KIDS-arkiv - Sida 5 av 19 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
4
archive,paged,category,category-kids,category-4,paged-5,category-paged-5,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

lullaby crib

20151207-MX8A6647-1200

Jobbdag är idag packa-paket-dag fast med ett spännande lunchmöte inplanerat alldeles strax… Bra med lagom start. Affärens planer 2016 är att fortsätta fylla den med sådant som vi tycker är allra bäst. I alla led. Vi fick precis innan jul precis en sådan nyhet som vi bara älskar. En handgjord ekovagga! The LULLABY CRIB I ekologisk bomull och bambu. Den är helt ljuvlig och får oss att längta efter bebisar. Vackrare sovställe för de små får man leta efter. Och nog för man inte kan fråga en liten bebis men jag som älskar hängmattor tänker att det här måste vara det bästa. Våra barn har legat sin första tid i en vagga, fast en i trä som jag hade som bebis. Varenda liten rörelse, varje pyttig fäktning med den lilla armen eller  minspark gör att vaggan kommer i en lagom gungning. Som ett evigt vyssande per automatik liksom, kan det bli bättre? Den här vackra vaggan görs av det holländska företaget Little Hedonist  och vi är så stolta att få representera dem i Sverige. Kära Petra som driver MiniMocks har precis en sådan vagga till sin lilla nyaste och finaste Harry, kika in på hennes instagram. 

allt behöver inte vara på riktigt

20151227-MX8A8960-4-1200

Igår fick jag en fin hälsning här på bloggen. Någon tycker om att jag lever med ena foten i fantasins värld. Den hälsningen gjorde mig glad, för fantasin är så viktigt för mig. Ibland tänker jag att den kom tillbaka med barnen. Nu är det ju inte så att jag är totalt lost från verkligheten, absolut inte. Jag tror inte på att leva i en egen bubbla för jämnan, tvärtom så tror jag att vi måste ha alla sinnen öppna och aldrig blunda. Framförallt för att förstå världen och kunna hjälpa den så gott vi förmår. Men jag tror att fantasin är viktig för oss alla. Därför är jag inte sen att låtsats och låta tankar skena iväg. Framför allt i mitt jobb. Nästan alltid har jag små påhittade historier i bakhuvudet när jag jobbar, då blir allt så mycket härligare.

 

20151227-MX8A8967-1200

Som en frostig dag när solen aldrig gick upp, visst lyser stjärnor så mycket starkare då?

20151227-MX8A8973-1200

Ju mer snön ven omkring oss desto klarare lyste den. Som guld. Vi tänkte att vi skulle låta den falla, mest för önskningens skull.

20151227-MX8A8955-2-1200

Fast ju mer vi kisade genom snön och milsvida fält såg vi stjärnfall vart vi än vände oss.

20151227-MX8A9032-1200

Tänk att få önska sig.  Och önska sig igen, och igen.

20151227-MX8A9073-1200

Ni minns väl känslan av den första snön? Tusen miljarder som smälte på tungan. Snöflingor fyllda av önskningar, drömmar och kärlek. Det var visst så hon sade…

Födelsedagsrabatt på strumpor

20151201-MX8A5861insta1200

Imorse fyllde vi på med barnstrumpor i affären.   De kanske finaste knästrumporna på jorden. Och eftersom bästa Linn fyller år idag så tänkte vi fira litegrann. Så därför får man hennes ålder i rabatt som fiffigt nog är samma sak som 25 %. Så rävar, ugglor, björnar och allt mellan himmel o jord i strumpväg är nedsatta idag och bara just idag. Här hittar du alla strumpor. 

Ett kapitel varje dag fram till jul.

20151129-MX8A56561200

Första advent och lite snöyra önskas. Fast snö eller ej och en decemberkalender som fylls snabbare än alla blixtar i världen, så lovar jag att inte hetsa upp mig i onödan. Det finns liksom inga genvägar till en mysig juletid än att tagga ner några hekto. Rar idé på det temat är adventsböckerna som Rabén och Sjögren producerat i några jular nu. Skorstensjul  är en bok i tjugofyra kapitel att läsa varje dag framtill julafton. Jag har bläddrat och läst lite här och där och det är magiskt, juligt och även väldigt viktigt. I morse tjuvstartade jag med första kapitlet för att barnen skulle få säga sitt. Framför allt om den kunde fånga deras intresse trots att man satt en ålder 3-6 år. Vi är ju inte särskilt knussliga om det där med ålder när det gäller böcker. Bok som bok liksom. Och lika mycket åt ena hållet som att vi gärna läser sådant som riktar sig till äldre barn eller vuxna.  Men genom att prata om boken och läsa in andra ord och förklara, så blir det väldigt bra ändå

Och Skorstensjul fick dem absolut att lystra över frukostmackorna. Och jag är säker på att en treåring skulle göra detsamma, det är det som är det fina med högläsning. Och boken börjar ju trots allt rätt spännande. Tre kids ensamma på Stockholms centralstation mitt i natten. Alldeles nyrymda från barnhemmet de bodde på. På stationen möter de Niklasson. Han frågar dem om ett par kronor och framför honom står en gammal fiollåda med texten ”Snälla, jag är hungrig…” Boken är skriven av Mårten Sandén och så vackert illustrerad av Lina Bodén.

Boken är recenserad här på DN.

20151129-MX8A56661200

Varje morgon i december brukar vi lyssna på radiokalendern. Och vi kommer absolut ha tid över för ett kapitel i Skorstensjul. Det och lite juleljus gör att varje morgon blir bästa peppen.

 

WOODLANDS

20151125-MX8A5217-3lamp1200nynya

Första advent på söndag? Jag förstår ingenting. Det kändes som i förrgår vi packade ner julsakerna. Ibland undrar man vilken jord jag lever på men det blir härligt hur som helst. En åsidosatt affär i juletid kan dock kännas lite ohärligt. Å andra sidan har vi gjort vårt bästa i ett par dagar för att styra upp den. Och jag lovar att den hinner bli uppstyrd innan det lackar mot jul, på riktigt.

Vi är glada att fylla på med de ljuvligaste lamporna från Fromage La RueHandgjorda, välgjorda och himla fina. Funkar lika bra på golvet som på väggen. Här hittar du alla former. Blixtar, hjärtan, stjärnor och molnen. Äntligen.

Och den här tapeten. Har varit kär i den sedan första gången jag såg den. Det är nog mycket för färgen och växterna. Och själva sagokänslan. Lite sådär hemlig som om den vore full med gömda historier. Sådana där som man inte är alldeles säker på. Kanske är de verkliga när allt kommer omkring. Åtminstone när mörkret lägger sig mot kvällen. Woodlands från Sian Zeng är så mjuk och varm som en tapet kan bli. Precis sådana väggar man alltid vill ha runt omkring sig.

en mjuk helg

20151024-MX8A1234120001200

Tacksam och glad för en mjuk helg. Och gott bröd. Och hasselnötter. Tänka sig att Linn´s lilla Leo plockade två stora korgar med sin morfar. Sådär direkt från trädet. Kanske något andra gör hemskt ofta men jag har aldrig gjort det.

20151024-MX8A13451200

Jag tror jag älskar hösten för att världen är som guld. Blir som hypnotiserad av vinden bland gula löv som samtidigt glittrar i solen. En usel bilförare såhär års… Och lampan då. Så fantastisk. En kompis gav mig den, bara så där. Det är andra lampan jag fick av henne. Båda är som smycken.

20151024-MX8A14751200

Vi har fått en ny maskin. Vår andra och en likadan, som var Kristos mamma, höll i 45 år. Det är också helt fantastiskt. På sitt sätt.

20151025-MX8A15441200

Imorse, innan frukost, rev vi ut de fyra lagren heltäckningsmatta i det rum som vi kallar slottsrummet ibland fast det inte ens är ett rum. Egentligen bara en enkel kattvind. Nomi hoppades på att vi skulle hitta en lönndörr eller en lucka. Den skulle leda till underlandet. Jag sa att vi kanske inte skulle hoppas för mycket.

20151025-MX8A16891200

Sedan åkte Liv och jag ut bland en massa träd och filmade lite. Youtube ni vet…

20151025-MX8A16951200

Det är ju inte varje dag man hamnar på Hogwarts till lunch. Vi skulle hämta hem Viggo som varit på Magiska Lajv sedan i fredags.

20151025-MX8A17141200

Viggo var ju på sitt första lajv i somras och blev totalt fast. Då sov han i tält i skogen  en hel vecka och nu var det alltså bästa Harry Potter stämingen. Och om han är som förtrollad av hela alltet så är jag detsamma. Det är faktiskt helt magiskt! Att lämna sitt barn i som en saga är något som alla borde prova på. En vetskap om att alla där, barn som vuxna, kommer att landa mitt i en fantasivärld gör mig alldeles varm i hjärtat. Då gör det inget att inte ett endaste livstecken dyker upp från ungen. Och när man hör de magiska berättelserna på vägen hem, ett oavbrutet berättande i två timmar om en fantastivärld som faktiskt varit alldeles  verklig, så förstår man att det finns inte en tanke på oss här hemma. Kära nån. Ska man fajtas med spindlar, slänga ur sig trollformler till höger och vänster, lära sig Expecto Patronus sådär plötsligt när man måste för sin överlevnad, bevittna dramatiska slag, se hur dementorer går upp i rök, få gå om ett år på Hogwarts pågrund av bus och så vidare. Och så vidare igen. Alltså då ringer man inte hem. Inte ens skickar ett mess. Som sagt, har man inte kommit i kontakt med detta förut så gör det! Det är precis sådant här som världen behöver mer av. Tjejer och killar i olika åldrar, en salig blandning människor på samma plats, på precis samma villkor. I en lek. Som man lekte förr. På riktigt! Inte framför skärmar och i en virtuell värld där man aldrig behöver se eller röra varandra. När alla städade sina rum så smög jag runt lite i smyg och lyssnade. Wow, så snällt, fint och bra rakt igenom. Och med en respekt för varandra som jag älskar att se och ger mig hopp. Katrineholms Äventyrsklubb stod som arrangörer för detta lajv och jag kan bara säga tack av hela mitt hjärta, att ni gör detta så fantastiskt bra!

i underlandskläder bland flygande rymdstenar

20151023-MX8A117812001200

 

Lite underlandskläder kan ju locka de flesta till en liten mörkerpromenad. En väldigt kort ska tilläggas. För precis efter så såg vi den där rymdbollen som flög över himlen. Eller rymdsten heter det visst. Nog för vi tänkte att det var då värst vilket kort och plötsligt fyrverkeri. Sådär från ingenstans. Men det kanske var ett hemligt kalas. Men sedan kom det ett prassel och ett knaster och då kände vi att natten blev så väldigt mörk. Fast det egentligen mest var kväll. Och Nomi mindes att vi faktiskt såg en jätteblixt imorse också. Då trodde vi att det inte var på riktigt fast vi var fyra som märkte. Fast såhär i efterhand och efter flygande rymdstenar kan man ju fundera hur det var med den saken…

Ikea har fått in en rolig kollektion idag. Den heter Lattjo och är hemskt härlig.

Fin helg till er, kram!

mademoiselle oiseau kommer tillbaka

20150909-MX8A3914-1200 - Copy

Magiska sagor förstår man alltid, kanske för att man behöver dem. Sådär varje dag behöver man den lilla dosen av det magiska, det är jag högst övertygad om. Sådant där som gör att det glittrar till lite närmast hjärtat. Helt enkelt för det absolut jätteviktiga, att man aldrig någonsin ska sluta drömma. 

Så skrev jag för något är sedan när Boken o Mademoiselle kom. När vi sedan hade läst den vid frukostbordet skrev jag : Jag har alltid älskat den här typen av böcker. Där varje nytt blad blir som en överraskning. Där bokstäver inte bara är bokstäver. Där man kan bläddra fram och tillbaka och hoppa några sidor och börja om. Och bli varm inombords och tänka att det var då värst vad härligt man kan ha det. 

Så när en magisk nyhet och fortsättning damp ner i min postlåda var det som härligheten själv damp ner en vanlig onsdag. Lovisa Burfitts sagolika teckningar tillsammans med Andrea de La Barre de Nanteuil´s saga, det är så drömmigt.  Jag, Nomi och Svea tyckte det var lika bra att riva upp paketet på vinden. Vi kände att vibbarna där var det bästa för något sådant.

20150909-MX8A3875-1200 - Copy

Men lägg av vad fint! Vi svimmar, en målarbok javisst! Men lika mycket en hel hög med sagolika illustrationer av Lovisa Burfitt, på kraftiga pappersark. Och visst kan du färglägga hela den här världen men det går lika bra att riva ut en efter en, som de är, och du har världens vackraste tavelvägg. För bra för att vara sant. Och det är nästan så man tycker det är oförskämt billigt.  Faktiskt inte nästan, det ÄR det.

20150909-MX8A3889-1200 - Copy

Såklart fastnade vi i Paris och drömde oss direkt in i våningen. Och sagan, den bara väntade på oss.

20150909-MX8A3955-1200 - Copy

Som sagt, jag älskar sådana här böcker. Så vi kunde liksom inte låta bli att ta in några exemplar i affären. Vi älskar ju böcker, alltid,  och en affär utan böcker känns som en affär utan kärlek. Typ. Så fast vi är väldigt långt från en bokhandel så fortsätter vi att plocka in dem vi gillar allra mest. Några ex då och då, bara för feelingens skull. Så här är Boken om Mademoiselle och här är den nya Madomoiselle kommer tillbaka Och målarboken, eller de 12 tavlornas bok, såklart!

Och när vi ändå höll på så tog vi in vår allra käraste kapitelbok, som jag har nämnt hundra gånger typ, här på bloggen. Som här 2009 när jag nyss börjat blogga och bilderna var supersmå. Vi avgudar Sandvargen, språket är stundtals som poesi och det är ett sagolikt nöje att vara den som får äran att läsa. Sättet man vrider och vänder på världsalltet och hela universum är som socker för själen. Så kanske man inte kan säga men det känns så. Att man blir inlindad i som spunnet socker. Jag har läst den här för mina barn sedan de var tre och kommer aldrig att sluta. Fast nu läser vi tillsammans.

20150909-MX8A4041-2-1200 - Copy

Paris är aldrig långt borta…tänka sig.

och prärievargarna hördes bara på avstånd

20150908-MX8A3807-1200

Jag tänker att folk tycker man är lite galen sådär. Men det finns värre saker att ägna tankar åt. Solen var påväg att gå ner och bor man på landet så har man ju en minut till fälten. Kanske tre. Om man tar bilen. Det hela är väl inte värre än att andra såsar framför tv:n eller nåt. Så mitt i bästa läggningstid sladdar vi in vid stadens absolut populäraste promenadspråk. I badrock. Inte jag då, vilket var bra såhär i efterhand. Får man parkera här, undrar Nomi. Nä, verkligen inte, svarar jag. Men det går snabbt. Och det gjorde det.

20150908-MX8A3777-1200

Vi låtsades att det var prärien och att det egentligen var i brantaste laget för att springa ner. Och Nomi var inte helt säker på mig och om ormarna som inte fanns, i alla fall inte med bara ben och låga minnetonkas. Så jag bar henne över de högsta stråna. Det kändes som om vi var mitt i en strapats och helt övertygade kunde vi ju inte vara på att det var en flod någonstans där under. Kanske när vi minst anade.

20150908-MX8A3839-1200

Så vi tänkte ut lite smarta planer om jag skulle sjunka till knäna eller bryta benet i sluttningen. Det ska man ha för att känna sig trygg mitt i ett kvällsäventyr. Även om det inte är så stort.

20150908-MX8A3829-1200

Fast när vi väl hamnade där mitt i alltihop och fick slänga lite blickar över fälten så sade vi att det är ju väldigt härligt såhär.

20150908-MX8A3846-1200

Kanske skulle man ha det precis såhär varje kväll. Precis innan läggdags.