-
Att packa upp den allra finaste present.
Igår träffade jag äntligen Maren Ingeborg Gråblomst. Jag har skrivit om henne förut då hon gör en av de vackraste bloggar jag vet Villa Betula. Hennes hem på den norska landsbygden är väl så nära en saga man kan komma. Och som det inte vore nog så är hon en allkonstnär, så begåvad på så många plan att man vill drunkna i hennes verk. Allt från musik till målningar. Kolla bara den här målningen som hon också säljer som print. Så. Fint. Uppepå allt detta är hon dessutom exakt en sådan människa man skulle vilja ha bakom hörnet. Alla dar liksom. Någon man skulle vilja evighetsfika med som jag uttryckte det igår när jag kände att tiden var alldeles för kort. Lylllosar hela bunten som just nu befinner sig på Babes in boyland´s workshop för det var dit hon skulle. Ni måste ju spana vad de gör i helgen, tänker att här snackar vi julfeeling de luxe. Kolla bara pepparkaksbaket!
I alla fall, jag fick mig med ett paket av Maren Ingeborg. Vi kikar under några lager av svart silkespapper eller hur?!
Igår kväll när jag kom hem hade Kristo och jag ägnat oss åt att beundra Maren Ingeborgs konst. Så pass att kristo tyckte han kunde åka till Norge att hämta ett megakonstverk om det skulle vara våmligt att skicka med posten. Det är inte så långt, vad gör man inte för ett konstverk, sade han. Dessutom tror jag att han gärna skulle kunna tänka sig att hänga på Villa Betula ett tag, snacka lite musik och lyssna på kreativa storys. Ja, vem kan inte tänka sig det liksom. Hursomhelst så blir hans inställning till avstånd befriande, nu känns det som vi bor grannar. Fint.
I allt prassel rullade vi ut den vackraste av månar. Det fina var att Kristo önskade sig den i julklapp. Han tycker att den är exakt så man ser månen och jag håller verkligen med.
I nästa paket låg en elefant. Maren Ingeborg hade skrivit allt det man bör veta om elefanten. Det sägs att elefanten är den som förstör hinder, om du är fast och vilse, så rensar den vägen år dig. Den kan också lägga fram hinder som tvingar dig åt en annan håll, leder dig helt enkelt på den rätta stigen.
Nomi funderade på om hon skulle höra elefantens hjärtslag eller sina egna för att komma på rätt väg. Sedan insåg hon att hon inte kände sig ett dugg vilse just idag. Det var nog därför hon inte hörde vare sig de ena eller de andra hjärtljuden.
Ett bunt med månkort också. Jag vill att alla jag känner ska en Lunar Force på väggen och nu kan det bli så, små månar i vinternatten.
Jag var tvungen att rota fram en guldig ram innan ljuset försvann helt. Men vilken fin present! Tack snälla Maren Ingeborg!Önskar er alla en fin helg, kram!
-
Le Labo.
Idag är det tisdag och egentligen DIY men då jag suttit handen i en balja idag så blev det inget med den saken. Råkade nämligen ut för en liten brand imorse, fast om man bortser från att det var minst sagt skakigt i stundens hetta så gick det ju bra sånär på några blåsor. Men fy vad läskigt det är med saker som brinner.
Hur som helst så jag hade jag turen att besöka lite Frankrike på Bondegatan 48 i lördags. Det franska ( och New York ju ) dofthuset Le Labo har ju sin lilla butik just där.
Den franska känslan går ju verkligen inte ta miste på trots att företaget är New York-baserat. Men hela konceptet föddes i Grasse. Såklart, i de bästa parfymområdena. Kolla själva doftlaboratoriet där bakom glaset!
Egna skräddarsydda dofter är ju deras nisch. Parfymen blandas efter beställning. Jag kände redan direkt att jag aldrig skulle kunna bestämma mig då vi ju faktiskt var väldigt mycket på språng.
Tur för mig ändå att Kristin bestämde sig att shoppa ett litet parfymkit, så jag hann smyga runt med kameran.
Jag hade ju tidigare fått veta om den franske tapetkonstnären, det var under den tiden då jag hade fastnat för denna utomordentligt trevliga syssla. Det var Petra som berättade att just här hade just en tapetkonstnär jobbat med väggarna i flera månader. ATT jag också ska bli det någon gång.
Ännu ett bevis på att vackra väggar aldrig behöver vara hela och enhetliga liksom. Snarare precis tvärtom. Snacka om att jag blev megainspirerad på det här stället. Tio minuter max var vi där och ändå så hade jag insett det ena smarta draget efter det andra innan kvällen var slut. Så kan det bli.
Hur himla svårt att välja?
Dofterna baseras helt på naturliga ingredienser, både ekologiska och veganska. Dofterna är unisex och Santal 33 sägs vara den mest hypade doften. Men dofter är ju alltid det yttersta av personlighet.
Himla trevlig och kunnig personal. Tror minsann jag återvänder snart med oceaner av tid.
Jag tror att Kristin bestämde sig för ett discovery set. Blandat på plats och signerat med hennes namn. Hur flott present?
Som ett apotek fast fullt med doftnoter.
Kristin lär blogga om sin favorit var så säker.
-
This kind of day.
Gå bort dag är alltid en fin dag. Har börjat köpa vaser när jag springer på dem. Allt från de där små för en femma eller dyrgriparna (i jämförelse) för femton. Mest bara för jag har märkt att nästan alla saknar. Kanske får vaser fötter. Eller annars är det nog så att någon kanske råkade vispa till en av bara farten. Eller två. Och låtsades som det regnade. Och hur många små och lätta har inte krasat i en vindpust, exakt då man minst anar det. Den där stora på golvet är perfekt för buketter. Ni vet sådana som brukar vara märkt med liter-märken i glaset. Tänker att det är alldeles ordinära konserveringsburkar. I alla fall. Värt det när det kommer till blommorna.
Och jaja. Lite av favorit i väldigt mycket repris. Men så har vi inget Hötorg heller.
-
och så var det ju nästan vår också.
Idag har jag plåtat ett jobb men resultatet och vad det hela handlar om får ni se framåt vårkanten.
Och nej jag har inte haft med Skultuna-ljusstaken med i jobbet… fast andra fina saker. Som lampan! Kära hjärtanes vad vacker. Hobo från Örsjö . Som ett brev på posten bloggade Krickelin just idag om ett tjusigt fik där lampan satt uppe, kolla vad fint!
Jag är helt fascinerad av hantverket bakom lampan. ” Glaset blåses rakt ner i mässingskorgen och expanderar till sin slutgiltiga form. ” Lampan är blåst i Mickejohans glasbruk i Örsjö och varje lampa blir såklart unik.” Eftersom mässingskorgen bara delvis styr glaset, blir varje lampa lite olika beroende på hur mycket luft som blåses in i glaset. I och med att glasmassan stelnar i ett visst ögonblick, och bevaras, skapas en nerv hos lampan,” säger Gustaf Nordenskiöld som är formgivaren bakom Hobo.
Ja, nu kan man ju drömma vidare om lampan för den är verkligen inte min egna. Långt ifrån. Och det är knappt att jag har vågat andas på den. Hantverk är ju inte gratis. och absolut värd sitt pris. Och jag skulle gärna spara till den. Urvacker.
Littlephant har nyligen kommit med världens raraste miniservis.
Och kolla in vårens färgskala från Marmar Copenhagen. Kanske världens gulligaste bebisbods. Ribbad, kort ärm och allt.
Sedan föll jag dit så in i vassen. Garbo & Friends mönster Fauna är ju bara så ljuvligt! Jag har drömt hela dagen om att sova i den här fabelvärlden. Det fina i kråksången är att samma bäddset finns för vuxna. Det är ju jättebra. Övervägde ett tag att ta påslakanet som kuddfodral. Bara för att få vakna med det här mönstret framför näsan.
-
en evighetsjulklapp som är en alldeles extra fin upplevelse.
Att våga göra något alldeles eget i en bransch där det svajar rätt rejält tycker jag är höjden av modighet. Att skapa något som saknar motstycke i en bransch där så många liknar varandra, från omslag till innehåll. Där tidning efter tidning slår knut på sig själva för det blåser så hårt, och tappar bort sig själva någonstans på vägen för man sneglar så förbaskat mycket på alla konkurrenter. Att då få ett magasin i sin hand som gör en helt paff för allt är så himla fint på alla sätt och vis, gör mig helt varm inombords och så glad.
Och om jag får spå i tidningsbranschen så tror jag att det är just sådana här magasin som kommer hänga kvar. Det måste vara så. Det finns ju magasin och så finns det magasin. Magasin som är en hel upplevelse från pärm till pärm, att läsa om och om igen. Och det kan man för det är 100 långa sidor och varenda gång man slår upp den hittar man något nytt. Allt är genomtänkt i minsta detalj. Pappret är tjockt , trycket är ljuvligt och färgerna stämmer. Formen är som godis, skapad av två Konstfackstudenter i samarbete med Fellow designers. Innehållet är det som du alltid saknat, fast du kanske inte visste det själv.
Och det alldeles extra fina i kråksången är att jag pratar om ett magasin för barn! Ett sådant som de slåss härhemma om vem som ska få läsa, som de läser om och om igen och som vi vuxna tycker är precis lika härligt. Ett sådant som jag tycker borde ligga under allas gran på julafton. Hej och välkommen härliga jullov!
Koko är alltså ett alldeles nytt magasin för barn 100 sidor tjockt! Som är som en bok. En galet härlig. Som innehåller så mycket spännande att mina barn blev helt besatta när den hamnade i brevlådan. Koko ges ut på eget förlag och chefredaktör är Marie Birde som bla gjort Stil i P1 och var chefredaktör på Darling. Vem minns inte Darling med stort hjärta?
Så ja, jag fattar ju att det hela skulle vara lysande. Det förstår man redan vid de inledande orden:
”Med lite fantasi kommer man långt. Ibland ända ut till rymden, eller ännu längre bort. Som platsen där stjärnorna föds. Med fantasi kan man skapa sin alldeles egen värld! Och den här tidningen är just det. En plats där du och jag kan berätta våra roligaste historier och dela våra hemligheter.
För ibland behöver man en värld som lockar en till att göra andra saker än man brukar. Som påminner om hur kul det är att vara nyfiken typ och får en att klättra i träd. Eller göra saker man inte vågar i vanliga fall. Som att våga säga hej till någon man egentligen inte känner.”
Magasinet Koko köper man här, jag rekommenderar varmt att våga prenumerera. Hundra kronor, för allt detta! Det är knappt man tror att det är sant. Jag hade lätt betalat så mycket mera. Låt oss smygkika.
Tipsigt. Om bra grejor. Om viktiga, roliga och intressanta saker. Och jag är vuxen men vill absolut få ”bra ord” serverade, göra regnbågsmjölk och verkligen sälja regnbågsstenar för en bra sak, tipsas om föreställningar på Operan och ett spelmuseum.
Och lägg av vad fint. Och väldigt bra. Om hur man kan få en dum, blå dag att försvinna. Med en lista på följande uppslag att tejpa upp på väggen.
Det är pyssligt och kreativt. Det är skrivskola, himmeli, fågelkalas och lära sig spela gitarr med Bröderna Lindgren. Och kanske världens finaste växtfigurer.
Älskar texterna, de viktiga fulla av pepp och mod. Tack.
Mitt drömjobb och jag funderade. Tänk om jag läst samma text när jag var tio, hade jag kanske hittat dit då, sådär från första början…
Ja, tack Marie Birde och alla inblandade. Stort grattis, bäst någonsin. Grymt!
Några fler böcker på vårt vardagsrumsbord som jag rekommenderar varmt inför julklappsköpen.
Animalium – Förra årets succébok när det kommer till fakta om djur.Som ett gammalt anrikt museum i bokform. Illustrationerna är som gamla skolplanscher och vackrast.
Kartor – En kartbok har aldrig varit finare.
Tänk om – Vetenskap och filosofi på ett alldeles särskilt finurligt sätt. Randall Munroe jobbade tidigare på Nasa och svarar nu på all världens sanningar. En av Viggos favoritböcker.
Så funkar allt – Samma Randall Munroe förklarar komplicerade saker på ett helt nytt sätt. En bok som aldrig tar slut.
Share – En bok med konst, illustrationer och fotografi. Riv ut och skapa drömmina tavelväggar.
Och såklart Koko då. Absolut.
-
kanske man skulle flytta norrut. för snön skull.
Häromdagen hade vi snö. Älskar snö. Och är extra förtjust i vårt hus de där vintriga dagarna. När allt bara är inbäddat i vitt och ljuset förändras för varje timme. Lite magiskt faktiskt. Hur går det då med julfeelingen… Ganska lätt när det är snö men ganska bra annars också. Barnens julfester, luciakonserter och sådant avlöser ju varandra och gör ju liksom sitt till. Annars räcker det fint med lite juligt här och var.
Gamla julkulor kan jag aldrig passera på loppis. Jag använder dem aldrig men de dras till mig. Elsa hade ett bra söktips om man letar just gamla kulor, kolla det om ni inte har loppistur.
Bjällrorna var extra vackra och jag har insett att den där stjärnasken måste hört till vanligheterna när det begav sig för det här är inte den första.
Fick en fin julklapp från Novellix. Tusen tack!
Deras askar innehåller fyra noveller vardera. Fast man kan köpa novellerna styckvis också eller en hel låda full. Och allt är sådär utsökt vackert. Känslan av gamla skrivböcker fast med ord i då och vackra mönster. Tycker det är otroligt härligt med just noveller, att några sidor kan innehålla en hel historia. Från början till slut. Jag fick Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren, med filmisar till.
Min man tipsade just om att Jonas Karlsson´s novellsamlingar ska vara lysande. Spelreglerna och Den perfekte vännen.
Kan ju räcka som juligt. Lite bra saker att ha i dessa tider.
Är väldigt förtjust i enris just i år. Tur att vi har en jättestor alldeles vid vår uppfart.
En brosch som hamnade i en liten tvålask som luktar lavendel.
Johanna tipsade om en så himla vacker tidning för en tid sedan. Eller mer en bok kan man säga. Den är verkligen exakt så man tänker om julen. Mjukt, lugnt och enkelt.
-
vinterspa och alla andra dagar med.
Mina barn älskar att leka spa. De kan stänga in sig i timmar i vårat inte särskilt fancy badrum, jag menar att det kanske inte för tankarna till just ett spa. Men det beror såklart på hur man ser på saken. Lite ljus ( eller massor av ljus ) , en kuddhög för de som inte badar, kanske lite radiokalender och mycket skum blir allt ändå som värsta lyxet. De kan hänga där i timmar. De har fått lite extra härliga små presenter under december. Som uppgjort för vinterspa. Och för en extra lugn december. Och bästa julklappstipset i en fridefull jul. Är lite kär i Lush och rusade in där med ett tåg väntande runt hörnet. Det kan tyckas som en sådär plan men superservice gjorde att valen gick som smort. Tack för det. När jag rusade in där önskade jag några produkter som var snälla mot barnhud. Nog för jag vet att alla deras produkter är det jämt men jag behövde liksom inga egenskaper som vi kanske önskar som vuxna. Egentligen ville jag mest att de skulle åt själva grejen. Det kan ju liksom aldrig vara dåligt att bada, smörja, skrubba och ånga. Jag får rysningar av alla konstigheter man kan köpa i den här genren annars, grejor med ingredienser som låter som häxbrygder och där allt är på låtsats.
Lush står för väldigt mycket som är bra. Ett företag som vågar ta ställning i etiska frågor och jobbar för fairtrade och engagerar sig djupt i djurrättsfrågor. Produkterna är 100 % vegetarian och en hel del även vegan. De är fairtrade och handgjorda. Och de flesta av produkterna saknar förpackning för att hålla nere på onödigheten i förpackningar. Läs mer om:
självkonservande produkter och miljöeffekten av konserveringsmedel
om hur Lush ser på återvinning
The magic of Christmas – inget spa utan skumbad. Och vilket skum sedan. Trollspöt under kranen en pytteliten stund, vispa runt lite med spöt och badkaret blev som ett juldoftande moln. Superskum helt enkelt som skummar ända tills du inte orkar bada längre. Det bästa av allt är att en sådan här stång räcker till flera stycken bad. Du lägger bara ditt spö på ett torrt ställe till nästa gång. Jag lärde mig att badbomber inte har skumegenskap, däremot Bubbelbitarna.
Peace massagekaka – massagesagor kan de roa sig med. Ni vet när fingrarna blir regndroppar och händerna som värsta åskan. Massagekakan värmer du i handen en stund för att sedan låta allt bra hamna på huden. Använd igen och igen, bra med burk till.
Santa Baby – Tänker att ett läppskrubb har vi nog saknat i många år. Nariga barnläppar vareviga vinter. Här är en liten skrubb som tar väck. Med röda ätbara minihjärtan i burken.
Dream Steam – En ångtablett, jättespännande. Och rogivande.. Lägg tabletten i en skål och stoppa barnet under en handduk och jag lovar att detta är spaigt så det förslår.
Love Lettuce – Ansiktsmask och ligg prick stilla i femton minuter med gurkskivor på ögonen. Malda mandlar, honung och lavendelolja.
När jag väl kom hem såg jag att jag fått en present. Med ett personligt litet meddelande. En bodylotion utav lavendelblomma, kakaosmör och snöflingeskimmer. Så himla gulligt.
-
Bästa julklappen.
Förra julen fick jag en sådan himla fin present av min man. Nu snackar vi inte NY-resa eller diamanter. Det var liksom mycket finare. Kanske det finaste jag fått någon gång, om man tänker efter. En liten låda med sådär hundrafemtio fotografier. Lite blandat sådär. Inte något särskilt år eller händelse. Det äldsta fotografiet var när jag var typ nitton och ja, vi har varit tillsammans i en evighet. Jag förstår inte hur han lyckades nosa upp dem för fotografiordningen i den här familjen är inte på topp kan man säga… Bara en sådan sak gör en sådan här present värd så mycket. Själv hade jag slutat tvärt sådär i början. Jag älskar blandningen just för att det inte alls är så tillrättalagd eller perfekt. Jag får känslan av gamla fotalbum där man hade flera år i samma album. Lite hipp som happ. Men ändå binder ju varje fotografi till en särskild historia som man tar upp ur minnet i samma sekund man har bilden framför sig. Jag tror att hittar så mycket mer när man inte har hela historien serverad i som ett bildspel, kanske tankar man tänkte och känslor man bar på.
Ska det vara så märkvärdigt tänker säkert många. Men i min värld som är fullproppad av fotografier mest hela dagarna blir det lite skomakarens barn över det hela. Det finns miljarder av bilder, men alla finns på högar av hårddiskar. och där ligger de liksom kvar, trots att jag önskar mig så mycket mera. Jag är uppvuxen med en mamma som gjorde fotoalbum åt mig och mina systrar. Tror jag har sex stycken från min uppväxt. Inte sådana där fotoalbum i plastfickor, utan klippt och klistrat med text, biljetter, tidningsurklipp och allt. Som sagor hela bunten. Som om det inte vore nog har hon gjort samma till alla de nio barnbarnen. Det är ovärdeligt.
Årets julklapp kan jag tycka. Så många gånger som den här bunten har bläddrats igenom. Av mig, alla barnen och de som ser den. En evighetspresent. Idag, bland digitala bilder finns det ju egentligen inga hinder att göra en sådan sak. Det skulle vara ordningen då och tiden. Men annars är det ju enkelt som tusan att printa ut bilder. Och såklart, man kan ju göra fotoböcker på ett kick. Men jag gillade verkligen idén med en bunt av bilder. Det finns ju en mängd tryckerier, där du enkelt laddar upp dina bilder, kan göra exakt den form och storlek du önskar och sedan lägga till kant om du önskar. Jag tycker Crimson håller hög kvalité. Det är ju personligt vilket fotopapper man väljer men jag tycker om matt. Det finns ju en uppsjö av tryckerier som har poppat upp i och med instagram har vuxit, så de små fotopresenterna är aldrig långt borta eller krångliga numera. Fast minst lika härliga om inte härligare…
-
himmeli.
Här är boken Himmeli av Eija Koski, världens endaste himmelist. Hur himla fint låter inte det? Eija är alltså konstnär och skapar himmeli runtomkring i världen. Himmeli ett gammalt finskt hantverk som blivit på tapeten igen. Alltså, redan vid själva namnet har man ju fallit dit. Man kan också säga takkronor. Eller geometrisk halmslöjd. Men det kanske man inte vill… En himmeli görs av råghalm eller för all del den mesta av halm från andra sädesslag. Förr i världen ansåg man att himmelin bringade lycka. Jag tänker att det kanske kan vara lite samma än idag. Det beror nog bara på hur man ser på saken.
I boken får vi historien, tankar om dess skönhet och tekniken. Tycker väldigt mycket om avsnittet geometrisk skönhet och stycket om himmeli och närvaro. Väldigt spännande och så fascinerande när urgammalt hantverk kommer i en ny dager. Jag älskar att se hantverket som sett i stort sett likadant ut i grunden sedan flera hundra år tillbaka hamna i bilder och miljöer från 2000-talet. Att det som från början hängde i bondstugorna och var fyllt med spådom och hemligheter nu visas i en minimalistisk miljö med fokus på dekoration.
Och tänk att enligt folktron så var det själva rörelsen i himmelen som bringade lycka. Man såg till att den rörde sig hela tiden annars kunde ens lycka vända… Då handlade det mest om skördelycka och bröd för dagen och ända tills nästa skörd om man gjorde just en julhimmeli. Nuförtiden, när flera av oss inte behöver skördelyckan på samma sätt kan man ändå fundera på om den här typen av dekoration ändå har något extra över sig. Kanske kan vi inte säga exakt vad det är som förtrollar oss men nog har det något med rörelsen att göra. Hur den snurrar hit och snurrar dit och gör oss närvarande om nuet. Och det är bra.
Tjugotre olika tekniker lärs ut. Och du vet väl att en himmeli kan göras av rör som rör. Mässingsrör, ihoprullar sidor av en bok och sugrör. Fast kom ihåg att tomheten, eller luftrummen är lika viktiga som själva rören… Har man bara materialet så är det ju just bara en knippe råghalm. Men med något så fiffigt som tomhet blir det hela något magiskt. Tänker att det är lite så i allmänhet.
Jag har siktat in mig på att tillverka Arcturus, som fått sitt namn efter den starkaste lysande stjärnan på norra stjärnhimlen. Eller kanske börjar jag med den enkla här på bilden. Det extra fiffiga med den är att man kan fälla ihop den helt platt, perfekta julhälsningen ju!
Boken Himmeli hittas här. Åtminstone vilken dag som helst. Och på The Waves We make hittar du ett par fina inlägg om just Himmeli. Gör din egen och en fin intervju med Eija Koski .
-
do it yourself – present.
Tänkte bara presenttipsa lite. Härom helgen fyllde min pappa år. Nu hade han ju hintat lite om att han önska att tälja sin egen kåsa. Det var i somras när Viggo täljde. Men i alla fall, jag tror ganska många skulle kunna fastna i det där med täljande. Om man liksom bara får det serverat. Helt enkelt för att det är en sådan bra sak. Som hantverk i allmänhet. Som meditation, med total utrensade effekt av andra tankar, såsom det blir när man gör något med händerna. Förmodligen pågrund av den fulla koncentrationens skull. Jag tror alla som använder händerna på något kreativt vis känner igen det där, timmarna flyter och lugnet infinner sig och stressen är som bortblåst. Det som är extra flott med att tälja är ju dock att det enda man behöver är en kniv och en träbit.
Nu gjorde vi presenten lite mer… En slöjdkniv från S Djärvs hantverk. Där tillverkar man kniven för hand ”från planka och stållängder, från början till slut” som de skriver på sin hemsida. Knivbladen är alltså handsmidda av bästa verktygsstål som är noggrant värmebehandlade för mycket hög slitstyrka. Knivarnas kniv helt enkelt. Skedkniven kommer från Morakniv, och är alltså nödvändig om du ska tillverka exempelvis en kåsa. Vi köpte knivarna på Slöjd-detaljer. Slöjdkniven 17×60 mm hittas här och skedkniven här. Boken Tälja är en perfekt inspirationsbok med tekniker och fakta, hittas här.
Teckningar är väl kanske den roligaste presenten annars.
På något vis är det så tydligt vem som ritar…
Vi skulle ta in illustrationer och vykort från Majas bok. Nu blev det ju inte så men de är helt ljuvliga.
Påtal om affären. ALLA som väntar på Frankie kalendrar och journaler. Såklart får ni dem levererade, självklart! Och en annan sak är ju den att flera nyheter hamnade ju i utförsäljningen också i och med detta blev så snabbt bestämt. Som Johanna Börjessons sagotavlor, tror det finns någon enstaka av var kvar i denna kategori.
Ett par dagar senare kom pappa och visade sin vril. Den hade han nämligen redan sett ut då han började gå i tälja-kåsa-tankar. En vril är en utväxt på ett träd som lämpar sig allra bästa till en kåsa pågrund av att träfibrerna går att alla håll och alltså inte lodrätt. Därför finns det inget ändträ och därför är detta träet tåligare för just kåsor och skålar. Och han är igång. Vrilen har torkat på det sätt den bör och täljandet har börjat.