-
söndag som söndag.
Hoppsan, kolmörkt innan man ens hann blinka. Tur att man har datorn full med andra dagar. Så det här en annan söndag. En julisöndag. På Rue Oberkampf. Det får duga som söndagsblogging denna dag.
-
hej lördag!
-
en käpprätt skogsfredag och lite ljusslinga.
Och så var det fredagen då det gick käpprätt åt skogen med nyheter i affären. Som vanligt när man tror att man har rott sina to-dos i hamn så händer miljarder saker som är tusen gånger viktigare. Så käpprätt var det. Men de kommer under kväll eller helg. Phu, phu… Och till alla er som frågar och mailar om ljusslingan. Jag har nyss fått veta att den finns på huvudlagret i Paris och de kommer att skickas till mig i rekordfart. Ni som har fått en av denna sändning har fått veta det av mig under dagen och alla ni andra är varmt välkomna att förboka den här.Och ni, ha en härlig fredag! Och just det, en fin läsare upplyste mig om att jag blivit veckans blogg på Sköna hem! Tusen tack! -
bonton.
Picture: Sofia Jansson/Mokkasin with permission by BONTON
Dags för ett butiksbesök igen. I Paris. Som jag skrev förut så har väl inte Bonton gått någon förbi. De oblekta bomullspåsarna med stjärnor hänger på allas axlar men inte desto mindre härligt för det. Eller snarare väldigt härligt, bomullspåsar är väl i alla fall bland det lyxigare i shoppingväg.Bonton har ett stort sortiment av inredning och kläder. Kläderna går från minsta storleken och upp till 12 år. Det finns massor av kalasprylar och små presenter. Man har också ett specialsortiment i form av Bontons egen färgkollektion och liknande.Bonton består av ett helt gäng butiker lite varstans men alla har de sin unika stil. Hela konceptet är personligt och inspirerande så det förslår. Jag är så imponerad över sättet man visar sina saker och det gäller många butiker i just Paris. Att man har vågat att vara personliga och lagt ner mycket tid och hjärta i det hela. Så känns det åtminstone.
Det här är butiken på 5, boulevard des Filles Du Calvaire, ett stenkast från Merci. Och jag känner mig lite hemma i sortimentet, mycket dyker upp i min egen affär. Men är det något jag inte känner mig ett dugg hemma i men absolut väldigt gärna skulle göra så är det den sagolika lokalen. Vackrare än såhär blir det nog inte.Och hörrni, missa inte den gamla fotoautomaten. Bästa familjenöjet! Barnens önskar sig en sådan i julklapp, så kul var det.
FILLES DU CALVAIRE 5, boulevard des Filles du CalvaireBONTON BAZAR 122, rue du BacGRENELLE 82, rue de grenelle -
tisdagsönskan.
Om jag fick önska så skulle jag ta en sådan här port.
Bara för att göra livet lite extra tjusigt.
Och det här är inga hittepålås. Sådana skulle jag också ha.
Och sen skulle jag hänga vimplar på balkongen. Och något som spelade ljusa toner i vinden. För det är alldeles säkert att de som går förbi skulle le en extra gång, bara därför. Och det är bra. -
nej..
..jag sitter inte på ett café och doppar rostade brödstavar i äggula. Och dricker mitt kaffe i små miniklunkar för att det inte ska ta slut så fort. Då var en tidig lördagmorgon på Rue de Bretagne och jag sa till min man att det är då märkligt att det ska behövas ett Paris för en alldeles sakta frukost.
..jag spanar inte högt över huvudet och tar in varje liten gnutta av fint. Då var en kväll i Marais och jag sa att det är lättare att se det där minsta och lilla när allt inte går så fruktansvärt fort.
..jag drömmer mig inte kvar i gatukorsningar. Då var en solig söndagsförmiddag och jag sa att det var då värst vad allt kan se magiskt ut. Det är ju ändå bara ett par hus. Men när allt kommer omkring så ser ju det mesta rätt härligt ut. Bara man väl stannar upp för en sekund eller två.
Så jag tog en paus. För jag har hört att man ska göra det. När man inte får ihop det längre. Och särskilt när man kommer på sig själv att alltid svara: Det är bra men… det är så fasligt mycket. Och så inser man att man har svarat så jättejättelänge nu. Och att man faktiskt hatar det där men…
Fast om jag funderar lite så blev det inte särskilt mycket bättre med en paus av detta slag. För man ska väl inte sätta paus på sådant som man gillar? Som vardagslyx och finspan och dagdrömmar. Och bloggen, för den är ju allt det där tillsammans. Det ska man då rakt inte. Så vi kan väl säga att jag bloggar igen. Och nu ska jag skicka ett viktigt mail, som nog är bättre än paus. Åtminstone i det stora hela. Och sen ska jag vardagslyxa mig lite och ta ett finspan och en dagdröm på det. Sen ska jag jobba. Punkt på det. -
stjärnor.
Jag tror på att stjärnan är den nya pricken. Så att säga. Tänk stjärnhimmel istället för confettihimmel. Tänk glittrigt guld och juletidskalas. Och få lite adventsväntan i sinnet…
Och exakt på samma vis som cirkelgirlangen från januari-bloggen gör man såklart en stjärngirlang.
Och i en liten fining till affär, alldeles nära matmarknaden Marché d’Aligre i Paris hade man fattat just stjärngrejen och mycket annat. Lulu & Cie på 26 Rue de Cotte(12.e arr) är en liten, ganska så nyöppnad affär med väldigt många lika saker som på min affär. Inredning och pyssliga saker men också ett leksakssortiment som inte är obekant sedan då min affär fanns på en gatuadress. Du hittar dem här på FB. -
det ska bli skor by Liv.
Det var i somras då solen gassade som allra bäst. Och under parasollet på uteserveringen vid Moderna Muséet satt Liv. Med hela bordet fullt med finaste från La droguerie. Då är livet i skönaste laget minsann.
Men samtidigt lite bekymmersamt. Hur var det nu jag tänkte?
Jomen, det var ju skor som skulle bli mina. Bara mina, som ingen på hela jordklotet har.
Med fransar och blommiga skosnören.
Och pärlor lite varstans.
Det kommer att bli bra. För tänk, jag kan göra precis som bara jag vill.
Kanske ska man välja bollfransen? -
la droguerie.
Bilder: Sofia Jansson/Mokkasin med tillstånd av La DroguerieFörra hösten när vi var i Paris så bloggade jag om La Droguerie. Den här gången frågade jag direkt när jag klev innanför tröskeln om jag fick ta några bilder trots att jag visste att det var väldigt förbjudet. Och ingen var lyckligare än jag, fem samtal senare, när de sa ja. Alldeles på riktigt och inget smygfotande här alltså.La Droguerie är drömmen. En kreativ himmel. Här vill man bli glömd när de låser för natten och helst aldrig bli hittad igen.
Affären öppnade 1975 och ligger då som nu på 9 et 11 rue du Jour (1:a arr). Det är området kring Les Halles, som på 1800-talet och lång tid framåt var Paris stora marknadsplats. Historien kring hallarna tog man fasta på när man skapade La Droguerie. Man ville ha känslan av en jättemarknad som aldrig tog slut. Där varnenda vrå och hörn var full av saker att upptäcka. Lite magiskt sådär. Man ville att stilen skulle hänga ihop med det antika Les Halles och inredningen är därför tusentals små lådor i antikt, mörkvaxat trä.
Och hyllmeter efter hyllmeter med miljarder av allt. Och då menar jag nog allt, på riktigt. Det finns nog egentligen ingenting som du inte kan finna här. Allt i glasburkarna säljs styckvis och du plockar inte själv. Du får hjälp av den mest tålmodiga personal jag någonsin stött på. För hand skriver de ner på små papperslappar. ”En gul pärla 2 kr, en rospärla 1 kr, 7 blå pärlor med stjärnor på, nej jag ändrade mig och tar de med prickar på, 3 svalor, 2 nyckelberlocker, 1 meter band av det här och 3 meter av det här…” Och tänk sommarvarm butik utan någon som helst bra luftkonditionering med metervis av kunder, klockan halv sex en lördagkväll.
Förra hösten sprang vi på La droguerie som av en slump. Och vi blev så häpna av mångfalden att vi nästan inte kunde handla något.
Men det spelar liksom ingen roll, det är känslan man vill åt.
Detta kanske är en tiondel av alla band. Och spanar ni så inser ni att sortimentet av Liberty-tyger är brett. Den här typen av band är förövrigt väldigt mycket i Paris just nu. Band gjorda av metervara. Vi såg dem överallt. Man virar dem som armband fäster ihop dem till hårband. Och på dem fäster man bjällror och berlocker. Sött.
Det är inte möjligt att lista deras sortiment för det är enormt. Och det är hemskt härligt att gå där. Mina favoritdelar är nog banden och berlockkartorna.
Och att det är väldigt långt från en anpassad butiksinredning. Ni vet en sådan där som ser samma ut i alla städer och egentligen bara är utformad för att vara praktisk men man glömde bort det estetiska. På La Droguerie är det nog helt tvärtom.
Och ni som följer mig på instgram minns säkert de små färggranna berlockerna häromdagen. De var köpta här kan jag meddela. -
petit pan.
Här blir det fortsättning på butiker som det är lite glest på i Sverige men desto fler i Paris. Minns någon när jag bloggade omfamiljen Petit Pan? Eller snarare hemmet som var fluffigt och härligt och allmänt magiskt. Såklart slänger man sig också med en minst lika magisk affär. Mitt i Paris och på 95 Rue du Bac ligger denna lilla ljuvlighet.
Det är sagolikt och väldigt speciellt.
Väldigt färggrannt och mönstermaxat.
Och överallt det lilla och det vackra.
Det glänsande på andra hyllan är bjällror
Å det var så mycket vi önskade, Liv och jag. Vi köpte bara lite fast väldigt fint. Som guldfiskbjällror och pandabjällror.
De där drömfiskarna.
Och inte bara fiskar ju. Nästan hela havet.
Och himlen.
En stor del av Rue du Bac och stråket runtomkring är fullt av inspirerande butiker. Här finns blaBonton, Le Bon Marche, The Conran Shop och annat fint att titta på.
Och sötast. Absolut sötast.
