det drivs av en barsk man som går i taket om man frågar om de säljer kaffe. Men om det handlar om te är de experter.

    Slår alltid till på den största förpackningen. Jag kan absolut dricka andra teer men den här kommer alltid vara min favorit. Däremot hatar jag alla typer av rökiga teer, sedan jag jobbade extra på te och kaffehandeln på Stora Nygatan i Gamla Stan. Samtidigt som jag var gravid med Liv. Så fort någon finsmakare (det finns många av dem i Gamla stan) kom in och skulle dofta (de sade alltid dofta) sig igenom sortimentet av Lapsang var jag alltid tvungen att rusa iväg för att kräkas.

    Insåg , i skrivande stund, att det nästan är lite dumt att tipsa om detta. Om man nu går runt är på jorden och är otipsig, men nu är jag ju inte sån. Jag insåg nämligen precis att andrahandsmarknaden är full av dessa och de dessutom är de otroligt prisvärda och läget för att utöka min servis blev plötsligt väldigt enkelt. Så himla fin servis tycker jag. Den heter Teneriffa, formgavs i början av 40-talet av Arthur Percy för Gefle, Uppsala Ekeby.

  • INSPIRATION - CHRISTMAS

    Granpynt.

    Jag handlar aldrig nytt granpynt, eller det händer vart tolfte år ungefär. Eller till och med längre än så. Men förra året gav jag bort dessa till en kompis.

    Lade dem i en gammal Cloetta-låda.

    Med bjällra på. Tips (fast jag vill roffa åt mig alla själv) att leta på loppis. Ofta så är de intrasslade i blanka, pärlemorfejkade band. Men tänka sig, de går att ta bort.

    I alla fall så tyckte jag de där pynten var så fina så jag köpte några själv. De finns fortfarande här. Och några snökottar köpte vi också. Sen var det någon som tipsade om att knyta band i granen, det kan ha varit Sofia.

    Och tadaa, det blev en fin gran. En gigantisk, den största vi någonsin haft.

    Det är bra att blogga för då ser man bildbevis på att stjärngirlangerna fanns åtminstone förra året.

    Och att vi möblerade om till det här hörnet. Synd att någon av barnen satte sönder det där runda bordet…till brasved.

    Jag klädde kransen med lingonkvistar.

    Gör nog samma sak i år. Med mörkröda band.

  • BOKEN

    Tur att snällhet alltid väger mer än det motsatta.

    Jag måste bara få dela av mig av något fint. Lika mycket som ord, stundtals kan få mig helt ur balans, så har de givetvis styrka att göra det motsatta. I själva verket är allt det som är äkta och snällt så mycket mer betydelsefullt och utav större vikt, än det som stjälper bara för det är menat att göra så. Att jag idag kunde se ifrån något som höll på att fånga mitt fokus och vända dagen till något fint, betydde väldigt mycket för mig. Ni anar inte.

    Jag hade hört någon berätta att min gamla bloggplats Femina hade skrivit så fint om boken i aktuellt nummer. Så fick jag det svart på vitt.

    Någon har förstått exakt. Och att någon refererar till Kristian Gidlunds ord känns oerhört fint.

    Senare på eftermiddagen ramlade den här kommentaren in, som på svar i det här inlägget. Då blev jag rörd, så fint. Jag kunde inte önskat en bättre känsla utav någon som läst. Tusen tack för att du delade dessa ord till mig.

    Hej Sofia! Jag köpte boken i tron om att det skulle vara en DIY på massa pyssel för vuxna..skämmes på mig, först blev jag lite ställd..vad är detta, en barn bok eller vuxen bok? Men det tog inte många sidors läsning förens jag förstod din andemening och blev så tagen och rörd över text och bilder, jag hamnade i läskoma och kunde inte släppa boken ifrån mig. Jag har precis blivit mormor och tog detta som ett tecken, det är ju så här det skall vara och så här vill jag kunna fantisera igen och minnas min och mina barns alla dagar från förr. Tiden som flugit iväg kom tillbaka och jag har fått en ny dimension att kunna ta till när mitt barnbarn och jag skall knyta ann och skapa minnen för alltid och låta fantasin få fritt spelrum. Tack Sofia, du har verkligen öppnat upp en förseglad skatt..att kunna drömma på dagen och leva här, nu och då på samma gång. Kram / Mia

  • INSPIRATION - INTERIOR

    Som godis.

    Låg sömnlös och önskade mattor på Bukowskis. Hittade till det här lilla reportaget om Emma Rosenzweig och hennes hem som är en plats ”där folk sjunger, dansar, gråter, äter och älskar”. Bra hem ändå. I intervjun säger hon att hem som ser ut som en utställning skrämmer henne. Och att hon inte vill ha ett prydligt, oanvänt hem.  När man tänker efter så är det så otroligt märkligt att hemmet många gånger har blivit en statussymbol att visa upp, snarare än platsen man bor, verkar och lever i.  Påtal om det så pratade jag i Inredningspodden i somras, det avsnittet hittas här och där ger jag min syn på saken.

    Photo: Emma Jönsson Dysell / Bukowskis

  • DIY,  INSPIRATION - CHRISTMAS

    DIY – änglar

    Hela landet drabbades av stjärnhysteri förra veckan. Det var så himla roligt att se alla som gjorde stjärnor.  Ni anar inte vad det betyder, att se att ni blir inspirerade och sedan gör er grej utav det. Som jag skrev tidigare, detta är långt ifrån nytt under solen men det bevisar att det är enkelheten vi vill åt. Resten kommer automatiskt. Och igen, i boken finns inga kluriga beskrivningar, för det är inte i dem kreativitet börjar. Tvärtom. De är enklaste recepten som fungerar som kick-starter.  Stjärn-beskrivningen finns inte i boken men det hittar du här. Men av samma princip att vika en solfjäder, bygger både fåglarna på sid. 22 och änglarna på sid. 204. Men här kommer en beskrivningen på änglar – i en mindre variant än i boken.

    Om man vill göra små änglar och med med lite böj på vingarna så är det lämpligt med ett mjukt, tunnare papper. Gärna origami-papper. Funkar även med gamla boksidor och presentpapper. Gör du större funkar det fint med tapeter, notpapper och i princip samma papper som du viker stjärnor av.

    Du behöver två olika storlekar på papper. Det är egentligen det enda viktiga, måtten är sekundärt. När man viker stjärnor är det viktigt att hålla samma proportion i förhållandet längd/bredd, för annars räcker inte pappret hela vägen runt.

    Men här är det nästan bara att köra, det viktiga är att de är olika storlekar. Men om ni vill ha något mått att börja med så: Ett ark som är 20×12 cm plus ett som är 8×7 cm

    I det här fallet hade jag något tjockare papper (dock fortfarande tunt) och valde då att halvera det större pappret, så det blev 10 cm långt, jag ville inte ha en lika ”fyllig” kjol. Om du har ett längre papper till ”kroppen/kjolen” blir det en tätare och en större kjol.  När det gäller vingarna storlek så brukar jag tänka ” inte mindre pappersstorlek än att det ryms 7 vik”. Detta är för att det ska bli lite vinge att tala om.

    Sen är det bara att vika solfjädrar av bägge dina papper. Jag rekommenderar att inte ha bredare/djupare vik än max 1 cm när man viker små änglar. Det är också viktigt att kropp/kjol har samma bredd/djup på viken som vingarna.

    Sedan viker du dina solfjädrar på mitten. I små änglar skippar man att vika över en penna.

    Placera den lilla solfjädern på den stora och vira en sytråd hårt och knyt.  Jag köper alltid starkare lintråd på loppis, provdrar alltid styrkan på plats. Dessutom har jag alltid Gütermanns extra stark sytråd hemma. Det är så irriterande med tunna sytrådar som går av  så jag använder alltid den, om jag syr för hand eller som här. Brukar ha en svart, vit samt en med färgkoden 887, som är åt det guldiga hållet.

    Sen kommer tricket för en levande ängel – forma vingar och kjol. De allra flesta papper är lätta att forma och man kan faktiskt ta i ganska rejält.

    Här hemma ska några änglar bli en girlang till första advent. Resten ska strössla julklapparna.

    Det gick trögt för Chester att vika.

    Nu kom min äldsta dotter hem från Stockholm. Hennes kompisar hade inte hunnit ut från huset innan hon satte sig för att vika fler änglar.

  • BOKEN

    Det handlar om boken.

    Häromdagen höll jag en föreläsning för ungefär 50 kvinnor i olika åldrar. Jag pratade om boken. Det slutade med att alla vikte stjärnor. Jag älskar de där stunderna. Det enkla sättet att inspirera till något kreativt. Om än bara för en kväll. När alla lägger  prestation åt sidan och bara gör. Så ser man var det slutar. Glömmer tid och rum för en stund och låter händerna skapa något. En fokuserad stillhet som jag tror man i många fall kan likna med en meditativ känsla. För mig har skapandet så många olika parametrar och är definitivt så mycket djupare  än det  visuella. För övrigt fick jag så många peppande samtal om bloggen och insåg där, att alla inte ser instagram som det primära formatet att ta del av inspiration. Tvärtom faktiskt. Härligt, tänkte jag och tar mig i kragen ännu en gång …

    Jag pratade bland annat om  själva grundessensen med boken. Det viktigaste för mig var att boken Hidden Places inte bara skulle bli en DIY-guide i mängden av alla andra. För mig blev den här boken ett sätt att knyta ihop alltsammans, spara i bild och text vad jag fått från barnen. Både från mina fyra egna och alla barn. Den är för dem och av dem. Utan dem ingen bok. För mig blev det också det som varit det allra bäst med den. Att få skapa den här boken tillsammans med dem. På något vis ser jag den också som ett slags ansvar, att förvalta det vi fått av våra barn och dela det vidare. Jag är stolt att många utav texterna är hämtade ur mina egna barns fantasi och har sin självklara plats i boken. Som små sagor, fast högst verkligt där läsaren får chans att tjuvtitta. Kanske kommer man läsa de just som  historier men min förhoppning är att det är i dessa texter man själv ska minnas stunder. Sådant man kanske glömt, platser man besökt och ord som passerat.

    Jag blir glad när någon berättar att mina texter får en att plocka upp tankarna från sin egen barndom. Kristo sa,  efter att ha läst en av texterna, att den fick honom att befinna sig i sitt eget rum på 70-talet. I sin säng och hur några gamla miniräknare blev instrumentpanelen på ett rymdskepp, i timmar befann han sig svävande i hela universum.

    Någon annan berättade hur hon mindes somrarna som liten, alltid var på hästryggen. Fast hon hade aldrig ägt en häst och  bara ridit ett varv på cirkus när hon var 7, men så berättade inte minnena djupt grundade i fantasin. Någon annan berättade om känslan av att bära hem något från skolan, som man gjort med egna händer. Det var så hemskt länge sedan, sade hon, jag använder inte händerna på det sättet längre.  Det är så jag vill att läsaren ska associera, väcka sin egen fantasi, minnas hur det kunde vara.

    Boken gör ju till exempel nedslag i årstider.  Men det är ingen av er som läser som inte har upplevt en sommar, inte upplevt en lek och definitivt inte varit främmande för fantasi. Däremot kan det hända att man glömt hur det var.

    Den där tiden då ögonen verkligen SÅG saker. Hjärnan på en annan kaliber. Då närvaron var total. Då ingen faktiskt sade till oss vad vi skulle se eller hur vi skulle tolka saker.

    M som i modig. A som i assnäll. J som i jälpsam och V som vän. Såklart blir O den ostälskare man vet att hon är. Och R som i rolig. MAJVOR, granntanten i huset bortom åkern. Det var såklart att det var henne Lilly skulle ge ett grattis-kort.

    För mig har det handlat oerhört mycket om att uppmana och inspirera till att skaka av sig det här förbannande vaneseendet, att hela tiden aktivt välja att se nytt. Det finns så  mycket bortom allt vi boxat in oss i som vuxna. Fantasi, hela äventyr och magiska platser. Gömt inom oss och många gånger väldigt nära bredvid oss.

    Många gånger är det så enkelt som att lyfta blicken litegrann eller ändra riktning på den för att upptäcka världen bortom den här vanesynen. Inte svårare än så att ta klivet ur det som påverkar oss så in i vassen som vuxen. Få upp ögonen för hur vår fantasi har blivit sorgligt styrd och hur det boxat in våra tankar, seende och vårt skapande. Hur vi fallit dit i strukturer, normer och vad världen runtomkring förväntar sig utav oss. Jag är övertygad om att det inte var så det var tänkt.

    “Du blåste världens största bubbla men min var större. Den speglade hela världen uppochner.  Solkatterna bröt det världsliga och gjorde om alla färger till regnbågens. Plötsligt önskade jag att jag fick kliva rätt in i bubblan. Bara för allt det vackra och stanna för en stund. Fast ju mer jag tänkte på det, man vill ju inte fastna där… Tack och lov brister de så lätt, såpbubblorna. Å så bra ändå, då provar jag!”

    Albert Einstein sade såhär en gång –Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskapen är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg, och föder utveckling. Det är inte så att jag inte tror på fakta och vetenskap men jag tror att man många gånger avfärdar fantasi som något banalt och betydelselöst. Något man många gånger förringar och bagatelliserar.

    Att tänka kreativt kommer bli en av framtidens mest betydelsefulla egenskaper. Det som ligger framför oss kommer tvinga oss att tänka nytt, långt utanför boxen och strukturer. Vi människor måste bli skarpa problemlösare för vår egen fortsatta levnad. Ett skenande klimathot kräver kreativa lösningar. Jag ser boken som en slags kick-starter för kreativitet. Visionen är att den ska få läsaren att tänka vidare själv. Att den helt enkelt kickar igång en passivitet som många av oss hamnat i allteftersom samhället förenklat för oss. Kreativitet handlar om undersöka, reflektera, bearbeta och förstå omvärlden.  Och det fantastiskt, finurliga är att det kan börja i en garnboll…

  • DIY,  INSPIRATION - CHRISTMAS

    DIY – stjärnor.

    Häromdagen slängde jag ihop några stjärnor till en söndagsgrej. Så många frågade om hur man gör den, efter bilden jag lade ut på instagram i lördags. De är långt ifrån något nytt under solen och slänga ihop är verkligen rätta ordet. Du viker helt enkelt en solfjäder, extremt enkelt!  Jag delar beskrivningen i sin simplaste form. Du gör en stjärna på mindre än tio minuter, kanske till och med fem. Vilket skulle innebära att du kan göra hur många som helst. Pappret du väljer sätter stilen och hur du klipper ändarna. Och storleken såklart. Egentligen kan du använda samma bas och göra all världens varianter. Om du klipper hål i dem blir de perforerade. Om du limmar ihop två likadana, har du en dubbelsidig. Om du sätter ihop flera solfjädrar kan du göra en väldigt stor. Och viker du smala vik får du en stil och vice versa.

    Du behöver ett pappersark som är ungefär dubbelt så långt som brett. Jag mäter aldrig och river istället för att klipper. Använd tapetrester, notpapper, gamla boksidor.

    Vik upp och ner som en solfjäder. En noga person skulle säkert låta viken vara exakt lika. Jag är motsatsen när det kommer till den här typen av projekt, och viker bara på. En millimeter hit eller dit spelar ingen roll i slutändan.

    Ser jämt ut eller hur? Är inte på millimetern kan jag lova.

    Vik din solfjäder på mitten. Knyt några varv. Här kan man också göra hål med en syl och liksom dra ihop alltsammans, funkar fint men detta är enklare.

    Samla ihop solfjädern. Klipp spetsarna. Rundade, tvära, superspetsiga, långt ner eller bara på toppen. Gör olika och testa vad du gillar. Om du vill att stjärnan ska vara perforerad så klipper du lite jack och snitt i det här läget. Tänk samma princip som när du viker snöstjärnor i papper.

    Limma ihop ena sidan. Ta ett snabbtorkande lim. Limpistol för all del. Egentligen, om man har brådis, kan man ju till och med häfta.

    Och sedan den andra.

    Klart!

  • BOKEN

    Majas Vintergata för Svenskt Tenn.

    En av de pågående processer jag följt på nära håll under våren är Majas samarbete med Svensk Tenn. Maja Sten är ju vår helt briljanta illustratör till boken, mina drömmars illustratör som blev sann. Hon har gjort finaste juletingen till Svenskt Tenn som släpps imorrn i butik och just nu på webben. Jag visste från dag ett att det skulle bli magiskt. Det extra fina är att jag känner igen Majas form och sinne i alltsammans. Och tillsammans med klassisk Svensk Tenn-anda och mässing vill man nästan gråta av lycka. Jag tänker såhär. Ska man köpa något till julen 2019 så blir det detta. Det fantastiska och sagolika smarta, är att detta kommer du ha för evigt. Så länge du lever och sedan skjutsats det vidare, i en ask, till någon annan. När Viggo och jag var och hälsade på i Majas ateljé häromsistens så pratade vi om alltsammans och jag tänker att Majas sätt att se på konstnärskapet verkligen lyser i dessa saker. Så mycket känsla inbakat i den perforerade mässingen. Att allt från att månar, stjärnfall och fåglar har ett liv. Det unika väger så tungt i tinget och det är just därför jag fastnar så starkt. Jag vet att det fanns en önskan om något som skulle hålla i generation efter generation, något att längta efter att plocka fram inför varje december. Något som man minns från när man var liten. När någon letade fram det där väldigt speciella. Känslan av att det är nu det börjar. Nu är det nära, snart är julen här.

     

    Vi kikade på prototyper.

    Viggo valde sin favorit bland fåglar. ”Det är något särskilt med den här, jag vet inte exakt. Men den känns som levande.” 

    Som faktiskt var exakt den fågeln som slutligen Maja skapade i Bottle Opener Fenix. Och här hade Viggo redan sett den i vårat hem, på vårat bord, som ett tidlöst ting bland andra. Lite kul, när han gick igång på den här biten. Det är inte varje dag jag hör honom prata stilleben, hur fågeln skulle passa där bland ljusen…

    Och så var det mobilen. Så ÄR det mobilen. Mobilernas mobil. Den fjäderlätta, med livet inblåst utav vindpustar mellan änglavingar och stjärnfall. Vintergatan såsom den var tänkt. Redan från första skissen så tänkte jag, en klassiker. En sådan och sedan inget mer jule-önskande någonsin. Så fantastiskt vacker. Bara av att se den i kartong och som första prototyp kunde jag ana hur den skulle bli i perforerad mässing. Kika på Majas instagram!

    Ikväll släpptes Svenskt Tenns jul på webben och imorrn i butik.  Majas Milky Way finns också som hängen. Jag har hört att mobilen ska dröja något men hängena finns redan nu. För några år sedan fick barnen önsketrädet från Svenskt Tenn, sedan dess brukar jag köpa dem ett par hängen i julklapp så de har sin egen samling en vacker dag. För varje hänge i trädet, så föds en önskan. Man kan ju faktiskt aldrig veta om önskningar slår in men om inte annat så känns det alltid extra fint att uttala den och sedan bära den med sig. Nära hjärtat. I år kommer de hänga Maja´s Vintergata i trädet.

  • BOKEN

    …i sagans skog kan nästan allting hända, och nästan allting händer också där!

    När någon skriver att hon läser boken som godnattsaga till sitt barn, när någon annan gömmer den för att barnet aldrig slutar pyssla och en tredje skriver att hon inte  har några barn i sin närhet men tycker att alla borde ha den här boken för att bli inspirerad av livet självt och att det trots all jäkelskap är magiskt. DÅ… ja då vet jag att alltsammans kokades ner exakt såsom jag önskade. Den senaste tiden har det hänt detta om boken på bloggar.

    Anna Kubel har gjort dockhuset. Det som min man byggde och gjorde det smart så att andra kunde göra likadant efter mallar och mått i boken. När ni visar vad ni gjort från inspiration från boken, smälter jag. Det är som presenter och jag älskar allt från minsta lilla garnboll till det som blev något helt annat.

    Volang-Linda har skrivit så himla fint och postat en hög av bilderna från boken.

    Emma på Whats decorate my day får självförtroende för att pyssla och har den som godnattbok med sin son.

    Barnens boktips och Johanna Stenlund är något av det bästa Sverige har när det kommer till boktips för barn och ungdomar. Läs hennes blogg och följ på instagram för bokkoll. Eftersom jag vet att hon läser i princip allt i bokväg så är en recension från henne extra kul.

    Pysselbolaget aka Karin och Freja  och tillika superkreativ mor och dotter har postat ett så fint inlägg. De har skrivit att det är som att ge bort en gnutta magi. Köp den till dig själv, till mor- och farföräldrar, bästa vänner och arbetskamrater. Och den sär sista meningen ska jag grotta ner mig i någon dag, för frågan kommer. Vem passar boken att köpa till? Jag säger alla och jag vill förklara varför.

    Viktoria Holmgren har också gjort ett inlägg och det är så himla fint att se boken hamna i nya hem, andras bokhyllor och ALLA fotograferar den så vackert.

    Och en uppdatering! Då även Anna & Malin, självaste Mrs Mighetto recenserade boken idag. Jag svävar vidare, så fint!

    På instagram skrev jag: ”Jag blir så väldigt glad när ni gör något med inspiration från boken! Det var ju just DÄRFÖR den skrevs. För världen snurrar lite saktare då (på ett briljant och bra sätt) om man gör grejor och badar i fantasi, så sant som det är sagt. Säg det ena som inte ger det andra och tvärtom! Älskar att höra att ni läser, att ni bläddrar sönder den, spiller lim i den och ritar egna små fantastiska anteckningar och tankar inspo och gör om till något eget, oavsett om det rör sig om garnboll, något osynligt kanske eller ett helt dockhus! Eller att det blev något HELT annat än vad det var tänkt liksom. Det händer mig varje dag! Det är nämligen HELT oviktigt vad det blir, det viktiga är att det blir. Eller snarare är och pågår.”

    Har jag sagt att jag är obotligt förtjust i Lennart Hellsing? Att jag läser hans texter som de vore en faktabok om fantasi. Och en lära i språkbruk. Så pass att jag till och med blev medlem i Lennart Hellsing sällskapet , för all tid och evighet. Kusin till och med.

    Så dessa böcker ligger inte här  för själva musiken, om än jag inte har något emot den. Det är orden jag vill åt.

     

  • DAILY LIFE

    Lämpligheten lade vi i garderoben och drömde vidare.

    Viggo och jag avslutade praoveckan med blomleverans till Västkusten. T/R Varberg på en dag och världen var mjuk. Landade hos Kristin och My sladdade in som självaste jultomten. Ganska ofta har jag en tydlig känsla i magen att jag har sådan tur i livet som träffar så många fantastiska människor. De dyker upp från ingenstans och sätter avtryck från sekund ett. Här och var och där man minst anar. My skrev något om vad som händer när man struntar i allt det som är lämpligt att prata om första gången man ses. Kan det vara livsrådet nummer ett? Det fiffiga är att det inte är svårare än att bara vara den man är, märkligt ändå? Klart som korvspad och dessutom miljarder gånger enklare än att försöka vara någon annan. När jag var yngre gick jag alltid runt med känslan av att vara för mycket. Att jag pratade för högt, inte sagt det rätta eller sagt för mycket, varit för ärlig, skrattat för högt. Varit som genomskinlig eller typ elefanten i rummet och definitivt inte smidig. Helt enkelt inte särskilt polerad, sval och enkel. Sådan otroligt tur att jag förstod på vägen att människor får lov att vara sig själva.

    Vi skulle leverera blommor till My. Sedan kom alla frågor. Hur man gör, om jag säljer och jag blev givetvis glad att man tycker om. Jag antar att det borde vara ett öppet mål att öppna blomsterfabrik men det går nog inte för sig.

    Kristin gjorde magisk pumpasoppa som hon skrev receptet på här .

    Och My hade med sig en kakkalaset direkt från egna bageriet i Halmstad.

    Jag signerade böcker, vi kikade i My´s första (ni vet att jag läser den som en saga?) och drömde om hennes nästa.

    Vi drömde mycket. Om allt mellan himmel och jord. Dessa två är levande bevis på att världen inte kommer stanna. Som en övertygelse om att allt gott kommer växa som ett rotsystem, du vet ett sådant man inte blir av med i första taget. Som kommer slingra sig upp och ner och göra allt bra.

    Och dessa blommor kommer hamna rätt ner i magin, var så säker.