-
Från stöket till julklappskaos och julefriden däremellan.
Hej och hoppas ni har haft en riktigt fin jul! Sådär mjuk och full utav kärlek bara. I mitt fall älskar jag mest när den är lite som vanligt, det känns tacksamt i magen. Vi firade julafton hos oss och såklart stökade vi lite dagarna innan.
Liv stod för servettvikningen.
Mina barn vill helst bara synas i periferin för tillfället men såklart kollar man serier under tiden. Weronica tipsade om En väldigt engelsk skandal, en miniserie. Den såg inte Liv men jag och Kristo, så bra. Weronica är briljant när det kommer till titta-tips (ja andra tips med för den delen) alltid så spot on, och för en sådan icke-titta-på-tv-människa tar jag tacksamt emot.
Julklappar inslagna i tapetrester. Och sedan kom etiketterna på, om jag än virrat in mig själv i märkningen av paketen. Vilket märktes på julaftons morgon…
För första gången på miljarder dar fick vår gran lite nytt pynt. Snowflakes från Afroart. Och rosetter då.
Det är smart att slå in i förväg, allra särskilt när man har fyra barn. Man kommer liksom fort upp i mängd. Note – rationalisera inte bort etiketterna för senare tillfälle.
Skåpet har bytt plats.
Har snöat in på ljuslyktorna från Skruf. En tia på loppis. Så värt. Även att de röda pelargonerna blommar i källaren.
I år höll jag nere extremt på snittblommorna. Har faktiskt gjort ända sedan min sista Dahlia blommade ut. Därför fick en Begonia agera snittblomma till juldukningen och lingonris och kottar från skogen. Plus en julstjärna. Uhhh, vet ni vad jag mindes nu.Jag har glömt mina dahliaknölar ute!!! Upplockade från jorden, i en låda men UTE!! Vilken miss!
Linneduken är sedan gammalt metervaran Aina från Ikea som jag snabbtråcklat ihop på mitten. Jag döljde sömmen med en massa smådukar. På vissa strategiska ställen knöt jag ihop dem synligt.
Chester blev julfin.
Den här hunden alltså. Han somnade under klippningen.
Kolla njutet!
Ljuskronan fick också lingonris.
Den fick bli enkelt i år. Tröttnade plötsligt på det väldigt ostyriga.
Julaftonens tidiga frukost. Pannbröd, julgröt och en febrig Nomi. Själv tyckte hon det kändes som 45 men det var bara 40,5… Och det är väl först idag hon är på benen igen, influensa tänker jag. Annars är det Viggo som brukar bli julaftonssjuk. Det är liksom inte bara en gång vi vaknat på julaftonens morgon av en nedkräkt säng.
Nomi hade fixat en sådan fin julklapp. Bilder med livsviktiga citat på baksidan.
Sedan kom familjen! Min mamma och pappa. Och systrar med barn och män.
Bordet var dukat och de där julgransljusen i vänstra ljusstaken brann i en rasande fart.
Men solen sken och julafton var vacker!
Vi dukade julmaten i köket. Tycker så mycket om att placera Liljeholmens kyrkljus i grupp såhär. Jag ställer dem direkt på stenskivan och de brinner i evigheter.
Såklart rymdes inte allt på ett ställe.
Någon undrade om vi möblerat om igen. Såklart. Det skulle bli ramaskri och tandagnisslan om vi inte hade julmiddag exakt just här.
Julgransljusen byttes ut till Birgitta-ljus, mycket lugnare så.
Knepigt med alltför nära ljus.
<3
När andra tittade på Kalle Anka så snajdade far min om till tomte. Hans gamla förflutna som tomte både under unga 60-talet och när vi var små går inte av för hackor. Nu for han iväg till mina kusiners små barn.
Så sedan passade vi på att ha dubbeltomte!
Klapp-kaos de luxe! Det var den julaftonen. Tack, du var fin. -
Ommöblering är kanske mitt bästa i juletid.
Sicken härlig helg. Lite hysterisk mani men det var det värt. Är sjukt förvånad att detta inträffar redan för så länge jag minns har jag fått för mig att möblera om typ dagen innan julafton. Kanske blåst till loppis och köpt exakt den där fåtöljen vi alltid har saknat (egentligen inte alls sant) och bytt lampor hit och dit, flyttat soffor och hittat nya hörnor perfekta för ett soffhäng osv. Jag inser att detta är något barna kommer minnas från sin barndomsjular, hmmm. En mamma som istället för att koka knäck möblerar om, målar lite och syr sofföverdrag. Idag sov vi väldigt länge, tittade vi ikapp på julkalendern och sörplade choklad och vispgrädde. Sen tittade vi ut på regnet och fann ingen anledning till att inte julpynta. Vi orkade inte ens städa undan från middagen vi hade igår, för att göra minigranar eller för all del tallar. Observera att middagen intogs i ett annat rum än vanligtvis, ändå nice tyckte barna. Ommöblering ändå, förnöjer tillvaron liksom! Billigt är det också, kan ju inte bli billigare och så jäkla hållbart.
De har sina egna pynt. Liv körde på ytterst sparsmakat i år. Helst bara vitt. Vilken överraskning.
Jag skulle lyssna ikapp på BillgrenWood-podden häromdagen och började bakifrån med adventsavsnittet. Där sa Sofia att hon brukade knyta rosetter i granen och jag sa till barnen att det är ett tips. Alla tyckte det var superfint och knöt rosetter som aldrig förr.
Liv kostade ändå på sig några blekt rosa.
För ett par veckor sedan kom jag på att vi absolut bör ha en sittbänk i detta hörn och vi låtsades på riktigt och bytte bord för en dag, och öste på med skinn och kuddar och en passa pallar. Vi provsatt, provåt och liksom provhängde. Liv med sina kompisar, jag när Kristo lagade mat. Snacka om att vi gick till botten med det hela. Smart. Imorse var det dock inte särskilt planerat men då vi tagit bort sittbänken i glasverandan för jag tänkte att jag ville testa en annan möblering där så blev det ju liksom bara en materialflytt, säger hon som inte snickrat en enda spik. Men det blev så fint! Nu ska färgen torka och jag ska montera ihop en kaktuslampa! -
Jag packar deg på plåt, lyssnar mig igenom lördagen och det var tur att vi såg just den filmen.
Visst ser det asmysigt ut, som om man sörplat choklad i godan ro. men skenet bedrar som alltid och egentligen är det vatten med vispgrädde och kanelstång. Fluffigt ändå. Fast det gör inget, skön jobblördag i ett ödehus där det saknades fler fönster än vanligt. Så pepparkakorna liksom slokade på mitten av fukten.
Tur att jag hade deg med mig ändå. Älskar (inte så mycket) mitt sätt att packa. När kristo jobbar med mig packar vi helst i flyttkartonger, åtminstone ikeapåsar (förlåt darling jag vet att du är bra på det här, så mycket bättre än mig) , allt ska liksom staplas och packas smart, hållbart (i bemärkelsen att det kommer fram helt) och säkert, med andra ord inte vara risk att flyga runt. När jag packar gör jag det mer med stil liksom. Känslan liksom…att ha en pepparkaksdeg utkavlad och klar på en plåt, DET kallar jag packa snyggt.
Myset. En hel dag framför mig. Jag och Säkert i lurarna. Eller Annika Norlin. Jag har nu sträcklyssnat på Frida Hyvönen i ett år drygt men gör nu ett byte. Här växlar men inte i onödan säger hon som faktiskt kan repeata en låt en timme i sträck. Minst. Idag var det Skadat exemplar. Dör på texten, vill också skriva sådär.
Förutom detta har jag lyssnat på två tips av Nathalie, senaste avsnittet av Stil om John Bauer, sjukt intressant om filmen Gräns. Och även avsnittet på Värvet med Daniel Hallberg. Som för övrigt var med i The Square som vi äntligen lyckades se igår. Tur att vi såg den. Galet bra. Tänkvärd, intressant och hur mycket kan hända i en film egentligen? Det finns nog heller inget som får mig att skratta hysteriskt som realism och igenkänning från hur världen ser ut, hur sjukt och skevt ( på ett dåligt sätt) det ändå kan vara. Och ur det där gapflabbet snurrar det på bra, liksom i kölvattnet, om vår cyniska verklighet som vi oftast bara följer med i, utan närmare eftertanke.
Nu ska jag läsa önskelistor. Julfeelingen är som sagt tidig i år.
-
For the monday coffee.
Babes in Boyland och Linda Eliasson har skapat bröllopsmagi,åter igen, i form av en workshop. Om förutsättningarna var såhär skulle även jag kunna falla dit i genren.
Kolla bara så vackert. Just denna bild är Linda´s och klänningar från Elsa.
Just nu är jag inne i ett mood som innebär att jag mer eller mindre får trycka in inspirationen i min hjärna. Den funkar nämligen på helt motsatt vis i vanliga fall. Lovar att jag gillar mitt andra jag så mycket bättre trots kaoset som kommer med det. Hursomhelt har jag varit lite inne på gardin och draperilösningar på sistone. Tror att det började med att jag såg det sista avsnittet av Killing Eve, då det är ett kort besök hos den gamla damen i Paris (utan att riskera att spoila). Där var det i alla fall en väldigt fin gardinupphängning med bollfrans och svepande tunna under. En liknande fastnade jag vid på Julita Gård när vi var där och rekade, men har tyvärr raderat bilden.
Det är ytterst smart att hänga att knopplist som gardinstång. Det var Fanny som satt på den.
I samma rum fanns även denna fina lilla lösning. Kanske även jag skulle kunna leva med, jag som alltid sover gardinlöst. Ljusa sommarnätter är allra bäst. Tycker dock inte min man som förmodligen kommer kvävas av sin egen kudde. Fast om mörka vintertiden blir det ju motsatt effekt av ljusa gardiner: Som att ögat lurar sig om att natten badar i sol eller nåt trots att det är kolmörkt där utanför.
Det där med bollfransgardin igen. Av samma princip om man nu råkar ha flera meter av bollfrans eller andra tofsar. Enklast är väl ändå såhär.
Emily Slotte har fina bollfransgardiner från Indiska. Och helt bortsett från fransar och draperier så skriver hon öppet om berg och dalarna och allt kärleksfullt, om vad det kan innebära med barn. Så fint tycker jag. -
For the monday coffee – till kvällsteet.
Förmodligen sist av de flesta såg vi The Danish Girl häromdagen. Jag kunde knappt koncentrera mig på själva filmen då allt var så in i vassen vackert. Nästa gång ska jag också bo såhär. Exakt tänkte jag.
Väggarna. Färgerna. Lugnet. Och så hon då. Och han.
Och jag funderar på om vårt hus kommer ha en endaste hel vägg tillslut. Innerfönster ändå. Kan man ha för många?
Kan vi inte bli konstnärer? Nästa gång? Bara bli?
Köpenhamn och Paris växelvis. Jatack.
Takfönster kan väl inte vara så komplicerat ändå. Vi har ett gäng utanför huset… huuu. Lite matt över den biten för övrigt. Kanske var det lite förhastat ändå?
Nu tänker jag kolla in ett avsnitt av serien Killing Eve på HBO. Helt otippat så handlar den om en lönnmördare. En kvinnlig sådan. Otippat för att jag aldrig klarar av läskiga saker. Men det är något med hela upplägget. Självklart är det läskigt mellan varven och galet spännande men ändå är karaktärerna så klockrena och miljöerna – igen – fantastiska. Och med detta hoppas jag på en bättre bloggvecka. Det är inte så värst bra fart här just nu. Så kan det vara. Alltid är det nåt – som Liv konstaterade imorse när lyckan över att vara i tid för första gången på höstterminen byttes mot ett sabla letande efter väck cykelnyckel. Exakt så, alltid. -
Hidden Places 1.
Jag har ju hållt workshop med de här sköna bönorna Matilda & Nathalie. Vi höll till På Julita Gård i samarbete med Nordiska Museet. Och bara att hänga i omgivningarna är ju magiskt i sig. Kanske det mest perfekta Hidden placet! Kvällen innan kunde Julita-borna spana in oss vid dikeskanten.
Egentligen startade vi ju upp dagen innan med middag i stallet. Men vi kikar på vad vi gjorde dagen efter. Jag hade nämligen tagit på mig uppdraget att lära ut lite blomster-hantverk. Vill verkligen tillägga att detta inte är inom min mest bekväma zon. Joo, att tillverka blommor men att vara pedagogisk är inte min starka sida. Bägge mina systrar är lärare och jag tror att inget blev kvar till mig där. Milda öde.
Däremot är jag rätt bra på att göra om ett ganska vanligt växthus till en ateljé. Säckväv är grejen! Och allra helst den jag hittade på Julita, den gamla, slitna och glesa.
Det var så jäkla fint att fixa där samtidigt som solen gick upp. Egentligen vill jag ha det exakt så jämt. Men vem vill inte det?
Efter frukost vid värdshuset samlade jag min grupp. Det var Helena Lyth, Annica Clarmell, Lina Östling, Sandra Willund, Lena Ahlgren, Paula Lundberg och Tarja Savela. Tur för mig att de var snälla och hade full koll på hela alltet.
Panduro stod som sponsor och det var väldigt fint att prova igenom ett del av deras sortiment. Jag ska lista allt vi använde och dess olika egenskaper. I allt från verktyg, tejp, olika ståltråd och lim. Inlägg utlovas snart! Bra grejor verkligen. I en sådan här typ av workshop funkar det bara med det bästa. Slöa saxar och lim som aldrig torkar är lönlöst. Så verkligen ett stort tack till Panduro för ni gjorde detta möjligt! DET fick mig att andas ut en smula.
Blev så inspirerade av Paulas tatuering. Och sedan köpte jag upp all hennes keramik men det är en annan historia. Fast spana här.
Det var ingen slump att vi fyllt taket med paraplyn. Det är faktiskt en av mina bättre återbruksstommar. Minns ni den här till exempel? Fast nu råkade jag ju få låna de som fanns i gömmorna här ute. Önskade mig samtliga.
Jag har provat en hel del limpistoler men denna är super, just sayin.
Lena gör så fina sandaler, kolla! Snart ska hon hålla workshop i att göra sina egna sandaler, DET vill man ju!
Annica gjorde en dahlia och Helena en orange vallmo.
Som jag sagt förut är just det här pappret sagolikt.
Och bara av skräpet kan man göra det finaste. Viktigt att spara!
Med facit i hand och fjärilarna i magen någon annanstans kan jag absolut tänka mig att göra detta igen. Och att göra blommor, kanske skulle jag bara roa mig med det hädanefter…
De vackraste tapetveporna hängde längst bak i växthuset.
Vi hade helt enkelt frågat Photowall om vi fick visa upp tapeten Flora Hysterica i samband med workshopen. Jag råkar nämligen ha kärat ner mig i den. Martin Bergström har designat den utifrån sin egen samling av torkade blommor. Tanken har varit att ge liv åt blommor som är flera hundra år gamla och på så vis återuppta naturens avbrutna kretslopp. Fint beskrivet tycker jag.
Såhär sa han om kollektionen: – En blomma som plockades för ungefär tvåhundra år sedan finns kvar som en tidskapsel bland pappersarken. Den här tapetkollektionen ger den lilla blomman möjlighet att blomma igen, att tidslinjen som påbörjades fortsätter.
Detta är bara ett litet utsnitt av hela tapeten. Vi var många som föll för den vill jag lova. Färgerna är helt perfekta.
Påtal om andra perfekta färger och avdammade pompoms. Pompoms må vara det mest uttjatade diy:et men fasen det är bra fint. Extra tjusigt att fylla loppisparaplyer med. Och eftersom jag nu inte längre har en egen butik så släpper jag svaret på frågan jag fått mest under åren. Var köper ni ert silkespapper. Svaret är Embacollage. Grymma produkter, alltid träffsäkra nyanser och fin kvalitet. Och utarbetat hållbarhetstänk.
Mitt eget herbarium har ju nästan hundra år på nacken. Eller mitt eget är det ju egentligen inte, det är ju Märta Björkmans. Till låns på obestämd tid tänker jag.
Men vet ni, numera har jag min egen växtpress! Och ett tomt herbarium. Som någon kommer hitta på loppis 2118 eller nåt kan vi hoppas.
Jag ska också pränta om dikeskanter och skog. Med tjusig skrivstil.
Efter lunch var det dags att göra växthus igen.
Så himla fint att Sarah hjälpte mig. Hon är en av mina äldsta vänner och den mest kreativa jag känner. Så fantastiskt att ha henne med. Här håller om i de prints som trycks upp i och med Nordiska Museets nya webbutik. Tyvärr har de ännu inte fått sin plats men jag lovar att hojta till när de finns där. Helt underbara och jag vill ha som tapet, helst den färgglada.
Ni är så många som frågat om denna workshop kommer igen. Till våren tänker vi.
I ösregnet så hämtade jag blommorna och tog dem till mejeriet. Så nu vet jag att crepepapper håller för vatten.
Alltid extra fint att ge dem en plats.
-
Min hetaste pappersdröm.
Alltså hej. Jag är inne i ett slags kreativt ekorrhjul och inte mig emot. Direkt. Möjligtvis en aning maniskt, och hummar mest från min del av huset. Men. Det råkar vara så att jag för första gången i min pappershistoria hittat crepepappret från mina hetaste pappersdrömmar.
Det är ju ingen direkt som hoppar högt över en sådan här leverans. Ingen som lägger allt annat åt sidan för att klämma och känna på det. I evighet. Inte heller någon som blir glad över att bli väckt runt midnatt för att jag nästan tappat andningen av det magiska jag någonsin varit med om. I pappersväg. Själva formbarheten liksom. Och tjockleken. Och elasticiteten. Och färgerna. Suck. Det är för bra för att vara sant. Workshop Hidden Places närmar sig och jag kan inte vänta på att få dela med mig av detta! Förresten tror jag att vi lyckats frigöra ett par platser till! Här finns infon!
Någon som däremot hade förstått storheten är min kompis Sarah som tyvärr åkt hem till Stockholm. Hon var ju här i måndags och hjälpte mig med pappersblommor. Jag vet ingen som är en sådan kreativ begåvning som henne. Hon kan allt som handlar om att göra med händerna, helt magisk faktiskt. Sedan är hon dessutom en av de klokaste jag vet.
Fatta förvåningen när jag kollade ut genom fönstret och hela gräsmattan såg ut som om våren med lite snö kvar! Det tog faktiskt några långa sekunder innan poletten föll ner och jag insåg att det var Chester som släpat ut en liten bebiskudde. Som sedan vår robotgräsklippare mosat sönder. Men vi använde stoppningen till blompistiller.
Idag har jag som sagt, varit fast i den här världen och faktiskt lärt mig själv en massa nya tekniker. Insett att jag plötsligt kan göra blommor som kommer hålla till en annan generation. Coolt!
Vid första anblicken kanske man tänker att det bara är att svänga ihop. Riktigt så simpelt är det inte men inte svårt, tar dock en väldigt massa tid. Å andra sidan, håller den som sagt i evighet. Och jag har lyssnat slut på alla avsnitt av P3 dokumentär.
Färgerna har aldrig varit vackrare. -
Godmorron från sidospårets högborg.
Godmorgon med världens mest oklara blogginlägg. Fråga mig inte om den röda tråden för den vet jag inte alls. Well, en salig blandning av sällsamt slag. Så får det heta. Sidospårets högborg. Egentligen var det nog att jag pratade i telefon så mycket igår så jag glömde av vad jag höll på med. Skrev först ett inlägg om valet och hur jag tänker. Kunde inte bestämma vilken bild som hörde ihop med texten så bytte ämne. fast det där kommer imorrn eller nåt.
Den här bilden tog jag imorse. För jag är så galet mallig över att vår trädgård faktiskt blommar! Jag är otroligt fascinerad över det eftersom vi enbart brukar ha maskrosor så här års. Måste slänga iväg ett tack till dahlia-drottningen herself. Jag gjorde EXAKT som henne och alla knölar utom en blev stora, höga plantor som blommar galet.
Jag har också fått en massa råd av min mamma och faktiskt inspirerats mycket av den här boken. Jag ska gå igenom hela trädgården innan den vissnar. Men krassen har varit fin och Zinnian. Och den där kommunala rosen. Och de vilda tagetes jag fick av mamma, hur höga?! Som pompoms!
Min man skickar jag framåt kvällen på upphämtning av ljuvliga saker till nästa veckas plåtning.
Så började jag ju även på ett bokinlägg. Om hur jag välkomnar böcker av detta slag. Helt perfekt sätt att se världen lite annorlunda än normen. Enkelt för de yngre barnen att läsa själv eller högläsa. Jag kan komma på mina barn att den här typen av böcker greppar de gärna, lite lagom länge sådär. Kul att läsa och intressanta fakta. Som korta kapitel och snabba växlingar.
De här har jag ju redan tipsat om. Påtal om något helt annat men också lättillgängligt som vi lyssnade på en del under vår resa är P3 Historia. Inte alls djuplodande, lite mer som att läsa en spännande roman men trots allt så fastnar ju det ena och det andra. Har en hel radda att rekommendera men ska du lyssna på ett, ta avsnittet om Sofie Scholl. Historien om den unga, väldigt modiga Sofie som stod upp mot Hitler, i motståndsrörelsen Vita Rosen. Med livet som insats.
Så var det här om Spirulina. Från det ena till det andra. Sägs vara bra för mycket men vet ni, jag kan inte få i mig det. Oavsett om jag bara blandar det i juice eller smoothie så funkar det inte. Lika är det med matcha pulver. Därför tyckte jag det var perfekt när vi hittade Spirulina i tablettform, har aldrig tänkt på det.
När jag postade den här bilden på instagram fick jag många frågor om skorna. De är från Other stories och jag gillar dem verkligen.
Nästa sidospår hamnar hos min bloggkollega Cecilia Blankens . Hon och Kristin Johansson tidigare vegobok är en favorit, nu kommer Nyfiken grönare! Utlovas även tipsigt om att restlaga och minska matsvinn.
När jag var på Merci så stod jag och klämde på sängkläderna. Och gick raka vägen hem till lägenheten och mailade istället Louisa och Josephine på Midnatt om färgfrågor. Ni vet sådär invecklade och snurriga. Men de lotsade mig så rätt i färg förvirringen. Såklart skulle jag välja deras Midnatt, 100 % ekologiska produkter. Ingen tvekan.
Helt enkelt fantastiska. Kan inte vänta tills bedtime. Har ni spanat in deras Journal förresten? Lite tips, stadsguider och finstämt vackert.
Och så ett snabbt kast till något nystartat. Efter jag gjorde den här intervjun med Paulina så vet jag ju att mer generös människa är svår att finna. Därför är det ett lyckokast att hon börjat blogga nu, hittas här. Redan efter andra inlägget tipsar hon om var man kan köpa ekologiska blomsterlökar, då denna blomsterlöksindustri annars har enbart har 3 promille av den varan. Och en nystartad youtube-kanal ! Jag hejar av hela mitt hjärta!
Det här blir fredagsmiddagen idag! Vietnamesisk sallad. Sådärja, slut på sidospåren. Man måste ju hejda sig. Då var det helg igen. En vecka sedan Paris och jag tror jag gör en äppelpaj. Ska bara jobba fredag först. Tjingeling!
Ett sista.. Jag GÖR en äppelpaj, den här! Kram och fin fredag <3
-
Kan det vara vackraste sommarpratet någonsin?
Jesper Waldersten´s sommarprat. Kan det vara det vackraste sommarpratet någonsin? Och klokaste. Svindlande, vindlande, finurligt i en magisk form som får mig att falla pladask. Jag lyssnar om och om igen och tänker att jag gärna skulle vilja bli hans kompis. Såklart förstår jag att det är inte såhär han pratar till eftermiddagsfikat men för mig är det här ord i sin allra främsta form. Poesi javisst. Vissa påstår att det är pretentiöst. På ett förbaskat bra vis i så fall. Om man lyssnar mellan raderna så är det långt ifrån bara vidunderligt vackert. Det är viktigt också och träffsäkert smart. Klokhet i ett nötskal. För där i orden som inte är sammansatta som de annars brukar avhandlas både livssanningar och ärlighet. Geniala betraktelser i föräldraskap, välmående och livsval. I sorg och livräddhet. I skratt och kreativitet. Och i fantasins förlorade land. Åtminstone förlorad av så många, i tiden och bland år.
Jag förundras ofta över att många idag förlitar sig på en outsinlig mängd av förstå sig påare, frotterande i som egna avhandlingar utav rena,rama självklarheter. Hur så många vill visa oss lösningar i välmående och uppfostran av våra barn när det i själva verket handlar om självklarheter. Sådant som de allra flesta utav oss vet innerst inne, det är jag helt säker på, fast det är såsom nutiden har diskvalificerat oss själva, som om vi måste förlita oss på de som säger sig vara experter bara för att de råkar få det självklara att låta nyuppfunnet och så storartat. Som att vi inte längre litar på våra egna tankar och betraktelser. Därför blir ett sommarprat som detta så mycket mera. Som om det självklara, kloka och tänkvärda i en annan förpackning får oss att minnas att det var exakt just så här det i själva verket är.
Och buketten är minst sagt sagolik. Fick den igår då Mari och hennes familj var här på middag. Plockad från hennes mammas trädgård.
Mari har börjat blogga på Elle Decoration. Grattis Elle kan man verkligen säga. Och verkligen snygga värvningar på sistone med Mari och Elin Lannsjö. Mari har bloggat länge men ändå blir hennes blogg bara bättre och skönare för var dag. Deras liv på Dalarö vill man ha och vissa hus hon visar vill man VERKLIGEN ha. Hon hann minsann ta några bilder hemifrån oss igår, kolla in! Det var verkligen mer än vad jag hann bland alla samtal och sidospår. Undrar hur mycket man kan hinna med på några timmar egentligen?! Fascineras så ofta över samtalshastigheten! Följ Mari på instagram , de är på roadtrip och checkade just in neråt landet!
Mari och Lina´s bok! Så HIMLA fin! Såklart kommer jag bläddra i den med er. Men jag kan redan säga nu att den är väldigt fin. En familjeberättelse i fyra årstider inklusive ALLT känns det som. Lillingboken hittas här. Och det kommer mera, var så säker.
I röran på hurtsen. Längtar efter att få äta mig genom Paris allra helst genom denna bok.
Jag samlar porslin till en kompis. När man springer på det.
Hennes önskan är Flora från Gustafsberg.
Måste öppna detta paket insåg jag precis. En present.
Hon får lite Alpviol från Gefle också. Uppläggningsfat för 15 spänn, så värt.
Detta är det absolut bästa beviset på att mina fingrar är lite grönare. Jag har fått ett par sticklingar av Blomsterlönn tidigare av Linn. De har alltid dött trots att jag har vårdat dem enligt konstens alla regler. Nu fick jag en ny stickling av Maria och taadaa – 2 blomsterknoppar och en tredje påväg. Kallas även Klockmalva och är vacker i sin sirlighet och det rangliga liksom.
Nu ska jag lyssna på den här boken . Så många lästips att beta av. Someone has to do it.
-
Glasveranda, blomlåda, ridläger och efterlysning!
God morgon! Egentligen kallar hängmattan och alla hundra boktips jag fick här. Så jädra fint att man kan fråga och så kommer det som på beställning. Jag frågade om härliga böcker men kom på efteråt att jag kanske inte tänker på samma härligt som de många förknippar med härligt. Det får liksom inte vara plastigt härligt, det måste vara lite skevt, absolut verkligt och som livet självt bara. Verkar som de flesta av mina läsare dock fattar poängen. Återkommer med en lista för där fanns godingar som är mina favoriter sedan jag var typ 20.
Sommaren ändå. Ljuset, fjärilarna och alla ljud som blir så tydliga när fönstren står öppna dygnet runt. Som när någon passerar i en nattpromenad, någon granne har sen middag eller att man vaknar av fåglarna. Älskar att höra andras liv om det är mjukt vill säga. Det saknade jag allra mest när vi flyttade från Söder. Att ljuden utifrån inte kom lika frekvent. Där hade vi å andra sidan 2:ans buss som gasade för att ta sig upp i backen mot Vita bergsparken. Det var ett dundrande som inte var så skönt.
Min dukfrossa har även gått över i prydnadsdukar.
Det här med att ha en hylla utanför fönstret är otippat nog ett av min sommars smartaste drag.
Den förlänger ju inne till ute och vårt hus som är ganska högt i grunden på sina ställen blir liksom mer inbäddat. På nära håll.
Hyllan i sig är väl ingen storartad historia. Hittad på vinden. Det är så mycket man kan springa på där uppe. Ändå lite bra om man ser förbi allt bråte som nog många ser det. Glömmer aldrig när jag hade städat vår vind i fem dagar och min systers man frågade VAR jag hade städat. När han stod mitt i den städade vinden. Haha!
Mitt odlande har gått överstyr. Det är helgalet, jag vet! Men jag tänker att det är som en studie i hur man gör med blomster. Att liksom välja allt, gör väl att jag så småningom lär mig på kuppen.
Man kan ju inte bara välja de säkra korten, hur ska man då veta vad man gillar bäst? Jag har till exempel kommit på att Rosenskäran gillar jag bara när jag fokuserar på blomman, gillar inte det dilliga utseendet. Krasse är en favorit och dahlia är som presenter, som man liksom går och stirrar på i dagar tills de paff slår ut i blom och man dånar. Älskar att jag inte vet alls vad jag har planterat, överraskningsmomentet är allt jag behöver. Tagetes är finast i salladen. Och luktärt är som godis. Vädd är ljuvlig och kaprifol slingrar bäst.
Vår veranda är jätteliten och skulle behöva ses över både här och där. Men den är min absolut bästa plats. Det första jag gör när jag vaknar är att öppna dörrarna och de nedre fönstrena. Och tvärtom, det sista jag gör på kvällen. På morgonen går jag och Chester ut direkt.
Och kollar in blomsterkaoset och vad som slagit ut sedan igår.
Vi var på Hasseludden med mina föräldrar i helgen. När vi kom hem sade jag till mamma, när ska krassen slå ut egentligen? Sedan såg jag den, en röd liten blomma!!! Jag skrek som om om jag vunnit på tipset! Ehh, tipset?!! Har jag någonsin spelat på tipset?!
Igår kväll skulle vi kolla in ett avsnitt på Handmaids tale och DÅ upptäckte jag bladlössen! På krassen.Herre gud, paniken var lika stor som lyckan över krasseblomman. Jag hade verkligen inte tid med någon tv-serie. Rädda det som räddas kan! Det fick bli såpvatten men jag googlade fram t-sprit vilket kändes alldeles för giftigt! Någon som vet?!
Vänstra sidan av verandan.
Och den högra. Gruset som bara räckte bara halvvägs, staketet för vovven och det ständiga madrassbärandet när barna övernattar här och där.
Nomi 2011.
Liv hade hämtat den gamla tidningen för att visa sina vänner hur himla fint vårt hem var på den tiden. Haha! Hon älskar det här och tycker vi helt har förstört här hemma. Rummet på den högra sidan är numera rummet Liv kallar för spökrum. Morristapet och gungstol, kan det bli värre? Som tur var hennes kompisar på min sida och tyckte INTE det var bättre förr.
Igår packade vi in Nomi och körde henne till ett veckolångt ridläger. Jag är alltid lika nervös när barnen ska på läger men vet ju att den nervositeten får jag hålla för mig själv. Hur skulle de annars växa?
Pirret i magen! Vem ska man träffa, vad ska man göra!! Det är modigt att inte känna någon men det har inte hindrat någon av våra barn från att fara på läger. Verkar bara vara deras mamma som är mest nervös över den saken.
Minns när Viggo kom hem efter en veckas skogstältande och lajv när han var 10. Skitigare unge fick man leta efter, han hade samma kläder som när han åkte och allt det andra låg kvar, prydligt nedvikt, i väskan. Han hade svarat på ett endaste mess – med att nog inte hann ringa för han skulle diska. Han hade tusen myggbett, berättade att han vaknat utanför tältet om nätterna. Sådär tre meter ut i tallbarren hade han rullat. Han hade till och med bytt dialekt och pratade exakt som i filmen Fucking Åmål men hans nya kompis var från Helsingborg. Det tog en vecka tills han gick tillbaka till sörmländska.
Detta är allt annat än min värld. Men till och med en hästrädd kan ju se det ljuvliga med alla hagar vid vägens slut. Nomi skrek när vi körde fram på grusvägen, är det på riktigt???
Fast jag är den mest hästrädda som gått i ett par skor så är jag innerst inne lite avis på Nomi. För henne är hästar en egen värld som jag aldrig någonsin har närmat mig. Det är hon och hästarna i något som jag absolut inte förstår.
Jag menar helt på sant att jag vågar inte ens gå närmare än såhär. Jag står som fastfrusen och ser när hon går fram till häst efter häst. Pratar lugnt och hälsar. Vill inte bli störd, vill inte att jag frågar om ovidkommande saker. Jag borde förstå att hon är här nu, det är hon och hästarna.
Så vi åkte hem. Nu är det måndag och jag tänker ta tillfället i akt att efterlysa en köpmandisk. En glasdisk, vacker och antik. Om någon har, vet eller kan tipsa skulle ingen vara mer tacksam än jag.