• Okategoriserade

    Taksittande när solen går ner.

    Det händer så mycket kul just nu men helst av allt vill jag ändå stanna upp. För varje vår blir världen bara mer magisk. Hur ska den inte vara om jag lever till hundra?

    Till sommaren möblerar vi oftast om. Som förra året när vi gjorde sommargästrum. Det blir nog så i år med, härligt var det. Lika kallt och dragit som ett hus från 1913 kan vara om vintern lika varmt är det när temperaturen ligger över tjugo. Då blir jag så himla sugen på att ta bort grejor. Det är som om jag vill ha ett tomt hus under sommaren. Fast när jag kollar på den här bilden får jag inte riktigt ihop det. Särskilt tomt är det ju inte?!

    Nu plockar man ju allt som går från trädgården. Just exakt nu är vår trädgård som allra bäst. Alla fruktträden blommar snart.

    Därför är taket ovanför vår terass också särskilt attraktiv. Som inbäddad i bigarååträdet.

    Det där med taksittande är något alldeles extra. Krypa ut genom fönstret när solen är påväg ner.

    Viggo tycker man känner sig som Tintin.

    Det lilla trädet som aldrig brukar blomma såhär. Målen byggde Kristo för några år sedan, vanliga reglar och inköpt fotbollsnät. De står ute året om.

    Vår trädgård är så stor. Stor för att vara en villaträdgård. Därför har vi en plan om bortre hörnet Från korgstol till trädkoja. Vi hinner det vi hinner.

    Vissa har takförbud. Så han springer från Nomis fönster till…

    ..Livs fönster.

    Önskar er en fin långhelg! Kram!

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Okategoriserade

    Körsbärsblom ändå.


    Roligast den här helgen har ändå varit att spana in alla som tagit kort under vårt körbärsträd. Det sträcker sig liksom över trottoaren så det är bästa läget. Det har varit allt från selfies, till gruppbilder och urkära par. Jag tyckte barna kunde tjäna en hacka på att erbjuda fotohjälp men man är ju pinsam alltså.

    Men tjuvkika från köksfönstret är helt okej.

    Det har varit en mjuk helg. Kärleksfull parad, födelsdagsmiddag för min mamma och en massa sol i trädgården som börjar blomma för fullt nu.

    Just den här tiden känns alla löv förlåtna för det är som om trädgården är inbäddad i vita blommor från äppelträden och päronträden. Och körsbär och bigaråå. Idag hittade jag en klematis som dog förra året men var helt levande idag. Hur är det möjligt? Kan de liksom vakna upp igen under en kall vinter? Tänker vårda den ömt, den ska klättra i ett päronträd och jag gav den ett litet staket av stenar.

    Underbart är kort sa jag till barnen. De tyckte det var ett jättekonstigt talesätt. Men kanske blev det där rosa trädet ännu mer viktigt då. Det är inte bara passerande som tagit kort. De har typ bott där under.

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Okategoriserade

    Buketter och vykort.


    Det är så sjukt fantastiskt att man bara kan stövla in och säga – gör en bukett till min mamma som spelar teater om en halvtimme. Eller kanske någon tycker det är en självklarhet men det kan jag tala om – det är det inte. Fem sekunder senare har man en liten dröm med sig ut. Julrosor, luktärt, som blåklockor, en vinröd pion. Som om det vore det mest självklara. Är ju typ kär i iminlillavärldavblommor. Kan man bli annat liksom när det ser ut såhär. Igår var det en kund som sa att man borde typ betala för att gå in här för det är liksom en lisa för själen. Som terapi ungefär. För man liksom badar i blomster. I färger och dofter. Flärdigt.

    Varje gång jag är där måste jag ta bilder med mobilen. Bara för att jag kan inte gå ut därifrån utan att visa när jag kommer hem.

    På teater gick vi. Modiga mamma som börjat spela teater vid 70 plus! Hur coolt? Värd alla buketter i världen. Annars med. Nu ska jag med tåget, jädrar vad fort tiden kan gå. Skulle också tipsa om hur bra det är att ha en bunt med 100 Morris -vykort hemma. Bra så!

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Okategoriserade

    Och jag smälter och allt känns fint igen.

    Tänk vad hälsningar från er läsare kan göra med en. Jag kände ett sting av prestationsångest just idag. Har ju liksom roat mig med att koppla ur denna helg. Noll koll på omvärlden och tankat energi på annat håll. Så kom kortveckan ikapp mig och kära nån vad ska man blogga om idag då. Sedan läste jag den här kommentaren:
    Jag gjorde ett insta-inlägg igår om att det var hög tid att ta ett djupt andetag, för nu startar maj och vips är månaden över och det var så mycket man hann, men kanske allra mest massor man inte hann. Jag borde förmodligen ha gjort som du och vilat i att man hinner somligt och annat får man bara leva med. Maj är underbart, helt oavsett. Och just den här bloggposten var särskilt fin. Tycker om när du sveper bakåt, eftersom det blir så tydligt hur cykliskt livet är och dessutom gör det mig inte helt säker på vad som är på riktigt eller ej eller vad som hände förra året eller imorgon. Älskar det. Ser ofta på dina poster som ren påfyllning av kreativitet i det arbetssamma. Ett sorts flöde som hakar tag i min egen fantasivärld och blir till blommor som alltid slår ut.
    Alltså. Jag smälter. Så fint. Tack snälla. Nu känns allt bra igen. Jag sparar på alltsammans.

    Vi plockar vad vi har i trädgården och lyxar till med några inte så trädgårdsaktiga pioner. Sedan har vi tappat räkningen på körsbärsblommorna. För fast det regnar och jag bloggar under en filt idag så slår den ena efter andra rosa blomman ut. Pratade trädgård med grannen igår och kände igen hennes lite uppgivna känsla bland krattandet. Man vill ju liksom åt det där blommandet men man är ju inte helt säker på vägen dit. Tänkte på det där med om man var född med gröna fingrar, då skulle jag ha blomsterland i halva vår trädgård. Och där skulle man få plocka bästa man ville. Självplock i stan. Landen skulle ligga innan man kom in i vår trädgård som en enda stor blomsteräng. Ändå mysigt, lite blomsterplockande folk utanför verandafönstret.

    Kanske kan den där smarta kommunpersonen komma hit. Hen som planterade den här ängen där jag lade Liv en sensommardag. Jag menar denna person måste ju helt klart ha koll på strategin för detta var ingen naturlig äng fast man kanske kan tro det. Undrar om de skulle tycka jag var en märklig person om jag ringde och frågade om ängshjälp?

    Jag flyttade buketten till det andra rummet. Piedestaler är bra, så enkelt att sätta dem var man önskar och gärna i grupp. Fast Liv tycker att även detta är ett tecken på gammalmodig inredning. Hon hävdar att vårt hus var fint en gång i tiden då allt var vitt och åter vitt. Nu är det som på medeltiden och dessutom äter vi bara konstiga saker som frön?! Tror inte man ska hänga upp sig så hemskt mycket sådana påståenden eller vad säger ni andra med 15-åringar hemma.

    Förresten ska jag nog lägga ett bud på detta smarta bord vare sig hon vill eller inte. Och ja jag är ju så inspirerad av denna kvinna. Blev så himla glad när jag häromdagen blev intervjuad om just henne till en artikel som just nu skrivs. Att få grotta ner sig lite extra liksom. Och apropå det ska jag till lunchen ta och förodla lite Indian-krasse. Knall-orange ska de växa vid sidan av lätt rosa luktärtor. Sedan ska jag köpa frön av Ringblomma också. Och Solros. Mix´n and not match. Ses senare i kväll!

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Okategoriserade

    Hon försvann en förmiddag på Nordiska Museet…

    När man får en inbjudan om frukost i Hazelius bibliotek på Nordiska Museet är man ju inte direkt sen med att tacka ja. De behövde ju inte fråga två gånger, så att säga. Det var Elsa Billgren som tillsammans med Nordiska Museet bjöd in till frukost och en liten promenix i hemliga, och för allmänheten stängda rum. Tycker du det låter som världens drömmigaste förmiddag? Då kan jag lova att den var ÄNNU drömmigare än du kan ana.
    Jag har hängde rätt mycket på Nordiska när vi hade småbarn. Regniga dagar och vinterhalvåret vart man specialist på att nosa upp härliga ställen där barna kunde leka loss, Nordiska Museets lekstuga var exakt en sådan plats.

    Allt är på låtsats, oömt och vackert. Men ändå som på riktigt, på en bondgård i slutet av 1800-talet. Perfekt kombo.

    Här kan man leka i handelsboden, åka häst och vagn tvätta kläder i ån och mjölka korna.

    Sådana här ställen är i mina ögon den allra bästa barnaktiviteten. Oftast är det inte hysteriskt och proppfullt utan bara lugnt och mysigt. Det kostar inte skjortan, eller egentligen pyttelite, men ändå kommer all fantasi på köpet. Sedan tar man lunch i restaurangen bredvid.

    Ja nu var det ju inte lekstugan det här inlägget skulle handla om. Men jag var bara tvungen att göra lite reklam för detta ypperliga lekställe. Nu vidare till den där drömmiga dagen.

    Hej, här står Elsa Billgren och posar dagen till ära, som galant värdinna.

    Hazelius bibliotek alltså. Innan var jag ju tvungen att googla denna Hazelius och så snart jag fick chansen så bad jag om berättelsen bakom. Bakom hela alltet faktiskt. Grundare av både Nordiska Museet och Skansen minsann. Artur Hazelius blev under en resa till Dalarna 1872 lite nervös att allmogekulturen höll på att falla i glömska för framtida generationer, alltefter städer växte fram och industrisamhället skapades. Där och då fick han helt enkelt ett infall om att börja samla föremål från den tidens nutid. Det infallet kom att leda till en samling på ca 1,5 miljoner föremål, en fotografisk samling på 6 miljoner bilder och ca 4000 hyllmeter böcker. Hazelius försåg sig med sk ”skaffare” runt om i landet, ett gigantiskt nätverk som hjälpte honom att samla föremål. En intressant vinkel är att denne Hazelius saknade kapital för samlingar eller framtida bygge. Så alltsammans är alltså skänkt på ena eller andra sättet. 1907 invigdes sedan Nordiska Museet på Djurgården. Egentligen var det meningen att museet skulle bli 4 gånger så stort men det är ju inte direkt sparsmakat ändå i sin storlek.

    Nu hade ju mer än gärna kunnat lyssna i veckor på alltsammans, men nu var det ju flott torsdagsfrukost på schemat. Men jag tackade genast ja till framtida besök och evighetsberättelser.

    Anna, Elsa, Matilda & Marlene.

    Lollo från Vintagefabriken.

    Så mycket fotograferande så att kaffet kallnade. Men det är sådant vi gör. Och släcker lampor. Och flyttar grejor.

    Men så småningom tog vi en rundtur i biblioteket. Finbläddring på hög nivå.

    Tror jag lyfte, vände och vred på varannan sak. En bok måste ju tittas inuti. Viktor Rydberg´s alltså.

    Sedan delade vi upp oss i grupper. Vi skulle på promenad i museets allra hemligaste vrår. Min grupp begav sig till kostymförråden. Och jag dooog. Alltså. Jag vill tillbaka. Jag vill tråckla på mig vita bomullsvantar och lyfta ur varje grej ur sitt gömme. Jag vill höra alla historier, namn på dem som bar allt det tjusiga och varför saker har sett ut som de gör.

    Elsa i ett skoförråd. Där passar hon fint tycker jag.

    Lite vardagsdojjor.

    Helt vanliga tofflor. Såklart.

    Snacka om skoinspo.

    Att gå vidare såhär känns i magen vill jag lova. Lite svepande gardiner och knarrande dörrar. Exakt där vill man ju smyga runt. Lapa solstrålar från ett fönster och sedan dyka ner i magasinen igen. Emma spanar.


    Sådant man sparar på om man hette Hazelius.

    Ida Fondell hade skänkt både gigantisk hattask…

    …med innehåll av hatt insnurrad i en fasan. Samt en boa av en annan fasan. Och en muff. Med tanke på min fågelfobi så hoppar vi denna studie i fasan- accessoarer.  Tydligen var fasanerna skjutna av den äkta maken, det var sådant man gjorde som kärleksbevis.

    Skolådor.


    Som julafton. Drottning Victorias klänning från 1908. Lägg av.

    Såklart man matchar såhär 100 år senare.

    Jag kan inte sluta drömma om att jobba såhär. Som att tillbringa dagarna i en skattkista ju. Risken är väl att jag inte skulle få något gjort. Drunkna i enastående sömmar och hantverksprecision med råge.

    Och sådant här. Jag skulle säkert få sparken inom kort. Inte få något alls gjort.

    Nathalie och instamoment. Det var ju en hel del. Vi hamnade tillsist i självaste fotoateljén där ljuset var totalt magiskt. Elsa hade tagit med sig en drös med klänningar. Allt var vackert så jag rös.

    Elsa i sitt esse. Det där som hon är så bra på. Det snackades klänningsdrömmar och vintagetips.

    Om ni kikar på mina sparade händelser på instagram ser ni mig intråcklad i den här skönheten. Den var så himla fin och är fullt hyrbar via Elsa.

    Så även denna som hon själv gifte sig i.

    Förstår ni hur det känns att klättra ut på taket på just Nordiska Museet ?  Från dess ateljé? Det känns såhär typ: Tänka sig att just jag skulle äga den här enkla ateljén. Den är inte stor, det är många trappsteg dit och lite halvmeckigt ända ute på Djurgårn. Men äsch, jag kan ta det. Innan jag börjar jobba om dagarna möter jag solstrålarna på taket. Och efter dagens slut kryper jag ut genom fönstret med en filt och somnar under stjärnorna. Så well… Det. Är. Fantastiskt. Eller hur Emma?

    Gustav, Anna och kamerasamlingen.


    Jag vet att Anna drömmer här. Hur hon ska få tillgång till denna fotoateljé? Kika på hennes magiska inlägg från dagen.

    Tack Elsa och Nordiska Museet. Sicken drömdag ni hade ordnat.

    Självklart var jag sist ut från huset. Glömde telefon i ateljén och var tvungen att kila tillbaka. Själv skulle jag nog också kunna glömmas bort på ett sådant här ställe. Slukas upp av själva huset liksom. Tänk va, hon försvann en förmiddag på Nordiska Museet och återfanns aldrig. Sorgligt på sitt vis men drömmigt värre om det vore på låtsats. Så levde hon lycklig i alla sina dar bland samlingar och böcker. Och hur många fotografier var det nu…? 6 miljoner väl? Jag skulle i alla fall ha att göra. Om allt vore mer på riktigt kanske det vore smartare att forska på gamla dar. Hörde att man får sitta i biblioteket då…

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Okategoriserade

    Tills sommaren måste det bli jag och ett blomsterhav.

    Älskar peppen efter det man varit krasslig. Man liksom vaknar och känner att NU, nu är det väck. Och man bockar av den ena viktigheten efter den andra och det haglar snilleblixtar över en. Man känner sig liksom så där hemskt bra, i jämförelse från dagarna innan. Skarp liksom. Och så plötsligt som från ingenstans somnar man sittande, släpar sig i som en dimma till sängen för att sova djupt i tre timmar på raken. Både jag och Chester tyckte det var ett smart drag. Åtminstone just då och erkänner att jag längtat tillbaka till sovrummet resten av dagen.

    Fick en leverans idag. Som jag uppenbarligen beställt men liksom glömt av.

    Jag blev ju så otroligt överraskad över min megabeställning nummer 2 av luktärtor. Dessa kom jag ihåg att jag lagt en order på men inte att de var så många? Om jag inte lyckas nu kommer jag aldrig i hela världen lyckas, bara så ni vet det såhär i förväg.

    Och dahliaknölar. Jag som redan har planterat ett hel hög. Men uppenbarligen måste jag varit blomsterpepp, sannerligen, och lagt en jätteorder till. Och en massa anemoner på det. Men då tänkte jag på mamma, att det är hennes älsklingsblommor.

    Men det går undan på glasverandan. Det var inte många dagar som behövdes innan små skott började kika fram.

    Och detsamma med luktärtorna. Weronicas tips är guld värda.

    Fin blus från Maren Ingeborg. Visst är det fint när man får kläder i present av vänner, krävs lite mod för det.

    Påtal om det så fick jag en annan present idag. Som faktiskt inte är öppnad ännu.

    Redan i första meningen är jag såld. ”Jag har bestämt mig. Jag vill vara lika stolt över mina kläder som en närproducerad odlare är över sina morötter.” Fint av  Nygårds Anna och ni ska få se vad som finns i silkespappret.  

    Min mamma hittade en liten assiett med Karin.

    Jag måste visa er dessa böcker. När jag var i London så reste jag superlätt, hade gått in för en minimal packning som handbagage. Därför var det en aning otippat, för att inte säga osmart, att jag lyckades med konststycket att inhandla fyra tunga böcker. Fyra! En till vardera unge försvarade jag köpet med. Min fjäderlätta packning blev med ens astung.

    Böckerna hade ju såklart gått att beställa till Sverige om de nu inte redan finns här. Men jag blev i alla fall sjukt förälskad som ni förstår. Så fina. Ska bläddra åt er så får ni se varför.

    Visst är ljuset helt magiskt nu? För varje kväll hänger det kvar en timme extra. Avslutningsvis #veckansvissnadevackra och sweet dreams…

    Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • INSPIRATION - KIDSROOM,  KIDS,  Okategoriserade,  SUSTAINABILITY

    Kanske går du runt och funderar på en minivärld?!


    Tänkte köra en liten repris. Kanske går någon med lekstugedrömmar? Och det skadar ju aldrig att göra sin lista redan nu, då alltsammans i den här stugan, i stort sett, är från loppis. Vilket kan kräva lite letande. Fast pyttelite pengar. Och börjar man redan nu så är chansen stor att du har ordnat drömvärlden lagom till sommaren. Ni som följt mig en stund vet ju att vårt projekt sälja lekstuga blev så mycket större än vad vi någonsin kunnat drömma om. Och önskan om grej,  blev ett hundkonto istället, som blev en Chester!

    Stugan var egentligen en alldeles vanlig men det blev en sådan uppståndelse efter jag lagt ut detta inlägg på bloggen så vi skippade blocket och gjorde såhär.

    Jag kan inte påstå att det blev ett litet projekt direkt. Min pappa fick rödfärga stugan igen och måla alla knutar vita. Vi målade på insidan och en hel massa saker. Och sedan skapade vi den drömmigaste värld vi kunde tänka oss.

    Självaste tepartyt gjorde vi lite som ”tack för allt och adjö” till stugan. Vid den tiden hade budet på lekstugan tagit oanande höjder. Och högre skulle det bli. Mycket högre.

    Vi gjorde festliga trick som att hänga koppar i luften för att det blev som en karusell bland osynliga moln. Och byggde de högsta porslinstorn vi kunde. Tårtor av lampskärmar håller alltid stilen och blir definitivt höga som berg.

    Silvriga sockertänger används helst till gårdsgrus och finkoppar till geggamojja. Och assietter till sandkakor. Det måste så det var tänkt från början.

    Vi blev överraskade att vi lyckades hänga en hel sänghimmel i vår stuga. Men det blev liksom som ett extrarum. Och att knyta upp en sänghimmel går ju på en sekund om man vill ha lite mer våning över det.

    Vi gjorde en låda också, som också var en pall. Och utsedd av oss till en av de bättre lekstugemöblerna någonsin. Här är en simpel beskrivning.

    Det fina med en sänghimmel är ju att det också blir lite gardin.

    På loppislistan- gammal telefon , skor med glitter som slänger solkatter.

    Och små speglar för spegelvägg. En kryddhylla från 70-talet. Som såklart var i furu innan.

    Och hemlisar.

    Ja jisses vad vi proppade den där världen med hemlisar. Så många vi kunde hitta.

    Vi hade de härligaste av dagar när vi skulle packa ner allt. Bara tanken av att alltsammans var en enda stor överraskning gjorde oss fnittriga och gjorde att vi inte fick nog.

    Vi slutade räkna överraskningar och tänkte bara på att ingen anade något.

    Jag minns att vi virade band och prassligt silkespapper i en evighet.

    Vi printade ut lite fotografier om hur det kan se ut om man vill, studie i kaffekoppstorn och skickade med ett brev om att fylla stugan med drömmar och proppa den med kärlek. Om sandkakor och snigelcirkusar. Och det där om stordåd som ryms i det pyttelilla. Viktigheter som man vill föra vidare från stugägare till stugägare.

    Med stugan följde såklart en bra-att-ha-väska. Med snyggparaply och posthorn, för att signalera sin ankomst och avfärd runt husknuten.

    Smått, gott och lite lagom vackert läggs med fördel på loppislistan.

    Speglar är alltid bra som tusan, kom ihåg det i lekstugor. Som ett fönster in i världen.


    De allra bästa kopphängarna! Vi sparade inte på kaffekopparna här. Går en i kras står dig massor åter. Krokar och åter krokar.

    Vi fick en snillrik idé och gjorde om en hylla till en spis. 

    Och  lådan fylldes med träslevar, bakspade, små tygpåsar, grytlappar, små handdukar, dukar… Sådant man behöver. Krokar för det ena och andra och den väldiga viktiga bjällran för att signalera när middagen är klar. Trådrullar som krokar har vi hela vår vind full med. Man tager vad man haver.

    Bästa sandkakeformarna. En hel massa för alla kakor som ska bakas i den här stugan.

    Det är inte mycket i den här stugan som kommer från leksaksaffären. Eller verkligen inget alls. Allt är väldigt fyndat men det krävs ett sökande. Det är just därför det är bra att börja redan nu.

    Utomhus väntade en väldigt tjusig våg, kastruller, ett gammalt styrkjärn som dörrstopp… Även en gammal ratt på fasaden. Husbil vet ni?!

    Era barn kommer att sitta på lekstugetaket. Vare sig ni vill eller inte. När ni minst anar det, har de krupit upp och världen ligger för deras fötter. Det är sådant man måste göra för att växa en och annan centimeter.

    Eller somna bland solkatterna av allt kaffe man druckit.

    Kalasen ja! Såklart ska det bjudas på kafferep, teparty och kakkalas som om det inte finns någon morgondag! Evighetstårta och högsta tornen av kaffekoppar, snirkliga skedar med rosor, tång för kakorna och en för sockerbitarna! Som sagt, vi tepartajade och gjorde extra fint med rosor istället för kakor. Fast vi hade maränger också och sockerbitar för att liksom prova in den nya tången i silver. Som tack för den här tiden.

    Detta är typiskt min man. Det rymdes ingen kranbil. Det fanns ingen hjälp till hands. Då kan man alltid göra på gammalt beprövat stenåldersvis. Att liksom rulla stugan på stockar. Skam den som ger sig.

    Detta var det sista vi såg av stugan. En liten gullig last som for nedför backen. Men några dagar efter fick vi fint livstecken i form av små filmer som visade att stugan hamnat i de mest kärleksfulla händer. Hoppas ni fick lite idéer om minivärldar!
    Här hittas de tidigare inläggen om lekstugan.
    Sneak peek av minivärlden .
    Snart till salu – en liten minivärld mellan fyra väggar och ett fönster. 
    Varsågoda en liten värld till salu. 
    En mjuk pall som är en hård låda, med blommor på. 
    Lekstuga till salu. 
    Lite som en karusell bland osynliga moln.
    En gullig last, på sitt sätt. 

  • Okategoriserade

    Fredagslistan toppas av Paulina´s workshop!

    Min morgon är rena rama drömmen. Orsak – våren bara. Vaknade med fönstren på vid gavel. Fåglarna kvittrar som om det inte fanns någon morgondag. Och var man än tittar så har alla träd små knoppar. Tidigare, när jag var yngre tyckte jag inte våren var något särskilt. Jag älskade bara höst, och hattar långt ner över öronen, långa halsdukar och tedrickande. Såg man inte ens allt det nyvakna, funderar jag. Åren kanske.

    Tycker att  #veckansvissnadevackra har potential att bli så ytterst poetisk.
    Lite fredagstips på det.

    Och veckans roligaste och intressantaste kommentar angående min anknytning till Dalarna:
    ”Jodå, en anmoder från Dalarna har du faktiskt! Din mffffmffm (m=mor, f=far) Brita Eriksdotter Mederling, född 1709 i Larsbo, Söderbärke, DALARNA ? död 1779 i Skedevi, Östergötland. Även om det kanske mest är en tillfällighet att hennes pappa Erik Hansson Mederling var mästersmed där just då, både han och hans fru var födda i Norberg, Västmanland. Han hämtades till Häfla Bruk i Skedevi år 1728, från Ludvika bruk, som då hade samma ägare. Mvh/Mikael (din mammas kusin)”
    Jag älskar när ni kommenterar, får man säga så? Eller gapar man efter alldeles för mycket då och det där om att mista hela alltet och stycket. Här på Femina nu provas ett nytt kommentarssystem, än så länge bara inne hos Cecilia. Håller tummarna att det kommer göra att enkelheten att kommentera blir påtaglig. Fin fredag till er, puss och kram!

     Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • FOR THE MONDAY COFFEE,  INSPIRATION - INTERIOR,  Okategoriserade

    For the monday coffee.

    Attans vad trist! Vem fick boka av både flott tågmöte med dessa finingar? Ja nu var det ju inte så att jag, Nathalie och Matilda bara skulle ses på tåget utan även följas åt hem till Kristin och kvällens tapethändelse.

    Idag lanserar nämligen Boråstapeter nya kollektionen In Bloom och jag visade imorse på instagram en hörna av vårt nya absolut drömmiga rum. På riktigt, så älskar jag den här tapeten och jag inser ännu en gång vad tapeter gör magiska förvandlingar. Funderade på hur det var när vi flyttade till vårt hus. Vi målade allt enhetligt och vitt för vi kunde inte välja. Vi hade dessutom ett väldigt tomt hus och inväntade val och köp av möbler i en herrans massa år. Nu är det ju sant att en tapet möblerar ju liksom ett rum på stört. Så egentligen borde man kanske göra tvärtom. Det här rummet vill jag knappt möblera alls känns det som, vill inte skymma en endast liten blomma! Fast det gjorde jag och mer tankar om det en annan dag.

    I alla fall, Kristin bjuder på tapetträff och här ser ni vilken tapet hon valde.

    Nanna ska ju också till Varberg! Så länge sedan vis sågs. Får sjunka bort i hennes blogg i stället, en av de vackraste mjuka.

    Påtal om vackert så har Katrin Bååth varit en sväng till Villa Strömsfors. Tänk att jag var ditbjuden när allt var orört. Men vilken magi de har skapat, känns nästan lite på låtsats. Drömmer om att hyra hela villan för oss själva med nära och kära.

    Och gifta om oss kanske? 20 år nästa år ju! Porslinsbröllop, darling!

    I denna vackra klänning kanske!? Från Elsas klänningsskatt! Som tur är har Emma bloggat och Marlene bloggat om hela den fina dagen på Nordiska Museet. Själv har jag då inte kommit längre än att gotta mig i andras. Ja det var ju just det. Sjuk igen då. Hur många gånger kan man bli sjuk igen och igen på tre veckor? Så jädrans irriterande.

         Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

  • Okategoriserade

    Stockholmstips i boende.

    Häromdagen bodde jag över i Stockholm på ett av Scandics nya signaturhotell Downtown Camper. Eftersom jag är minst sagt vilse i hotelldjungeln och kanske hela Stockholm numera (det byggs en del) var jag ytterst tveksam till adressen hotellet sades ligga på. Mitt i smeten, Brunkebergstorg och lite hemligt ändå. Exakt DÄR är man ju aldrig och promenerar runt om man får välja. Jag läser dock att i över 40 år har Stockholms mest centrala och historiska torg legat lite bortglömt, det glömdes tydligen i samband med rivningen av Klara-kvarteren på 60- och 70-talen men nu ska det bli ändring på saken. Så mycket mer mitt i smeten går det knappast att vara och kan man lyckas på ett livfullt torg omringat av sköna hotell är det ju verkligen som gjort som den nya mötesplatsen. Och den ultimata utgångsplatsen. Först öppnade Petter Stordalen At Six och Hobo. Och sedan ett halvår tillbaka Downtown Camper.

    Jag är helt säker på att det inte var temat ”Camper” som fick mig att bli nostalgisk. Om än känslan av basecamp är överhängande på fler än ett sätt. Men ändå var det nog alla sköna grejor eller känslan av multifunktion som direkt fick mig att tänka på mitt eget backpackande under början av 90-talet. Att hamna på ett hostel där allt liksom finns samlat för att upptäcka. Både för att hänga med sköna typer och information om var man nu befinner sig. Å andra sidan är det väl just det man känner på basecamp? Så trots att hotellet är hästlängder från ett hostel i en bergsby i norra Kina med gränsen mot Tibet, så var det något helt träffsäkert med känslan. Fast på ett megamodernt och snyggt sätt.

    Anslagstavla – check.

    Hur mycket som helst i görningen. Hur snygg karta sen då?

    Och jag är överförtjust i sättet de väljer att visa Stockholm. Lite kajak på Riddarfjärden kanske? Som att det vore det alla stockholmare gör. Alla dar, eller åtminstone till helgen.

    Och såklart longboards av Urskog. Att man strategiskt valt svenska märken som arbetar för hållbarhet känns extra bra. Och snyggt, det kan väl inte bli snyggare liksom?

    Conceptet bygger på att möjligheten finns att vara aktiv. Tar du inte longboard eller väljer vågorna så går det lika bra med cykel. Utlåningsgrejor tydligen. Även sportkläder om man liksom känner sig manad.

    Och jag går ju igång på sådant här. Det gör jag allt.

    Så ja det är cyklar jag veeet. Men ändå, ja ni fattar väl? Snygg förpackning gör ju steget efter solklart. Oavsett om det handlar om en cykelrunda eller bara att klicka sig vidare till hemsidan.

    Många sköna prylar. Mycket finfina böcker, jag bläddrade i de flesta. Fattar inte hur mycket man kan hinna på tio minuter ändå.

    Pingisbord?! Hur snajsigt! Kan dock inte låta bli hur min pingisspelande far skulle oja sig över funktionen. Som när jag ville spraymåla just ett pingisbord rosa, mmmm gör du det, tänk på studsen bara!

    Absolut småskalig shop.

    Japp det är ett Scandic hotell med allt vad det innebär. Så trots att det första man tänker på kanske inte är familjehotell och plättkaos, igenkänning på den? Så är det absolut ett hotell som helt och fullt inkluderar barn och familjer.

    Men när vi blev tipsade om frukost så sade man att det servereas även frukost på takvåningen, med 16-årsgräns.

    Helt okej så, om än mina barn skulle bli måttligt avis på utsikten.

    Men även den jättestora matsalen hade ett stiligt uttryck.

    Vem har sagt att plättar måste serveras på ett visst sätt? Eller plättar? Pannkakor och våfflor är kanske mer rätt. Soft eller hur? Och jag gillar känslan av en stor matsal som på sommarläger.

    Miranda.

    Kristin.

    Modetvillingar! Just nu ett fynd fick jag veta.

    Nu kanske man tror att jag hängde här i evighet men det var ju raka motsatsen. Vi kom sent på kvällen och drog tidigt på morgonen. Men häruppe, på den översta våningen, finns då ett wellnesscenter. Yoga, utomhuspool, gör-det-själv-behandlingar, basta och upplevelseduschar, vad nu det kan vara. Besök förbokas och 16-årsgräns. Och nej, jag hann inte testa.

    De sade att frukosten var lite enklare här uppe men så mer än tillräcklig.

    Vet ni att vi nu har sytt ihop det sista inför lanseringen av Lis Dór. Just saying.

    Mirandas armband bär vissa likheter med kollektionen.
        
    Sa jag att det fanns en barberare också?

    Nu tänker säkert någon att jag fått betalt för att säga allt detta. Det har jag inte, det är inte ens någon som bett mig. Däremot tycker jag bra tips är till för att delas. Och boende är väl alltid ett gissel. Åtminstone när man kommer med en skock ungar. Bra läge, enkelt läge, går inte att ha mer centralt läge. Tipsigt. Skön stämning. Snyggt. OCH – connecting room. Som vill säga att har du inte möjlighet att boka en svit, som man kanske inte alltid har, och alltid måste boka 2 rum för man är 6 i familjen då kan man i alla fall ha en öppningsbar dörr emellan rummen så det blir som ett enda stort.

    Det var dagens hotelltips.

         Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM