• Man säger inte saker över fredagsfikat…

    Tänk att en helg kan vara inget särskilt alls men ändå helt perfekt. Skrev hon snabbt för att hinna tillbaka till soffan och boken innan söndagen var slut. Jag har en sådan konstig vana när det gäller böcker för tillfället. Jag börjar, läser ganska långt, kommer av mig innan slutet, lägger åt sidan, börjar på en ny… Följden blir att jag har flera på gång samtidigt och sedan avslutar jag dem en efter en. Misstänker att vissa är pågående i ett halvår..? Som denna. Fast när det kommer till Ett litet liv så tror jag det är mer för att jag har tyckt den har varit så sjukt sorglig.  Sådär så det knyter sig ständigt i magen och jag börjar gråta. Kanske är det därför jag inte kommit till slutet ännu. Just nu är den så hemsk så jag sväljer och sväljer och världen utanför existerar inte. Och jag har svårt att släppa det grymma när jag slår igen den. Ja, det är en bok men den sätter sig vill jag lova. Så till den djupa grad.

    Från det ena till det andra. Vi råkade säga över fredagsfikan att ”tänk om man skulle prova att flytta till New York för ett tag” Egentligen grundade sig det i att jag pratat med en vän på förmiddagen om samma sak, sedan pratade vi lite om Jennifer och det ena gav det andra. Det hela var helt enkelt ett samtalsämne över fikat. Trodde jag.

    Sedan var det igång. ALLA var superpepp och undrade om vi inte kunde göra det. Flytta alltså. Och de var så pepp att jag framåt lördag kväll var tvungen att ryta till att sluta tjata om NY nu, vi ska ju inte flytta imorrn?! Varav de i nästa sekund diskuterade hur Chester skulle klara den långa flygresan och kisspauser..?! Nomi är den som är värst och har spelat alla låtar där ordet New York ingår, hon har tagit engelskakurser framför datorn och slänger sig med fraser som ”give me a hug”. De har funderat på att vården inte är gratis. Och det väldigt jobbiga med Trump såklart. Nomi uttryckte något om att hon saknade Obama och att i New York avskydde alla ändå Trump.

    Nomi kan verkligen inte prata om något annat. Vi har sagt flera gånger att det är inte bara att flytta. Inte något man gör i en handvändning. Men hon lyssnar inte på det örat. Hon vill helst bo vid Times Square för ljusets skull och blinkandet ”men Dumbo” ser fint ut (och jag insåg att hon surfat runt rejält). Och de där med vänner, kära familjen och saknad, den biten känns allra enklast. Vi kan prata varje dag och det kommer kännas som vi sitter bredvid varann. Sedan kan de hälsa på. Alla kommer vilja hälsa på. Sedan frågade jag varför Liv grät den gången vi nämnde att flytta till Skåne men inte nu… Hon tittade på mig som jag kom från en annan planet.. Skåne jämfört med New York??!!! Vad är det exakt du inte fattar?

    Och Chester då. När han väl hade tagit sig dit så skulle han absolut älska hundgårdarna, ”det ser man ju på honom”… Jaha, där ser man.

    Så det har drömts längre än någonsin tidigare. Nomi är nog den mest drömmande i den här familjen. I hennes tankar finns inga hinder. Absolut inga.

    Det mesta hindret idag var väl en kladdkaka. De bakade två kladdkakor som blev en i över en timme. Vet inte precis vad de gjorde.

    Jag har faktiskt börjat städa mitt rekvisitaförråd också. Eller snarare hela källaren. Jag har tagit en meter i taget och bestämt mig i förväg för att vara nöja med det lilla. Jag är nästan fascinerad över min egen stökighet, haha! Nej, jag är ju inte direkt stolt över egenskapen mer bedrövad i hela fascinationen över hur man kan röra till det.

    Någon har suttit här hela helgen. Tonsättning pågår.

    Kladdkakan blev i alla fall klar några timmar senare.

    Jag sade ju att hon inte kunde släppa det.

    ”Tagga livet, tagga NYC….”


    Sådärja. Vi taggar väl alltsammans då och drömmer vidare…

    Skön söndagskväll! Själv samlar jag ihop mig för att ta mig igenom ett helt annat liv. Visst är det märkligt med böcker. Någon som aldrig funnits där som dessutom är fiktiv kan kännas så verklig och sätta en i sådana känslostormar.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • 72 timmar kreativt.


    Hej! Här är jag. I ett slott någonstans i Sverige. Flott söndag man kan ha. Väldigt fin helg har jag haft.

    Ni som följer mig på stories vet att jag postade den här bilden vid nio-snåret. Var på plats när solen knappt gått upp för att sätta ljuset innan dagens plåtning.

    Egentligen hade helgfeelingen börjat redan i fredags när jag spanade locations med Matilda & Nathalie.

    Vad jag förstod var ni flera som trodde att detta var inför bröllopsworkshop men nix, detta är alltså en helt ny och sannerligen fin typ av workshop. Information kommer snart!

    Och även många flera bilder från hus som man knappt kan ta in. Jag blir helt slut av att hänga på sådana här ställen. Det känns som varenda liten detalj fastnar i min hjärna. I allt från färger, material, former, hur ljuset faller, hur skuggor vandrar, hur plankor knarrar… jag vet, det blir lite mycket att ta in…

    Efter en natt sömn satte jag mig på tåget till kursen jag går på Emma Svensson Studio. Det är ju inte direkt så man sitter och såsar bort under en heldag här.

    Vi hade ljussättning på schemat. Mitt absolut värsta och svåraste moment när det kommer till fotografering då jag alltid jobbar med naturligt ljus. Men så bra och nyttigt.

    Idag hade jag dock nytta av just det. Och av min tekniska assistent.

    Vi gjorde en sjukt skoj plåtning med världens härligaste gäng. Tänk er att dessa instrument användes under hela plåtningen!!! Som en privat konsert i denna miljö! Hur drömmigt jobb har man inte!?

    Tur att man får sätta ljuset och vara tvungen att hålla i mandolinen för att dubbelchecka hur reflektionerna slår. Det närmaste jag kommer i det musikaliska.

    Annat var det med dem vi plåtade. Så begåvade. Jag blir så himla imponerad av de som är duktiga inom musik. I mitt nästa liv då ska jag aldrig sluta piano när jag är tretton utan öva och öva. Och lyssna tvärsäkert på alla som säger ”det är synd om du slutar spela”…

    En liten söndagspinne innan kaffepaus.

    Så mycket som snurrar i detta huvud efter en helg som denna. Som sagt, allt fastnar. Sedan kan man ju dessutom lägga till alla historier, samtal och möten. Jag suger i mig allt som en liten svamp.

    Hon somnar gott ikväll vill jag lova. Och drömmer så sött om allt det ytterst härliga. Tack helgen, jag gillar dig såhär.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Inte ett så himlastormande blogginlägg.

    Jag stängde av allt digitalt i lördags morse och uppenbarligen kameran också. Och ägnade mig åt… Ja kan mest sammanfatta det som läsa, äta, sova och hänga med familjen. Och jobba, fast inte framför datorn. Lite gammaldags kan man tycka med penna och papper, men ack så skönt för hjärnan. Så detta helgsvep är verkligen inte så himlastormande utan mer att jag tog kameran som på beställning och gick ett par varv kring huset.

    Himlastormande var dock att Johanna ÄNTLIGEN kommit hem från Australien efter en och en halv månad.

    Vi fikade inte bara, men gud vad vi fikade,  utan smed planer för smyckena där dessa smycken var själva förlagan. Vi diskuterade hur vi ska få in ett extremt hållbart tänk och ett nytt tänk som liksom grundar sig i något gammalt.

    Denna pianolösning tycker jag själv är en aning svår att förstå. Det var något om några nyinköpta noter och ett smart drag av Viggo.

    Charlie och frukosttillverkningen.

    Här är bästa receptet på Granola. Med äppeljuice. Och mina barns favorityougurt, lupiner och vegansk. De skulle kunnat bli en aning skeptiska här men de tycker den är supergod.

    Lika oklart som det där med veckodagstrosor. Men fina färger.

    Viggo, Liv och Kristo älskade Stranger things. Så pass mycket att de tittade färdigt på alla avsnitt innan jag ens börjat funderat på om jag skulle se. Andra säsongen var typ över ett par dygn efter det att den släpptes… Det är klart att man inte hinner med i svängarna då. Nu vill jag se, lite sen i starten absolut, men samtliga tror att jag kommer bli skräckslagen. Jaa, jag är lite harig men…

    Någon mer som spelade Donkey Kong JR?

    Den lilla samlaren Viggo tog nöjt emot en present av min 98-åriga mormor i form av en täljd gubbe som spelar dragspel, en prisplakett med en silvrig björn samt en hårnål.

    Tänkte skriva att det är min blomsterkyrkogård fast det är ju inte sant, verkligen inte. Det väntar bara in nya krafter, i solen på andra våningen.

    Vårt hem är så fullt av sådana här hörn. Någon möbel som liksom blivit flyttad och blivit stående. Sedan har någon tyckt att här kan man sitta ibland, och boar in sig.


    Eller sådan här hörn. Oh ett skåp som vi kan proppa fullt.

    Jobba utan dator.

    Den här lurvtussen alltså <3



    Bästa efter fotbollsträningen.


    Sedan klippte vi av en tröja innan dansträningen.

    Min absolut bästa plats denna helg.

    Och än är inte den här helgen slut. Tillbaka dit nu genast…

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Vinyler, maskhål och vinterlandet.

    Jag har knappt rört kameran i helgen. Men den var fin. Och så iskall! Alla barnen härjar om vårt kalla hus och nejnej så är det inte hos kompisar ! Vi säger att det är för huset är 105 år och lite till, faktiskt försvarbart för att vara dragit värre men de köper inte det. Men det är inte ett 40-gradigt Sibirien konstaterade vi. Nä, just det. Bara 10. Fast inte inne.

    Viggo har stans roligaste rum tror jag. Hur mycket saker kan en unge skramla ihop tänker jag?! Inredningsdetalj Pommacflaska är kanske något att ta efter?

    I fredags kom äntligen hans julklapp. Han har förfasat sig över tullhistorier, trasiga paketleveranser, borttappade paket och till sist konstaterat att de aldrig skulle dyka upp.

    Men ta-daaa! Högsta önskan!

    Uppladdningen inför konserten i april. Och för övrigt lyckan av att äntligen ha fyllt 13 så att man får gå på festival. Och att snapchatandet i evighet, med storasyster på wow och bråvalla är äntligen över.  Sorgen var desto större förra sommaren då han snällt fick hoppa över pga att fylla i november. Så sjukt stenhårda på det.

    Det var ju helt klart snyggare förr. Min pappas gamla vinylspelare.

    Min morfars gamla kombo med radio och vinylspelare under locket. Observera att detta är en Dux och även den ovan, en studio i teknik över åren. Och sedan Kristos Bang & Olufsen från 70-talet, lite mer framtid över den. Digitalklocka och allt.

    Den här är verkligen 2018 men absolut roligaste nöjet just nu. Och maskhål… Jag har fått förklarat för mig, storheten och det viktiga över forskningen men jag fattar ändå inte. Gör du?

    Vi slänger inget här. Aldrig i livet att vi gör det. Vi fyller bara på med ytterst viktiga ting.

    Imorse tog vi oss ut till skogen igen. För frukost i minusgraderna! Solen gick upp men letade sig inte genom alla träd.

    Nästan som fjällen.

    Lite oklart med en slips i skogen.

    När vi var där i oktober satte jag hjärtat i halsgropen över linbaneåkandet. De var bra sugna nu med men lite mer krångligt i snön.

    Egentligen borde jag inte blogga om det här stället. Roligare än alla busfabriker i världen. Tänker om flera upptäcker tjusningen.

    Min syster och familj och systervalp var också med.

    Minihamburgare från gårdagen var frukost. Tydligen de bästa någonsin, inspirerade från denna restaurang.

    Om slipsen var oklar var denna kniv lite mer självklar glömska.

    De här två. Så bff.

    Mycket öva nu. Tricks, valpkurs, inkallning…

    Och belöningar X miljarder.

    Tyckte vintern kändes så galen avlägsen nyss. Tänkte att de klarar sig med gympadojjor och kortstrumpor ända till vårens första dag. Men åh nej. Fast om man bortser från vintergarderobsinhandling, finns det något tristare (?!) så är det fint ändå.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Modefoto 1 år och lite skog.

    Igår började jag på den här kursen. 1 år av kurs! Inte varje dag då, men ändå. Jag vet inte när det hände! Pepp, sjukt pepp. Jag har inte riktigt glasklart för mig hur mina förväntningar ser ut. Magkänslan är dock att detta kommer ge mer än vad jag kan ana i förväg. Jag vill nog mest ha kul, ge mig ut lite på hal is, du vet där man inte är så ofta. Just att bara göra det där som känns lite extra läskigt. I och för sig gör jag nog just så, ganska ofta. När jag tänker efter. Annat var det förr, då ville jag vara på säker mark helst. Kanske är det åldern och klokheten som satt in.

    Såklart kommer ni få se lite vad vi gör. Igår handlade det om upplägg och modefoto som genre. Hjärnan gick verkligen på högvarv under tågresan hem och jag kan bara konstatera ännu en gång att foto gör så himla mycket intryck på mig.
    Det är proffsiga Emma Svensson som även bloggar på Elle, och hennes team som håller i kursen. Emma är ju inte bara en av Sveriges främsta fotografer, såhär mellan varven av fotograferingar och workshops så är fullt sysselsatt med att bestiga berg. Kolla in det här projektet, 49 peaks in 1 year ! Hur coolt!? Jag kan faktiskt inte riktigt slita mig, klickar mig in på varenda äventyr och funderar på vad det gör med en, där på toppen närmast molen. Eller i själva molnen är det ju faktiskt. Och jag trodde nog hon hade ett helt entourage i hälarna men ”nej, mest är jag ensam”. Och jag frågar igen för att vara säker. Jo, ensam liksom. På en bergstopp. Eller 49.

    I brist på större äventyr tog vi en frukost i skogen imorse.

    Fast alltså, skogen är stor för en liten valp! Den är magisk och som ett cirkusland!

    Och med ett par enkla äggmackor i ryggsäcken så blir det alltid en kul stund för alla inblandade.

    Frukost i mossan är alltid så mycket bättre. Det här var precis innan Nomi fick björnkänningar. Chester tog dock detta med björn rätt lugnt.

    Annat var det med spången. Nu var det andra gången i livet men helt säker kan man ändå inte känna sig i magen.

    Jag köpte den här jackan innan Chester ens var påtänkt. Men vore jag inte så frusen så skulle jag nog mest använda den i skogen, tidiga söndagmornar. Fatta det komiska där jag och kappan plus två valpar i samma färg och struktur är ute och går. Någon kanske får  Cruella de Vil – vibbar och det vore ju hemskt.

    Gosevalpen. Nu är Chester drygt 4 månader och jag konstaterar förvånat att vad bra allt har gått! Jag trodde ju verkligen att allt skulle bli superkämpigt, megasvårt och så in i vassen krångligt. Jag hade förberett mig på sömnlösa nätter och ett sönderbitet hem. Däremot hade jag inte förberett på något annat sätt…. Läst på och sådär. Nu kan det säkerligen komma perioder då allt blir upponer och allt vi lärt varandra ställs på ända. Men såhär långt, är allt prima. Idag tog vi väck det sista ”gallret” hemma och han kan röra sig fritt i hela huset. Bara en sådan sak. Han är lite som vi känns det som. Gör lite som vi, är lite som vi. Beror på dagen och stunden på något vis.
    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Det är jullovsmorgon! Och vi plockade nyss undan frukosten…11:37..


    Direktrapport från jullovsmorgon. Nu gäller det att sitta lugnt i båten och inte stressa upp sig för det man inte hinner. För allt blir bra ändå. Jag har det som mantra i bakhuvudet under alla de lov och ledigheter när jag INTE är det så att säga. Fast hela huset är fullt av de som är just superlediga. Jag lyckas ibland och då tycker jag det är så himla perfekt att jobba som jag gör och finnas här hemma. De gånger jag inte lyckas önskar jag mig ett kontor långt bort i stan.
    Hur ser det ut en morgon den 21:a december då? Fyra barn och två valpar framför julkalendern.

    Tre barn framför datorerna. Om jag inte gått och lagt mig efter dem hade man kanske trott att det suttit natten igenom… Det åttonde barnet sov såhär dags. Jag menar det är ju första dagen på jullovet, det är lika bra att passa på..

    Jag måste visa några bilder från pepparkaksbaket igår. Det galna.

    Det här är väl mysigt värre?! Igår kväll eller natt snarare, efter den storslagna och långdragna showen, bullade de upp med popcorn och julmust. I smyg. Som en picknick strax innan midnatt. Åh, sa någon, så här skulle jag inte få göra hemma. Och syftade på att klockan var på tok för sent för julmust och popcorn. Nää, sade jag, det får man faktiskt inte göra här heller. Men sedan bestämde vi att det är ju inte varje dag man firar jullov!

    Jag fick boken till höger skickad till mig. Helt fantastisk och superintressant, längtar efter att slänga mig i soffan med den. Swedish grace alltså. De andra böcker är inte så hemliga julklappar till Kristo. Något tips kanske?

    Snön försvann och det blev som vår. Men vad gör väl det om hundra år.

    Idag tänker jag allra mest på lättnaden jag känner. Och när oro som legat som en dimma över oss det senaste halvåret, går över till något mjukt och hoppfullt. Jag hejar av hela mitt hjärta, vi alla gör det, på en tjej just nu, vår egen kämpe!

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • en helg närmare jullovet.


    Lite närmare jullov. Igår var det ju helt ljuvligt i snöväg, älskar det här! Fast det komiska var att två timmar senare regnade det… Inte Västerbotten här direkt. I år hänger en av stjärnorna i verandan och jag styrde upp själva verandan lite då vi har den som in/utgång med Chesters hundhage utanför. Smidigt ändå.
    Ikväll tipsar jag om en så fin sak på instagram. Och så enkel! Kolla här! Absolut bäst som present till fröken, som julkort, som sista-minuten. Och vilken grej med Musikhjälpen! WOW, vad bra vi är! Heja alla människor med hjärtat på rätta stället!

    Kolla det pyttelilla grenljuset!

    Bästa julestrumpantidningen! Minns ni när tidningen kom förra året såhär dags.

    Tidningen blir bara bättre och bättre. Hittas numera på många köpställen, listan här. Men kan såklart beställas via hemsidan, tänker att den fortfarande hinner till julaftonsmorgon.

    Hästhoppartävling i juletid. Och vinterkonserter. Lite sådan helg.

    Min besatthet av dalarna börjar kanske gå överstyr. Skulle det vara konstigt om jag började samla på dem? Inte så väldigt hett kanske. Men hur fina?

     
    Lisa Burenius har släppt nya tröjor!

    Dalahästar, grenljus och så lite halmkonst på det.

    Eller inte så lite. Fick mer av mamma med.

    Har en massa gröna kvistar så jag har hängt dem överallt.

    Sedan har jag nästan köpt en drejskiva också. Bara en sådan sak. Jullov var det. Snart.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Strax innan midddagen bloggning.


    Pjuu fredagkväll. Vilken smågalen vecka. Men fin ändå. Hittade en jul utan snö och tänker att i det stora hela är det alldeles strunt samma. Nomi sade nyss: – Åh jag längtar efter vi ska ta julbilder! – Åh, sade jag, ja jaa! Det är så fint att göra det! Fast det brukar vi väl aldrig göra??? sade hon. Hon menade djurbilder. Djurbilder som i hästbilder! I galopp och barbacka. Och flygande hopp. Och så jag då mitt i alltihop, fotografen. Den livrädda för hästar. Som inte längtar efter djurbilderna. Vad är det för fel på tomtebloss?

    Vad har ni för helgplaner? Jag funderar på att gå upp jättejättetidigt och avsluta allt jag ska. Sedan kan jag ju ta jullov! Det måste väl vara värt det. Man jobbar ju bra där innan gryningsljuset. En pepparkaksdeg borde jag blanda ihop så vi kan baka när andan faller på. Sen känns det som en helg i megarace. Så himla mycket som händer såhär års. Varför är det så, när januari är seg.

    Och så borde vi fundera på det där med julklappar… Alltså det är på riktigt. Vi har inte ens börjat fundera. Samtidigt vägrar jag drabbas av någon slags köphets, vilket det skulle kunna bli såhär i sista minuten. Nepp, man får tänka lite smart tror jag… Håller med Malin, våga vägra julklappsberg.

    Lite länkar då:




    Och trots den galna veckan. Då jag tittar till höger har jag faktiskt klätt en stor ljuskrona med en massa gröna kvistar. Det brukar jag göra på julaftonsmorgonen, men nu behövde jag göra den till ett jobb. Julcheck ! Jag satte granris med ljusslingor på trappen ute. Det har jag tänkt på i 4 år ungefär men aldrig fått till. Julcheck! Jag har hittat nästan alla våra fårskinn och lagt ut på strategiska ställen. De brukar aldrig bli hittade. Julcheck! Vi har redan ätit mintkyssar, polkakäppar och en chokladask. Så vi nästan har tröttnat. Julcheck! Räcker fint så. Nu är det fredagsmiddag! Fin helg till er, kram Sofia

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Och där bortom sjön såg vi tomten med rysk pälsmössa.


    Pjuu, vilken helg. Ingen rast, ingen ro och från det ena till det andra. Jag har haft en jobbhelg men såhär års måste man ju kombinera den med lucia, julfixeri och julmarknad. Så är det ju bara. Femton minuter innan genrep för julshow på stallet var jag också tvungen att ta den här donnan och den lille valpen på jobbuppdrag. Och solen gick ju aldrig upp den dagen. Ni ser tomten väl? Med rysk pälsmössa. Sådan där de har i Sibirien. Såklart att ni gör om ni kisar lite. Liten är den men absolut synlig.

    Viggo var med som någon slags hundskötare för att Chester inte skulle hoppa i vattnet och sitta fint.

    Fint jobbuppdrag i alla fall.

    Bästa presenten i kalendern hittils var helt klart den väldigt gamla filmvisaren. Eller film och film, inte så rörligt ju. Stillfilm med View-mastern. Viggo blev helt besatt och har släpat med sig den hela dagen.

    Hur mycket skivor som helst. Viggo blev snopen då han läste texten till Bambi och insåg att hon var en han. Han kunde inte fatta att han levt i 13 år med helt fel uppfattning.

    Idag insåg jag att ljuset på vår övervåning, när solen skiner i december, är absolut perfekt. Det enda kruxet är allt detta spring upp och ner för trapporna.

    Vi tog en sväng till julefrid, tuppar och finlunch. Till Ändebols Julmarknad. Precis lika mysigt som alla andra år. Perfekt utflykt nästa helg med. Mellan 11-16 både lördag och söndag. Tänker att då är vi alla i högsta behov av att sätta oss i julistämning.

    Hundarna fick vara ute i år. Så vi körde växellunch. Plus att jag var tvungen att fara iväg och fixa koppel när vi väl kommit dit. Nykläckta hundägare som glömmer koppel…

    Ljuset i växthuset, som annars är proppat med ekotomater, är magiskt.

    Barna har längtat efter denna lunch sedan förra året. Bra betyg.

    Älskar att det är sång och musik. Live.

    Charlie med.

    Hur gulliga är inte dessa barnskor. Nomi fick ett par stora sådan här fårskinnstofflor förra året. De är underbara och min life-saver i ett kallt hundraårigt hus. Alla i familjen vill ha samma.

    Men inte bara julklappar, utan även säsongens ätbara.


    Grönkål stora som paraplyer.

    Ska man ha mistel ska man helt klart ha en gigantisk.

    Här var man i sinnesstämning julefrid. Tack för det kära Ändebol, ni är bra på det här. Kanske bäst helt enkelt.

    Eftersom vi hade två frusna valpar var vi tvungen att köra på hemmafika. Inget ont i det. Skumtomte-heaven hos syster Sarah med familj.

    Estrid hade dock köpt eget granatäpple på gården och ratade resten för eget fika på äppelkärnor.

    Fint så. Nu kostymfix!

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Our weekend diary.


    Det är mycket valpgos nu. Det känns som vi börjar ha lite koll på varann och Chester själv verkar bli modigare och tuffare för var timme. Man vet liksom aldrig riktigt vad han ska få tag på eller dra i eller gömma sig under.

    Kristo fixade äntligen en stor inhängnad i vår trädgård så nu kan han springa runt som den vilding han är mellan sovpauserna.

    Hela luften är dessutom full av ljusslingor, så sjukt mysigt. Nästan som tivoli från gatan men det bjussar vi på. Vi har det fint under lampornas sken när mörkret faller kan jag lova.

    Det är många som hör av sig om vilken ras Chester är. Så jag tar det igen. Han är en labradoodle från Pomonadalen och Thilde Hööks kennel. På hemsidan kan ni läsa massor om själva rasen och allt därtill.

    Annars har jag jobbat den här helgen. Alltsammans är lite omkastat, vad är jobbdagar och vad är helg liksom. Plåtade ett par samarbeten, redigerade några fotojobb och styrde upp lite kostymer.

    Våra miniekar börjar sakta men säkert anta formen av en liten skog.

    Det var inte många alls som ruttnade på det här sättet. Kanske bara fem. Alla andra har fått rötter, nu återstår bara att se om samtliga växer uppåt också.

    De små förgyllda ballerinorna. De ska få vita emaljerade kjolar. Sedan hamnar de också i affären. Efter fredagens insamling så kommer vi göra något liknande denna gång. För att vi måste det bara.

    Det är hörnet brukar vara bästa måttstocken på om vi är i julefas. Uppenbarligen inte. De senaste åren har det sett ut lite såhär. Jag fingrade på en rumsgram idag men bestämde mig sedan för att faktiskt hämta en och annan kvist istället denna jul.Den stora enen på vår tomt kommer inte lida av den saken.

    Det är märkligt det här med valpar. När de röjer runt som mest är det allt annat än sövande. Men sekunden efter har de helt motsatt effekt.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM