PARIS-arkiv - Sida 5 av 7 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
132
archive,paged,category,category-paris,category-132,paged-5,category-paged-5,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

nej..

..jag sitter inte på ett café och doppar rostade brödstavar i äggula. Och dricker mitt kaffe i små miniklunkar för att det inte ska ta slut så fort. Då var en tidig lördagmorgon på Rue de Bretagne och jag sa till min man att det är då märkligt att det ska behövas ett Paris för en alldeles sakta frukost.

..jag spanar inte högt över huvudet och tar in varje liten gnutta av fint. Då var en kväll i Marais och jag sa att det är lättare att se det där minsta och lilla när allt inte går så fruktansvärt fort.
 
 
..jag drömmer mig inte kvar i gatukorsningar. Då var en solig söndagsförmiddag och jag sa att det var då värst vad allt kan se magiskt ut. Det är ju ändå bara ett par hus. Men när allt kommer omkring så ser ju det mesta rätt härligt ut. Bara man väl stannar upp för en sekund eller två.

Så jag tog en paus. För jag har hört att man ska göra det. När man inte får ihop det längre. Och särskilt när man kommer på sig själv att alltid svara: Det är bra men… det är så fasligt mycket. Och så inser man att man har svarat så jättejättelänge nu. Och att man faktiskt hatar det där men…


Fast om jag funderar lite så blev det inte särskilt mycket bättre med en paus av detta slag. För man ska väl inte sätta paus på sådant som man gillar? Som vardagslyx och finspan och dagdrömmar. Och bloggen, för den är ju allt det där tillsammans. Det ska man då rakt inte. Så vi kan väl säga att jag bloggar igen. Och nu ska jag skicka ett viktigt mail, som nog är bättre än paus. Åtminstone i det stora hela. Och sen ska jag vardagslyxa mig lite och ta ett finspan och en dagdröm på det. Sen ska jag jobba. Punkt på det.

stjärnor.

 
Jag tror på att stjärnan är den nya pricken. Så att säga. Tänk  stjärnhimmel istället för confettihimmel. Tänk glittrigt guld och juletidskalas. Och få lite adventsväntan i sinnet…
 

 
Och exakt på samma vis som cirkelgirlangen från januari-bloggen gör man såklart en stjärngirlang.
Och i en liten fining till affär, alldeles nära matmarknaden  Marché d’Aligre i Paris hade man fattat just stjärngrejen och mycket annat. Lulu & Cie på 26 Rue de Cotte(12.e arr) är en liten, ganska så nyöppnad affär med väldigt många lika saker som på min affär. Inredning och pyssliga saker men också ett leksakssortiment som inte är obekant sedan då min affär fanns på en gatuadress. Du hittar dem här på FB.

det ska bli skor by Liv.

 
Det var i somras då solen gassade som allra bäst. Och under parasollet på uteserveringen vid Moderna Muséet satt Liv.  Med hela bordet fullt med finaste från La droguerie. Då är livet i skönaste laget minsann.
 
 
Men samtidigt lite bekymmersamt. Hur var det nu jag tänkte?
 
 
Jomen, det var ju skor som skulle bli mina. Bara mina, som ingen på hela jordklotet har.
 
 Med fransar och blommiga skosnören.
 
Och pärlor lite varstans.
 
 
Det kommer att bli bra. För tänk, jag kan göra precis som bara jag vill.

 Kanske ska man välja bollfransen?

la droguerie.

 
Bilder: Sofia Jansson/Mokkasin med tillstånd av La Droguerie

Förra hösten när vi var i Paris så bloggade jag om La Droguerie. Den här gången frågade jag direkt när jag klev innanför tröskeln om jag fick ta några bilder trots att jag visste att det var väldigt förbjudet. Och ingen var lyckligare än jag, fem samtal senare, när de sa ja. Alldeles på riktigt och inget smygfotande här alltså.


La Droguerie är drömmen. En kreativ himmel. Här vill man bli glömd när de låser för natten och helst aldrig bli hittad igen.

Affären öppnade 1975 och ligger då som nu på 9 et 11 rue du Jour (1:a arr). Det är området kring Les Halles, som på 1800-talet och lång tid framåt var Paris stora marknadsplats. Historien kring hallarna tog man fasta på när man skapade La Droguerie. Man ville ha känslan av en jättemarknad som aldrig tog slut. Där varnenda vrå och hörn var full av saker att upptäcka. Lite magiskt sådär. Man ville att stilen skulle hänga ihop med det antika Les Halles och inredningen är därför tusentals små lådor i antikt, mörkvaxat trä.
 
 

Och hyllmeter efter hyllmeter med miljarder av allt. Och då menar jag nog allt, på riktigt. Det finns nog egentligen ingenting som du inte kan finna här. Allt i glasburkarna säljs styckvis och du plockar inte själv. Du får hjälp av den mest tålmodiga personal jag någonsin stött på. För hand skriver de ner på små papperslappar.  ”En gul pärla 2 kr, en rospärla 1 kr, 7 blå pärlor med stjärnor på, nej jag ändrade mig och tar de med prickar på, 3 svalor, 2 nyckelberlocker, 1 meter band av det här och 3 meter av det här…” Och tänk sommarvarm butik utan någon som helst bra luftkonditionering med metervis av kunder, klockan halv sex en lördagkväll.
 

Förra hösten sprang vi på La droguerie som av en slump. Och vi blev så häpna av mångfalden att vi nästan inte kunde handla något. 
 
 
Men det spelar liksom ingen roll, det är känslan man vill åt.

 
 
Detta kanske är en tiondel av alla band. Och spanar ni så inser ni att sortimentet av Liberty-tyger är brett. Den här typen av band är förövrigt väldigt mycket i Paris just nu. Band gjorda av metervara. Vi såg dem överallt. Man virar dem som armband fäster ihop dem till hårband. Och på dem fäster man bjällror och berlocker. Sött.

Det är inte möjligt att lista deras sortiment för det är enormt. Och det är hemskt härligt att gå där. Mina favoritdelar är nog banden och berlockkartorna.

Och att det är väldigt långt från en anpassad butiksinredning. Ni vet en sådan där som ser samma ut i alla städer och egentligen bara är utformad för att vara praktisk men man glömde bort det estetiska. På La Droguerie är det nog helt tvärtom.

Och ni som följer mig på instgram minns säkert de små färggranna berlockerna häromdagen. De var köpta här kan jag meddela.

petit pan.

 

Här blir det fortsättning på butiker som det är lite glest på i Sverige men desto fler i Paris. Minns någon när jag bloggade om

familjen Petit Pan? Eller snarare hemmet som var fluffigt och härligt och allmänt magiskt. Såklart slänger man sig också med en minst lika magisk affär. Mitt i Paris och på 95 Rue du Bac ligger denna lilla ljuvlighet.

 

Det är sagolikt och väldigt speciellt.
Väldigt färggrannt och mönstermaxat.
 
Och överallt det lilla och det vackra.
 
 

Det glänsande på andra hyllan är bjällror

Å det var så mycket vi önskade, Liv och jag. Vi köpte bara lite fast väldigt fint. Som guldfiskbjällror och pandabjällror.
 
 
 
De där drömfiskarna.

Och inte bara fiskar ju. Nästan hela havet.
Och himlen.

 

 

En stor del av Rue du Bac och stråket runtomkring är fullt av inspirerande butiker. Här finns blaBonton, Le Bon Marche, The Conran Shop och annat fint att titta på. 

 

Men minsta affären var i alla fall Petit Pan.
 

Och sötast. Absolut sötast.

serendipity

Jag bloggar Paris en stund till, jag hoppas ni ursäktar. Det är en vansinnigt hysterisk tid här så ska det bli något bloggande av värde får det bli så. Så den här veckan blir det lite av en affärs-guide här. På väldigt fina och absolut härliga affärer.

Under sommarveckorna i Paris kunde jag inte låta bli att tjata mig igenom den ena affären efter den andra med min kamera. I de allra flesta butiker är det ett stort nej om man tar fram kameran. Och på flera fick jag till och med skriva kontrakt för att plåta. Men det var det värt, det finns så många inspirerande affärer där varenda vrå är igenomtänkt.

 
Serendipity ligger 81-83 Rue du Cherche-Midi (6 arr). Lite mitt emellan Le Bon Marché (Rue du Bac som förövrigt är en ganska så fullproppad affärsgata) och Jardin du Luxembourg. Nu har jag ju redan sagt mina absoluta favoritkvarter men häromkring är det härligt att släntra. Butiker, små barer och kaféer. Och har man siktet på Jardin du Luxembourg är det perfekt.

Lite gömd ligger i alla fall Serendipity och där i skymundan öppnar sig en egen liten värld.

 
En värld som jag gillade väldigt mycket. Och där är precis som jag vill ha det med tanke på hur jag funderar kring min egen affär. Inredning som kan ha en given plats i barnens rum men det är inget som säger att det inte kan hamna varsom i hemmet.

 



Saker som inte behöver bytas trots att barnen växer. Utan får stanna. Antingen för att få en ny funktion, eller bara vara som den alltid ha varit och framför allt kan sparas till kommande generationer.

 
 

Jag tror på att skapa en stämning som passar små utan att gå på ”det typiskt” barnsliga. För att hårddra det, My Little Pony-perioder och
Cars-hysterin lägger sig och ibland fortare än man anar. Så det är liksom ingen idé att gå loss som en galning i vad som gäller för stunden, för att sedan hoppa över till nästa period de får. Det blir väldigt dyrt i längden. Och väldigt dumt för hela alltet.
 

Med små medel var det. Några stjärnor på väggen och en fjäril på lampan. 
Och såklart en fågelholk.
 

En egen värld var det.
 

lördag i Paris.


 

Det allra bästa att göra en lördag i Paris är att fara till marknaden vid Porte de Vanves. Det är som att kliva in i en saga. Tips är att vara där tidigt, den stänger runt ett-snåret. Och bor du på motsatt sida av staden, ta inte bussen, trots att det kan verka som ett bättre alternativ. Det är mysigt men tar fasligt lång tid. Det kanske kan kännas onödigt att dra på loppis med barnen om du bara tillbringar en helg i Paris men gör det! Den här sagovärlden är fruktansvärt spännande och det finns liksom ingen hejd på saker att upptäcka.
 
 

välgörenhet när den funkar.

 
 
Precis innan vi for till Paris i somras råkade jag trampa på min mans glasögon. Den känslan är inte så bra. Ett liksom mjukt kras under ens fot. Och sen vill man helst inte titta ner för man vet med sig att det där var inte någon legobit eller så.
 
Men just därför fick Kristo ge sig ut på glasögonspan i Paris.
 
 


På 64 rue Vieille du Temple (3.e arr) sprang han som en slump på
Jimmy Fairly. Mer om detta koncept strax.

Den gatan är förövrigt en flott shoppinggata med glassiga butiker. Kläder, skor och en massa annat. Precis brevid ligger också Aesop vars butiker är ursnygga. Provade deras produkter nu när vi var där och jag gillar.
 

 

 

Jimmy Fairly igen och deras koncept. Köp ett par bågar och ge på så vis bort ett par. För varje såld glasögonbåge ger alltså företaget ett par nya glasögon till någon som behöver det.  Man samarbetar med välkända välgörenhetsorganisationer som ser till att detta fungerar på bästa sätt. Och som det står på deras hemsida, 733 miljoner människor lever idag med synproblem i världen och väldigt många av dem får aldrig någonsin möjlighet att få hjälp med detta. Eftersom jag själv har urdålig syn och fick mina första glasögon vid fyra års ålder förstår man verkligen vidden av det hela. Mitt liv skulle kännas halvt utan möjligheten att se. Det skulle i alla fall vara fruktansvärt annorlunda.

 


Glasögonen håller hög kvalité, en stor del av tillverkningen sker för hand. Man tillverkar dem i Frankrike.

 
 
Och designen är perfekt och urvalet helt rätt i tiden. Det finns även en stor kollektion av solbrillor.
 

Snygg butik med fantastiskt hjälpsam personal. Och vädligt långt från de optiker jag är van att besöka. Tusen vägar enklare.

 
 

Jimmy Fairly började som nätbutik och den finns kvar. Och det är liksom inte stopp på bra saker. Frakten är fri och du får även prova bågar hemma helt gratis. Fast du bor i Sverige eller någon annanstans. Osannolikt bra. Och leveransen funkade galant. Ett par dagar efter det vi kommit hem ringde det på dörren och ett litet brunt paket med brillor och godis levererades. Direkt från Paris.
 

 

 

 Det är bara så himla bra.
 
Och just det. Priset. Kristos glasögon med lite tillägg och så slutade på 130 euro. För er som inte handlar glasögon så ofta så kan jag säga att det är inte dyrt över huvudtaget.

och glassen för allt i världen.

 
Som sagt, terapi-bloggingen à la saknad Paris fotsätter. Jag glömde ju ett strålande tips från bästa Paris-donnan Anna G igår. Glass måste man ju ha. I alla lägen.
 


Och godaste äter man på Berthillon. Ligger på själva huvudgatan, till vänster strax efter bron, på ön Ile St Louis i Seine.
 

Och äter den gör man såklart med utsikt mot floden. Förörvigt lade Nomi till sig med en ny favoritsmak i Paris. Ros. Och rosenglassen från Berthillon var tydligen underbar. För att inte tala om macaroonsen eller något slags fluffigt naturgodis likt marschmallows, fast det var det inte.  Till sist gick hon på äkta varan och smällde i sig kanderade rosenblad som en galning.

 

lördagsshopping.

 

Är man parisisk och trendkänslig och familj med barn i släptåg så handlar man på Merci och Bonton. En lördag runt Marais och varendaste en kommer släntrande med detta par i påsar. Då drabbas jag av någon slags överdos. Men inget ont om dessa butiker egentligen. Det är såklart att de är härliga ändå. Trots rådande superduperhype. 
 
Och ni som följer mig på instagram (@sofiaatmokkasin) vet ju att jag ännu en gång suktade över deras bäddtextil. Och min man har nu ändrat åsikt i frågan, blinkblink..
 

Och utan att avslöja för mycket. Färgskalan som är så typisk Paris ligger snart på Little Cute Mokkasin´s hyllor…Jag kan knappt bärga mig att visa vad det är som kommer, lagom till juletid.
 

Och jag imponeras av all energi men lägger på skyltningen. På en månad har hela butiken bytt skepnad. Och då menar jag hela. Entrén är just nu någon slags digital verkstad.

Med hundratals Urbanears i höstens nya kollektion. Det är absolut gilla på färgerna.