-
Bara onsdag.
Idag har jag haft Patrica och Anna här. Finingar! Så härliga timmar! Lite för få timmar bara. Lustigt det där med människor man aldrig tidigare träffat och ändå känner man att man gärna skulle hänga några dygn och babbla. Gillar jeansen som Patricia har, så pass att jag köpte dem till mig själv för en tid sedan men fick lämna tillbaka dem. Surt nog satt de inte sådär tjusigt på mig.
Älskar när någon annan plåtar hemma. Kan säga att dessutom var ett rent lyxdrag en dag som denna. Känner att det här valplivet har gjort mig till virrigaste på jorden, snurrig och studsig på något vis. Ena sekunden käkar han på en blomma, en annan gnager han på en sladd, en annan minut är han spårlöst försvunnen.
Nästan sådär virrig som jag var vid bebisåren… Inte särskilt charmigt om jag får säga det själv. Och jag som egentligen tycker att jag är så cool nuförtiden och inte särskilt hönsig alls, inser att en vecka med valp har gjort mig till en virrpanna utan dess like. Som dessutom påbörjar samtal för att sedan studsa iväg för att leta valp innan svaret kommer. Fast jag tänker att det är övergående, säg att det är det?! Bara själva ovanan liksom.
Ljuset om vintern. Så underbart men så satans kort. Jag känner att det här med att hänga ömtåliga saker i taken är smart utrymme.
Utan att avslöja exakt vad plåtningen idag handlade om så var Patricia och Anna här i uppdrag av Erikshjälpen. Jag fick en del berättat om organisationen och genom att kika runt på hemsidan förstår jag det fantastiska. Jag tillägnar ett eget inlägg åt denna barnrättsorganisation.
Såklart skickade jag med sticklingar från Johannas palettblomma. Den som har egen hashtag #palettbladunite. Fin historia och tänker den svindlande tanken hur många växter ur en och samma blomma. Förresten sade Anna något om att jag hade gröna fingrar, blev nästan mallig för egentligen är det ju exakt tvärtom. Men jag har uppenbart haft lite tur på sistone eller annars har det mest med det där som heter vattna, att göra.
Vad jag gjort annars idag:- Beställt smyckesaskar med ny logga, ritad av Kristo.
- Beställt visitkort av samma slag.
- Dubbelkollar med Johanna Garmland om exakt hur många medaljonger vi kan nylansera om en vecka. Alltså denna.
- Tänkt på hur fin jag tycker den lilla ballerinan är i förgyllt guld och vit kjol. Snart, innan jul, finns den till försäljning.
- Och sedan fingrar jag extremt mycket på topaser, citriner och ametister…
Kom just på att jag är förtjust i små, små hyllor med minimala snirkliga konsoller. -
Inget jag brukar göra om fredagarna men sjukt kul när det händer.
Imorse for Chester till min mamma och pappa. Inte nog med att de alltid ställer upp i vått och torrt för 9 barnbarn, nu fick de plötsligt rycka i, på egen begäran, att vara valpvakt. x 2 dessutom. Chesters valpsyster Iris var också där och de röjde järnet. Det kändes som när barnen var bebisar och jag jobbade galet fokuserat de timmar jag hade framför mig. Redigerade tills det ryckte i ögonvråna. Om det inte hade varit för ett smått irriterande missöde i strukturen hade jag dragit en lättnads suck nu. Det gör jag inte men det känns ändå miljarder gånger bättre än i morse. Balansen vet ni…
Mellan varven sökte jag på Art deco. Jag tänkte på 20-talet och att man borde levt då. För tjusighetens skull.
Framåt småtimmarna gjorde jag något helt ogenomtänkt och synnerligen otippat. På en sekund hade jag bokat in mig på den här. Utan betänketid, vet inte exakt vad som flög i mig. Men fatta hur kul!!!?? Snacka om fredagsfeeling!
Bilder 1 mina, 2 från denna mapp, 3 härifrån. -
Chester.
Jag vet inte om det var förskräckelsen över den stora, orangea katten som helt plötsligt tycktes äga vår väg. Eller av ren utmattning hos både valp och mig. Vi somnade i alla fall pladask direkt på golvet. Mitt på ljusa dagen. Alltså det här valplivet. Det verkar kanske inte så storslaget för någon annan men vågar man kika över korgens kant inser man ju det märkvärdiga. Och vi sitter och tittar på höstlöven som faller ner på den frostiga gräsmattan. Det märkliga är att det knastrar till lite varje gång det landar. Då kan det hända att man rycker till lite av själva överraskningen. Vi letar pinnar och bygger ett pinntorn under äppelträdet. Och stannar och tittar storögt så fort en bil passerar eller en fågel kvittrar. Vägen ner mot soptunnorna är liksom ett minfält då vi insett att man aldrig vet när den stora, tjocka och knallorgangea katten lurar i buskarna. Då kastar vi oss i varandras famn, för egentligen är det nog jag som är räddast och fångar honom innan han ens hinner blinka. Sedan darrar vi lite extra. Å andra sidan vet jag ju att han hängde med katter, höns och hästar från det han såg dagens ljus. Säkert är han modigare än de flesta, innerst inne. Och det där med att prata med valpar är ju inget jag gör till vardags (eller gjorde) så jag tänker att jag pratar väl på som jag gör mest. Och vi snackar om knastret när löven landar, och det var värst vad mörkret kom snabbt, lite om fotoredigering, smyckesaskar och äkta ädelstenar och akta dig vad de glimrar, och helt plötsligt kom vi in på det där om en ny logga… Jag har inte helt bestämt mig för om han tycker det hela är intressant men lyssnar jag riktigt noga tycker jag att det kan låta som svar ibland.
Han heter Chester.
Slutligen. Gissa hur många namn en valp kan få under en 50 mils bilresa?
-
#babesinboylandworkshop
På workshop alltså, ledd av stjärnorna Nathalie & Matilda som driver Babes in Boyland. Två så begåvade kreatörer som jag följt så länge jag kan minnas. De är grymma och vad de än tar sig för lyser deras egna, personliga uttryck starkt och igenkännande. Älskar att de följer sitt hjärta och håller fast vid det egna trots att de hela tiden visar nya sidor. Att få ta del av denna otroligt generösa workshop känns så lyxigt och inspirerande. Jag tycker så mycket om människor som vågar vara generösa, dela med sig av tips och råd. Som inte ser någon nytta med att hålla det för sig själv. Tror det handlar om att man har en tro på sig själv och när man väl hamnar där kan man också ge till andra. Det är så himla fint tycker jag.
Att hamna på ett höstigt Gotland är ju så nära sagolikt det går. Som om ön är täckt av guld. Jag hamnade alltså på Hotel Stelor igår, i Västergarn socken. Så fantastiskt fint, som att vara hemma. Igen. Jag är ju så svag för denna typ av hotel. Raka motsatsen till kedjor och stora komplex. I varenda detalj har man satt känslan först.
Efter en fantastisk lunch letade vi studio bland vackra lador och små hus.
Tur på skyltarna annars hade vi gått vilse helt klart.
Jag ser fram emot att se mer av det guldiga Gotland. Och havet.
Vi hittade studion och en hel massa supertjusiga chokladkakor.
Sedan var det bara att förlora sig bland rekvisita, magiskt ljus, inställningar och glasyr. Förstår ni vilken dröm!
Nathalie i magiskt mood.
Katrin drog på sig kimonon över tjocktröjan. Vad gör man inte för konsten och det var ju ändå bara ärmen som skulle hamna på bild.
Fabienne, workshopens yngst lysande stjärna. Dotter till Ulrika.
Linnea hade snitsigt och galant fixat glasyr på vår minitårta. Jag var mest intresserad av att lyckas fånga små korn av strössel i bild.
Blåbärskaka.
Så fint gäng som är här. Alla utom Nathalie och Matilda är helt nya för mig vilket är extra skoj.
Fattar ju att det hela kan se en aningens speciellt ut på håll. Men att hålla till på ett sådant här ställe, i ett kreativt stim är ju rena rama lyxtillvaron.
Katrin kämpar järnet med rökutveklingen.
Allt för att jag skulle få till den rätta känslan.
Mathilda, Nathalies rara syster är med som assistent. Och Malin som är grym fotograf med bröllop som specialitet.
Matilda har inte bara koll på estetiken, hon är också så bra på det tekniska och jag har modigt nog vågat flera nya inställningar på kameran. Bara en sådan sak!
Allt är genomtänkt. Minsta lilla hörn där ljuset faller bäst, underlag och detaljer.
Inget konstigt alls. Märkligt egentligen att det inte ramlas ner från höga höjder lite oftare.
Det fina med Nathalies och Matildas bildspråk är ju det lugna och rogivande. Känns som dagarna här blir exakt så. De smittar av sig med allt det mjuka liksom.
Mor och dotter in action.
Och mörkret lade sig över ängarna och det bästa ljuset var bara en liten strimma till sist. Men Fabienne, 12 år verkar ha hittat sin plats och tog till vara på det allra sista i ljusväg. Så fantastisk fin dag. Tack kära Nathalie & Matilda att ni gör detta så bra!
Lite instagram att kolla av vi som är med och under #babesinboylandworkshop -
God morgon!
God morgon finingar och låt er bli lite avis, blink blink. Jag vill ta er alla till exakt min plats just nu. I ett litet rum på Gotland. Under två täcken och en massa kuddar bakom huvudet. Jag vaknade tidigt av regnet som öste ner utanför mitt vidöppna fönster. Jag skulle vilja ge er ljudet. Så mysigt att jag smälter totalt. Kolmörkt och regndroppar som rinner i som ett vattenfall. Jag är helt mjuk inombords. Det är precis tvärtemot vad jag var igår. Då jag en kvart innan boardingtime upptäckte att jag var på fel flygplats… Var så totalt inställd på Bromma så jag hade liksom inte kollat vidare. Kanske man borde veta var man flyger ifrån. Men nä. ”Ditt boarding kort funkar inte, gå till skrivaren istället” som inte heller funkade ” Men du ska flyga med sas, det är Arlanda” Vaaaad?? Men jag ska ju boarda om 15 minuter, planet går om en halvtimme??? Ja. Alltså. Nog för att jag är tidsoptimist men i det här läget kan även en sådan tveka. Men sjukt nog hann vi fast chauffören sade ” det tar 25 minuter om jag kör fort” och jag kved ”men då missar jag ju planet” och han sade ”vi hinner”. Sedan körde han det fortaste jag varit med om och han förtjänar en stjärna på min himmel. Och ett par timmar sedan kunde jag sjunka ner i en alldeles mjuk värld tillsammans med en massa fina på Hotel Stelor. En annan värld, en väldigt vacker. Nathalie och Matilda , Babes in Boyland håller kreativ workshop i helgen. Och jag är här. I allra högsta grad. Tack för det. ALLA inblandade.
Nu tänkte jag egentligen blogga hela fredagen men yoga väntar om 7 minuter. Dags att slita sig från täckena…