Mokkasin - Blog & Freelancer in Photography, DIY, Marketing and Creative Direction
Sofia Jansson founded Mokkasin in 2009 and and freelances in photography, styling, DIY, marketing, PR and creative direction.
mokkasin, blog, interior, portfolio, photo, props, DIY
37
home,paged,page-template,page-template-blog-large-image-whole-post,page-template-blog-large-image-whole-post-php,page,page-id-37,paged-10,page-paged-10,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Här städas inte julen ut i första taget, har ju fullt upp med viktiga saker som pinterest.


Som om ingenting hade hänt står julbordet kvar. Här hemma går allt i snigelfart och det är bra så. Själv har jag VÄLDIGT sent på bollen upptäckt storheten med Pinterest. Det är ju inte så att jag aldrig använt det, jag är här,  men det var först nu jag fastnade på riktigt. För mig slår det allt annat när det kommer till att hämta inspiration om vi snackar på den icke analoga sidan. Bloggar är fortfarande ytterst fint men de är få och instagram är jag inte helt sams med, ska försöka förklara varför en annan dag. Men pinterest, ahhh. Kanske är det för att man är fullt tillåten att drabbas av mani och det liksom bara fortsätter och fortsätter. Så träffsäkra algoritmer där. Som när jag fastnade i…

Den här bilden! Och såklart är Laura Ashley på 70-talet allt jag drömt om. En sekund senare så har man en lite lagom stor anslagstavla där.

Min favorit-board är den om Bloomsbury-gruppen eller snarare om själva Charleston house. Den började med att jag gjorde det här inlägget men efter det fick annat smyga sig in under samma.


Sedan har jag ju en massa hemliga anslagstavlor inför kommande jobb. Den mest pinnade är ju såklart inspiration för min och Nathalie´s bok. Så från soffan pinnar jag hundratals drömprojekt. Ska det kanske bli en bokserie??!! Hursomhelst så funderar jag på att göra mina tidigare hemliga anslagstavlor ohemliga, tror att det räcker med att man följer mig där så blir man varse.

Så jag och Pinterest alltså. Och där hamnade alltså skåpet tillsist. Tycker om att ha det där och faktiskt första gången det står exakt där. När det kommer till glas, porslin och keramik köper jag mycket sällan nytt. Jag har lätt att bli förälskad i sådant vi äter på och jag gillar att duka olika, så därför är nästan allt sådant från loppis. Jag är helt osentimental här och diskar i maskin trots gulddekor och rosenmönster. Och med fyra barn så går en del i kras. Därför är udda bra, till och med superudda. När det kommer till nyköpt har jag en ”servis” med keramik som råder under mycket bestämda regler. För att inte falla dit i allt vackert som ändå finns och ändå hålla fast vid ett hållbart tänk så köper jag uteslutande vit keramik. Men gärna från olika keramiker, i olika uttryck och former.  Det kan låta hemskt trist men för mig är det perfekt. Jag konstaterar miljarder gånger hur mycket vacker keramik det finns men stoppar där. Så därför är detta skåp så väldigt vitt. Fast jag gillar kontrasten med det helt ovita rummet till höger.

Juldukningen kommer säkert stå kvar över nyår med, för då åker vi till den här familjen. Ska bli väldigt fint.

Hade jag haft nyårsdukning på schemat hade jag låtit det vara precis såhär. Fast gjort en egen bukett till ett annat bord med de röda blommorna. Jag tror jag låtit det vara bara grönt och ljuskronan hade fått andra band bara, de gråa tror jag. Ska nog leta fram bilderna om nyårsdukningen från förra året. Minns att den var helt annorlunda.

En av de bättre sakerna med julhelg är att jag flyttar mitt arbetsrum lite.

Det är för lugnet skull.

Och för kommande nystart rensar jag anslagstavlan.

Ett nytt hörn. Eller inte så nytt bara lite ommöblerat.


Gillar den här ommöbleringen extra mycket. Dubbel soffa är alltid ett bra upplägg.

Jag fick en sådan fin julklapp av Kristo och barnen. Fint att önska via bloggen, faktiskt två av klapparna finns i detta inlägg.

ÄLSKAR den här blusen! Och att den är i 100 % supermjuk bomull.

Knappar i ryggen, lagom hög krage och så volangen då. Leta nyårsdukningen nu då. På återseende!
 

1
0

Från stöket till julklappskaos och julefriden däremellan.

Hej och hoppas ni har haft en riktigt fin jul! Sådär mjuk och full utav kärlek bara. I mitt fall älskar jag mest när den är lite som vanligt, det känns tacksamt i magen. Vi firade julafton hos oss och såklart stökade vi lite dagarna innan.

Liv stod för servettvikningen.

Mina barn vill helst bara synas i periferin för tillfället men såklart kollar man serier under tiden. Weronica tipsade om En väldigt engelsk skandal, en miniserie. Den såg inte Liv men jag och Kristo, så bra. Weronica är briljant när det kommer till titta-tips (ja andra tips med för den delen) alltid så spot on, och för en sådan icke-titta-på-tv-människa tar jag tacksamt emot.

Julklappar inslagna i tapetrester. Och sedan kom etiketterna på, om jag än virrat in mig själv i märkningen av paketen. Vilket märktes på julaftons morgon…

För första gången på miljarder dar fick vår gran lite nytt pynt. Snowflakes från Afroart. Och rosetter då.

Det är smart att slå in i förväg, allra särskilt när man har fyra barn. Man kommer liksom fort upp i mängd. Note – rationalisera inte bort etiketterna för senare tillfälle.

Skåpet har bytt plats.

Har snöat in på ljuslyktorna från Skruf. En tia på loppis. Så värt. Även att de röda pelargonerna blommar i källaren.

I år höll jag nere extremt på snittblommorna. Har faktiskt gjort ända sedan min sista Dahlia blommade ut. Därför fick en Begonia agera snittblomma till juldukningen och lingonris och kottar från skogen. Plus en julstjärna. Uhhh, vet ni vad jag mindes nu.Jag har glömt mina dahliaknölar ute!!! Upplockade från jorden, i en låda men UTE!! Vilken miss!

Linneduken är sedan gammalt metervaran Aina från Ikea som jag snabbtråcklat ihop på mitten. Jag döljde sömmen med en massa smådukar. På vissa strategiska ställen knöt jag ihop dem synligt.


Chester blev julfin.

Den här hunden alltså. Han somnade under klippningen.

Kolla njutet!

Ljuskronan fick också lingonris.

Den fick bli enkelt i år. Tröttnade plötsligt på det väldigt ostyriga.

Julaftonens tidiga frukost. Pannbröd, julgröt och en febrig Nomi. Själv tyckte hon det kändes som 45 men det var bara 40,5… Och det är väl först idag hon är på benen igen, influensa tänker jag. Annars är det Viggo som brukar bli julaftonssjuk. Det är liksom inte bara en gång vi vaknat på julaftonens morgon av en nedkräkt säng.


Nomi hade fixat en sådan fin julklapp. Bilder med livsviktiga citat på baksidan.

Sedan kom familjen! Min mamma och pappa. Och systrar med barn och män.

Bordet var dukat och de där julgransljusen i vänstra ljusstaken brann i en rasande fart.

Men solen sken och julafton var vacker!

Vi dukade julmaten i köket. Tycker så mycket om att placera Liljeholmens kyrkljus i grupp såhär. Jag ställer dem direkt på stenskivan och de brinner i evigheter.

Såklart rymdes inte allt på ett ställe.

Någon undrade om vi möblerat om igen. Såklart. Det skulle bli ramaskri och tandagnisslan om vi inte hade julmiddag exakt just här.

Julgransljusen byttes ut till Birgitta-ljus, mycket lugnare så.

Knepigt med alltför nära ljus.

<3

När andra tittade på Kalle Anka så snajdade far min om till tomte. Hans gamla förflutna som tomte både under unga 60-talet och när vi var små går inte av för hackor. Nu for han iväg till mina kusiners små barn.

Så sedan passade vi på att ha dubbeltomte!

Klapp-kaos de luxe! Det var den julaftonen. Tack, du var fin.

0
0

Vi ska ge ut en bok!!!!


En bok. Att vara en bokmakare. DET har alltid varit en dröm. När jag nu ska få möjligheten att göra det känns det nästan för stort att förklara. För ni har väl inte missat?! Jag och Nathalie / Babes in Boyland ska göra en bok!!!  Min hjärna går på högvarv och vårt största problem kommer nog bli att begränsa oss och kanske vara tvungna att ”kill one or two darlings.” Just nu är vårat inspirationsspann så förbaskat obegränsat och jag funderar på hur jag ska förklara för er vilken typ av bok det kommer att bli. Jamen som en bok förstås. Med miljarder bilder, tankar, ideer och tips. Sådant som jag velat dela med er i typ hundra år, om jag nu hade funnits så länge. Med avstamp i fantasin, den där några av oss kanske glömde på vägen. I allt det där magiska, där världen är så mycket större än man någonsin kan förklara. Ni vet väl att den aldrig har ett slut? Det går liksom inte för sig. Oändlig va?!  Som när varje liten vrå rymmer som en saga. Eller annars kanske man skulle kunna säga – en handbok för vuxna till barns magiska värld. Sådär som att ge den fantastiska fantasin en spark där bak ibland.

Dagen då vi skulle skriva bokkontrakt försökte vi lugna fjärilar i magen med en frulle på Vetekatten.

Sedan en lunch på Centralbadet.

Har liksom aldrig tänkt på Triton på delfin. Hur kommer det sig?

Sedan kom Mari . Hon och Nathalie ska nämligen hålla en workshop på Möbelmässan, kolla in här!

Till sist hamnade vi tillslut på vårt bokförlag! Bookmark heter det och här sitter vi med Ebba och Louise.

Så många storys skickades upp denna dag och TAAAACK för all pepp! Ni läsare är ju helt magiska! Det betyder typ allt. Bredvid kontraktet ligger Alex Schulman´s Bränn alla mina brev som jag läste nyligen, superbra som alla hans böcker. Kanske kan jag hinna med en liten boklista imorrn förresten. Har läst mycket bra under hösten.
 

Nathalie hade med sig ett paket häromdagen och jag började nästan lipa igen. Kan inte fatta att hon gav bort det som fanns inuti. Måste visa! Gör det imorrn!

Det svåraste kommer bli att hålla oss till saken. Här snackar vi sidospårens mästarinnor. Tänker att om någon ”normal” hör oss måste de bli smått galna.

Åhh det var ju vinter i måndags när vi hade bokens första skarpa möte om man bortser från kontraktskrivningen. Kolla vad mysigt när vi käkade lunch på Parken. Igår åt vi middag där med alla barnen och gick fick vibbar av Central Park?! Alltså jag fattar inte den vibben i småstaden. Fast nu håller jag mest tummar att snön kommer tillbaka. Och så lade jag till en ny kategori här på bloggen BOKEN, det känns ytterst fint!

4
0