• Lite fredagsmat! Eller kanske smartare när du ska ut på hajk i helgen.

    Min veckomatsedel på fyra dagar brukar ju också ha en helgrätt. Det spexigaste mina barn kan komma på att bjuda på är Hajkbomb men de säger alltid fel. De säger Thaibomb som är helt fel för det finns verkligen inget thailändskt med den rätten. Egentligen vet jag inte varför de säger Hajkbomb men jag antar att jag sagt det någon gång. För det är ju exakt vad det är, skogsmat för eld som man ju slänger sig med alla de gånger man strövat ut på hajk. För det är ju sånt vi gör. Fast det går ju annars lika bra över grillen, över öppna spisen och faktiskt även i ugnen om man får feeling. Å andra sidan är det mys att grilla om vintern, eller hur?
    Nu kan man ju verkligen lägga i exakt vad man gillar och det viktigaste är ju den stora smörklicken, det är ju den som gör det. På sommaren kör vi  primörer och färska potatisar. När man gör i ugnen och med vintergrönsaker kan man behöva förkoka enligt receptet nedan. Gör man dock på grillen med vintergrönsaker kan man välja att göra mindre bitar då brukar det kunna bli lagom klart på samma tid som fisken.
    Lax i folie 4 portioner –

    • 4 morötter – strimlade i stavar
    • 1 purjolök- strimlad
    • 8 potatisar – skalade och skurna i skivor
    • 4 bitar lax
    • salt och peppar

    Smöret

    • 150 gram mjukt smör
    • 6 vitlöksklyftor pressade
    • 1-2 pressade citroner
    • salt plus lite socker beroende på syrlighet av citronen
    • finhackad bladpersilja

    Gör såhär: Sätt ugnen på 225 grader. Förkoka potatisen i cirka 10 minuter. Då kan även förkoka morötter och purjo, då lägger du i dem strimlade sista 5 minuterna av koktiden. Personligen tycker jag om då de är lite krispiga och brukar inte förkoka dem. Under tiden potatisen kokar rör du ihop smöret. Lägg sedan ut foliebitar, lägg på laxen. Salta och peppra. Lägg på potatis, morötter och purjolök, sist klickar du på en fjärdedel av smöret. Vik ihop folien så det blir ett paket och in i ugnen ca 15-20 minuter. Gör du på öppen eld kan du räkna med 20 minuter drygt.

    Soligt igår , fast halt. Jag ramlade handlöst bakåt och gled under (!!!) vår bil som stod i slänten. Attans. Låg där och tittade på underredet av bilen och suckade högt, inte varje dag man ser bilen från den sidan ändå. I alla fall så är jag livrädd för halka sedan jag kraschade vår bil en gång, i sådan osynlig halka. Bilen blev helt paj och var tvungen att skrotas. Det var en väldigt hemsk upplevelse när bilen snurrade runt och hamnade med nosen åt fel håll i den fil man kör om i på motorvägen, efter att ha rämnat in i motorvägsbetongen. Efter det att jag lyckats få över den på rätt sida så började det ryka också. Då var jag helt säker på att den skulle sprängas. Det gjorde den inte och änglavakt på motorväg är alltid tacksamt värre.  Det märkliga var att vi hade en sådan där bils som tålde allt och rymde en hel soffa i bagaget. En sådan där Suburban Chevrolet, som de har i amerikanska gangsterfilmer typ.

    I höstas drev jag inga miniekar, det ångrar jag nu. De är så himla våriga. Därför tvingar jag vänner att ta med sig sticklingar när de kommer på middag! Fast på ett snällt sätt. Therese har alltid så fina flaskor till övers, ska man ge en stickling ska man ju absolut ge den i en fin återanvänd flaska. Tänker att det kanske varit något starkare i de finaste, från början så att säga.

    Ett sant vårtecken är att man måste hänga upp lite gardiner här och var. Jag har börjat med det smarta konststycket att nåla upp sirliga dukar. Helst med frans och fåglar.

    Ha! Någon timme senare skulle jag lägga en matta här. Fast innan jag kom längre så hade Chester tagit platsen och fått tag på sin absoluta favoritgrej, Nomi´s fårskinnstoffla. Han älskar att köra ner nosen sådär! Som om det vore hans bästa kompis. På bordet ligger en överraskning från Kristin & Miranda. Så snällt! Visar i eftermiddag vad lådan innehöll, som julafton i januari!

  • Boken, vintersådd och en regnbåge i januaridis.


    Nu jobbas det för fullt med boken. Än så länge är allt inom ramarna eller de sätts i detta nu. Ni är många som undrar och frågar och hejar snällt, tack!! Vi kommer dela med oss en hel massa av processen men just benar vi ut innehållet och delar upp det till punkt och pricka eller jaja, inte riktigt sådär välorganiserat. Men vi närmar oss för dispositionsmöte. Nathalie jobbade från mitt vardagsrum häromdagen och tur att det såg såhär fridfullt ut när våra hjärnor i själva verket kokade över.

    Jag har varit lite tagen av vintern de senaste dagarna. Lite sådär så jag blivit stående och en promenad på en timme tar plötsligt två. Det singlar glitter i luften och jag funderar över vad o-vinter är för årstid egentligen. Tacka vet jag det här, fast inser att regnet står som spön i backen när jag skriver detta. Min mobil är sämst när det kommer till bild, men jag har bara varit tvungen.

    Idag hittade jag dessutom en grind som jag ju passerat massor av gånger. Det måste ha varit glittret i luften. Gissa sagan?

    Om ni kisar lite så kanske ni fattar det vackra. Det är jag, Chester i motljus och världen den här tiden på morgonen. Och himlen, den brann.

    En regnbåge i januaridis liksom.

    Från det ena till det andra. Kommer ni ihåg att jag skrev ett inlägg om vintersådd förra vintern?! Det var ju såklart Paulina som lett mig rätt på spåret och vilken grej det där var ändå! Du hittar ”så funkar vintersådd-inlägget här” vilka blomfrön som passar, hur man gör och allt. Nu gjorde vi väl allt rätt i början, sedan glömde vi bort hela alltet och gjorde inte alls det där man ska, lufta och sånt. Och jag menar i den förra heta våren så fick de ju ingen luft alls. Hursom när vi väl hittade de där burkarna hade allt grott och vi petade ut det i friland.

    Det blev inga höga, kraftiga vallmos utan exakt tvärtom. Några av de röda vallmona syns här, de syns knappt framför plastkrukan! Men de är exakt där, i allra högst grad. De minsta och tanigaste jag någonsin sett men också de sötaste som blommade igen och igen. Rosenskärorna kom inte förrän jättesent. Men helt klart värt det. Just sayin.

  • Liv intervjuar mig om det som en gång var hennes drömmars hem – vitt, fräscht och cleant liksom.


    Mina barn brukar ofta ursäkta sig med att vårt hem minsann var snyggare förr. Deras kompisar håller inte alltid med, men det händer inte bara någon enstaka gång utan snarare ofta, att de drar fram något magasin från förr och utbrister – kolla, vi hade vitt överallt! Och jaaa, de (alltså deras föräldrar) har förstört det med alla dessa tapeter och medeltida och dessutom bruna och fula möbler. 

    Sedan får de något drömmande i blicken. Såhär, såhär ska jag ha det när jag flyttat hemifrån. Jag hittade lite gamla bilder när jag höll till på Pinterest. Jag tror de är från Elle Decoration, Plaza och Mama. Liv får äran att intervjua mig. Håll i er nu.

    Tänk vad vitt det var ändå ! Så fräscht! Är det här verkligen inte du på riktigt liksom? När det är faktiskt inte det.  Alltså, om jag ska vara ärlig så var vi rätt minimalistiskt skadade genom all flytthets i Stockholm. Att man liksom aldrig bodde på riktigt, man skulle ju ändå sälja och flytta vidare… Vi hade tänkt att tapetsera men kunde inte bestämma oss för vilka bara. Så vi började med vitt. Bara.
    Ett annat piano?  Japp, det här pianot hade den vackraste klang och var egentligen sjuttio gånger bättre än det vi har nu. Men när mormors gamla piano skulle flytta från min syster  ville jag ha det hemma hos oss. Hade det varit idag hade det bara fått byta rum. Men det for till ett annat hus.

    Vårt hus lyser alltså! En vit soffa hade vi också, ALLT var bättre förr!  Nix bara ett hemmasytt överdrag till den brunbeiga som hade massor av år på nacken. Den fick sedan flytta hem till min syster tills den bytte ägare tror jag.
    Och det stora och alldeles vita soffbord, det är tusen gånger bättre än glasbordet med bruna, fula ben? Vi borde ta tillbaka det. Absolut, det finns ingenting som skräller värre än att fika på ett glasbord, sedan tänker jag alltid att nu lassar vi det för fullt och det går i kras. Fast det är inte alls lika fint. Så tyvärr, det får gå före i detta fall.
    Men lampan då, den är verkligen ful och jättekonstig? Jag förstod några år senare att det var en lampa av Hans Agne Johansson. Kanske hade jag varit mer rädd om den då. Senast användes som rekvisita till dessa bilder. Men som huvudbonad.

    Finaste matbordet, ljust och härligt och så matchar det så himla bra med stolarna! Och lamporna alltså, fett snyggt. Bordet är fint och det har vi kvar i källaren, för det är snickare som gjort till oss. Men så fort det är en kompis på middag så ryms vi ju inte?

    Köket får ni aldrig ändra, lovar ni det? Nej, jag skulle vilja ta bort ön och ha en stor mörk träskiva från 1867. Helst.

    Wow så cleant! Jag blir tårögd på riktigt. Eller så in i bängen intetsägande.

    Fast det här var ändå mysigt men jag skulle aldrig vilja bo där nu, sååå mycket saker! 
     

    Vit soffa, igen?! Varför har vi en mörkblå, två förresten, en vinröd, en lejongul nuförtiden men ingen vit?? För den var aldrig vit egentligen.

    Vart är det här? Tur ändå att ni måla över. Fast sen tapetserade du ju igen. Tyvärr.

    Såhär ordningsam har aldrig vår bokhylla varit? Nä, det var väldigt länge sedan.

    Såhär ordningssamt har aldrig ditt klädskåp varit? Fast den där lampan och duken, förklara hur du tänkte? (Här svär hon också) Det var DÄR allting började, fattar inte vad du fått för sinne?? Håller med om det städade skåp men det var bara för dagen. Sen tycker jag bordet och lampan är fint.

    Fint ändå, fast verandan är ju alltid såhär. 

    Åhhh vad fiiiint, såhär vill jag ha i mitt rum! Vitt!!! Och en bokylla med några tidningar, inga böcker helst. Ja, fast dina rosa kalkade väggar är ju underbara. Skojar du? Och här flikar Nomi in och gråter en skvätt när hon inser att det är hennes rum…

    Det ser så organiserat ut?!! Alltså wow, mamma, ALLT var snyggt! 

    Till och med den här bokhyllan? Alltså hur mycket städade du på den här tiden?

    Okej tack för den här intervjun. Allt är glasklart. Fast du ärligt nu, om vi jämför samma hörn. Den här bilden…

    …med den här? Vilket känns mest hemma, magkänslan liksom? Jag är ju mest van med detta, men ovan är så mycket snyggare. MYCKET snyggare, utan tvekan. 
     
     

  • Sittlåda att göra själv. Inklusive förvaring. Som kan bli en bänk.


    En repris i DIY eftersom jag just nu håller det mesta i den genren lite hemlig. Fast den här tiden är loppissmart! Det är inte lika många ute och sonderar terrängen så att säga. Sylådor med ben hittas ofta.  Och då kan man göra en låda. Som också är en pall. Och kanske en av de bättre lekstugemöblerna någonsin. Tricket med lekstuga är ju liksom att allt måste vara minimalt. Det är ju lätt att tycka att en liten sypall fast med ben är just sådär minimal men ställer du den i en lekstuga (åtminstone en sådan där vanligt stor eller liten) känns den snarare som en jättemöbel. Vanliga barnmöbler size 2017 är också lite för stort. Däremot var barnmöbler mycket mindre förr, möjligen var barnen mindre överlag. Kanske var det inte samma panik att möblera stort för man hade liksom inte plats. Säger hon som lät sina tvillingar sova i utdragssängar från 40-talet tills benen hängde utanför.

     
    Det är alltså en sådan där sypall med visserligen vackra ben från början. Fast när vi sågade av dem så fick vi istället exakt den höjden vi önskade. Den stadiga och mycket gedigna trälådan (som ni ser orkar inte ens Nomi hålla den) som är så sjukt bra att förvara saker i…

     
    …blev alltså den perfekta pallen! Det fina är också att sådana här gamla sylådor nästan alltid är vadderade. Behåll det gamla tyget som täcker vadderingen även om det sjunger på sista versen och sedan häftar man bara rakt på, exakt efter tidigare mått.

     

    Gångjärnen får du såklart skruva bort när du fäster det nya tyget. Men sätt absolut dit dem igen. Gångjärn i locket är absolut smartast. Och för kurragömma helt perfekt. Och enligt Nomi exakt en sådan låda man viker ner sig i om man tävlar i Talang…

     

     Som tur var kom hon ut igen, som gumman i lådan.

     
    Kanske lite mer modernistisk form av sylådan. Fast å andra sidan med vintagetyg så blir det fint. Tänkte just på om man springer på flera sylådor. Kan man ju göra en liten sittbänk med förvaring! Så bra för en minivärld. Eller kanske världens flottaste presentlåda, wow ändå.
     

  • Veckomatsedel Nr 11.

    Veckomatsedel. Hej. Jag gillade dig men vet inte vad som hände. Förmodligen mattorka de luxe. Tänkte i alla fall så kör vi samma upplägg som tidigare. En middagslista på måndag eftermiddag som håller till torsdagen. Sedan någon helgig middag får komma på fredagförmiddagen. Så en hel vecka är ju att ta i men i alla fall bättre än inget alls. Det mesta blir vego, ibland kanske någon fisk. Jag slutade äta kött när jag var tjugo, äter fisk mellan varven. Resten av familjen äter mycket vego men även kött. Vi köpte tex en halv hjort för en tid sedan, bra kött ändå. För övrigt (om man bortser från köttet haha) så äter vi mycket växtbaserat. Med det menar jag att vi har successivt  bytt ut mjölkprodukter till växtbaserade sådana. Det är ju hur enkelt som helst idag och smakmässigt tycker jag det är godare. Kan exempelvis inte ha vanlig mjölk i kaffet utan att få rejäl halsbränna. Det enda som jag egentligen kan tyckas knepigt är ost-alternativet, smöret och i vissa fall äggen. Men den här våren tänker jag ge även det bytet en chans. Sedan tycker jag att det bästa när inget blir slaviskt. Jag menar att vi är alla medvetna om att vi måste dra ner rejält på köttkonsumtionen och om alla försöker hitta en balans som fungerar är väl det allra bäst. Medvetenhet och enkelhet, det tror jag på. Som i vårt fall var det där med hjorten en bra sak. Då har man ju även koll på hur mycket kött som går åt. Okej, uppstart veckomatsedel då. Den får heta Nr 11, det får mig att känna mig mer som om ingenting hade hänt.

    I höstas släppte Julia Tuvesson kokboken Plåtmat. Det är smart för mat på plåt är lätt att älska i vardagen, eftersom det går ut på vad man har. På så vis blir det enkelt och väldigt matsmart med tanke på att du kan köra i rester och får noll matsvinn.  Jag tänkte att ni börjar med att klicka er vidare till hennes guide för plåtmat som ni finner här. Där får ni vet allt om bas, kryddning, topping och sås.

    Mina barn är väldigt förtjusta i husmanskost. Därför tycker de att min mamma är den allra bästa kocken. Men jag tänker i alla fall testa ovannämda Tuvessonskan´s vegovariant på Kålpudding och låtsats som ingenting.

    Vi har hittat ett favorit-recept av falafel. . Förövrigt äter vi falafel ganska ofta, med pitabröd, endivesallad eller kål. Plus någon enkel typ av tsatziki på cremefraiche eller yougurt, blandat med riven urkramad gurka och vitlök, rostade solroskärnor och gärna hummos.
    Falafel ( Efter ett recept från Mingelmat med små ändringar)
    24 st

    • 1 förp 200 gram kikärtor
    • 2 vitlökslyftor, hackade
    • 1 liten gul lök, hackad
    • 1 dl hackad persilja
    • 1 krm cayennepeppar
    • 1 tsk spiskummin
    • 1/2 tsk malen koriander
    • 2 krm kanel
    • 1 msk vetemjöl
    • 1/2 tsk bakpulver
    • 1 tsk salt
    • ca 1 dl sesamfrön att rulla dem i

    Mixa allt utom mjöl, bakpulver och salt. Lägg över i en bunke och rör ner resten väl. Om du har tid kan du låta smeten stå i kylskåp en stund. Rulla sedan till små bollar och rulla dem i sesamfrön. Sedan kör vi våra i ugnen tills de är gyllenbruna.
    Hummos (från samma bok, den här är extra god pga av tahinin)
    2,5 dl

    • 1 förp 200 gram kikärtor
    • 1 vitlökslyftor
    • 1 msk tahini
    • 0,5 msk färskpressad citronsaft
    • olivolja ca 0,5 dl, prova dig fram
    • salt och svartpeppar

    Mixa kikärtor, vitlök, tahini, citronsaft. Häll i olivolja under tiden. Kör till slät röra.

     
    Linnea har ett recept på lasagne med halloumi och spenat. Jag är väldigt förtjust i halloumi som liksom får koka en stund, skillnaden mot att den är stekt eller grillad är stor, det är något med konsistensen, liksom lite som mozzarella. Lasagne får sedan bli en av rätterna där jag testar mig fram till den bästa veganska. Sitter du redan på den kanske, tipsa mig!!

    Och sist tänkte jag tipsa om en godsak. I helgen när vi hade middag gjorde jag dessert som plåtmat fast på en skärbräda. Allt på liksom. Det var kiwi, passionsfrukt, päron, hallon, fikon plus några veganska godbitar som kärleksmums, kakor som jag bröt i bitar, lakritsbollar och dessa Kolabollar. Sedan strösslade jag över riven kokos och serverade med vegansk glass. Det blev bra, fast inte från början när jag insåg att jag glömt kärna ur dadlarna. DET insåg jag efter de var doppade i chokladen och skulle provsmakas.

  • For the monday coffee.


    Jag är stormförtjust i att bokgörandet gör det fullt tillåtet att ägna sig åt ett nergrottande utan dess like. Vem vill inte befinna sig i mönstervärldar?
     

    Av samma anledning drömmer jag om ett studiebesök på Ulricehamns tapetfabrik. Jag älskar att fabriken inte stängdes ner då Sandberg flyttade sin verksamhet utan fortsätter att drivas galant. Littlephant gör sin barnkollektion där och vi följer med spänning det nya Långelid/Von Brömssen. Redan i färgvalen är jag såld.

    Att en bok om bokbinderi står högt på min lista. Såklart kommer inte just vår bok bindas för hand men jag skulle inte ha något emot att kallas just bokbindare i ett senare liv. Jag följer #hantverksakademin och skulle lätt kunna checka in på samtliga utbildningar på Hantverksakademin.

    Om inte annat kan man boka in sig på Nathalie´s och Mari´s workshop på Stockholm´s Furniture Fair. Kreativ workshop (boka och info här) med inspiration från naturen kan ju också vara fint. Om man inte satsar på bokbinderiet vill säga. Eller för all del, det ena utesluter ju inte det andra.

    Och jag håller vad jag lovade. Inte alltid men ibland så. Veckomatsedel, en vego, utlovas i eftermiddag.
     

  • Får man känna sig nöjd ändå trots att storslagheten uteblir? Jomen jo!


    Slänger in ett snabbt hej i söndagsvilan. Tänker väldigt mycket åt det hållet nu för att inte hamna långt där under isen igen. Kanske är de där med ledigt när alla andra är lediga hemskt viktigt ändå. Åtminstone för mig. Har alltid försäkrat mig om att frilansandets frihet överväger allt men insett med tiden att det är rena, raka motsatsen. Om man liksom inte räknar in alla jobb med självaste återhämtningen. Då brakar det, var så säker. Att ha återhämtningen med familj, nära och kära är det som absolut passar mig allra bäst. Att inte missa att livet pågår liksom. Plus fingrarna i jorden. Det kan jag lätt konstatera efter förra året. Det var liksom dit jag ville till. Jämt. Så därför gör jag listor på frön, frågar Paulina om en värmedyna bara är för proffsodlaren?

    För hur intensivt det ändå kommer bli under året så ska jag låta en del av tiden vara här. Det ska vara mitt unn, som barna slänger sig med. Och helgerna. Och kvällarna. Ska inte vara jobb. Så var det bestämt. För DÅ vet jag att risken är väldigt liten att missa någon.

     
    Sedan har jag redan bestämt en sak såhär i januari. Förra året kom inte insikten förrän i juli. Ni vet när det där slår en att de tusentaliga projekten gör att din andra tid blir noll. Zero. Obefintlig. Ni vet när man börjar och tänker att nu jäklar ska vi göra allt vi drömt om. På samma gång. Exakt så var det förra året. I våra hjärnor snurrade. ”En till rabatt och en till. Bygga fönstervägg under det stora taket och kanske lite växthus, men bara ett enkelt sa vi ju. Plantera om och flytta. Bygga staket till norr, åt hörnet i söder och där det var trasigt i norr. Flytta vildvinet vi hittade under rhododendrom-buskaget. Flytta buxbom vid andra trappen för att plantera ännu mer rosor. Bygga ett utekök. Ordna med elen under taket så vi får dit de stora grislamporna. Göra en utedusch. Och en pergola eller vad kallade vi det senaste, en meditationsrundel, haha! Så blint inspirerade av Yasuargi. Samtidigt kom en iskall källa på tal. Och en mur i olika nivåer. Lite rundat sådär.”  Men minsann jag blev matt redan av att skriva texten och flyttade några kartonger i den 30-gradiga juli-morgonen och kände mig sjukt nöjd så. Då var liksom helt klart för det året. Från tusen till noll. Jag satte ner foten för mig själv, andades långsamt ut. Efter det vattnade jag lite, knipsade några blommor och jagade några bladlöss. Och tänkte tanken att shit vad fint det är ändå och slutade aldrig tänka så en enda gång. Jag skryter till och med såhär i efterhand om vår trädgård och visar mobilbilder på blomsterbuketter, senast igår.

    Egentligen var det inte särskilt märkvärdigt. Jag menar inga storslagna projekt alls. Inget växthus, inget utekök, inte ens en grind (vi köpte sådana där betongstolpar som skulle grävas ner men de står kvar på samma ställe forfarande, ovanför jord. Vi tog hönsnät istället) . Men minsann tre blomsterlådor! Och så alla blommor helt enkelt. Så. Himla. Nöjd.

  • När en blir så himla himla glad, att man inte kan låta bli att dela med sig.

    Alltså. Jag blev så himla, himla glad häromdagen. Först så tänkte jag, kanske borde jag hålla det för mig själv. Kan det verka lite skrytsamt liksom…?! Men äsch det bjussar jag på. Orden träffade mig rakt i hjärtat och det är så otroligt ömsesidigt. Jag klickade nämligen in på Numero 74´s alldeles nya hemsida och överraskad läste jag en text om mig! Så himla snällt ? ? ? Som den finaste referens någon skrivit nånsin, jag skulle lätt kunna göra en copy paste och använda som CV.

    Mitt jobb för Numero 74 har varit sagolikt rakt igenom. Hårt jobb javisst men ändå fantastiskt på så många sätt. Allt från första gången våra vägar möttes, hela vägen till Chiang Mai med hela min familj och alla tusentals bilder jag fått äran att plåta för dem.  Äntligen är deras hemsida live och jag säger grattis och heja av hela mitt hjärta. Så fint det blev! Och så mycket att upptäcka när man kikar runt! Bra jobbat, jag vet ju att ingenting har hamnat där av en slump. Och än är den inte klar, det kommer mera var så säker! Som i allt No 74 så finns det liksom en större mening… En hemsida är inte bara en hemsida.

    Som sagt, alla ord de skriver är verkligen right back. För mig kommer Numero 74 alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. För mig har samarbetet med Tara och hennes team aldrig bara varit ”ett jobb”, från steg 1 har det varit så mycket mer. Jag skulle nog vilja säga att jag aldrig utvecklats i samma riktning om inte våra vägar möts. Jag hade inte sett saker på samma sätt, jag hade inte vågat det jag gör idag . Långt ifrån. Samtidigt som jag fått en alldeles särskild ödmjukhet inför mitt jobb har de också gett mig en ovärdeligt oängslighet som jag hoppas att alltid bära med mig. Och jag är så in i vassen stolt av att vara en del av allt detta. Här på bloggen finns en kategori som heter Thailand – Chiang Mai och där finner man allt vad den stoltheten handlar om. Har du inte kikat på detta inlägg från deras fabrik så gör det. Inblick i ett företag av detta slag vill man helst dela till hela världen.

  • Lite länktips och en salig röra.


    I söndags fick jag en sådan perfektionist-pust igenom mig. Det syns inte här. Men det är bara för det höll i sig cirka 3 minuter.

    Vi skulle plocka ihop julsakerna. Det kan ju kännas så värt när man packar upp allt nästa jul OM sakerna ligger sorterade, invirade i mjukt silkespapper, i fina lådor och verkligen där var sak har sin plats. Kolla vad fint jag började! Varje barn skulle få sin egen hög med hängen till önsketrädet. Eller de har ju sina egna men nu tänkte jag göra som fyra små lådor. Det stannade här, sedan hamnade allt i samma.

    Och här. Så tjusigt ändå. Tänk den som hade julepyntet såhär nästa år. Sedan var det mer hysteriskt itryckande och som en slags tävling om plats. Vet ni att jag tom tänkte stryka banden så de var släta tills nästa jul!!! Sådär som när man lade sina dukar på rullar typ. Eller man och man var väl att ta i. Jag gjorde det inte men det kändes högst lyxigt att tänka tanken.

    Eftersom jag inte kom ända in kaklet eller inte ens närmade mig något i kakelväg som ens är värt att viskas perfektion så har jag hunnit surfa lite också.

    Lina Kjellvertz och Sanna Fisher har öppnat upp keramikdrömmen Casa Rosa. Handgjord keramik från Mallis.

    Johanna Bradford har gjort något på mycket hög WOW-känsla. Vi räknar vilken gång i ordningen och hejjar!

    Någon dag tidigare hade Johanna tipsat om The Apartment och jag förälskade mig handlöst i den här mattlösningen då jag klickade runt på deras hemsida. Så perfekt vis att möblera stora ytor, olika storlekar och en brokig blandning av mattor.

    Visst sade jag att jag gillar årssummeringar. AnnaCate har gjort en finstämd och bilden ovan är magisk.

    Tillbaka till röran. Men det här ändå här det händer. Jag plockade ner mina fredsduvor från flickrummet -85. Fast nu låg de på vinden. De har känts så orätt flera gånger, jag har provat tidigare men så plötsligt hängde de fint där. Tänker att det kryllar av liknande på loppis.

  • När ett hem är som ett dockhus med förtjusande detaljer.

    Godmorgon efter en sömnlös natt. Senast jag textade Nathalie var vid midnatt och då lovade vi varann att räkna fåren och jag tänkte på bomullsfält. Men nope, hjärnan var ett virrvarr och tyvärr hade en annan kompis tipsat om Cyanotype minuterna innan. Uggghhh, fina tips vid midnatt är som att be om vakenhet resten av natten. Fast det får det vara värt för jag älskar jobbet med boken. Kan lätt erkänna att jag avgudar min hjärna i sådana här tider. Utan att skryta. Men det funkar precis som jag vill. Fast jag vet att underbart kan bli kort. Så kanske ett smart sätt behövs att varva ner och stänga av, hur gör du?

    Igår besökte jag Nathalie´s fantastiska hem. Någon undrade om jag var hos Ellen Key när hon såg fasaden. Och kanske kan man tänka att om kära Ellen fått egna barn hade det vart lite såhär. Åtminstone om legot uppfunnits lite tidigare.

    Vi jobbade intensivt med boken och kanske hade det varit smart att ta en paus i trapphuset då och då.

    Jag gillar verkligen att jobba tillsammans med Nathalie. Hon inspirerar mig på en maxad nivå. Och på ett överraskande sätt. Det är ytterst fint.

    Detaljer. Älskar när varje vrå har något att vila ögat på.

    Lätt att bli avis på hennes loppisfynd.

    Som en skattkista.

    Barnens universum. Dröm att det är där vi ska befinna oss den närmaste tiden.

    Boken har en form nu och jag lovar att ni ska få följa den mer konkret. Just nu har den aldrig varit yvigare.

    Tapeten Nora är ju så fin. Helt ljuvlig faktiskt.

    Känslan av dockhus fast våningens rymd är slående. Takhöjden, alla kakelugnar och de allra största rummen.

    Åh jag glömde fråga Nathalie hur det går med gitarrspelandet!

    Skåpet tack.

    Det fanns ju flera så att säga.

    Det där med kakelugnar skulle man ju vilja fördjupa sig i på ett och annat sätt. Finns det någon som är lik en annan?

    Finstämt och lugnt. Bra ställe att jobba på när hjärnan är det motsatta.

    Och ja man ser ju lätt vem som inte tog seden dit en kom.