• AT WORK,  SÖRMLAND

    Dream on… absolut, jag slutar aldrig.


    Det finns en plats. En perfekt. Den är väldigt nära mig. Men den är inte min. Den är inte bara för perfekt för mig utan för så många, många fler. Enda kruxet är att den borde få vara som den är. Exakt. Sånär som på ett par saker. För det är liksom det som är det fina i kråksången. Jag tror på tomma ytor. Jag tror på space som kan rymma all världens kreativitet. Jag tror nämligen att det allra mesta föds i det tomma och operfekta. Idéer, oändlig inspiration och miljarder av drömmar.

    För det fina med det tomma är ju att det ger all världens möjligheter att fylla med saker för stunden. Bara rymd och vackert och nästan tomt när det inte händer så att säga. Och sedan när det händer – låta den ena dagen inte vara den andra lik. Inte ens ett hörn vara det andra likt. Det hänger ju mycket ungdomar utanför fönstret, eftersom vi har en skatepark exakt där. Tänker själv när man var liten… Stora fönster att kika in i och därinne är en magisk värld. Eller två eller tre och ingenting ser ut som på riktigt. Kanske är det jul i ett hörn fast det är mitt i smällvarma sommaren. Kanske är det en mystisk skog genom dimma i ett annat. Kanske är det ett golv fullt av stjärnor i ett annat.Kanske målar något i ett hörn, och någon bygger i ett annat, och det spelas musik i ett tredje. Jag funderar på vad det gör för någon i det stora hela. Att spana in på något av det slaget. Någon yngre förmodligen fast egentligen för vem som helst. Alla har sin fantasi, den är bara lite glömd någonstans på vägen.  Därför är det bra för den där fantastiska fantasin att få en spark där bak ibland. Jag tror att man hajar då – att världen är bra mycket större än vad man någonsin kan förklara.

    Mina idéer är oändliga. Det är det som är så fantastiskt. Åtminstone för mig. Men det extra fina är att begränsningar finns inte i tomma ytor. Tomma ytor med högt i tak , i alla bemärkelser, kan rymma ALLT. Kreativitet och lust måste ha spelrum, det måste vara alla tillgängligt. Det får inte boxas in får då dör det till slut. Det höga taket måste finnas där. Jag tänker på workshops, fotograferingar, film, middagsevent, musik, mindfulness, gatufester vid regn… Workshops, samlingsnamnet för allt. Förstå hur många som sitter på hantverk och kunnighet som vi nu för tiden verkar behöva en trend för att ta oss till. Hur många hantverk kan du lära ut på den här ytan under samma dag kan man undra? Sätt ihop pensionärer och ungdomar. Knyppla, tälj, virka, sticka, sylta, safta, laga cyklar, tapetsera, bygg fotbollsmål, byt sticklingar, plantera, gör äppelkräm och kåldolmar. Och allt i en oöm miljö. Inte där allt är redan putsat och färdigt och varenda fläck lyser som en stoppsignal. Traditioner och kunskap ska föras vidare från generation till generation, så har det alltid varit och bör också förbli. För att inte tala om mellan olika länder och kulturer. Alltså, att jag vill kunna hantverk från Syrien, Somalia och Ryssland. Eller vilket land som helst egentligen.

    Nu tänker jag på alla kreativa kollektiv som skulle skapas. Över de där gränserna. Sådär av sig självt. Hej liksom, jag har en sak att lära dig.  Förstå då tillgången att äga en samlingspunkt.Ett ställe där man kan slå upp 40 meter bord om det är just det man skulle behöva. Eller världens största backdrop, om man skulle behöva. Eller hänga 100 discokulor från taket. Det lär man sannerligen behöva. Och sedan i en av stallarna bredvid kan man ha rekvisitaförrådet. Tänk om man är fjortis och vill spela in en film då behöver man ju absolut ett rekvisitaförråd. Jag märker ju bara hur mina barn älskar det jag släpar hem hit. Som cykeln med limpa, hur många gånger har inte det cyklats på den där. Lite filmiskt är det allt – säger de varje gång. Och lite skönt när händelsen i veckan är en cykel med limpa… Det är väl bra när det inte behöver vara mer än så? Tänk när det är lite av varsågod för alla i rekvisitaförrådet. Att återanvända, att se den ena prylen efter den andra hamna i nya sammanhang.

    Jag drömmer om ett ställe man vill besöka. En plats dit människor vill komma. Drömmer om alla samtal som kommer påbörjas, så många historier som kommer berättas. Lite som man hängde på torget förr i tiden. Snicksnackade med vänner i vardagen. Och då går ju resten av sig självt. Igen.
    Och jag tänker att fixar ett bord, ett jättestort sedan har vi frukost. Där allt bygger på pratet mer än något annat. Lite knytis som vi hade om torsdagarna. Jag kan intyga att just den typen av frukostar gör absoluta underverk.

    Häromdagen när jag var där sent på kvällen var det en hel hög med ungar som ”lekte” med kabeltrummor. De liksom låg under dem och rullade de absolut jättetunga kabeltrummorna över någon som låg. I mörkret. Totalt livsfarligt. Jag sade såklart åt dem och efter lite munhuggning så slutade de tvärt. Jag tänker bara vad sådant gör, kommunikation mellan barn och vuxna på ett naturligt sätt. Någon finns där, någon ser. Liksom i förbifarten på något som egentligen kunde ta en ände med förskräckelse. Och så kan man bjuda in dem istället för att göra dumdristiga saker, för att hålla en reflexskärm eller bara för att kolla läget i en magisk värld. Jag menar har jag inte egna ungar i närheten är säkert andras ungar precis lika pepp.

    Okej jag har de där två önskningar.En isolering ovanför bjälkarna. Och en glasvägg. That´s it. Inte något alls mer. Små om man jämför. Och jag har redan fixat ritningen. Det byggs en black box några meter därifrån. Ett bygge som säkert blir jättebra men med en prislapp som denna. En glasvägg vill jag ha där det sitter en plankvägg idag. Helt enkelt för att släppa in ljuset från den sidan också. Jag fattar ju också att stallarna inte byggdes för det ultimata ljusinsläppet men det galna är eller det mest fantastiska är att fönstrena är redan placerade exakt där man vill ha dem när det handlar om ljus. Jag har studerat var solen går upp och hur länge den hänger kvar tills den försvinner. Just därför känns det som gjort för en studio och inget annat, någon måste ha tänkt så eller annars handlade det bara om livskvalitet. Och så småningom önskas en isolering ovanför balkarna. Jag vet också att bakom den stora tavlan som vi räddade, finns ett torn. Men det är verkligen inga krav jag har…

    Det här med att tomma ytor föder kreativitet bottnar jag i att vi lever i ett informationssamhälle utan dess like, och jag tror att just allt detta dödar så mycket i det långa loppet. När jag lämnade Stockholm för landet var jag så nervös att hela min kreativitet skulle försvinna. Att jag skulle bli lost i avsaknaden av intryck. Jag våndades när mina barn hurrade över rulltrappor som det vore storslagenheten självt. Men vet ni, numera vet jag bättre. Det hela visade sig vara raka motsatsen.

    Hur som helst så kan jag tänka mig att sova över här med. Och äta de längsta middagarna som någonsin varit. Jag vill absolut krypa upp i fönstrena och häromdagen när det for eldiga svetslågor från spåren så tänkte jag att det är som New York. Tur att jag äger mina drömmar brukar jag ofta tänka. För livet blir så mycket mjukare då.

  • SÖRMLAND

    söndagstips!


    Det finns ju träd och så finns det träd. Träd som man liksom inte kan missa om man kör förbi, hur mycket man än koncentrerar sig på själva körningen. Man kan ju liksom inte låta bli att fantisera om själva trädlivet. Vad det har sett och vad det har känt. För hur man än vrider på det så blir sådana här träd högst levande, som ett väsen. Men ändå ett sådant liv man inte riktigt har full koll på. Så har det ju överlevt dig och mig och en hel massa tid. Och fast man på håll kan tro att det börjar sjunga på sista versen så inser man när man kommer närmre att nästan alla grenar fortfarande har grönskande löv.
    I alla fall så var jag, Sanna och Simbi vid eken för att ta några bilder. För som om det inte vore nog har eken även fått stå modell för ett alldeles speciellt mässingsträd…

    Efteråt for vi till Ändebols Gård. Fram till slutet av oktober har man öppet fredag-söndag. Idag 10-16, utflyktstips! Älskar allt där.

    Jag åkte förbi stan och plockade upp Nomi som just slutat skolan.


    Under den sena säsongen på Ändebol har man grillade smörgåsar och en massa ljuvligt fika.

    Nomi började med citronbiskvi och äppelkaka för att sedan gå på den grillade mackan. Som alltid när vi är här kommer vi aldrig härifrån.

    Alltid när jag ser en rosenskära tänker jag på detta instagramkonto. Lyllos Nyköpingsbor…

    Älskar rönnbär men tror inte på det där om snön. Nomi däremot tror på det mesta och har just vrålat att den röda katten är en räv och att fåret var en varg. Och ska man dessutom ha koll på kattungen i allt detta känns ju livet rätt vilt.

    Vi pratade mycket om mat i säsong.Om hur Sörmland just nu dignar av godsaker. Och också om hur slogan som vissa stora livsmedelsbutiker slänger sig med känns så väldigt luriga. ”Det är alltid skördetid någonstans på jorden” och sedan listar man säsongens produkter från långväga länder.

    Själva grejen med att äta i säsong och klimatsmart är ju att välja råvaror från där vi bor. Att vi slipper flyg och transporter från världens alla hörn. Ganska enkelt faktiskt.

    Och allra särskilt under den här tiden när det inte på något vis finns en endaste anledning att inte äta lokalt.

    Exakt detsamma med blommor ju.


    Nomi – kattvakten för dagen. är det inte fara för räv och varg är det butikssnokande.

    Tomatgodis inhandlades inför övernattning i stallet.

     

    Sedan scoutade vi oskördade fält på hemvägen. Fin start på helgen.

  • SÖRMLAND

    söndagstips!

    Det finns ju träd och så finns det träd. Träd som man liksom inte kan missa om man kör förbi, hur mycket man än koncentrerar sig på själva körningen. Man kan ju liksom inte låta bli att fantisera om själva trädlivet. Vad det har sett och vad det har känt. För hur man än vrider på det så blir sådana här träd högst levande, som ett väsen. Men ändå ett sådant liv man inte riktigt har full koll på. Så har det ju överlevt dig och mig och en hel massa tid. Och fast man på håll kan tro att det börjar sjunga på sista versen så inser man när man kommer närmre att nästan alla grenar fortfarande har grönskande löv.

    I alla fall så var jag, Sanna och Simbi vid eken för att ta några bilder. För som om det inte vore nog har eken även fått stå modell för ett alldeles speciellt mässingsträd…

    Efteråt for vi till Ändebols Gård. Fram till slutet av oktober har man öppet fredag-söndag. Idag 10-16, utflyktstips! Älskar allt där.

    Jag åkte förbi stan och plockade upp Nomi som just slutat skolan.

    Under den sena säsongen på Ändebol har man grillade smörgåsar och en massa ljuvligt fika.

    Nomi började med citronbiskvi och äppelkaka för att sedan gå på den grillade mackan. Som alltid när vi är här kommer vi aldrig härifrån.

    Alltid när jag ser en rosenskära tänker jag på detta instagramkonto. Lyllos Nyköpingsbor…

    Älskar rönnbär men tror inte på det där om snön. Nomi däremot tror på det mesta och har just vrålat att den röda katten är en räv och att fåret var en varg. Och ska man dessutom ha koll på kattungen i allt detta känns ju livet rätt vilt.

    Vi pratade mycket om mat i säsong.Om hur Sörmland just nu dignar av godsaker. Och också om hur slogan som vissa stora livsmedelsbutiker slänger sig med känns så väldigt luriga. ”Det är alltid skördetid någonstans på jorden” och sedan listar man säsongens produkter från långväga länder.

    Själva grejen med att äta i säsong och klimatsmart är ju att välja råvaror från där vi bor. Att vi slipper flyg och transporter från världens alla hörn. Ganska enkelt faktiskt.

    Och allra särskilt under den här tiden när det inte på något vis finns en endaste anledning att inte äta lokalt.

    Exakt detsamma med blommor ju.

    Nomi – kattvakten för dagen. är det inte fara för räv och varg är det butikssnokande.

    Tomatgodis inhandlades inför övernattning i stallet.

     

    Sedan scoutade vi oskördade fält på hemvägen. Fin start på helgen.

  • DAILY LIFE,  SÖRMLAND

    Lyckliga gatorna #katrineholm

    Förra fredagen var det gatufest här i Katrineholm! En fest som tagit sin början i en önskan om att öka tryggheten, gemenskapen och engagemanget i staden. Med inspiration från tv-programmet Lyckliga gatorna som gick för några år sedan hade man lånat idén med att sammanföra unga och mer etablerade artister. Ett sätt att bädda för möten genom människor helt enkelt. Över generationer, åldrar, traditioner och gränser. Det hela blev bara så himla fint!

    Jag och en tjej som heter Anna (som tyvärr inte fastnade på någon bild just här) har skapat miljöerna. Ska se till att fotografera henne imorgon, hon går tredje året på estet. Eftersom det här är liksom vid sidan av mitt vanliga jobb så har vi fått sno oss tid när vi kunnat och det var väl på håret att vi lyckades få ihop det till första festen skulle gå av stapeln. Men av fantastisk hjälp från höger och vänster så tycker jag att det blev som vi ville. Enkelt, opretentiöst och bara mysigt. Snällt liksom. Jag tror verkligen på den här idén att mötas under lite lagom festliga omständigheter. Kom som du är och häng en stund. Det behöver liksom inte vara storslaget och värsta pådraget. Snarare tvärtom. Minsta lilla möte är ett jättekliv mot ökad trygghet. Oväntade bekantskaper och nyfunna vänner kan gå hur långt som helst, det är jag helt övertygad om.

    Tänk vad mycket folk det kom! Från alla delar av staden! Faktiskt blev matserveringen tagen på sängen, och vem blev inte det. Man hade förberett mat för två gatufester men det var soprent i alla skafferier efter den första. Kärt besvär.

    Vad ska man välja en dag som denna?

    Ansiktsmålarna var extra bra!

    Den mesta rekvisita eller hur man nu ska säga var loppis, inlånat eller skänkt. Till sandlådan handlade vi sådant med rolig form gjort utav koppar och en massa bakformar såklart.  Trodde loppisar skulle drälla av träskedar och slevar men jag fick lov att köpa helt vanliga plastspadar.

    Jag bestämde någon dag innan att ett bord där man fick pärla vänskapsarmband var på sin bästa plats. Bara FRIENDS-bokstäver fanns. Koncentrationen var på topp nästan jämt.

    Min mamma tog över rodret vid pärlbordet så att ingen gick loss på tre meters halsband. Hon portionerade bokstäver, knöt knutar som aldrig förr och fick lov att assistera i både det ena och det andra.

    Stämningen var fin och vi var alla glada att regnet hade slutat vid lunch.

    Kristo hade hamnat i skyltmani, snygg sådan.

    Och så många meter vimplar det hade sytts! Vi hade köpt tyg på loppis såklart och körde snabbvarianten av vimpel, klippa och sy med mina gamla overlockmaskin. Så länge trådarna håller sig där de ska vara är det som terapi.

     

    Vid morgondagens gatufest ska jag klistra fast mig vid scenen för att inte missa något endaste grymt uppträdande. Min kompis Cia var ihopkopplad med Zaki och deras nummer var så man fick finrysningar. Så många begåvade på en och samma scen. Imorgon är det även öppen scen, ta chansen vetja!

    Vi hade byggt som ett jättedäck av lastpallar. Trasmattor hade vi hundratals och dem täckte vi varje sittplats med. Fotbollsmålet fick vara extravägg, fast en mjuk.

    Hur fin?

    Den här bilden får mig att tänka på ett annat land. Den känns liksom inte Katrineholms-typisk i alla fall. Eller från och med nu, är det kanske just så det är?!

    Väggen fick ta en tur hit.

    Alla jag känner var där.

    Morfar och tre av nio barnbarn.

    Vi hade gjort en hel del skyltar. Mycket av inspirationen hämtade vi från Marina som jag ju berättade om tidigare. Och på Strömma finns en hel del ord…

    Vi höll ju till på en skolgård denna gång. Imorgon blir det på riktigt gatufest på andra sidan staden då man stängt av gatan närmast den norra kyrkan.

    Om Marina har ladugårdsdörrar med alla människors favorit musikrad så hade våran fest klotterplank för ”bara snälla ord”. Vi hade dock återanvänt klotterplank från en workshop på perrongen.

    #hatahat

    Dagens raraste var att Liv hade fått en massa klotter tillägnat henne själv. Bottnat i ett visst Musical.ly…

    Solen gick sakta ner och allt var bara mjukt.

    Vissa av barnen frågade om vi skulle ha fest på lördagen också och att det hade varit fint för alla kändes så lyckliga. Då blir man ju glad i själen.

    Jag hoppas det här är bara början. Att den första gatufesten får tusen andra efter sig. Men till att börja med kör vi imorgon igen, kl 17 på Norr.

  • SÖRMLAND

    såsom jag önskar dagarna. jämt.

    Älskar den här sommaren för att den har varit full av härliga stunder med härliga människor. Alla som känner mig vet ju att vi inte kan planera längre än näsan räcker. Just därför är jag extra förtjust i när man frågar – är ni hemma typ nu? Jag menar det värsta som kan hända är ju att vi inte är hemma och får lov att säga nej. Allt annat är ju bara himla fint. Så var det när Anna, Joncha och Sonny Lou kom häromdagen. Inte planerat, absolut hemma och så galet mysigt bara! Nu går vi allihopa här och längtar efter att de ska komma tillbaka…Snart!

    Pizzor och ritande barn.

    Hur grym var inte Joncha med pennorna?!

    Nomi blev såsom besatt.

    Och ville ha allt från porträttet på Anna till en önskad häst.

    Kanske kan man säga att Kristo har blivit något av ett proffs på de grillade pizzorna. Den senaste favoriten var den med chevre, päron, valnötter och honung. Och barnen gillar den med pulled pork och ruccola.

    Nomi pratar fotproblem. Vilket i och för sig inte är ett påhitt… Men absolut ett sätt att vara i centrum.

    En av mornarna hittade jag Sonny-Lou vid köksbordet. Funderandes på moln och annat världsligt. Älskar att lyssna på barns fantasi och vid 5 år är den absolut magisk.

    Om det här huset inte vore fullt med vänner och familj titt som tätt vore det liksom inget riktigt hus. Stora hus är som gjorda för det. Det känns som det fattas något annars.

    Molnen blev en kanin. En bekant kanin som fanns i verkligheten också. Det är väl lite så moln funkar, att man ser det man önskar mest.

    Om de inte åkt hem hade förmodligen de här två suttit just här fortfarande. Kristo´s favoritplats. Jag fattar lyckan att hitta någon som tycker samma.

    Vi andra for en sväng till Möbelmagasinet. Bästa lekplatsen. Vad kan man inte leka med ett bandage exempelvis ?

    Nomi var lite avis här tror jag. Det är ju lätt att bli det när det finns one of the kind.

    Vi for ut till kära Ändebols gård för lunch Fy tusan vad jag tycker om att hänga där.

    Och när man tänker att det kanske inte kan bli bättre så hamnar en av mina vänner i köket som kokerska!!! Johanna, vår guldsmed, fick feeling och sökte sommarjobb. Sådär bara. Du, är min idol, Johanna! Så cool. Och så totalt klippt och skuren för detta jobb har det visat sig. Det vallfärdar gäster till gården och maten är magisk.

    Alltid någon sötnos på vift.

    Katarina frågade om barnen kunde ta kattpassningen för en stund. Tror ni de sade nej?

    Gullis.

    Sluta vad gott det var. Vi åt lite av allt och allt smakade himmelskt. Nytt för säsongen är flera lunchalternativ. Allt är eko och lokalt.

    Vi fick en pratstund med den upptagna kokerskan. Hon berättade hemligheter och mattrick men mest av allt vill jag höra hur det känns när man bara bestämmer sig för att prova något annat en sommar.

    Photo shoot.

    Här någonstans insåg vi att det var stängt sedan en bra stund tillbaka. Men det är det som är det fina. Ingen stress här inte. Sitt ni bara, alltmedans all personal dukade upp för söndagsmiddag eller var det fika alldeles bredvid. Och ingen av oss har liksom bråttomheten medfödd. Helt plötsligt var det kväll.

    Jag ringde Helena i Vännevad och frågade om vi fick komma. Såklart att vi fick.

     

    Vissa släckte törsten med sockerdricka.

    Kurragömma bland hundra gamla klänningar är perfekt. Sonny-Lou fick instruktioner av Nomi för att alla skulle tro att han var någon helt annanstans. Tydligen var det jag som avslöjade hela hemligheten.

    Sommarens mest populära bäver. En batteridriven. Från att den lärt sig att göra bakåtvolt av Viggo hamnade den tillsist i Sonny-Lou´s trygga famn.

    Det fina med att besöka Helena är ju att man känner sig som hemma.

    Lillemor och Charlie.

    Och Sonny-Lou cyklade som han aldrig gjort annat, trots att han precis lärt sig. Känslan när man släpper fötterna! Kommer du ihåg?

     

     

  • AT WORK,  DAILY LIFE,  INSPIRATION - INTERIOR,  SÖRMLAND

    Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in här.

    Häromkvällen lade jag ut en film från det här stället och så många undrade, var är du? Jag var ju såklart på mitt absoluta favoritställe här i Katrineholm. Perrongen, ungdomskulturhuset som vi inredde i höstas. Ta gärna del av ett sammanfattande inlägg om hela projektet här. Toppar helt klart alla mina jobb från 2016. Framför allt för det var så kul, alla darMänniskorna vi hängde med är fantastiska och alla var liksom involverade. Kristo, Linn, ungar, min pappa och det är nog därför allt känns som hemma där. 

    Tur att julstjärnorna hänger kvar på fler ställen. Slipper man känna sig ensam i valet. För övrigt är det underbara och ”hemma”gjorda!

     Teckningarna av Jasmine är såklart kvar.

    Och runtomkring börjar orden fyllas på. Om det finns boktips, se till att kolla in dem!

    Foldrar på en hel massa olika språk.

    Den allra bästa anslagstavlan. Den 5 maj kl 17. Alltså 5 / 5 kl 5 är det dags för Katrineholms allra första Prideparad. Såklart ska vi gå och alla jag känner också. Planeringen tog fart redan förra året och jag har tjuvkikat bakom kulisserna och det kommer blir så bra. Så bra på alla sätt. Framför allt för de mänskliga rättigheternas skull. För ALLA. För övrigt var jag på en temakväll igår kväll, just här på Perrongen, om hbtq-flyktingars situation i Sverige och världen, Tema Tystnad.  Det hela är dock värt ett eget inlägg med all fokus.

    Kolla paraplyerna!

    Jag var ju absolut tvungen att kika in i lokstall nr 1 och 2. Är det någon som ser skillnaden från här. Och jisses, tror ni att jag drömmer mindre när fönstrena är ditsatta. Inte direkt.

    Att älska byggnader suger ju till så fruktansvärt i magen. Av miljarders önskningar.

    Sluta liksom. Sluta vara så ljuvligt. Fast jag menar ju exakt tvärtom. SLUTA ALDRIG vara så här vackert.

    Är det ingen mästare på takisolering som läser här? Jag menar ge mig alla sätt att isolera utan att det syns. Ge mig tricket på osynlig isolering eller andra smartheter vad man gör åt hundraåriga industritak i trä. Jag känner att jag vill veta, bara för att.

    Hyllan från ett mörkt skrymsle har sett dagens ljus. Bra.

    Jag vill flytta in här.

    Jag fattar inte att det här är bakom husknuten. Nästan. Jag fattar inte att jag kan smyga runt här.  Och fantisera. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har flyttat in. Hur många middagar med fina människor jag dukat upp vid de här fönstrena. Hur många samtal vi har fört. Och hur många klokheter vi har delat. Alltmedans de som vill spelar basket bredvid.

  • AT WORK,  SÖRMLAND

    Inget stadskalas utan glitter.

    mokkasin-katrineholm100-5

    Nästan varje dag tänker – vad kul jag har på jobbet. Aldrig någonsin med tunga axlar eller nej, det är måndag. Aldrig  tänker jag att det är ett jobb i den bemärkelsen att jag gör något jag liksom måste. För jag vill ju, varenda sekund vill jag. Inte bokföra och sådant då men resten. Och inte just därför att jag ofta jobbar hemifrån, utan jag är minst lika lycklig när jag är i fallfärdiga hus eller i snålblåst någonstans.  Jag tror jag har berättat att jag har varit frisör i en herrans massa år och för en evighet sedan. Jag pluggade till det på gymnasiet, när Frisörskolan fortfarande var just en skola just bara för frisörer. De sade att vi hade högskolekompentens men det där var ju en sanning med modifikation i slutet av 80-talet. I alla fall, älskade jag mitt jobb. Då också. I femton år var det absolut det bästa jag visste. Jag kunde inte tänka på något annat. Aldrig någonsin kändes det som om – oh no och nej för jobbdag. Nix, precis tvärtom. Jag jobbade jämt men tyckte det var toppen. Tills en vacker dag då jag absolut inte ville se åt en sax mer. Då slutade jag. Nästan från en dag till en annan. Jag läste in allt som var möjligt på komvux. Och det var jag och de som precis slutat gymnasiet där på Åsö vuxengymnasium, mitt på söder i Stockholm. Jag var över trettio och absolut äldst i klassen. Helt plötsligt var det jätteskoj med matte, historia och allt som gick att läsa. Och jag tänkte på alla möjliga pluggiga framtidsplaner. För var det ändå inte så att jag liksom hade fallenhet med själva studerandet, var det någon som sade. Det kreativa kunde jag väl göra på fritiden sådär liksom bara för kul. Hobby, du vet. Ja, så var det nog, instämde jag och började kolla hur man skulle bli läkare. Eller arkitekt. Varför ta något halvdant om man ändå skulle. Och sedan kom fyra barn på fyra år och vi flyttade och jag minns att jag tänkte att barnmorska skulle jag nog bli… Men ändå. Idag kan jag tänka att vilken tur att jag valde som jag valde. Jättetur faktiskt.

    mokkasin-katrineholm100-2

    Lyckligt lottad var det. Eller hej från kostymmakarhuset. Vi hade fint besök av spindlarna i nätet. De som liksom håller i trådarna för vad som komma skall. Självaste stadskalaset. Det är alltså Katrineholm som går och fyller 100 år. Nästan lika gammal som min mormor som fyller 97 i januari. Vilken grej, när man tänker efter. På  nyårsafton 1917 fick Katrineholm sina stadsrättigheter. Såklart sätter staden igång sitt firande just på nyårsafton, vad passar väl bättre? Just den här dagen kommer en särskilt upplyst promenad gå av stapeln. Promenaden kommer vara alldeles full av överraskningar. Och Mokkasin har äran att skapa något åt det magiska hållet. Vi tänker såklart på sagan och att ingenting alls behöver se sådär alldeles vanligt ut. Egentligen inte alls. Det är en drömpromenad vi vill åt.  Kantad med fantasi. Och glitter. För själva kalasets skull.

    mokkasin-katrineholm100-1

    Två av sex kostymbärare kom och provade för ändringar och nålande.

    mokkasin-katrineholm100-6

     Minns ni hatten Kristo byggde, men nu full av paljetter.

    mokkasin-katrineholm100-8

    Tänk vintermörkt… och snö. Eller frost går också bra, tänk när träd och alla strån ser ut som från Narnia. Fast det där kan ju ingen lova så vi tänker att vi ordnar det ändå.

    mokkasin-katrineholm100-10

    Det sys och tråcklas rätt många meter…

    mokkasin-katrineholm100-3

    Och glittra ska det, något alldeles fasligt mycket. 100 år liksom, kom igen! Inget kalas utan glitter, det vet väl alla.

    mokkasin-katrineholm100-7

    Roligt på jobbet var det.

     

  • INSPIRATION - DAILY LIFE,  INSPIRATION - INTERIOR,  SÖRMLAND

    Perrongen

    MX8A8375

    Tänkte ni skulle få se lite bilder från ungkulturhuset Perrongen här i Katrineholm, som vi fick äran att inreda. Det jag hade i tanken allra mest var  – jag vill att vi skapar en plats som inte ser ut som hemma men känns som hemma. Man ska känna i magen precis såsom man ska göra i sitt eget rum, allt ska kännas mjukt och tryggt. Samtidigt ska det finnas sådant att titta på som inspirerar och får tankarna att flyga iväg dit man minst anar. Som landar kreativa tankar och sätter igång dem…. I detta inlägget kan ni se lite hur vi jobbade innan och även här och här. Vi har jobbat nästan uteslutande med remake och second hand och vi har inte ändrat något i lokalen som väggar eller planlösning.

    MX8A8386

    När man kommer in på Perrongen möts man numera av reception. Här kommer någon att finnas för att ta emot och leda rätt. Meningen är att det ska bli fullt med inspiration och information här. Därför finns det en massa platser att fästa det man önskar eller hänga saker. Av en ”porös board” (fråga efter det på byggvaruhusen) gjorde vi en jättestor anslagstavla som går lätt att nåla i. Den målades med Beckers färg Karamell. Lister betsades i Herdins lackbets Brun 607. Bokstäverna på väggen ska bytas då och då, men just nu är det Kärlek och Respekt som gäller. Dessa är vintage kommer från denna butik samt här.

    MX8A8394Till höger byggde vi en låtsatsvägg, fylld med klätterväxter. Det behövdes en vägg som avgränsade den stora lokalen. Vi ville också ha ett rum utan att stänga in för mycket och utan att ta bort rymden. Det är alltså ett stort armeringsjärn som har svetsats ihop till en låda. Nederdelen är sedan inklädd i plankor. Fungerar också utmärkt som moodboard.

    MX8A8404Den gamla skänken vände vi sonika med utsidan utåt och målade med kulören NCS 8005 R80B – en mörkt grå färg som återkommer i detaljer i lokalen, bla på de gamla gjutjärnspelarna. Även här är meningen att affischer och annat ska upp så clips i mässing härifrån skruvades upp.

    MX8A8417

    Lamplösningen är jag väldigt kär i. Ett jättelångt gammalt järnrör som legat på vår tomt hur länge som helst kapades i två delar. Därefter monterades tvinnade textilsladdar i mörkbrun ihop med mässingssocklar och snoddes runt röret. LED-lampor i tre olika storlekar och former från Clas Ohlson. En ellösning på översidan, där samtliga sladdar kopplades ihop till en gemensam. Och stålvajer upp till tak. När rören var på plats så flyttades lamporna upp eller ner och i sidled för att få dynamik, marginalen på sladden gjorde det möjligt.

    MX8A8429Gamla underreden togs om hand och man gjöt vackra betongskivor. Dessa vaxades sedan in för en tålig yta. En fem meter lång sittbänk byggdes också och betsades. Vi återanvände skivor som fanns på plats och målade dem till griffeltavlor, som får agera en ombytlig konstplats, där kidsen själva får teckna. Jag har lärt mig om vilka tuschpennor som funkar allra bäst på griffeltavlor. Posca är perfekt om du ska skriva på metall, glas och nästan alla andra material. Men just på griffeltavlor som du målat själv kan de fästa alldeles för bra och du får svårt att sudda ut sedan. Så vet man med sig att motivet ska bytas och du vill ha en ren yta senare så passar dessa från Zig allra bäst.

    MX8A8448En av utmaningarna var ju att knyta ihop den här gigantiska lokalen. Krympa den för att få den mysig och varm men utan att ta bort känslan av rymd som ju är fantastisk. Att jobba utifrån en helt tom lokal och addera sak efter sak är så himla härligt. Helt plötsligt kommer formen på rummet fram och platsen i sig får liksom det den förtjänar. Ett tom lokal må vara härligt på sitt vis men alla rum måste fyllas på något vis för att få en mening. Man måste våga borra i väggar och ställa dit saker. Kanhända känns första möbeln malplacerad men redan vid nästa så inser du att det är ganska lätt att skapa den värld du önskar. Tycker om att ha soffor rygg mot rygg, på så vis kan man sitta nära men ändå inte alls.

    MX8A8464

    Tavelväggen skapades från alster av ungdomarna, plus att vi fyllde på med annat för stunden. Det som tar tid med en tavelvägg är ju att göra den, att sedan byta innehåll kan man ju göra när man får feeling. Och det är också det som är meningen. Som en högst ombytlig konstutställning.

    MX8A8498

    MX8A8512

    Hyllan stod alltså gömd bakom bråte i ett mörkt hörn och behövde bara tvättas.

    MX8A8524

    Passar så himla perfekt och det enda som saknas nu är pocketböcker som ska få fötter och få följa med hem.

    MX8A8535

    Dessa fönster med utsikten är kanske vackrast. Så fantastiskt att glo in i en grön vägg som ändrar skepnad efter månader. Fönstrena är k-märkta och även den lilla plåtrännan, men nu under hösten kommer plana sittbänkar att byggas smart (just nu lutar de lite inåt) i ett par av fönstrena.

    MX8A8540 MX8A8561

    Industri för historiens skull, sammet och fransar för mjukheten, second hand för att vi måste, jorden ni vet. Och detsamma med återvinning.  Och på det, oväntade detaljer för fantasi och drömmar.

    MX8A8564

    Ser ni den lilla scenen. Bakom den svarta duken fanns ytterligare ett fönster som verkligen måste komma fram i ljuset. Vi placerade en skena och fäste 2 – fingerkrokar som glid. På så vis får man scen på en sekund utan att gå miste om utsikt.

    MX8A8588

    MX8A8592

    Det som vi gjort i detaljväg är bara ett sätt att inspirera till fortsättningen. Som ett blad i en tidning, eller en bild på Pinterest.Min önskan är att någon gör om och gör nytt, på sitt eget vis. MX8A8612

    MX8A8619

    MX8A8627

    Gör´t bara.

    MX8A8639

    En av sittplatserna fick ett megastort bord. Meningen var att man ska kunna sitta flera runtom men ändå inte behöva vara samma sällskap, lite på sin kant om man känner för det. Inspirationen hämtade vi härifrån. 

    MX8A8652

    Den här bläddersaken i mörkt trä satt i en av lokstallarna. Jag var överlycklig att få den nermonterad och snickeriet var lika lycklig att bli av med den. Jag bara : Tack supersnälla!! och de: Det är vi som ska tacka…

    MX8A8657

    Tycker om ampeln  som Mimmi Staaf och Josefin Halvardsson  formgivit för Ikea.

    MX8A8690

    Föreställning 101:an i bilder.

    MX8A8694

    Den så kallade inte så mobila food trucken är inte helt klar och var stängd den här morgonen. Men i alla fall med smarta tavlor , trälådor från Ikea som betsats. Vi letade som galningar efter en vintage vagn men när vi gick bet så måste jag säga att denna satt som en smäckVi har lite småfix kvar, som övervåningen till exempel. Där blir det hängstolar och hängmatta och som om man är bland träden…

     

  • SÖRMLAND

    söndag i sörmland!

    MX8A8851

    Jag säger bara en sak. En härlig söndagssak! Ta en sväng till Ändebols Gård (och för all del resten av Sörmland med) idag. Vi var där igår för att kolla in förberedelserna inför dagens Aptitrundan. Lokala mathantverkare, producenter och lunch/middag/fikaställen runt om i Sörmland har idag öppet hus. Det är liksom bara att kika in här och planera sin egen lilla söndagstur.  Just på Ändebols Gård kommer Solmyra att laga wraps utav gårdens eget lammkött och nyskördade grönsaker. Det hela lät så otroligt gott så vi kan nog minsann inte göra annat än att äta oss genom hela helgen härute… Dessutom kan du ta med dina egna äpplen då Järna Musteri finns på plats med sitt mobila musteri.  Här kan du läsa om hur du går tillväga, lätt som en plätt och så värt det tänker jag. Av en stor papperspåse blir det drygt fem liter äppelmust. Förstå lyxen en snöig vinterdag! Och så lite fårklippning på det och allt annat mys som hör Ändebols Gård till. Titta under Sörmland här på bloggen så hittar ni inlägg om gården lite här och var. Och som grädde på moset gjorde jag en liten film.… Med låten Frannie av Josh Woodward.

    MX8A8802

    Som djurmyset. Våra barn älskar det här stället lika mycket som vi. Vi ser knappt röken av dem för antingen så evighetsklappar de en katt eller gosar med hönsen. Och de tröttnar aldrig på den saken.

    MX8A8809

    Eller på att springa runt och kika på allt.

    MX8A8956

    Och den här vagnen är ju som Liseberg.

    MX8A8807

    Leo smög in i växthuset och råkade stjälpa en låda med tomatklämmor. Därav den allvarssamma städminen.

    MX8A8814

    Helgen till ära hade det fixats så himla fint i Fårstallet.

    MX8A8926

    Älskar att allt det vackra är från naturen runtomkring. Allt är ju nästan som på låtsats den här tiden på året.

    MX8A8820

    Fikat är ju helt fantastiskt här…

    MX8A8830

    Men vi började med lunch…

    MX8A8831

    .. en så otroligt god tomatsoppa.

    MX8A8913

    Såklart, då tomaterna här är precis som godis.

    MX8A8856

    Leo och mjölken.

    MX8A8840

    Gänget spred ut sig i hela Fårstallet.

    MX8A8846

    För lugn och ro väljer man minsta bordet.

    MX8A8864

    Fin syster med dotterpresent kring halsen.

    MX8A8871

    Det enda problemet med Ändebol, enligt Nomi, är att man inte får ta med sig en höna eller två hem.

    MX8A8876

    Just den här fick namnet Sötnosen, självklart namnval för en höna.

    MX8A8911

    Och när man lunchat, fikat, kollat fårklippning, mustat, lekt och myst som det inte fanns någon morgondag. Då måste man ju också inhandla veckans grönsaker. Till och med gurkan härute smakar som himmelriket. I gårdsbutiken finns gårdens ekologiska grönsaker och kravmärkt kött. Och en hel massa annat närodlat och ekoätbart, keramik, ekologiska fårskinn… Söndag i Sörmland alltså. Hoppas vi ses!

     

     

  • INSPIRATION - DAILY LIFE,  INSPIRATION - INTERIOR,  SÖRMLAND

    work & work in progress

    MX8A7305

    Idag var första gången jag inte var på Perrongen och det kändes nästan lite tomt. Men imorgon bitti åker jag dit för att plåta hur det blev när det blev färdigt. Men här kommer lite bilder från de senaste dagarna. Och kaoset innan självaste öppningen igår kväll. 

    MX8A7275

    Cafebord har gjutits på plats. Och jag är helt kär. Så galet fina och mjukt vaxade. Ett jättestort ska beställas till mig själv om jag så ska frakta det ensam till vårt hus. Det lär tydligen väga en del…

    MX8A7277

    Som underreden återanvände vi dessa klassiska som vi hittade i en av alla gömmor.

    MX8A7283

    Tavelvägg in the making. Kära nån så mycket att putsa. Alla ramar är köpta second hand och passepartouter fixade galant och väldigt hjälpsamt av vår favorit när det kommer till detta, Boas utanför stan.

    MX8A7296

    Det kryllar av begåvade kids i den här stan. På alla plan.

    MX8A7299

    Det här bordet hade jag lätt kunnat tjyvat med mig hem och många med mig verkar det som. Underredet är återanvänt av en arbetsbänk som stod i en av lokstallarna. Nya plankor som bordsskiva som betsats med Herdin´s lackbets brun Nr 607.  Den bets vi alltid använder då vi vill att plankor ska få den rätta bruna nyansen. Scenspotarna gjorde vi om till vanliga lampor.

    MX8A7316

    Min pappa tipsade om att lägga ytterligare ett lager av matt lack för att bordet ska gå lättare att torka av. Och eftersom jag är omgiven av jättesnälla alltid, så behöver man ju liksom inte fråga två gånger om lite hjälp.

    MX8A7319

    Den fem meter långa sittbänken fick samma behandling. Älskar lamplösningen, ska visa senare. För att inte tala om armeringsjärnsväggen.

    MX8A7330

    Kuddar och åter kuddar. I sammet såklart.

    MX8A7332

    Att jobba vid lokstallarna är mer än perfekt eftersom barnen kan sysselsätta sig i timmar vid skateparken som ligger över gårdsplanen. Och när de vilade sig från modighetsmärken och andra skador så har det funnits tusen saker att hjälpa till med. Här sprayar Viggo S-krokar med kopparfärg.

    MX8A7497

    Jobb med skatepark. Kan inte tänka mig så mycket bättre faktiskt.

    MX8A7334

    Den här lilla Leo är grym på sin BMX och åker konstant från morgon till kväll. Tydligen gör vantarna något extra bra med själva åkningen.

    MX8A7340

    Pizzalunch.

    MX8A7357

    Men att äta på en tom jättescen gör även pizzan lite magisk.

    MX8A7373

    Jag framkallade en massa foton från 101:an och fick hjälp att fästa upp dem. Jag kan tipsa om Crimson om du vill framkalla snabbt, bra kvalité och bra priser. Enkelt är det också.

    MX8A7390

    Jag har nog aldrig letat runt så mycket som nu. Det känns som om lokstallarna aldrig tar slut eftersom man har ingen aning om var dörrar leder.

    MX8A7391

    Allt är ju dessutom magiskt vackert trots att man får kisa i mörkret och lysa med ficklampa för att vara säker på var man går eller står.

    MX8A7411

    Det finns ett torn som inte har några golv kvar. Bara en trapp där man kan kolla ut från andra våningen. Någon sade att det fanns planer för detta torn. Snälla, snälla gör alla planer sanna.

    MX8A7437

    Mycket fika blev det. Och ingen ville vara med på bild.

    MX8A7441

    Vi köpte tavlor till cafée från GranitDu vet sådana där 50-talsaktiga.

    MX8A7451

    Skåpet har äntligen fått den plats det förtjänar. Kan inte fatta att detta stod gömt, glömt och jättesmutsigt. Med färdiga nummer och allt.

    MX8A7458

    När det gällde själva caféet så tänkte jag mer på en kiosk eller food truck. Eftersom boken om Strömma är den mest inspirerande jag vet just nu fick en av böckerna agera öppen inspiration, så att ingen ska gå miste.

    MX8A7470

    Eftersom det var högst förbjudet att spika i dessa väggar fick vi lösa det på annat sätt. Ett gammalt skärp kapades och fick agera hängare till kopparrör och S-krokarna.

    MX8A7480

    Tavelväggen påbörjades. Och gjordes klar.

    MX8A7491

    Nomi efter en lördag i skateparken.

    MX8A7502

    Älskar att tågen susar förbi där i bakgrunden.

    MX8A7553

    Söndagmorgon och inte världens nyttigaste frukost…

    MX8A7562

    Viggo har drabbats av stress. Han har påbörjat sin Halloweenkostym och frågar sig, hur ska jag hinna? Det är ju inte långt kvar… I alla fall så hade han kokat sitt eget lim på lördagskvällen som svalnat under natten. Det och badboll fick följa med.

    MX8A7567

    Papier mache som ska bli ett körsbär. Ett ruttet. Som ska sitta på huvudet. Själv ska han vara en muffins. Sedan ska armen visst bli en mask som slingrar sig ur den ruttna muffinsen. Eller om det var från körsbäret? Läskigt värre. Om han nu hinner klart så.

    MX8A7586

    Wille kom förbi och självklart är det ju drömmen att få provsitta moppen. För att inte tala om att hänga med just stora kompisar, DET är drömmen.

    MX8A7572

    Söndagslunch hemma hos min mamma och pappa. Abborre-filéer med kantareller. Hur lyxigt?

    MX8A7724

    En alldeles vanlig söndag på Perrongen är det också dags för Tedans med The Bandwagon. 

    MX8A7739

    Lindy hop alltså. Förstå att jobba vägg i vägg med detta. Det är ju nästintill så man tror att det är på låtsats. För härlighetens skull.

    MX8A7914

    Hittade en Hortensiabuske…

    MX8A7917

    …i en ödeträdgård.

    MX8A7966

    Jasmine  fick börja att teckna på griffeltavlorna.

    MX8A8015

    Först ett par snabba skisser. Så himla bra!

    MX8A7979

    Världens finaste tavlor!

    MX8A8004

    I det här hörnet av Perrongen lyser alltid kvällssolen. Bästa fikaplatsen.

    MX8A8024-2

    En låtsatsvägg som också är en anslagstavla.

    MX8A8030

    Ja, jag har ju redan sagt att jag är kär i mitt jobb. Världens roligaste.