Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,paged,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,paged-6,page-paged-6,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Rädda svensk demokrati och kvinnohistoria.

Första maj. Jag vill uppmärksamma er om att förvalta ett stycke sann kvinnohistoria. Minns ni huset jag skrev om, Lilla Ulfåsa på Fogelstad. Huset där den Kvinnliga medborgarskolan huserade under trettio år och utbildade kvinnor från alla samhällsklasser, i demokrati och rättsfrågor. Det är till salu och en hel hög med bra kvinnor vill nu driva det vidare i sann Fogelstadanda. Här hittar man all information. Detta är helt enkelt fantastiskt, spännande och viktigt! Framtidsviktigt tänker jag.

 

En stiftelse vill ta över huset, driva det vidare i sann inkluderande Fogelstadanda. Jag har under de senaste dagarna fått mig berättat om projektet, historien och kvinnorna. Jag känner, om du är kvinna, dela detta vidare. Utan digitala medier kunde Elin Wägner och hennes team samla 350 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. 1913 lämnades underskrifterna till Sveriges riksdag. Idag med all hjälp av den digitala spridningen borde detta vara en easy peasy uppgift.

 

Man önskar alltså en plats som kan samla alla kvinnliga författare, dramatiker, journalister på ett och samma ställe. En plats där vi kan driva kampen vidare.  Som ett kulturcentrum för folkbildning , demokrati och  för möten mellan människor. Där människor från olika platser i samhället och världen har möjlighet att sammanstråla. I frågor som rör kvinnor, politik och världen.

 

Ett hus kanske en tänker. Hus som hus. Men här är ett hus där Sveriges kvinnohistoria sitter i väggarna. Vårt demokratiska kulturarv. Och här finns ett djupt engagemang att förvalta och fortsätta. För trots att det har hänt en del sedan 1921 så är vi långt ifrån framme.

 

 

Har du någon gång undrat vilka kvinnor som är inristade i väggarna vid Östermalms torgs t-banestation. Jag har sett de inristade porträtten, jag har läst namnen. Men inte haft en aning. Inte alls faktiskt. Förrän förra sommaren, då jag läste Ett jävla solsken. Där figurerade Elin Wägner och alla kände ju alla, genom den då mycket aktuella rösrättskampen.  Det ena gav det andra. Namnen som är inristade är Elisabeth Tamm, Kerstin Hesselgren Elin Wägner, Ada Nilsson och Honorine Hermelin. Tillsammans bildar de Fogelstadgruppen. Det var dessa kvinnor som 1925 startade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Ett sant stycke kulturhistoria. Kvinnohistoria och faktiskt världshistoria. Den första i Sverige, den första i världen, den helt unika. En kvinnlig medborgareskola, sprungen ur rösträttskampen, en plats för att vi kvinnor skulle fostras till medborgare.

 

 

Den här dokumentären har jag sett flera gånger och skickat till höger och vänster. Ljudet är tyvärr lite risigt i början men se! Från början till slut, DÅ om inte förr kommer du fatta storheten.

 

 

1921, sist i norden , vi hade äntligen vår rösträtt och Sverige hade därmed blivit en demokrati. Att kalla landet demokrati innan är ett absolut hån mot hälften av befolkningen. Kvinnliga medborgarskolan skapades 1925 för att få kvinnor att förvalta sina nyvunna rättigheter på ett briljant sätt, att lära dem och visa dem rätt på snåriga patriarkala stigar och framförallt ge dem mod, kunskap och verktyg  att  uttrycka sig i denna nu tillgängliga värld. En skola där man fick kunskap i att argumentera, debattera och helt enkel ta sin plats. Kvinnorna skulle skolas i medborgarskap så kvinnornas erfarenheter skulle färga politiken, som de sade. Flera tusen kvinnor fick under åren utbildning i demokrati och rättigheter av den tidens mest kända kvinnorättkämpar. Kvinnorna kom från alla olika samhällsklasser. De fattiga fick stipendium för att kunna medverka. Man ville väcka politiskt intresse hos kvinnorna och självständigt tänkande och ge dem mod att den egna tanken skulle också vara just den självständiga. Kvinnorna utbildades även i historia, samhällskunskap, livsåskådning, filosofi, kommunalpolitik och i konsten att tala offentligt – talekonst. Man ville få kvinnorna att lita på sin egen röst.

 

 

Samtalet , det var det allra viktigaste. Alla skulle få möjlighet att höras, man skulle ha möjlighet att dela sina erfarenheter , med varandra. På skolan fanns en stol där varje kursdeltagare fick möjlighet att tala fritt och ostört. Inför alla. Det var oerhört viktigt att ta del av varandras liv och historier och det som rörde sig i tankarna. I Grupp 8 sade man på 70-talet att det personliga samtalet är politiskt. På Fogelstad sade man Vi ska berätta våra sannsagor för varandra så våra hjärtan vidgas.

 

 

Fogelstadgruppen drev också tidskiften  Tidevarvet, Där saknades mode, skönhet och sådant som annars fanns i den tidens veckotidningar.  Man skrev alltid ur kvinnoperspektiv och vågade ta ställning. Där var livets viktigaste frågor och ingeting annat. Det märkliga är  det som skrevs och debatterades i Tidevarvet känns högst aktuellt idag. Bristande mödravård, förlossningsvårdens kaos, avsaknaden av miljöengagemang och exakt sådant som idag känns högaktuellt i och med metoo. Kan någon berätta för mig varför det ska hundra år??

 

 

Kvinnorna som startade Kvinnliga medborgarskolan  var Elisabeth Tamm – en av de första fem kvinnorna i riksdagen. Kerstin Hesselgren – den andra av de första fem kvinnorna i riskdagen. Ada Nilsson, läkare, gynekolog, sexualupplysare som reste land det runt och informerade om preventivmedel. Hon tog sig an alla samhällsskikt, från kulturelit till de prostituerade. Hermelin, lärare skoldebattör. Elin Wägner – journalist, författare – hamnade i svenska akademin som andra kvinna efter Selma Lagerlöf.

Alla rösträttskämpar, fredsaktivister, samhällskritiker och miljöaktivister. En kamp mot patriarkala strukturer. Hundra år gott folk, och ändå känns allt lika aktuellt idag.

 

 

I mitt förra inlägg om huset bad jag den som skulle köpa det att förvalta det väl. Nu vill jag vara med och förvalta. Många bäckar små tänker jag. Man kan göra på två sätt, antingen köper man en byggsten här. Men det enklaste måste ändå vara att Swischa valfritt belopp till 123 20 47 231 (Vänföreningen Fogelstad) , märk med HUS.

4
24

SÅ fint besök.

 

Snart maj. Det är bäst att blogga det bästa från vinterland! Fast någon sa att det skulle bli snö till helgen. I vintras fick vi i alla fall så himla fint besök!

 

 

En sen natt i januari skrev jag ett dm på instagram att jag saknade hela teamet på Numero 74 så himla mycket. Samtidigt skickar Poupy ett meddelande att hon saknar oss och  frågar om hon kan komma och hälsa på typ nästa dag. Såklart att hon kan. Direkt från Paris damp hon ner i högar med snö. Sekunden innan han där bakom gör en snöängel. DET är ju sådant vi gör här i norr!

 

 

Hiro kom direkt från Chiang Mai.

 

 

Det var första gången de besökte Sverige och hade införskaffat varsin garderob av vinterkläder.

 

 

Poupy körde ull, fleece och klänning. Hon var nöjd att alltsammans höll samma färgskala, hennes favorit teal blue.

 

 

Självklart ville vi visa dem det kära ödehuset. Så många bilder vi har tagit här till Numero 74.

 

 

En alldeles särskilt plats i mitt hjärta. Som jag skrivit förut. Samarbetet med Poupy och teamet bakom Numero 74 har aldrig varit bara ett jobb för mig. Från steg ett har det varit så mycket mer. Jag hade aldrig utvecklats och sett saker på samma sätt om våra vägar inte korsats. Och det gäller inte bara jobbet. Dagarna som Poupy och Hiro bodde hos oss sjönk det in tydligare än någonsin tidigare att vi har ett band av systerskap som är väldigt starkt. Trots att vi oftast befinner oss på helt skilda platser i världen så är som våra tankar och ord är samma. Ibland nästintill identiska. Där någon slutar tar den andra vid. Och oftast behövs inte mer än ett konstaterande att vi förstår exakt vad den andra tänker.

 

 

Vi pulsade genom snön till slottet. Håll i er, vilken skattjakt.

 

 

Vi plåtade en vinterkampanj här en gång. Tredje våningen står forfarande orörd.

 

 

Varenda millimeter är fylld med vackert.

 

 

Skulle utan problem stänga in mig här i dagar.

 

 

Jag ÄLSKAR att vara här. Fantasin går på spinn och ödmjukt kan jag inte sluta pilla på saker. Hundra år i brevhögar från världens alla hörn. ”Friherrinnan hade vänner ute i Europa och idkade correspondance på franska, tyska och engelska.”

 

 

Vi hittade OÖPPNADE brev från Paris. Från 1908. Jag skulle vilja visa er framsidan men jag tror den måste få vara hemlig. Adresserat till Chateau …

 

 

Vi tjuvkikade försiktigt. Torkade blommor från Paris. Här började vi nästan gråta för det hela var så vackert. Invirade i prassligt silkespapper. 1908 hade en fransk vän slagit in blomster. Och knutit snören om asken. Vi kunde fortfarande känna doften.

 

 

Samtidigt som jag känner – ge mig allt, så tänker jag låt stå. Låt stå i hundratals år till.

 

 

Ni vet inte alla historier jag och Poupy kokade ihop under den här dagen. För egentligen visste vi ju inget för sant.

 

 

Åhh.

 

 

Vi stannade i det här rummet två timmar.

 

 

Det extra fina var att tillbringa timmarna med någon som är född och uppvuxen närmast Eiffeltornet.

 

 

Inte nog med att hon kunde översätta all franska.

 

 

Hon gjorde mig även uppmärksam från vilka anrika varuhus lådorna var skickade, vilka arrondissement breven var adresserade ifrån. Det blir ju alldeles på riktigt då.

 

 

Hiro var nog ganska så bortpratat av oss. Och Kristo var på någon helt annan plats i slottet.

 

 

Vi kände helt klart ett samband med friherrinnan och alla torkade blommor.

 

 

I en låda fanns en trippelkrans. Exakt sådär brukar jag också göra kransar. Blanda levande med raka motsatsen. Hållbart i hundra år på så vis.

 

 

Vi drömde färgkartor.

 

 

Och önskade säkert tusen gånger, bara ingen slänger!

 

 

Kryddor.

 

 

Typsnittsfrossa.

 

 

Om vintern har tredje våningen iskristaller på fönstrena. Just den här dagen var det säkert tio minus ute och vi såg inte ut för frostens skull. Men jag tror ni förstår. Man slukas av skatterna. Det är sjukt drömmigt att befinna sig här. Nästan för mycket dröm att ta in. Vi var alldeles matta sen, tankarna var liksom FÖR många och inspiration totalt skenande.

 

 

Och trots att vi dessutom frös så vi knappt kände tårna längre for vi bort till lokstallarna.

 

 

Ja vad säger man om röran. Kanske intressant att se bilden som ligger på Numero 74´s förstasida just nu. För kontrastens skull.

 

 

Så matchande! Vet ni vart de for efter besöket hos oss? Till Luleå! Det var bara 34 minus där.

 

0
26

Veckomatsedel nr 13.

Måndag måste ju få vara mattips eller hur? Jag vet att någon skrev att leta recept på nätet jag kan jag göra själv så nejtack när jag tipsade om andras fenomenala recept. Fast jag funkar lite så i mattorka att jag inte ens vet vad jag ska googla på. Mat? Middag ? Jag vet helt enkelt inte en endaste ingrediens just i det läget. Äsch, jag tycker det är fint att tipsa vidare till bra recept! Varför uppfinna hjulet liksom.

 

 

Linn Grubbström aka Fröken Kräsen bloggar recept och reseguider här. Det är gott, enkelt och snyggt. Gillar verkligen formen på hennes sida.

 

 

Här är ett recept med pizza toppad med potatis som jag gärna skulle vilja testa. Hittas även på Justwannahavefun om man tycker danskan är knivig. Förresten, här kommer länken till mitt eget samlingsinlägg om just hemmagjord pizza. Min man har blivit sjukt bra på pizza, han borde bygga sig en stenugn.

Cashewburgare

  • 150 gram cashewnötter
  • 2 dl riven ost
  • 2 del ströbröd
  • 4 ägg
  • 2 msk vatten
  • 1 tsk salt
  • olja till stekning

Servera med

  • turkisk yougurt smasatt med fetaost och oregano plus lite pressad citron
  • bröd som surdegslimpa
  • ruccola
  • rödlök
  • avocado skivad

Mixa nötterna och blanda sedan i resten av ingredienserna till en jämn smet. Forma smeten till sex burgar och stek ungefär 3-4 min på var sida i olja. Rosta brödet och gör iordning burgarna.

Gryta med kokosmjölk och röd curry

  • 1 citrongräs
  • 3 strimlade morötter
  • 3,5 tsk röd currypasta
  • 3 limeblad
  • 2 förpackningar kokosmjölk
  • 3 dl vatten
  • 1/2 dl finhackad ingefära
  • 600 gram blomkål, uppdelade i buketter
  • 3 strimlade salladslökar
  • 1 – 2 lime, själva safte
  • salt

Till servering

  • Jasminris
  • 1 kruka färska koriander
  • lime i klyftor

Dela citrongräset och skär i större bitar. Lägg citrongräs, morot, currypasta och limeblad i en kastrull. Häll på kokosmjölk och vatten. Koka i 5-10 minuter. Lägg i ingefära och blomkål. Koka upp och sjud i 5 minuter. ta av från plattan. Lägg över salladslök och koriander. Servera med ris och limeklyftor.

Lasagne med spenat och chevré

  • 2 pkt lasagneplattor , färska (tänker att det borde funka lika bra med vanliga)
  • 150 gram bladspenat, hackad grovt
  • 1 stor gul lök, hackad
  • 3 vitlöksklyftor, hackade
  • 3 rivna morötter
  • 10 soltorkade tomater
  • 4 dl mjölk, gärna växtbaserad
  • 150 gram chevré
  • 1 kruka basilika – alltså, det går att ta torkad
  • riven ost
  • 1 förp krossade tomater – om man hinner så är det ju ganska lätt att mixa denna till en god tomatsås. Här har jag recept på den vi brukar göra till hemmagjord pizza. Skippa parmesanen.

Fräs spenat, lök, vitlök och morötter. Mixa soltorkade tomater, chevré och mjölk. krydda med basilika, salt och peppar. Varva ostsås, spenatröra och krossade tomater. Grädda i ugnen i 20 minuter.

2
9