-
Men du, jorden snurrar faktiskt fortfarande!
Hej Klimathot, du är svår att greppa. För svår. Är du för overklig? Nästan som på film. Som när draken förgör och alltsammans blir snipp, snapp, slut. Exakt i som de sagorna vi helst inte ville höra. Jag kan fundera till leda på varför det inte går snabbare än vad det gör? Varför vi förnekar och blundar. Förmodligen för vi inte har någon erfarenhet. Ingen som helst erfarenhet av att rädda en planet. Så måste det vara. Eller vad tror du? Jag skulle så gärna vilja förstå. Ibland tror jag inte ens jag förstår mig själv. Då är det illa väl?
Den absolut starkaste stjärnan just nu inom klimathotets snåriga värld är @klimatklubben.se! Det är ju ingen slump att mina stora idoler när det kommer till klokhet, Emma , Husligheter-Maria & Slowfashion – Johanna slog sina påsar ihop och drog igång något med möjlighet att förändra. Är det några som ska göra detta är det just de här kvinnorna! Med målet – Att kunna överlämna ett hållbart samhälle och en välmående planet till nästa generation. VEM skriver inte under på den??
”Här delar vi med oss av hållbara tips i stort och smått, här hittar vi sätt att sätta press på företag och politiker, här peppar vi till förändring hos både oss själva och andra, här sår vi frön till nya folkrörelser och driver opinion med klimatet för ögonen.
I Klimatklubben har vi högt i tak. Alla idéer är välkomna, inga frågor är för ”dumma”. Här bemöter vi varandra med respekt, här diskuterar vi sak och inte person och här har vi förståelse för att alla inte kommit lika långt i sitt eget klimatarbete. Här tror vi på att en morot leder snabbare till individuell förändring än en pekpinne, och tipsar och inspirerar därför hellre än kritiserar och skambelägger varandra.”
Hur bra?? Jag säger bara FÖLJ! Antingen på instagram eller på FB. Och dela till höger och vänster.
Och när vi ändå är inne på Emma. Sa jag inte att hon var klokheten självt. Finns ingen som behärskar de rätta orden och det smarta sättet att förklara, såsom hon. Och sådärja, svårare än så var det inte. ”Mitt yrke är influencer. Mitt jobb är att inspirera andra. Därför MÅSTE jag sluta flyga. ”
Initativet ”Vi håller oss på jorden” syftar till att sprida medvetenhet kring flygets klimatpåverkan och på så vis verka för ett minskat flygande. Här kan du läsa om varför du ska anmäla dig. Och enkelt sagt – att avstå från flyget är en av de viktigaste sakerna man som enskild människa kan göra för klimatet.
Kanske är det svårare om du bor i stan eller lägenhet att få till detta med komposteringen. Vi med stor trädgård kan ju göra både det ena och det andra. Men när jag nyligen fick tipset om Bokashi kökskompostering blev jag ändå hemskt taggad av enkelheten och det ytterst smarta. Med hjälp av mikroorganismer (helt utan kemikalier) omvandlas att vanligt matavfall som kött, grönsaker, kaffesump snabbt till luktfri jordförbättring som man kan strö direkt i rabatten eller grönsakslandet. Du behöver en lufttät hink och en påse Bokashiströ för en kostnad av ett par hundra kronor om året. Enligt säker källa blir jorden fenomenal! Och det är lika enkelt om inte enklare än att gå till soptunnan. Här finns en utförlig pdf att läsa om saken.
Kan vi guida oss till ett hållbart liv? Vad sägs om ett råd per dag? Mycket är ytterst självklart i Naturskyddsföreningens bok Ett hållbart liv. Annat är det inte som varför man ska gå in på medborgarfoskning.se eller adoptera en väggren.
Kvällens middag. Vi ska ju alla äta.
SPAGETTI OCH KIKÄRTSSÅS
- 1 hackad chili
- 1 hackad lök
- 3 hackade vitlökslyftor
- 4 grovrivna morötter
- 1 burk krossade tomater
- 2 burkar kikärtor
- 1 burk creme fraiche
- oregano, salt
Fräs chili, lök, vitlök och morötter. Häll i tomatkross och koka ihop några minuter. Blanda kikärtor, cremefraiche, oregano, salt och värm upp. Servera med spagetti.
Läste Scener ur hjärtat för en tid sedan. Det är två böcker i en. Sammanlänkade. Den ena om den kris som drabbade familjen. Malena Ernamn och Svante Thunberg skriver om den smärtsamma verklighet att leva nära psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Allt för många gånger läste jag om och om igen, om varför samhället ser ut som det gör. Den andra delen ett enormt engagemang och djup insikt om vår planets kris. Här finns inga gråskalor, det är svart eller vitt vad som ska och måste göras. Så läsvärd. Lika skrämmande som verklig.
Slutligen. Visst kan det vara knepigt att diskutera klimathotet med de yngre barnen? De senaste dagarna, har jag tvingats tagga ner i min diskussion med 11-åringarna här hemma. Jag märker att de blir oroliga på ett sätt som jag inte vill. De existentiella frågorna blir klurigare och svårare och jag kommer på mig själv att inte låta övertygat. Jag vill ju ge dem hopp. Och de ser på nyheterna och frågar om vad de menar med att vi har 10 år på oss, vad händer sedan?
De äldre barnen är en annan sak. De är mer arga, menar att vi är vuxna och varför har vi inte agerat. Jag hängde med Liv och hennes kompisar häromdagen, någon av dem bad mig förklara lite kring den senaste rapporten. Grader hit och dit. Vad gör de egentligen? Varför påverkar det förutsättningen till liv på jorden.
Detta är vad som sker vid 2 graders uppvärmning och därför är detta inte ett säkert mål. Långt ifrån.- Det påverkar havsnivån – miljontals människor kommer inte kunna leva vid kuster och öar. Exempel på kuststäder som kommer läggas under vatten , Calcutta, Bombay, Miami och New York. Stormfloder och orkaner når också längre över land med stora vattenmassor. Orkaner får mer energi av varmare havsvatten, därför blir det vanligare med kraftigare orkaner
- Översvämningar och monsuner beräknas bli starkare. man har beräknat att mer regn kommer göra att omkring 2 miljarder av världens befolkning kommer beröras av översvämningar 2050 jämfört med 500 miljoner i dag,
- Korallblekning slår ut korallrev. Reven dör och därmed alla arter som lever just där.
- Tröskeleffekt = jorden sätter själv igång processer som förvärrar
- Torka och akut vattenbrist
- Vissa delar av jorden, exempelvis medelhavsområdet, Afrika, vetebältena i USA och Ryssland kommer inte kunna bedriva jordbruk.
- Fyra femtedelar av alla ekosystem på jorden påverkas av klimatförändringar
- Värmeböljor gör att stora delar av jorden blir obeboeliga.
Men. Man har sagt. Det är möjligt att mota klimathotet i grind. Kan du tänka dig en större stolthet i den bedriften, när det är gjort liksom?
-
For the monday coffee – till kvällsteet.
Förmodligen sist av de flesta såg vi The Danish Girl häromdagen. Jag kunde knappt koncentrera mig på själva filmen då allt var så in i vassen vackert. Nästa gång ska jag också bo såhär. Exakt tänkte jag.
Väggarna. Färgerna. Lugnet. Och så hon då. Och han.
Och jag funderar på om vårt hus kommer ha en endaste hel vägg tillslut. Innerfönster ändå. Kan man ha för många?
Kan vi inte bli konstnärer? Nästa gång? Bara bli?
Köpenhamn och Paris växelvis. Jatack.
Takfönster kan väl inte vara så komplicerat ändå. Vi har ett gäng utanför huset… huuu. Lite matt över den biten för övrigt. Kanske var det lite förhastat ändå?
Nu tänker jag kolla in ett avsnitt av serien Killing Eve på HBO. Helt otippat så handlar den om en lönnmördare. En kvinnlig sådan. Otippat för att jag aldrig klarar av läskiga saker. Men det är något med hela upplägget. Självklart är det läskigt mellan varven och galet spännande men ändå är karaktärerna så klockrena och miljöerna – igen – fantastiska. Och med detta hoppas jag på en bättre bloggvecka. Det är inte så värst bra fart här just nu. Så kan det vara. Alltid är det nåt – som Liv konstaterade imorse när lyckan över att vara i tid för första gången på höstterminen byttes mot ett sabla letande efter väck cykelnyckel. Exakt så, alltid. -
Hidden Places 2
Alltså ge mig ett stall. Så sköter jag resten. Nomi har flyttat in där flera gånger om med hästarna hon inte äger. Hon hävdar att det är världens vackraste stall och jag säger inte emot. Fast jag kan inte låta bli att se förbi hela hästhärligheten och låta fest efter fest ta plats här i stället. Grattis Julita Gård, ännu en festlokal! Låt oss se fortsättningen på vår workshop Hidden Places. Eller egentligen början, för det var så vi startade, kvällen innan detta.
Livstallet på Julita Gård öppnades upp 2014 igen efter att varit stängt i en herrans massa år. Jag läser att Arthur Bäckströms hästar huserade där tills 1935 men måste nog ändå dubbelfråga om det var där och då det klappade igen?
Å andra sidan vet jag att selkammaren är full av burkar och små flaskor, seldon och sadlar från den tiden. Kan inte låta bli att fundera på vem var det som stängde dörren sisådär 1935. Och tänker på den som öppnade den. Lyckost måhända. Och även en tanke till sadelmakarens arbetskammare med utsikt över Öljaren. Inte så oinspirerande.
Ser ni karaffen? Ett smakprov på ett kommande samarbete mellan Granit och det portugisiska familjeföretaget Vasicol. Granit sponsrade Hidden Places här på Julita med porslin och jag föll pladask för denna limiterade serie. Släpps på utvalda butiker i Stockholm, Göteborg, Malmö och på nätet den 11 november.
Var tvungen att kasta lite torkade blommor över uppläggningsfaten när jag skulle packa ihop dem för budet till Granit´s showroom.
Det är ju sådant man gör. I alla fall så är glasyren, den gula något alldeles extra tycker jag. Finns som grå med.
Jag, Matilda och Nathalie hade dukat upp och Fia från Iminlillavärldavblommor hade gjort ljuvlig bordsdekoration. Från hennes egna torkade samling blev det som en äng som vajade i vinden. Fast i själva verket blåste det ju storm så när vi öppnade var det mer än vajning så att säga. Har ni sett den här kransen förresten? Snacka krans väl?
Liljeholmen stod för alla stearinljus. Du vet väl nu i ljustider att det är av stor betydelse att välja 100 % ren stearin? Liljeholmens ljus tillverkas i Oskarshamn av stearin baserat på den förnybara råvaran talg och bidrar därmed inte till växthuseffekten. Det avger dessutom minimalt med miljö- och hälsoskadliga ämnen.
Vass ändå.
Det är banne mig en ynnest att få möjlighet att blåsa liv i gamla platser. Det måste väl ändå vara så det var tänkt. Å andra sidan var vi inte direkt tomma på närvaro eller hur man nu ska se på saken. Fast egentligen tänker jag att det är väl så det måste vara, konstigt vore väl annars om åren inte satt i väggarna.
När middagen skulle serveras var mörkret som en mysig filt över alltsammans. Det enda tråkiga var väl att maten inte direkt hamnade på vackra bilder. Men menyn signerad Tommy Myllymäki och Julita Wärdshus var så galet magisk. Och helvego. Någon sa att den här menyn var exakt en sådan man skulle vilja bjuda på när man liksom hade alla åldrar som gäster, den passade liksom alla.
Kronärtskocka var min favorit då den var ångad. Först lades den i citronvatten sedan ångades den alltså, vilket gav en konstisens man blev helt lyrisk av. Sedan var det så vackert att liksom hugga av toppen såhär. Har ni Tommy Myllymäkis bok Grönsaker & garnityr? Menyn från kvällen kommer här:Kokt Kronärtskocka med citroncreme
Rostad morotsallad med mynta, koriander, chili och lime
Hjärtsallad med rostad lök, soyamajonäs och syrad rödlök
Tomater med olivolja och salt
Rotselleri med hasselnötter och rapsolja
Rödbetor med svarta vinbär och getost
Kall pizza med zuccini och parmesanost
Potatissallad med pepparrot och kapris
Färskost med olivolja
Äppeltarte med vaniljcreme
Fint så.
-
Runt bord till salu i denna minut.
För ett tag sedan kärade jag ner mig i ett bord. Det blev nedröstat av hälften av familjen men jag bestämde. Viggo är mest nostalgisk och påstår att det andra bordet är hans barndom. Hela hans barndom.Vilket inte är det minsta sant eftersom vi haft det förra i endast ett par år. Liv avskyr att det ”nya” ser ut som ett medeltidsbord men det tycker hon om allt som inte är Ikea. Nåväl, det här är egentligen lite för litet men jag bestämde att det är perfekt.
Bara pågrund av den lilla kullisten som jag tycker är så himla fin.
Så med det vill jag ha sagt att jag ju har ett runt träbord till salu. 140 cm i dm. Som jag egentligen gillar väldigt mycket, nu tänker jag att det kan hända mig att jag hinner ändra mig men just i detta nu är det till salu. Som jag nu inte hittade en bra bild på men det här i alla fall.
Tapetprover ramlade in. Från Hanna Wendelbo´s nya kollektion från Midbec. Jag hade spanat in bilder och fallit pladask för Apelviken i gult och Filippa i blå.
Fast den här gillade jag väldigt mycket i verkligheten. Helt klart är Hanna en lysande formgivare och jag skulle nog vilja säga att detta här hennes vackraste kollektion. Så otroligt många fina och mjuka mönster och färger. Jag kommer förmodligen alltid vara pro organisk i mina tapetval och aldrig grafisk. Kattis har stylat så fina kampanjbilder tillsammans med fotografen Tove Hedvig. Kika bara på äppelträden här, dör så fint!
Fin helg på er! Nu ska jag samla blommor i trädgården. Det är sådant jag gör nu förtiden. -
Grodda ekollon och driv upp mini-ek.
Idag kör jag en repris rakt av. Därför att det är hög tid nu! Ut och fixa din egen lilla miniekskog! Våra småekar tog oss nästan alla och det är först nu de flesta börjat dala av de jag har kvar, kan bero på att vattningen varit sisådär. Vi gav bort jättemånga och en kompis till barnen trodde vi odlade medicinväxter på verandan.
Att driva upp små ekar är ju sedan gammalt. Det må vara osagt om det var Estrid Ericson som knäckte idén allra först på 30-talet. Men hursomhelst är det vackert, spännande och fascinerande. Och ett helt ojobbigt projekt att sätta igång där hemma. Det största problemet brukar vara att man missar den bästa tiden att göra det (typ, åhh jag skulle ju… och nu är det januari), så därför kan du se detta inlägg som en påminnelse, för den tiden är exakt nu! Så, ut i skogen med er och leta ekollon!
När du kommer hem lägger du ekollonen i en skål med vatten över natten. Det gör du för vätskan skull men vi roade oss också med att hitta en och annan simmande larv på morgonen. De räddades ut i naturen igen.
Leta helst efter de med svans. Då är liksom halva jobbet redan gjort. De har åtminstone fått en rejäl skjuts till vägen mot miniek.
Du tar sedan fram en hel massa småglas och burkar. Och nålar. Precis där hatten suttit sticker du in nålarna. Meningen är att ekollonen ska vila på nålarna för att inte dränkas i ett vattenbad. Vissa hävdar att ekollon ska ligga täckta i vatten, jag har hört att de lätt ruttnar då. Nu har vi en liten sjö med de som saknade svans så får jag återkomma i frågan. Och även några stycken på fuktigt hushållspapper på fönsterbrädan över det varmaste elementet. Som sagt, vi får se vad som har bästa gro-effekten.
Men resten fick alltså nålar.
Charlie hjälpte till men nu har vi ju en hel liten miniek-grupp sedan i söndags. Vår plan är att ha en massa fina småekar att ge bort när julen kommer. Bästa fröken-presenten! Bästa gå-bort-presenten! Samma stil som en stickling i present.
Ni ser ju, det här är jättelarvigt. Visa upp en gammal miniek såhär. Men denna är ett år gammal och fortfarande så himla fin ju.
Det är smart att ha många. Man vet ju inte säkert hur många som tar sig.
Dags att fylla på med vatten.
Men bara några millimeter så det täcker svansen och lite till. Ungefär halva ekollonet. Det är superviktigt att de inte torkar ut så håll koll. Bra plats att placera dem är i ljuset och gärna vid ett fönster med element under för att få extra varmt.
Sedan är det dags att vänta 2-6 veckor. Därefter bör deras små groddar ha växt till sig till små minirötter. Då har vi samlat på oss små loppisflaskor och placerar ekollonet på en liten ljusmanschett i mässing, som kostar högst 1 krona på loppis. På så vis kommer ekollonet kunna balansera extra tjusigt på flaskans övre kant. Såklart kan vi lyxa till det men en och annan Svensk Tenn vas också. Fast jag tycker att mässingsdetaljen är fin. Sedan dröjer det ytterligare 3-6 veckor innan den lilla eken börjar växa. Tålamod är en dygd. Och fortsättning följer med våra små ekbebisar! -
Hidden Places 1.
Jag har ju hållt workshop med de här sköna bönorna Matilda & Nathalie. Vi höll till På Julita Gård i samarbete med Nordiska Museet. Och bara att hänga i omgivningarna är ju magiskt i sig. Kanske det mest perfekta Hidden placet! Kvällen innan kunde Julita-borna spana in oss vid dikeskanten.
Egentligen startade vi ju upp dagen innan med middag i stallet. Men vi kikar på vad vi gjorde dagen efter. Jag hade nämligen tagit på mig uppdraget att lära ut lite blomster-hantverk. Vill verkligen tillägga att detta inte är inom min mest bekväma zon. Joo, att tillverka blommor men att vara pedagogisk är inte min starka sida. Bägge mina systrar är lärare och jag tror att inget blev kvar till mig där. Milda öde.
Däremot är jag rätt bra på att göra om ett ganska vanligt växthus till en ateljé. Säckväv är grejen! Och allra helst den jag hittade på Julita, den gamla, slitna och glesa.
Det var så jäkla fint att fixa där samtidigt som solen gick upp. Egentligen vill jag ha det exakt så jämt. Men vem vill inte det?
Efter frukost vid värdshuset samlade jag min grupp. Det var Helena Lyth, Annica Clarmell, Lina Östling, Sandra Willund, Lena Ahlgren, Paula Lundberg och Tarja Savela. Tur för mig att de var snälla och hade full koll på hela alltet.
Panduro stod som sponsor och det var väldigt fint att prova igenom ett del av deras sortiment. Jag ska lista allt vi använde och dess olika egenskaper. I allt från verktyg, tejp, olika ståltråd och lim. Inlägg utlovas snart! Bra grejor verkligen. I en sådan här typ av workshop funkar det bara med det bästa. Slöa saxar och lim som aldrig torkar är lönlöst. Så verkligen ett stort tack till Panduro för ni gjorde detta möjligt! DET fick mig att andas ut en smula.
Blev så inspirerade av Paulas tatuering. Och sedan köpte jag upp all hennes keramik men det är en annan historia. Fast spana här.
Det var ingen slump att vi fyllt taket med paraplyn. Det är faktiskt en av mina bättre återbruksstommar. Minns ni den här till exempel? Fast nu råkade jag ju få låna de som fanns i gömmorna här ute. Önskade mig samtliga.
Jag har provat en hel del limpistoler men denna är super, just sayin.
Lena gör så fina sandaler, kolla! Snart ska hon hålla workshop i att göra sina egna sandaler, DET vill man ju!
Annica gjorde en dahlia och Helena en orange vallmo.
Som jag sagt förut är just det här pappret sagolikt.
Och bara av skräpet kan man göra det finaste. Viktigt att spara!
Med facit i hand och fjärilarna i magen någon annanstans kan jag absolut tänka mig att göra detta igen. Och att göra blommor, kanske skulle jag bara roa mig med det hädanefter…
De vackraste tapetveporna hängde längst bak i växthuset.
Vi hade helt enkelt frågat Photowall om vi fick visa upp tapeten Flora Hysterica i samband med workshopen. Jag råkar nämligen ha kärat ner mig i den. Martin Bergström har designat den utifrån sin egen samling av torkade blommor. Tanken har varit att ge liv åt blommor som är flera hundra år gamla och på så vis återuppta naturens avbrutna kretslopp. Fint beskrivet tycker jag.
Såhär sa han om kollektionen: – En blomma som plockades för ungefär tvåhundra år sedan finns kvar som en tidskapsel bland pappersarken. Den här tapetkollektionen ger den lilla blomman möjlighet att blomma igen, att tidslinjen som påbörjades fortsätter.
Detta är bara ett litet utsnitt av hela tapeten. Vi var många som föll för den vill jag lova. Färgerna är helt perfekta.
Påtal om andra perfekta färger och avdammade pompoms. Pompoms må vara det mest uttjatade diy:et men fasen det är bra fint. Extra tjusigt att fylla loppisparaplyer med. Och eftersom jag nu inte längre har en egen butik så släpper jag svaret på frågan jag fått mest under åren. Var köper ni ert silkespapper. Svaret är Embacollage. Grymma produkter, alltid träffsäkra nyanser och fin kvalitet. Och utarbetat hållbarhetstänk.
Mitt eget herbarium har ju nästan hundra år på nacken. Eller mitt eget är det ju egentligen inte, det är ju Märta Björkmans. Till låns på obestämd tid tänker jag.
Men vet ni, numera har jag min egen växtpress! Och ett tomt herbarium. Som någon kommer hitta på loppis 2118 eller nåt kan vi hoppas.
Jag ska också pränta om dikeskanter och skog. Med tjusig skrivstil.
Efter lunch var det dags att göra växthus igen.
Så himla fint att Sarah hjälpte mig. Hon är en av mina äldsta vänner och den mest kreativa jag känner. Så fantastiskt att ha henne med. Här håller om i de prints som trycks upp i och med Nordiska Museets nya webbutik. Tyvärr har de ännu inte fått sin plats men jag lovar att hojta till när de finns där. Helt underbara och jag vill ha som tapet, helst den färgglada.
Ni är så många som frågat om denna workshop kommer igen. Till våren tänker vi.
I ösregnet så hämtade jag blommorna och tog dem till mejeriet. Så nu vet jag att crepepapper håller för vatten.
Alltid extra fint att ge dem en plats.
-
Hej hösten 2018, jag börjar om nu.
Vet ni vad. Insåg precis att jag har bilder från Dalarna, Dalarö, Sundborn, Yasuragi, The Norrmans, Amsterdam, Paris och jaa så mycket Paris. Workshop. Pappersblommor. Kalkputsade rum. Jag skulle kunna fylla den här bloggen ända till jul, då är det kanske ändå synd att lägga av?!
Tänk er känslan klockan sex en regnmörk morgon. När Öljaren brusar lite havslikt sådär. Då du travar genom det mörka Julita Gård och går in bakvägen genom växthuset. Då huset är kolmörkt och du trevar fram ända tills du ser glasdörren till orangeriet. För en sekund tänkte jag på tiden som ändå till viss del står still. Att jag inte är den första som öppnat den där dörren om morgonen. Långt ifrån. Kanske lite otippad syn dock med gigantiska pappersblommor. De fann sig fint där bland pelergonsamlingen. För några år sedan så övertog Nordiska museet den samling som funnits på Uppsala Botaniska trädgård, där man under 90-talet efterlyst gamla sorter pelargoner. Så nu står dem just här med berättelserna på pränt. Hundra år på nacken och bara lever och lever.
Japp känslan satt helt klart i väggarn när jag, Matilda och Nathalie höll Hidden Places på Julita Gård. Så länge, när jag går igenom alla bilder kan vi väl kika runt.
Vi skulle ha suttit exakt här vid middagen. För exakt där brukade Arthur Bäckström kalasa när det begav sig. Kika in hos Helena Lyth och gå flott husesyn med henne och de andra i Stora huset. Det var lite så det hela började efter fikat.
Lånar en bild till av Helena. För innan rundvandring hade vi blivit serverade en sådan otroligt god kaka. Plommon och fikonkaka hade jag liksom inte gått igång på innan men gudars skymning! Så jäkla god! Det var Julita Wärdshus och Tommy Myllemäki som stod för maten och jag det var första gången jag under ett dygn åt en sådan komplett vegetarisk och fantastisk god meny, återkommer till den. Såg att de öppnat för julbord nu. Jag har besökt detta julbord en gång och det var magiskt.
Vi dukade ju upp i stallet som de första i världshistorien som någonsin ätit middag här. Om man bortser från hästarna själva. Älskar den här bilden som Lina Östling tog innan middagen startat. Extra nöjd är jag med fulrampen som jag täckte med halm från stallboxarna!
Mari Strenhielm har också bloggat så fint. Hon var med och hjälpte oss tillsammans med min vän Sarah. Att kalla sådana stjärnor assistenter är väl lite skevt. Men OM jag skulle kalla dem det må de vara de bästa i mannaminne.
Och här var jag från instagram. Så jäkla rufsig av regnet, har det någonsin regnat och stormat likt detta på Julita? Ganska så sliten i ärlighetens namn men ändå så fasligt varm i hjärtat. Så sjukt fint att göra detta tillsammans med Matilda och Nathalie. Det är alltid en resa för sig, att hålla till på platser som kanske inte har vanan inne för just workshops av sådant här slag. Det kan helt enkelt bli en hel massa som man inte räknat med från början, lite krokig väg sådär. Men det absolut viktigaste blir alltid, hur man än vrider på det, alla samtal och möten som korsar ens väg. ÄLSKAR det.
-
Sisådär 100 tidningar – helt enkelt gratis!
Gomorron finingar! Drar igång den här bloggen med besked och ett tips. Sedan lovar jag att hädanefter inte sluta blogga så här mellan varven.
När man befinner sig i ett bedagat, gammalt mejeri, mitt i den sörmländska myllan med handen full av pappersblommor, då blir kontrasten av ny teknik lite extra storslagen. 100 tidningar i en telefon ändå. Om solen hade gassat och stormen mojnat kunde jag travat ner till bryggan, där Öljaren är som ett hav och plöjt den ena tidningen efter den andra. Det finns en ny app som heter Pling. Över 100 tidningar är samlade och du kan läsa direkt i mobilen eller på surfplattan. Smidigt och enkelt, jag gillar detta extra mycket:- Första månaden kostar exakt 0 kronor. Med andra ord gratismånad.
- Man kan använda Pling på fem olika enheter samtidigt. Detta tycker jag är extra bra om man vill visa en kompis något tidnings-fenomenalt. Fast man är i olika städer.
- Man kan söka på Pling och därmed få allt som är skrivet i önskat ämne.
- Ladda ner och spara offline.
- Ingen bindningstid.
- Att man kan ge bort Pling som presentkort. En väldigt omfattande present ändå.
- Det finns både svenska och utländska magasin.
Här hittar man Femina, Elle och Elle decoration och Residence. Bland väldigt många andra. Och om någon undrar vad jag sökte efter där och då, alltefter regnet vräkte ner utanför dörren. Recept såklart, var tvungen att skicka middagsplanen! Smart ändå. Pling alltså, börjar användas här, alldeles gratis i 30 dagar! Börja läs nu, det är ju lördag!
-
Paris-svammel.
Jag visste det. En månad hemma och sedan skulle den slå till. Då ska man inte leta efter en bild i Paris-arkiven. För tillfället har jag ett sådant längt efter den stan att jag skulle kunna flytta imorrn. Kan man det?!
Jag har skrivit så många kärleksförklaringar till den här stan på bloggen. Nästan så man tror att jag levt där förut, i ett annat liv eller nåt. men så är inte fallet. Bara hopplöst förälskad.
När stan ligger under ens fötter. Det får mig lugn i själen istället för tvärtom.
Känslan av evighet liksom.
Varenda bakgård känns som min.
Och de som inte känns som mina är bara magiska.
Blev sjukt sugen på en veganburgare från Hanks plötsligt.
Vi sover alltid med öppna dörrar mot natten men ibland stänger jag dem om morgonen. Just den här morgonen vaknade jag av ett högljutt gräl utmed gatan. Eftersom jag inte fattar franska förstod jag bara att det var argt, så in i vassen argt.
Vi letade modetvillingar en dag.
När till och med ett besök på Posten blir något av ett äventyr.
Gullighet de lux.
Stjärna av stjärnor. Chester var uppståndelsen självt, var han än gick.
Det var bilderna från det här skyltfönstret jag letade efter.
Våra bästa kvarter är 10:de och 11:de arrondissamenten. Och Marais förstås.
Hur mycket kan roa sig med en polaroidkamera? Jättemycket!
Med en klump i magen läste vi minnestavlan utanför favoriten sedan förut La Petit Cambodge. Försökte förstå att det var där det hände 2015. Så många gånger som jag suttit just här. Det andra attentatet var två minuters promenad från där vi alltid bor. Vid Bataclan. Där dog nästan 100 människor. Vi pratade om rädslan, med varann och de som bor där.
Och bestämde att vi kommer alltid ha Paris. Oavsett.
Tänk om vi ändå skulle ta och flytta.
Kanske skulle det vara som att hjula ner från Montmarte varje dag. Bra lutning där tydligen.
Fin fredag, back to business och blomstergörat.
Psst! är väldigt dålig på att kika runt just nu, av förklarliga blomster-skäl. Men detta är vad jag sett sedan sist!- @johannabradford är fiiin!
- @isabellmcallister & @missevarose poddar bäst!
- @hannawendelbo och @midbec har en fin kollektion ihop.
- @hustillhus har en perfekt välvd dörr till salu. Skafferibygge någon?
- @krickelin visar en bild på när Igor var pyttis. Och jag funderar på om jag ska skaka fram bilder när jag väntade Nomi & Charlie och blev stoppat hela tiden på Stockholms gator för det såg så högst onaturligt ut. Ni vet, när magen tippat över, haha!
- Och Weronica har postat stora Dahlia-inlägget! Det finns ingen som inspirerat mig så mycket om Dahlior som just Weronica. Spara på det och gör nästa år, jag lyckades (vilket är fullkomligt OTROLIGT) och följde hennes råd till punkt och pricka! Förövrigt tänker jag att hon postar ett fredagssvep under dagen (No pressure, W) och det är typ det enda man behöver i vackert!
-
Min hetaste pappersdröm.
Alltså hej. Jag är inne i ett slags kreativt ekorrhjul och inte mig emot. Direkt. Möjligtvis en aning maniskt, och hummar mest från min del av huset. Men. Det råkar vara så att jag för första gången i min pappershistoria hittat crepepappret från mina hetaste pappersdrömmar.
Det är ju ingen direkt som hoppar högt över en sådan här leverans. Ingen som lägger allt annat åt sidan för att klämma och känna på det. I evighet. Inte heller någon som blir glad över att bli väckt runt midnatt för att jag nästan tappat andningen av det magiska jag någonsin varit med om. I pappersväg. Själva formbarheten liksom. Och tjockleken. Och elasticiteten. Och färgerna. Suck. Det är för bra för att vara sant. Workshop Hidden Places närmar sig och jag kan inte vänta på att få dela med mig av detta! Förresten tror jag att vi lyckats frigöra ett par platser till! Här finns infon!
Någon som däremot hade förstått storheten är min kompis Sarah som tyvärr åkt hem till Stockholm. Hon var ju här i måndags och hjälpte mig med pappersblommor. Jag vet ingen som är en sådan kreativ begåvning som henne. Hon kan allt som handlar om att göra med händerna, helt magisk faktiskt. Sedan är hon dessutom en av de klokaste jag vet.
Fatta förvåningen när jag kollade ut genom fönstret och hela gräsmattan såg ut som om våren med lite snö kvar! Det tog faktiskt några långa sekunder innan poletten föll ner och jag insåg att det var Chester som släpat ut en liten bebiskudde. Som sedan vår robotgräsklippare mosat sönder. Men vi använde stoppningen till blompistiller.
Idag har jag som sagt, varit fast i den här världen och faktiskt lärt mig själv en massa nya tekniker. Insett att jag plötsligt kan göra blommor som kommer hålla till en annan generation. Coolt!
Vid första anblicken kanske man tänker att det bara är att svänga ihop. Riktigt så simpelt är det inte men inte svårt, tar dock en väldigt massa tid. Å andra sidan, håller den som sagt i evighet. Och jag har lyssnat slut på alla avsnitt av P3 dokumentär.
Färgerna har aldrig varit vackrare.