• DIY,  TIP ABOUT GIFTS

    smått och hemmagjort.

    Jag och min svaghet för små presenter. Övertygad om att det inte behöver det vara så himla storslaget alla gånger, det är ju liksom inte där det sitter.  Ganska ofta ser jag den där present-ribban höjas till skyarna och jag funderar lite på hur det blir där i ändan av slutet. Har man glömt då tillsist, att lyckan kan sitta i det lilla? Som i en rulle med vackert band. Ett nytt, ett gammalt eller ett hemmagjort.


    Jag skrev om hemmagjorda band här men det tål att skrivas igen, det är så lätt och ibland hittar man ju inte det där finaste bandet. Det är egentligen bara tyget det hänger på. Sen behöver du bara ett strykjärn.Och så får ni ursäkta att det här Liberty-tyget har gått lite följetong här, men låtsats att det är annorlunda. Riv en remsa tyg. Tänk på att det färdiga bandet blir en fjärdedels bredd av den ursprungliga remsan. Om du vill ha längre band är det bara att skarva några remsor (med en symaskin då såklart). Vik sedan remsan på mitten, fukta den rejält med vatten och stryk sen som en galning så det blir skarpa veck.
     

     
     
    Efter mitten-strykningen så viker du in kanterna mot mitten och stryker vidare. När du sedan är klar och vecklar upp bandet helt så ser det ut som till vänster på bilden, med tre strykveck. Och har du bara vikt upp det halvvägs som den högra bilden.

     
     
    Men ihopvikt och färdigpressat, såhär!
    Förresten så kan man köpa trådrullar i affären nu. Här är de!

     

  • KIDS,  PARIS,  TIP ABOUT GIFTS

    och så var det ju det där med presenterna…


    Jag kan inte rå för det. Men när man åker några futtiga dagar till Paris (eller varsomhelst) så finns det alltid ett litet gissel. Presenterna. Det är ju såklart att kidsen förväntar sig något när man kommer hem. Absolut inga värstingsaker men såklart borde man ju komma hem med något. När man  dessutom åkt till Paris alldeles på egen hand. Utan de fyra barnen i släptåg (jag lovar er, dessa solo-resor är inget de hoppar högt åt, varför ska ni åka själva?!!) . Och missförstå inte, jag köper mer än gärna små presenter till mina barn. Jag älskar att hitta presenter men jag vill att de ska vara rätt annars kan det vara. Så. Först och främst, jag vill inte bara köpa något för köpat skull. För det andra är det ju sannerligen inte helt säkert att de där fyra perfekta presenterna ligger precis framför näsan på en. För det tredje så hinner man ju inte ränna runt i tusen affärer. För det fjärde så tycker jag inte det är kul att ränna runt i tusen affärer om jag så ens skulle hinna, i själva verket tycker jag det är urtrist. Jag vill mycket hellre sitta och fika med min man. Och äta middagar. Och dricka vin. Och promenera. Och prata i timmar. Och nu lät ju det här som en klyscha av värsta romantikslaget. Men vad sjutton, det är ju precis så. När man väl är hundratals mil ifrån kaoset och där meningar alltid avbryts vid hälften då är det ju lätt att falla dit. I romantiken liksom.
     

    Så därför tyckte jag att jag var helt smart förra helgen. Vi tog en snabb promenad i snöslasket till La Droguerie och så ägnade vi en timme åt att välja ut de finaste berlockerna vi kunde hitta. Det tar så lång tid för man måste peka, sen måste expediten gå och hämta just den berlocken i någon av de tusen askarna och sen måste man peka igen och så håller man på. Tills man är klar. Sen köpte vi kedja på meter och lås.

    Så himla perfekt i presentväg, om jag får säga det själv.
  • DIY,  KIDS,  TIP ABOUT GIFTS

    det var en julklapp, en bra.

    På samtliga önskelistor till jul stod det pyssellåda. De hade sett någon på leksaksaffären. Men jag tänkte att med det skrala utbudet (för dyra pengar med tanke på innehållet) kommer de inte så långt. Och förresten så behövdes lagret fyllas på. Med allt från pärlor, lera, lim, flörtkulor, paljetter, piprensare, glitter i allmänhet och egentligen det mesta jag kunde finna i den lokala pysselaffären. Jag lade det mesta i glasburkar. Och eftersom det var söndag eftermiddag och dagen innan julafton så fanns där ingen loppis att länsa på små glasburkar (för man behöver många små, som de minsta barnmatsburkarna) men på Åhléns finns det 15-kronorsburkar som var perfekta. Sen lade jag allt i en stor trälåda och silkespapper.  Bästa överraskningen och en absolut tacksamt  när mamma och pappa låg sjuka på juldagen. Sen gjorde vi om vårt glasskåp till ett pysselskåp. Vi har redan ett pysselskåp men vi önskade oss ett med glasdörrar. Fint ska i glas förvaras, så är det bara. Och det som ändå bara hade bambisar och sånt fick fyllas med allt det andra. Och det skulle jag visa här och nu men insåg precis att jag inte hinner. Snart, lovar!

  • INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION - KIDSROOM,  TIP ABOUT GIFTS

    som ballonger fast finare. och gladare.

     

    Då var de här! På plats i affären!  Kalasfigurerna nummer ett.  Som godis, fast bättre. Så kalasa som bäst och häng dem bland de andra bollarna precis som här. Det blir liksom inte mer kalasigare än så.
     
     

    Eller gör världens enklaste mobil tillsammans med den här. Och fäst dem på väggen som här. Som de bästa små kompisarna. Och som födelsedagspresent är de helt perfekta. Och som postpresent. Det är åt det mest magiska hållet när platta och saker blir runda och fluffiga.  Alltid.
     
     

     

    Formgivna av illustratören Ingela P Arrhenius tillsammans med Omm Design. Och påtal om det, julens mest ljuvligaste Memory finns på lager igen. Och en hel del av alla Ingelas prints. Däremot är det någon månad tills Babushka-djuren finns på lager igen, men jag har precis fyllt på med Pocket Babushkan.

    Och när jag ändå håller på, honeycombsen finns igen, i alla varianter och färger. Och alla ni som mailar om bokstavsbanner, förlåt att inget svar har kommit ännu Men den är helt slut och kommer inte förren i februari. Och precis så är det med väldigt mycket nu i affären, det mesta försvann runt jul. Men så fort jag får chansen så fyller jag på. 
  • INSPIRATION - CHRISTMAS,  TIP ABOUT GIFTS

    julleverans från little cute mokkasin.

    När det kommer till affären så är jag väldigt förtjust i att skicka överraskningar. Till någon från någon. Med mig som mellanhand. Det är faktiskt väldigt fint när man får äran att skriva små, snälla ord till någon som man inte har en aning om vem det är. Härligt hemligt.
     
    Och nu kommer jag göra lite reklam så där i allmänhet. Men att skicka en poster till någon är en sådär perfekt överraskning (och julklapp). Såklart till någon alldeles nära men också som post-present. Man får så otroligt mycket för pengarna och man kan hitta någon för alla personligheter och dessutom i flera prisklasser. Men ingen poster på affären är megadyr, en hel del är till och med värsta kapen. Som månen här på på bilden. Förresten, det är  faktiskt snart ett år sedan han damp ner här för första gången och fortfarande lika poppis.

    Nu är det ju så ställt att jag är lite svag för fina paket. Och nu har jag kommit på den där lilla extra finessen även för posters om man nu vill skicka dem som present till någon. Alla posters har ju silkespapper om sig när jag skickar dem. Och fina rör såklart. Inget annorlunda så långt.
     
     

    Men om du vill att postern ska bli en present så skriver du bara till mig vad jag ska skriva. Så gör jag det bara, helt for free. Sådär som på bilden. Nu i juletid skriver jag på vackra lövet. Och sätter hela hälsningen på ett långt ribbat bomullsband.

    För när jag har svept runt ett par-tre silkespapper så låter jag bandet liksom sticka upp ur postern och silket,  så det första man gör är att dra upp hälsningen.


     

    Och såhär ser det då ut när man öppnar. Härligt väl?

    Så detta blir mitt bästa julklappstips till nära och kära långt borta. Skriv din  hälsning och adressen till dit presenten ska skickas i meddelanderutan. Så fixar jag! Och färgval för silkespapper och band skiftar lite för stunden. Men julens färger på affären är mullvad, puder, beige, brun och lite rosavinrödprickigt,  så det är någonstans där det hamnar.


     
    Och om man inte vill ha ett löv så kan man få ett handgjort kort från engelska Lucky Bird istället. Men då får man lägga till 35 kronor och väljer det fraktalternativet i kassan.
  • INSPIRATION - INTERIOR,  TIP ABOUT GIFTS

    non je ne regrette rien goes white!

     

    Nu är de äntligen påväg från England. Non je ne regrette rien posters. Den svarta såklart och affären är påfylld och det går bra att lägga ordrar igen.
     
    Och lagom till snövit vinter och guldglittertider…
     
     

     
     Tjusigt!
     
     
    Högblankt i det guldiga och resten i en halvmatt finish. Precis som den svarta fast vit då.
     
  • INSPIRATION - INTERIOR,  TIP ABOUT GIFTS

    samlarobjekt.

     

    Lite fredagsfeeeling får man allt, när det anländer fina gubbar i lådor. Eller gubbar och gubbar. Djur och mini-ugglor. Favoriterna sedan förra julen, Ingela P Arrhenius formpressade nestingfigurer, har fått nya kompisar.

     

    Ett nytt gäng djur. Svart katt, brun apa, isbjörn liten gris och stor uggla. Söta tillsammans och så himla omtyckta. De ges bort som dop & namngivningspresent. Som present till flickvänner och pojkvänner (jo, jag får veta sådana hemlisar). Till bästa vännen och till morfar.

    Och nu kommer även ett liten söt samling. Pocket Owls i miniformat! Absolut istället för en blomma.
     

  • ABOUT ME,  TIP ABOUT GIFTS

    frågor och svar.


    Och Annas fråga; Ditt värsta inredningsköp?

    Vi gör inte särskilt ofta felköp. När det gäller möbler har vi en helt annan inställning än annars. Då velar vi fram och tillbaka i evigheter. När det gäller sånt som att byta stad och öppna affär går allt i en rasande fart. Men hellre tomt och glest än en massa möbler som man inte vill ha. Men nu till saken. Vi har gjort det. Ett megafelköp som heter duga.

    Vi har liksom lite svårt för soffor. Nu var jag klen. Vi avskyr soffor. Inte för att det inte är härligt med en soffa utan för att det är så sablarns svårt att hitta drömsoffan till ett rimligt pris.. Fulmöbel liksom om den inte kostar 200 000. Och nu snackar jag inte finsittarsoffan, för sådana små tjusigheter kan man ju hitta ett gäng. Utan nu snackar vi här-hänger-vi-hela-familjen-plus-alla-kompisar-soffan.

    Vi som alltid annars vrider och vänder på våra möbelköp har haft flera stycken och tröttnat och sålt eller gett bort. Aldrig någon perfekt, alltid en kompromiss. Fast ändå kan man ju tycka att det som sagt är lite härligt med en soffa. Så då har vi köpt ändå. Och så inbillar vi oss där i butiken att nuså, den här var ju fin. Och sen, väl hemma. Nä, det var den ju inte. Fast oftast står vi ut ett tag men inte en gång, den gången var det felköpet av felköp.

    När vi flyttade till huset så tänkte vi att vi skulle köpa ordentliga soffor. Påriktigt soffor. Ingen liten nätt med stålunderrede och stenhårda kuddar. Nä, en redig soffa skulle det vara. En megamysig. Till och med två. Vi hade ju ändå plats. Och jag var bombsäker denna gång. Howardsoffor. Absolut, utan minsta tvekan. K tyckte inte riktigt det kändes som vi. Men joo. Tvärsäker. Så jag spanade in två på Room. och turligt nog (kan man tycka såhär i efterhand) så räckte inte budgeten så vi slog till på två vita Oxford Deluxe från Mio med extraöverdrag och allt på liksom. Ångestdyrt ändå, jo lite. Men vi skulle ju ändå ha dem. För alltid typ.

    Och så kom de då. I två megapaket och redan där anande jag oråd. Vi släpade in dem och ställde dem mitt i rummet och jag höll på att svimma. Men gudars, vad var detta för vräkiga åbäken till soffor! Som om jag aldrig sett dem tidigare. Och vi flyttade om dem i alla möjliga varianter och ingenting såg klokt ut. Jag kan tillägga att vi har ett väldigt stort vardagsrum och ingenting känns stort där. Egentligen. Men herregud. Och det är ju inte direkt ångerrätt på soffor. Lätt ångest. Minst sagt. Och jag minns faktiskt att jag grinade i en halv dag och fick magknip varje gång jag gick förbi dem. Liksom hajade till och det kved till lite inombords. I-landsproblem. Men tusan så jag ångrade mig. Och kände mig rätt fånig. Inför alla som alltid hade skakat på huvudet när vi gjort våra soffbyten och hållt på. Nu kändes det mest som alla tyckte vi var helt galna. Man kan ju bara inte gå och ändra sig sådär.

    Men för att göra en väldigt lång och utdragen historia jättekort så satte en person sönder den ena soffan. Och Mio tog tillbaka den. Men det var ingen lätt match kan jag tillägga och jag tänker inte gå närmre in på vad som hände. Den andra sålde vi superbilligt på blocket och familjen som köpte den blev jätteglad och tyckte den såg alldeles som ny ut. Tre veckor gammal typ. Och upp åkte den gamla luggslitna beiga soffan från källaren. och jag fick toksy överdrag för den skulle inte vara beige nuförtiden.

    Och därmed inget ont sagt om Howard-soffor i allmänhet. Det var liksom bara inte vår grej. Tydligen.

    Satt och funderade precis om jag gjort några andra felköp här i livet. Stora alltså. Så kom jag ju ihåg. Vad sägs om vigselringen? Inte heller direkt öppet köp… Fast nämen nej, det var ju inte så att jag gick och ångrade mig om allt det andra. Det var och är finast såklart. Det var bara den där lilla ringen som ställde till det. Typiskt.
  • DIY,  TIP ABOUT GIFTS

    tisdagstema om tidstypiska detaljer eller fina påskharen.

    Min kamera har gått sönder. Det är nog dagens tristaste händelse. Jag vet att det finns mycket värre saker än så. Men fasen, jag behöver min kamera. Känner faktiskt att den är väldans viktig till och med. Känns lite halvdant utan den. Snyft. För det är ju inte precis så man kvistar ner till affären och köper en ny. Fast den kanske går att laga. Ja, det gör den nog. Jag får nog lov att fråga. Hoppas.
    Så tidstypiska detaljer, på Fabrikens tisdagstema får en lite långsökt tolkning. En påskhare som egentligen mest är en pysslad finkanin. Fast nu i påsktider får det vara en påskhare. Tidstypiskt som bara den. Kaninen ingår i en liten pappersdjursfamilj som duktiga Caroline Faup har formgett. Love it. Såsom jag gör med allt hon tecknar. Papperspysslet är förövrigt grymt fint. Finns även som robotar, rymdfarkoster och dockor. Ska bara pyssla lite mer så ska ni få se.

    Den lilla kaninen står på en ask som är klädd med min egen favorittapet i nya Sandberg-kollektionen. Tapeten heter Alma och finns i rosa, grön, gul och gräddvit. Om jag nu minns rätt. Visst tänker man direkt Ladurée? Och macarons. 
  • KIDS,  TIP ABOUT GIFTS

    i min lilla, lilla värld.

    Jag gillar papper. Så är det. Som förpackning, som pyssel, som leksak, som allt. Vackra papperssaker är något magiskt över. Som det lilla huset i kraftig kartong som kom till Mokkasin häromdagen. Ett litet hus i all sin enkelhet med några väggar, ett par golv och en massa flyttbara klistermärken. Precis lagom bo för ett liten lyckofigur eller någon annan av modell mini.