KIDS-arkiv - Sida 6 av 19 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
4
archive,paged,category,category-kids,category-4,paged-6,category-paged-6,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

som om det vore meningen

untitled-2-1200

Det gäller att våga. Annars är man ingen människa, bara en liten lort, var det någon klok som skrev. Kanske handlar det om att smyga uppför den där väldigt branta brandtrappan i solnedgången. Den där förbjudna där niorna hänger när de vill vara extra coola. Trots att risken att synas är alldeles för stor.

untitled-3-1200

Men det är ju något med brandtrappor, det susar i magen för varje steg, ju högre mot stjärnorna man tar sig. Kanske lite sådär som själva livet.

untitled-4-1200

För visst är det  suset man vill åt? Fast man kanske backar i början.

untitled-5-1200

Men visst vill man väl att det ska pirra lite extra i hjärtat? Av att det just idag var något helt annat, något alldeles nytt från igår.

untitled-6-1200

Kanske var det något väldigt stort. Eller kanske något jättelitet, som ingen i hela världen märkte av. Mer än du. Och kanske någon annan. Som om det vore meningen.

untitled-7-1200

Men det som kommer sedan är ändå värt allt pirr i världen. Och alla de tusen fjärilarna i magen.

untitled-8-1200

För sådär på en ögonblicks sekund kanhända att man växer till det dubbla minst. Och någon annan gör detsamma. Tänka sig att det bara behövdes ett litet steg eller två.

untitled-11-1200

För att landa mjukt.

den lilla och havet.

20150817-MX8A2730-2-12001200

Vi är ju väldigt kära i att ge bort en filt som bebispresent. Bara för att det är så himla bra för en liten människa att äga just en filt. Just nu far några riktigt fina ända från Brooklyn till oss. Ekologisk bomull såklart och tryckta efter alla de bästa reglerna där på plats. Vi gillar Water Winter Factory för deras syn på planeten som sådan, att producera hållbart. Vi gillar dem för de ljuvliga mönstrena skull, med inspiration från gamla tapeter och barnböcker.

20150817-MX8A2730-1200

Bara havet och ett par mockasiner, vårt helt perfekta samarbete med Minimocks, såklart eko och handgjort.

20150817-MX8A2750-1200

Jag tycker den här vågstilen är så fin. I somras såg jag ett tapetprov i ram hos våra vänner. Det var Abigail Edwards helt sagolika vågtapet Seascape   

20150817-MX8A2760-1200

Tatueringarna vi har på Mokkasin är också från Brooklyn minsann. Helt giftfria och ljuvliga. Man kan ju tycka att det vore en självklarhet, om det ogiftiga, men tänka sig att det är det inte alls.

Barnpläd – High Seas Navy kommer också med skog Barnpläd – Winter Forest   – Minimocks for Mokkasin – Woods  finns också med blommor Minimocks for Mokkasin – Flower field   –  Print – In the Secret lake   – Quiet reading  – Tatueringar

idag har vi svimmat fjorton gånger över all världens tjusighet

20150815-MX8A2612-1200
Att gå på loppis med Nomi är ungefär som att färdas genom fantasin självt. Ingen sak är för liten för att inte rymma en historia. Helst en alldeles storstilad, sådär tagen ur ingenstans. Men verkar ganska så självklar när allt kommer omkring.  Hennes lyckosrus över storslagna fynd går inte av för hackor. De är ofta återkommande. Och lika euforiska varje gång. Men just i den sekunden, är det just precis allt hon drömt om i vackerhet. Just då är det som allt annat vackert är som bortblåst och det hon håller i sin hand det mest tjusiga som någonsin hamnat framför hennes ögon.

20150815-MX8A2634-1200Den där kostar inte mycket, det är ju ingen god kvalitet i den, sa Ola på Möbelmagasinet när Nomi frågade om prislappen. Han synade den och sänkte lite till. Åt fanders med kvaliteten. Och att jag höll på att sätta hjärtat i halsgropen. Inte nog med att denna pjäs var det vackraste för all tid och evighet så måste ju vi alla förstå det ovanligt unika med den. En sjöjungfru liksom. Herregud! Så speciell. I beskydd av delfiner. Eller om det var hon som beskyddade dem. Det enda som saknades i det totalt förtjusande var snäckskalen… Som bikiniöverdel kan vi säga om vi ska skippa den utförliga förklaringen om huruvida och var sjöjungfrur har sina snäckskal.
20150815-MX8A2653-1200Det översta halsbandet fick hon av sin mormor igår. Och idag upptäckte hon dubbelbroscher. Så nära cirkus man kan komma. Jag känner mig så himla mycket cirkus!20150815-MX8A2660-2-1200NYDu tror fortfarande inte på sjöjungfrur?  sa hon när vi gick hemåt. Det är nog därför du inte förstår varför den är så dyrbar. Och förresten, vet du en annan sak? Om man inte tror på sjöjungfrur kommer man aldrig i hela livet få se någon heller. Trist för dig. Väldigt till och med.

nomi goes folklore

MX8A67341200Jag kan inte låta bli att älska Nomi´s känsla för kläder. Hennes besatthet kanske man kan kalla det. Såklart går det överstyr mellan varven, men hon får hållas. Och det är aldrig någonsin tråkigt när hon väljer kläder. Nu är hon ju bara 8, jag vet att det kommer svänga. Men jag önskar att det aldrig gör det. Att hon aldrig ändrar inställning. Att det får fortsätta att bara vara en sak som betyder något – vad hon själv gillar. Sedan kan alla andra tycka precis vad de vill. Punkt. MX8A67291200Förra veckan var de på Nordiska muséet. Och trots att hon sett folkdräkter på midsommar sedan hon föddes så var det där och då det satte sig. Folkdräkt! Det är så vackert så man svimmar en smula. Och jag skulle gärna vilja hälsa såhär på distans till guiden klädd i folkdräkt, min dotter sög åt sig allt som en svamp och skulle nog hänga med dig lite sådär varje dag. Och nu hade hon ju önskat hela garderoben full av folkdräkter. Men man tar ju vad man har. Morgonen efter besöket hämtades min gamla sjuttisklänning med inspiration från tyrolen från utklädningslådan. Det är ju ändå lite folkdräkt över den när allt kommer omkring. Trasig och saknad av både resår i puffärmen och knappar. Men lite snabb sömnad på morgonkvisten och nytt band vid själva snörningen. Som ny. Och vid ögonblicket just då så mindes jag ju att jag även haft en folkdräkt när jag var liten. Så samtal i ottan till mormor som lovade att kolla med hennes kusin om den fanns kvar. MX8A6844-21200Fredagens stora händelse. Min mamma levererar folkdräkt!MX8A6856-21200Nomi goes FolkloreMX8A6861-21200Även en vuxendräkt levererades med tillhörande hätta. Kanske tjusigast i världen. MX8A68681200Mormor är påkläderska.

MX8A69481200

Hon vet att hon borde ha en annan blus. Och en speciell brosch. Och särskilda skor. För det har hon sett på muséeum.

MX8A6931-21200

Nu surfar hon folkdräkter som det inte fanns någon morgondag. Högst på listan, Södermanland till trots, ligger önskan om en Leksandsdräkt. Absolut vackrast.

Som sagt, hoppas att det aldrig går över.

 

men så är det….

– Äsch, det är bara en vanlig värld. Fast en extra sorglig. 
– Jaha, han… En pojke som aldrig blev inbjuden till älvornas kalas i det stora slottet. Det var bara älvors fest. 

… Så han snodde ihop en tårta och bjöd in till fest själv. Men ingen kunde komma. Så han är jätteensam. Det är bara han och alla hans statyer. 


Det var hemskt sorglig ju, hela lådorna är ju fulla med en massa figurer som borde älska kalas. 

 – Ja faktiskt, jättesorgligt ju. Men så är det. 
När barnen gör småsaker av lera använder de alltid Silk Clay. Den är superenkel att använda och kan användas om och om igen om den nu inte har lufttorkat till en prinesstårta eller något åt det hållet. 

säg till när ni tröttnar…på blommigt!

Alltmedans ägarinnan till detta rum är på konståkningsträning, så tänkte jag börja bära kläder till skåpet. Snöbyrån är ratad för stunden och jag säger jatack och lånar den lite tills Nomi flyttar hemifrån. Eller något sådant. Och ja, konståkning. Vi vek för tjatet, det förutsägbara. Balett, dans, gympa, sång och nu även konståkning. Det är det hon gör. Och önskar cirkusskola…

Solfjädern följde med i träningsväskan. 
Kunde vara bra att ha på discot senare ikväll. 
Likaså fluga och vit skjorta. 
Fin fredag till er!

slottsfrukost under snedtaket.

Om man har ett slott på fyra kvadratmeter med snedtak 
då blir vilken frukost i världen som den bästa. 
I ärlighetens namn så vill jag erkänna en sak. När vi flyttade till huset hade vi fyra kattvindar. Ni vet sådana där som är närmast taket. Smala och långa, där regnet smattrar alldeles extra härligt. Där man hör de små svalungarna pipa om sommaren. Det är ju liksom bara några brädor emellan. Varje kattvind har ett fönster, varsitt pyttelitet. Så när mörkret faller så blir det alldeles kolmörkt där. Om man inte tänder förstås.
Erkännandet då. Vi tog bort två av dem. Och så som jag har ångrat mig.  För jag insåg ganska snart att en lång och smal kattvind är som det mest magiska rummet för ett barn. Nästan som ett slott. Jag upptäckte det när vår ena kattvind, den som var min och Kristos enda garderob,  blev stället man gärna kröp in i. Det var bara det att eftersom det var vår enda garderob så blev den snart ganska full. För att inte tala om den andra. Den blev full med sladdar, det kan ni fråga min man om.
Så över jul bestämde jag mig. De där kattvindarna ska få vara precis som en kattvind ska vara. Så jag rensade. Och rensade. Och hängde det vi hade i klädväg på två klädställningnar. Förövrigt har jag en bra klädplan, den ska ni få höra en vacker dag. Och sladdarna, alltså… Men tillsist var de tomma. 
Sedan fyllde vi den längsta. Med bara utklädningskläder och barnens saker. Och hattaskar och ljuslingor och kuddar. Och det är liksom kanske det enda rum de behöver. Det är trångt, det är mörkt och det går att låsa från insidan. Ni fattar va? Det är där det händer. Det är där de hänger. 

Frukost här med vinylspelaren indragen under snedtaket. Soundtrack från Flashdance. 
Faktiskt så nära slottsfrukost man kan komma. 

som guld fast utan glitter.

Affärens allra käraste tält. Eller för all del även en sänghimmel. Och jag är förälskad i just den här färgen som vi hade den stora lyckan att få hem en sändning nu innan jul. Älsklingsfärgen då, senap eller okcra. Men jag tycker precis som guld fast utan glitter. Nästan som trä fast tyg då. Det händer liksom samma sak med rummet som om du ställer in en trämöbel. Varmt och mjukt och extra mysigt. 
Eftersom december gick i en rasande fart tyckte det var på sin plats att affären fick slänga ur sig en snällhet såhär strax innan jul. Om man köper sänghimlen i den guldgula färgen just nu får man ett kuddfodral 40×70 cm i samma tjusiga färg. Ni ser den stora kudden med tofsen där under den pudriga? Samma som dessa. 

Lyktan på golvet är egentligen just en lykta. Men med ljusslinga inpulad som blir den finaste lampan. 

Nomis rum har varit lite på efterkälken och i brist på den perfekta sängen höll hon på att svimma när hon hittade det här när hon kom hem. Det var bättre än alla sängar i världen. Och gissa vem som sussade gott under stjärnhimlen, som hon sade, när kvällen kom. Hon drog en lyckosuck och sa äntligen, sedan sov hon på två sekunder. 

Häfta fast band med häftpistol och häng tavlor såhär.  

Kransar från HM.  

Och så den här kudden.  

Vi vaknade till ett yttepyttigt snötäcke imorse. Eller täcke är liksom att ta i. Men ändå. Och så ska Nomi och Liv sjunga på en stor Luciaföreställning idag. Jag känner julpeppen komma smygande… Tack för det. 

fredagsfint och helt ny kollektion av Mrs Mighetto!

Ni vet väl att den finaste av sagor bara har börjat? Mighetto-världen är ju inte bara en Rut och en Viola om man säger så. I sagan får alla plats. Och som alla andra här i världen så bär också dessa små sköna på sin egen historia. Ni vet en sådant där som kan vara bra att känna till och spara i hjärtat, sådär som man gör med riktiga vänner.

” Mr Henry är sagovärldens sakletare, nutidens svar på spåkvinnan och fantastisk på att leta upp saker. Men inte vilka saker som helst utan de allra viktigaste av gömda, glömda och ibland bortprioriterade saker som tacksamhet, omtanke och vänskap. Sådant får man absolut inte glömma bort. Henry fixar biffen. Ser till att det blir folk av folk och att världen blir en trevligare plats.” 
”Miss Majken har en hemlig kompis som heter Bob. Bob kommer fram när Majken visslar sin melankoliska slinga med de renaste av alla tänkbara toner. Majken är megagenerös och barn som är mörkrädda får låna Bob. Han kryper ner under täcket och håller handen hela natten ända tills solen går upp. Allt som i nattens mörker känns obehagligt är i morgonens ljus som bortblåst.”
”Miss Sally är paketmakare. Hon kommer på smarta paket till de flesta, i synnerhet till dem som redan har allt. Det är absolut inte ens en utmaning för Sally. Hon är alltså inte bara visuellt kompetent utan förfogar över oändlig uppfinningsrikedom. Paketen har alltid en omsorgsfull baktanke och alla som en gång fått ett paket av Sally minns det i evigheters evighet. En gång gav hon Tyra nya vingar, men det är en helt annan historia…”
”Mr Bosse är en drake. Ganska uppenbart kan tyckas, men det folk inte vet är att han kan flyga. När som helst och vart som helst. Det är liksom inget trix som vem som helst kan lära sig. Den färdigheten måste vara medfödd för att funka. Ibland tar Bosse med sig barn på en liten flygtur, men bara om man önskar det enormt mycket, äter upp sin mat, säger tack och förlåt och så måste man ha en innerlig tur…”

Idag släpper vi den alldeles jättenya kollektionen av Mrs Mighetto till förhandsbokning i affären. Kollektionen kommer om en eller två veckor men kan alltså redan nu hittas på Mokkasin. 
Vi tycker om att printen är i litet format och att de är annorlunda än Rut och Viola, för då får vi världens finaste tavleväggar!
Och som om det inte vore nog med fyra alldeles nya print…

…såhär lagom till jul så kommer en Mrs Mighetto-vimpel! Wow. magiska små vänner på det här viset, det kan ju liksom inte bli mer härligt. Som en saga i luften! Man vill ju liksom bara ligga där under och kika och fantisera… I drömvärlden! Det är Sally Bosse Valter och Henry som glänser på tråd här!  Vimpeln hittar du här tillsammans med allt det andra fina. 

lite snällhet på påse.

Igår ritade vi en stämpel. Den kom med Posten idag. Den ska vi ha till våra nya smycken som snart är i affären. Eller till själva påsarna. Fast mest vill man stämpla vad som helst. Lite snällhet har ju liksom aldrig skadat. 
Jag hamnade på kalasbordet från då Viggo fyllde 10 år, alldeles nyss. Sådär tjugo minuter innan kalasstart önskade han snö. Natten då han kom till oss  så snöade det nämligen alldeles fasligt mycket. Första snön. Jag märkte först på morgonen att världen var vit. Det är såklart att man som barn önsketänker om snö då, för rätta känslans skull. Själva födelsedagsminnet liksom. 

Så i brist på minusgrader så låtsades vi att de små spetsdukarna var snöflingor. Fast då var bordet dubbel så stort och snöflingorna flera. 
…och hängde fönstrena fulla med snökristaller. 
Viggo älskar ju skepp. Han fick en tavla i födelsedagspresent. 
Ännu mera snö av vimplarna som jag gjorde till en somrig fest. Fast då var de inte snö så att säga. Men man har väl rätt att ändra sig.