-
Lite flätor till nyår?
Tänkte jag kan passa på att frisyrtipsa så här dagen innan festligheter de luxe. Åh kolla Chester när vi hämtade honom, så pyttis! Nu är han så stor ju! Fyra månader snart! Frisyr var det, gjord av Sarah. Henne ska ni får veta mer om en annan dag. Det är Sarah och hennes familj som köpte det här huset, flyttade till Karlskrona för ett halvår men egentligen bor i Stockholm. Hursomhaver är hon i alla fall en av mina bästa vänner. Som om det inte vore nog med det är hon även en av mina största inspirationskällor, att hänga med henne är som att få miljoner idéer och klokheter serverade som på ett aldrig sinande löpande band. Hon är dessutom grym på att måla tavlor och gammal frisör till på köpet.
Liv och Nomi vill ALLTID ha flätor. Inte för att de inte kan själva men det är väl lyxigare när jag gör det. Och ja, jag är ju också gammal frisör men flätor har aldrig varit min roligaste syssla. Då är det annat med Sarah, som ber om att få fläta till barnens stora lycka.- Dela upp håret i mittbena. Från hårfästet till ända bak i nacken. Sedan delar du de bägge sektionerna i två, så du har totalt fyra sektioner. De främre sektionerna börjar mitt på huvudet och till främre hårfästet. Fäst alla sektioner var för sig med snodd eller klämma. Sätt barnet som Liv sitter och börja fläta i ena sektionen nacken. Dela in sektionen i tre delar.
- Fläta en utbakad fläta. Jag flätar liksom ”fel” så därför blir alla mina flätor utbakade per automatik. När man gör utbakat så lägger man ju slingorna liksom under flätan istället för tvärtom.
- Du plockar en hårslinga från höger, låter den gå under själva flätan och lägger den på mittslingan. Sedan tar du en hårslinga från vänster, under själva flätan och lägger den på mitten.
- Den bakre sektionen flätas hela vägen så att säga. När du kommer där håret släpper från botten så fortsätter du att fläta ända ut. Så till vänster här finns alltså den främre sektionen kvar som oflätad som du ser på högra sidan.
- Bägge nedre sektionerna flätas. Sedan låter du flätorna hänga och lossar de övre sektionerna. De sitter fortfarande kvar i sin snodd. Vira dem runt flätorna. Som knutar.
- När du gjort dina knutar runt flätorna ser det ut såhär.
- Sen fortsätter du att göra knutarna tillsammans med flätorna.
- Fäst med klämmor.
- Håll alltid koll framifrån att det ser rakt ut och att knutarna är lika stora.
Klart! Inte helt lätt att förklara i skrift, här borde jag ha ringt Sarah för hon är så bra på förklaringar. Men fråga om det är något oklart.
Nu dags att att göra två kronor av grenar. Märkligt jobb man har… -
Jag har så många fina julklappstips i år!
För en tid sedan fick jag en sådan himla fin sak på posten. Eller snarare en väska. Som egentligen är två väskor. Som också är en cykelkorg. Och även den perfekta skötväskan, då det som sagt är två i samma. En korg att hänga på barnvagnen och en väska att lyfta ur. Jag hade spanat in den tidigare men blev så himla överförtjust då jag fick den i mina händer. Så smart och vacker på en och samma gång. Väskan heter Pako och kommer såklart från Form nomad design studio som drivs av Elin Josefine Olsson.
Josefine är en svensk designer som studerat på Saint Martins konst och designskola i London. Under sitt sista år på skolan skrev hon ett slags manifest som löd ungefär såhär: My aim is to work with art and design in developing countries together with local craftsman, making objects for a contemporary audience, by finding inspiration in other cultures and their history.
2012 flyttade hon till Vietnam och resten är väl historia kan man säga, en fin sådan.
Varje väska är ett helt unikt hantverk. Väskan är helt igenom handgjord av Pakofolket i Vietnam.Hela projektet är ett mycket nära samarbete mellan denna minoritetsbefolkning på Vietnams högländer. Folket som Josefine samarbetar med bor i en av Vietnams fattigaste provinser och jag tänker att det är så himla fint att sådana är samarbeten föds. Hur mycket det gör för en befolkning där möjligheterna inte är så självklara. Att man på det här sättet får föra ett hantverk vidare och hur det gynnar människorna som lever där. Så betydelsefullt och såsom hela världen borde producera.
Egentligen önskar jag att varje produkt jag behöver i min vardag skulle produceras på just det här sättet. Att veta att något jag äger också gör skillnad för andra. Att jag genom att köpa något också vet att det ger tillbaka där det behövs.
Väskan kan alltså användas på flera olika sätt. Eller väskorna snarare. De är designade som ett set men kan också användas separat. Vi kikar hur:- Om jag haft min korg på cykeln kan jag med en enkel handvändning fästa den i tygväskan och bära den som på första bilden.
- Tygväskan är superrymlig och rejäl och kan absolut användas precis som den är.
- Kombinationen korgen i handen och tygväskan på axeln är nog den jag använder mest. Framför allt för jag cyklar till affären och småhandlar på det viset.
- Och bara korgen! Absolut vackert! Precis lagom storlek för att liksom kännas som en stilig väska och inte en strandväska typ.
Älskar formen.
Funkar finfint även i snöyra. Tillsammans med Liv´s röda basker som sadelvärmare.
Ser ni det övre spännet? Det kan man fästa om man vill. Smart. På så vis undviker man liksom att grankvistar, ägg eller mjölkpaket skumpar ur i cykelsvängen. Menar hon som inte alltför sällan råkat ut för exakt detta missöde.
Med två läderremmar fäster man korgen. Antingen på sadeln, annars på styret eller för all del på barnvagnen för den som har en sådan. Dessa läderremmar kan du även ta väck helt när du väljer att bära korgen som den är.
Ännu en årets julklapp. Tycker det känns så himla bra att tipsa er om sådana här julklappar. Jag vet ju exakt hur glad vissa saker gör mig, ni vet som kameraremmen. Älskar när saker i vardagen får mig att tänka sådär lite då och då, att oj vad fint det är. Och i det här fallet inte bara vackert utan också himla smart. Och viktigt med tanke på produktionen. Kika gärna här på hela produktionsprocessen! Direkt från Vietnam. Väskan finns alltså här och kika gärna på instagram för mer inspo. -
åh snö!
Idag hade de här lurviga en hel hög med uppassare då skolan hade ledigt. Till allas lycka kom ju dessutom snön! Är dock en aning tveksam på om underbart inte är kort… Alltså, detta med två hundvalpar, två syskon är bra fint. De röjer ju järnet, har hur kul som helst och så är de så himla gulliga mot varann. Som här. En sekund innan kopplade Chester av vid mina fötter. Iris hade istället somnat direkt på köksgolvet. Men så vaknade Chester till, tassade bort till syrran, pussade henne på nosen och lade sig bredvid och somnade om. Så jäklarns gulligt så man smälter.
Lunchen fixade de själva.
Vad är det med tacos egentligen? Kan de äta det varje dag?
Så många mini-ekar nu. Precis lagom till presenttider. Kanske hittade vi den bästa eken med de frodigaste ekollona. Annars var den här planen perfekt. Både och kanske.
Har en svaghet för juliga notböcker.
Estrid går på samma skola som resten av gänget så hon sov över från igår.
Kostymerna från Katrineholms 100 årspromenad ska på repris. Förra året gick 10 000 personer en ljuspromenad på nyårsaftonen och vi hade gjort kostymerna. Ett sannerligen fint uppdrag. Nu är det alltså dags att avsluta året på samma vis så jag putsar, syr lite och fixar glittret. Nomi har uttryckt en stark önskan att gå först så vi får väl svänga ihop något tjusigt.
Jag tror att jobbhetsen i magen mest beror på att dagarna är korta nu. Tänk från sommaren då man kan fotografera till 10-snåret. Nu är ju det naturliga ljuset absolut väck vi halv tre.
Älskar vårt hus när snön kommer.
Det är ju inte Västerbotten direkt. Det jobbiga är att vi har lämnat en del ute under snön. Den kändes så långt borta.
Känns som våra buxbombuskar kommer vara obefintliga efter den här julen.. Fast man kan väl säga att man ansar?
Så många stjärnor som inte har hamnat där de ska.
Utestjärnan, snön och blommor på kylslagen plats. Att titta ut nu i mörkret är ju helt magiskt. Älskar verkligen snön. Ljusslingorna utanför verandan är liksom inbäddade i som snöbollar. Kanske borde man slå på alla julcylindrar som finns nu. När tid är. Snötid. -
Snyggaste kameraremmarna, då det vände för elljusstaken och ett hett tips att härma för en keramiker.
Jag fick ett sådant fint tips häromsistens som jag kommer dela med mig av. Helt enkelt för det är en alldeles prima julklapp. Och jag vet att många ni som läser har ett bildintresse och därmed också ett kameraintresse. För några år sedan införskaffade jag den här kameraremmen som ni ser ovan. Den var exakt så ljus som på den här bilden men har åldrats så jäkla vackert. Och jag är så himla nöjd med att ha en snygg kamerarem. De må kanske låta fåfängt men att bära kamera med stil är faktiskt viktigt för mig. Jag menar, jag släpar min kamera i tid och otid. Ibland på flottare tillställningar, ibland när man liksom har tänkt på resten av outfiten. Jag egentligen spelar det ingen roll, det ingår liksom på mig som person. Det som hänger på axeln likväl som en väska. Sådetså. Absolut en favoritgrej, alla dar. Känns dessutom väldigt lyxigt som present, som ett smycke. Typ.
Och nu till själva tipset. Inget ont om kameraremmen ovan, men detta nedan var ju bara så fint! Och dessutom så bra.
Remmen – kamerarem i högkvalitativt, vegetabiliskt garvat läder som åldras så man kan älska sin kamerarem tills döden skiljer en åt. Men spara till efterkommande generationer, vilken skatt va? Exakt såsom det ska vara. Läder från Tärnsjö och Toscana. Remmarna tillverkas av för hand i Sverige utav hantverkare som vet hur en slipsten ska dras. Och allt däromkring.
Inspirationen från en morfars gamla kamera. Såklart. Finns i tre modeller som passar alla kameror på marknaden. No 1 = axelrem med justerbar längd. No 2 = axelrem fast längd. No 3 = handledsrem. Det naturella lädret, som alltså är min favorit kommer från Tärnsjö. Det svarta och cognacsfärgade lädret kommer från Toscana.
Under The Product på hemsidan kan du läsa om tänket kring hållbar tillverkning. Varför det är extremt viktigt hur man garvar lädret, för vår värld och vår hälsa. Du kan också läsa vad det innebär med vegetabilisk garvning och varför det är en självklarhet för detta företag. Här kan man också läsa om varför lädret man använder är högkvalitativt, varför man valt att skippa syntetisk beläggning.
Lädret från Tärnsjö garveri har en historia på 140 år tillbaka i tiden. Lädret i Toscana produceras av italienska hantverkare som tillhör The original Italiian Vegetabilie-tanned Consortium.
Japp, årets julklapp tycker jag. Om du känner någon som äger en kamera. Här är hemsidan för Remmen-straps och shopen hittas här. Och instagram här. Och jag är ju svag för sådan här filmer.
Annars har jag packat en hel massa medaljonger.
De här småstjärnorna får mig att fundera på någon slags tålamodskurs. Kanske kan räcka med att ta upp yogan igen. Stjärnorna är minimala och jag vet att jag inte får tappa en endaste en, då vi har precis så det räcker.
Tur att Svea kom och gav mig en paus. Hon skulle bara hämta hem gullisen Iris.
Alltså mörkret nu. Jag vet att man inte kan klaga när man bor i Sörmland. Och ändå önskar jag mig till Claras trakter var och varannan dag. Inte för ljuset då men för snön. Kolla bara första bilden i dagens inlägg. åh!
Jag ägde en elljusstake när jag var tonåring, en vit och alldeles vanlig. Senare hängde den med till alla mina hem men åkte liksom aldrig upp. Jag vet att Kristo trånade efter den där, flera år faktiskt, men jag bara – aldrig, så fult. Tror till och med att jag skämtade lite om det till höger och vänster. ”har ni hört va?! Kristo tycker vi ska ha elljusstakar!! Hahahaha! Och stjärnor fick det bli. Endast stjärnor. Vita stjärnor. Så. Speciellt.
Ja nu är det ju verkligen inget unikt med en elljusstake. Heller. Men jag erkänner, för ett par jular sedan så tänkte jag lite svagt sådär i hemlighet. Alltså det där ljuset från elljustakarna får man liksom aldrig med stjärnor, det blir liksom mjukare och liksom lite sagosken över det. Kanske skulle man prova ändå. Som om det vore den mest världshistoriska julenyheten någonsin. Såklart kunde jag inte bestämma form eller någonting så det blev inget. Men nuså, detta är verkligen ingen designad storhet och heller ingen antik sak utan en helt vanlig som fortfarande finns i produktion. Fast vi köpte den på loppis för ingenting alls. Det allra roligaste i den här historien är i alla fall känslan när jag insåg vad jag egentligen beställt (beställde nämligen några nya då jag inte fann några i närheten begagnade, annars tror jag loppisarna svämmar över just med denna modell) Men kolla vad jag hade beställt istället !!!! Fyra stycken! Hahaha! Inget ont om detta heller men det kändes så lite jag. Viggo däremot tyckte det var synd att jag hann upptäcka missödet.
Den här stjärnan fick jag av en vän för över tio år sedan insåg jag idag då jag kontaktade Konsthantverkarna på Hornsgatspuckeln om de av en händelse skulle ha den fortfarande. Det hade de ju inte. Men stjärnan är i keramik och foten likaså, och pinnen i trä. Tips för någon keramiker, att kanske göra igen. Blir lika lycklig varje december när jag plockar upp den. Och nej den ska inte stå där, det var bara enda stället som fortfarande var ljust. -
Klänningar och glasögon med länkar!
Idag gör jag ett samarbete på instagram för Synsam. Då jag fått en massa frågor och om mina klänningar och vilka bågar jag valt så kör vi ett tipsigt inlägg där jag kan länka. Den här klänningen är från Other Stories och hittas här. Älskar tyget, mönstret och alla små detaljer som inte syns på bild. Den har ett band att knyta i midjan och pösiga ärmar. Kommer att leva i den över helgerna och sedan med. Bågarna är från Synsam´s eget märke D.Arnesen och här hittas bågen. En transparent båge som verkligen inte tar över.
I instastories säger jag just angående att jag inte tycker att glasögonen ska ta över ”man vill ju inte att det ska vara som att här kommer glasögonen med sin person.” Hmm, det uttalandet går ju kanske inte till världshistorien. Men jag vill inte ha den där klatschiga, fräsiga bågen liksom.
Och för mig som inte ser längre än näsan räcker så är ju glasögon ett absolut måste. Mitt synfel har dessutom gjort det svårt att operera ögonen, nu kanske det skulle gå men förut var det väldigt komplicerat. Och trots att jag haft linser väldigt mycket och det alltid funkar så behöver ju ögonen också vila. Vet ni, jag har till och med haft linser under det akuta kejsarsnittet när Liv föddes. Innan, en timme innan för att vara exakt, vi skulle in för vändningsförsök i v.41 + något så gick mina glasögon mitt itu. Och jag kunde ju inte göra annat än att ta linserna. Och för att inte se alltsammans i en total dimma fick de sitta kvar. 2003, rekommenderade man absolut inte det under en operation. Säkert inte nu heller.
I alla fall, dessa glasögon är av märket Polo Ralph Lauren och jag hade på pricken lika under 90-talet. Faktiskt hade jag faktiskt nästan exakt som de första bilden i slutet av 80-talet. Klänningen är en gammal inköpt på Anthropologie . Alltså den har massor av år på nacken, älskar den och var början till mitt sätt att konsumera kläder. Några få plagg varje säsong, och om de var en absolut keeper så fick de kosta lite mer. Har helt klart funkat. Nomis väst är från Wolf & Rita, förra julen.
Nomi förälskade sig i dessa och det här med att bära over size även i brillor känns självklart för kidsen. Minns när hon letade sina första med fönsterglas och greppade ett par pilot, expediten skrattade och sa ojojoj, det där ser ut som skyddsglasögon ju! Nomi blängde argt på henne och kunde inte släppa det där i första taget.
E & E glasses är ett glasögonföretag från Norrland. Sveriges allra första glasögonmärke som satsar på hållbarhet och återvunna material ”Det finns två saker som inspirerar oss i våra kollektioner. Dels den svenska designens stilfulla enkelhet, dels den norrländska naturens karga skönhet. Vår önskan är att sätta både Sverige, Norrland och framför allt Västerbotten på kartan över god design och mode.”
Glasögonen jag valde heter Sörmjöle Wood – en karg holme i Luleå skärgård sägs det. Just den här bågen finns i flera färger.
E & E sägs vara pionjärer när de lanserade en ekologisk glasögonkollektion. De ekologiska bågarna är helt återvinnings- och nedbrytningsbars. Man har sedan länge tagit bort ftalater ur alla sina bågar. De ekologiska bågarna är godkända av Organic Waste System.
En fin liten intervju med Frida också på sidan med inspiratörer.
Klänningen är en fotsid HM. Jag hittar den inte på hemsidan men den är ganska ny, jag köpte den i Stockholm korsningen Mäster Samuelsgatan/Drottninggatan där HM home är.. Som ett nattlinne fast ett fint. Men inte trikå utan ett stumt bomullstyg.
Så drog jag till med ett par Prada också. Hittar dem inte på Synsams hemsida men artikel numret är VPR 01 UV VX5101 och färg: gradient bordeaux. Kanske de mest utstickande i den här samlingen men formen är fin och färgen en färg absolut, fast svag. Klänningen är Carin Wester för Åhlens.
Länkigt värre men då hoppas jag att jag har svarat glasklart. Och så hunden Chester då. Hur gullig är han inte där han sitter på bordet i decembersolen? -
Lite oklart men en massa link love of the day!
Jag har härliga flashbacks på livet som tvillingmamma när Chester och Iris far åt olika håll eller kastar sig över varandras mat. Bara synen av två lika stora och nästan identiska syskon (om än hundvalpar) får mig verkligen att minnas hur overkligt det var stundtals när jag tittade på Charlie och Nomi när de var små bebisar. Liksom ett, två. Samma åt varje håll. Så känns det ju när de är riktigt små, innan man riktigt känner varann. Minns den där texten jag skrev en gång om mitt livs överraskning, då jag fick veta att jag väntade tvillingar…
Såklart jämför jag det inte på något vis med att ha valp-passning om dagarna. Bara det att känslan av den där dubbla gulligheten infinner sig titt som tätt. Fast otillräckligheten är ju betydligt starkare och större med två människobebisar än två små valpar som klarar sig fint, både klättrandes och springandes. Och glatt mumsade på både foder och godis.
Jag kommer inte stoltsera med något adventsinlägg de närmaste dagarna. Mest för att jag tar mig liksom inte utanför huset. Men jag lovar att vara snabb när det sker. Så länge kan ni, för fin och alldeles lagom julstämning, kika in hos Johanna som från och med idag är granne i Allers växande gäng, wow så många bra bloggar som ligger här nu, och finns numera på Elle Decoration.
Det närmaste jag har i julfeeling bland tusen kvitton är mina supervackra sammetsband. Så fin färgkombo!
Fick en sådan fin present från Linda och Lollo! Som alla andra år måste ju Daily Journal vara bästa julklappen. Faktiskt är den, hur det nu må vara möjligt, ännu finare i år.
Från det ena till andra. Här i högen ligger en bok som heter My life became an adventure. För ett tag sedan var jag på en föreläsning med Gunilla Ek. Barnmorskan som kämpat mot könsstympning i Kenya och Etiopien en hel massa år. Jag satt som klistrad, lyssnade med en klump i magen över hennes berättelser över detta vidriga. Men också så imponerad av hennes otroliga mod och det fantastiska att denna kvinna har gjort och fortfarande gör sådan skillnad för flickor, kvinnor och i förlängningen på hela vår jord. Så viktigt ämne att sätta sig in i och vara medveten om då det även existerar i Sverige. Gunilla Ek är nu nominerad i Svenska hjältar, så värd.
Fattar inte varför det ligger kvistar här och var. Men fint på sitt sätt.
Idag skickades våra visitkort från Norrbacka och jag fingrar dagligen på våra prototyper till smycken. Har jag länkat vidare till det här inlägget förresten, påtal om våra smycken.
Vad gjorde man utan skåp egentligen…Försöker inbilla mig att de är ordningssamma hemma hos oss fast de är precis tvärtom.
Vi kör en liten Link love of the day tycker jag:- Sådana här stjärnor har jag vikt då och då men kanske aldrig på löpande band, kanske det blir så efter denna fina beskrivning.
- På fredag gör Creative Calendar comeback. Förra året var detta mitt bidrag, också en krans. Fast en ombytlig.
- 7 finfina recept på julgodis. Det är vegansk, raw och ljuvligt.
- Jag skulle så gärna prova på detta i vintertid, men verkar svårt.
- Så himla fin hemsida var det här. Sprillans!
- Fin intervju med så inspirerande tjej.
- Och jag beställde en ny klänning.
Önskar er en fin kväll!
-
Our weekend diary.
Det är mycket valpgos nu. Det känns som vi börjar ha lite koll på varann och Chester själv verkar bli modigare och tuffare för var timme. Man vet liksom aldrig riktigt vad han ska få tag på eller dra i eller gömma sig under.
Kristo fixade äntligen en stor inhängnad i vår trädgård så nu kan han springa runt som den vilding han är mellan sovpauserna.
Hela luften är dessutom full av ljusslingor, så sjukt mysigt. Nästan som tivoli från gatan men det bjussar vi på. Vi har det fint under lampornas sken när mörkret faller kan jag lova.
Det är många som hör av sig om vilken ras Chester är. Så jag tar det igen. Han är en labradoodle från Pomonadalen och Thilde Hööks kennel. På hemsidan kan ni läsa massor om själva rasen och allt därtill.
Annars har jag jobbat den här helgen. Alltsammans är lite omkastat, vad är jobbdagar och vad är helg liksom. Plåtade ett par samarbeten, redigerade några fotojobb och styrde upp lite kostymer.
Våra miniekar börjar sakta men säkert anta formen av en liten skog.
Det var inte många alls som ruttnade på det här sättet. Kanske bara fem. Alla andra har fått rötter, nu återstår bara att se om samtliga växer uppåt också.
De små förgyllda ballerinorna. De ska få vita emaljerade kjolar. Sedan hamnar de också i affären. Efter fredagens insamling så kommer vi göra något liknande denna gång. För att vi måste det bara.
Det är hörnet brukar vara bästa måttstocken på om vi är i julefas. Uppenbarligen inte. De senaste åren har det sett ut lite såhär. Jag fingrade på en rumsgram idag men bestämde mig sedan för att faktiskt hämta en och annan kvist istället denna jul.Den stora enen på vår tomt kommer inte lida av den saken.
Det är märkligt det här med valpar. När de röjer runt som mest är det allt annat än sövande. Men sekunden efter har de helt motsatt effekt. -
Såhär är det fint att ha en affär.
Ljuset om dagarna är ju mer eller mindre mardrömslikt. Det spelar ju ingen roll om man är uppe i ottan för då är det ändå så mörkt. Vi bor ju mitt i stan, ändå är vår trädgård som en mörk skog såhär års. Man kan lätt inbilla sig att man bor mil ifrån närmsta granne, speciellt när man ska ut med Chester vid småtimmarna. Rätt löjligt då de i själva verket är jättenära. Fast ficklampa är ett måste. I alla fall. Jag skulle ta lite bilder till affären idag så jag flyttade upp till övervåningen. Närmare bestämt in i den ”hage” Chester sover i om natten. Märks inte va?!
Innan hade jag snott mörka bär utmed kvarterets häckar.
Fast nu hann jag liksom aldrig ändra bilder i affären för alla medaljonger tog slut på ett nafs. Oj! Vad roligt!
Det absolut bästa var att vi bestämt att 50 kr per köpt medaljong skulle skänkas oavkortat till Cancerfonden.
För vet ni vad, vi har tillsammans samlat ihop 4000 kronor! Som i ett litet kick. På det här viset känns det fantastiskt att ha en affär. Det ska bli väldigt fint att skicka dem vidare. Tack för det kära ni! Och en mjuk helg till er, kram!
Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
You are my shining star.
Jag trodde faktiskt inte att vi skulle släppa medaljongerna ”You are my shining star” igen. Men nu blir det så och det gör mig glad. För jag är fortfarande överförtjust i just medaljonger. Man får hålla utkik här imorrn framåt lunch.
Nytt för den här gången blir att man kommer kunna välja längd på kedjan. Antingen lång eller annars min favoritlängd som dessutom är ställbar till två längder, 50 eller 55 cm. Det tycker jag är en perfekt längd om man vill ha en kortare halskedja på samma gång.
Jag trodde aldrig jag skulle lyckas skaka fram de små mässingstjärnorna från Paris. Men skam den som ger sig. Och nu har vi så det räcker en liten bit men långt ifrån till jättemånga. Men det är väl också det som är det fina i hela alltet. Efter dessa medaljonger är det slut. Helt. Den här gången kommer varje medaljongen att innehålla 5 st små ministjärnor. Levereras i ekolåda samt en liten linnepåse.
Vi släppte dem för första gången för nästan exakt 3 år sedan. Då skrev jag såhär:
Medaljonger är mina drömmars smycken. Har liksom alltid varit. Det är något med själva hemligheten där närmast hjärtat. Därför är jag helt enkelt lycklig att vi nu släpper just en medaljong. Och som om det inte vore nog så är jag helt kär i att vi lyckats fylla den också. Med de minsta och vackraste av hemlisar. När du skakar på medaljongen hörs ett litet ljud. Så mjukt att det är bara du som hör. Ljudet kommer från de små stjärnorna. Vad de betyder för dig är bara din egen hemlighet. Och varje gång du hör så minns du.
Jag har tappat mina stjärnor men älskar att lägga i lite vad som helst. Tanken finns ju där ändå. -
Jag roar mig med en repris.
Denna fredag går inte till historien som den med mest fredagsfeeling. Men ändå, jag har varit sjukt effektiv. Lille Chester slog till och sov några timmar i sträck och jag känner att jag snart är där jag skulle varit för två veckor sedan. Alltid nåt. Förra året såhär dags åt jag väldigt många sådana här frukostar. Väldigt långa var de och hemskt härliga.
De här blommorna måste ha varit någon typ av snittorkidé och jag minns att de stod hela november och mitten av december med.
En helg efter den där frukosten såg det ut såhär istället. Då hade vi också hunnit kalasa för Viggo under helgen.
Tydligen tyckte jag det var smart att hänga dekorationer i ljuskronan.
Linn jobbade hos mig, mysigt vi hade det! Och vilka kostymer vi svängde ihop. De ska återanvändas förresten, jag måste syna dem i sömmarna.
Kristo var mellan två jobb och gick runt och spelade gitarr om dagarna. I världens längsta hår.
Vi renoverade det andra köket som blev Livs nya rum. Och slipade, lutade och oljade två rum av 6 på övervåningen.
Kommer aldrig vilja byta ut Nomis tapet.
Om jag jämför så var vårt hus jättestökigt i jämförelse. Och den där sängen som var stor som en scen och inte gick in genom dörren dörrens vi hade sågat den i tre delar.
Tjaa, inte så smidig kanske. Men tjusigt minsann.
Vi höll på en miniatyrstad med.
Som ju blev ett helt vinterland. Fint ändå, kolla här!
Kanske månadens mest oklara blogginlägg. Men repriser får man ta till ibland väl? Önskar er en fin helg!