-1
archive,paged,category,category-kids,category-4,paged-10,category-paged-10,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

önskedrömmar.

 

Drömmigt, eller hur?

Vi gjorde slag i saken och fyllde affären med lite olika vackra från Numero 74. Att dansa i och att flyga med. Kanske trollar man bättre när det glänser om ryggen av stjärnor. Eller det är såklart att man gör. Och alla drömmars historier från havets botten blir liksom mindre på låtsats såhär. Eller vadå på låtsats?
Vi hinner inte med egna bilder just nu men det verkar gå bra ändå.
 
 
 
Det var en solig dag.
 
 
 
Det här är en av mina favoritbilder. Bara för jag vet hur sur och tvär Charlie var egentligen. Solen var för stark, magen för hungrig och kläderna alldeles för fel. För att inte tala om hur törstig man kan vara. Men i sekunderna mellan gnäll och bedrövligheter och när han minst anar…

do you remember the feeling?

 
 
Det var ett fasligt kalasande. Hela långa helgen.
 
 
Blommigt.
 
 
Tre timmar senare…
Talking to me?
 
 
Alltså. Ballonger.
 
 
Ooo nooo!  Jädrans, den turkosa …
 
 
Men äsch jag har ju en lila! Och en blå!
 
 
Attans!
 
 
Å ledsen i hjärtat ju, mamma.
 

Jag ska aldrig lämna dig! 

 
 
 Fast ändå – jag är ju glad ändå. Inombords!
 

 

snart kan man springa barfota i skorna.

 

 

Mjukt, somrigt och fina!
Och den där koftan. Kolla baksidan.
Träskor från förra sommaren.

 

Och hej jobbsöndag. Jag önskar dig dit pepparn växer men det hjälper visst inte.
Hoppas ni får en solig.
 
Fast egentligen är det inte så värst synd om mig för imorgon finjobbar jag på annan ort. Det där var en underdrift. På själva orten.
 

en söndag av oändligt städande.

– Det känns skönt att ha ett sorterat rum, sa Nomi. Och oja, sjuttiotusen små petshop-accessoarer senare och ungefär lika många av allt annat världsligt, så kan man ju tycka så.  Och vi frågar oss vad som hände med att var sak har sin plats. Som för att göra det hela tydligare tänkte jag ta en bild på den uppsamlade klädhögen. En promenad på trehundra kvm slutade med denna hög. Där Nomis del är cirka nittio procent av skyldighet. Var sak har sin plats var det, en enkel byrå typ. Komplicerat.
 
Men hursomhelst så låg inte Nomi själv där.
Från början.
 

Men tydligen tog sorteringen på krafterna.
Eller annars var det fluffet.
En tupplur på klädhögar är kanske den bästa.
 
 

bland ros lemonad och väldiga missöden.

Hon fick en överraskning.
 Sådär bara. På lördagskvällen av pappa.
 

 
Och dräkten. Äntligen kan man säga. Också lite sådär bara, just idag.
Finaste (åtminstone i tjugo minuter)
För om sanningen ska fram så hände det ett missöde…

 
Men inte än. Här var vi kvar i på verandan. I fin stickad dräkt.
Och Åhh! Ros lemonad!
För er som inte vet har denna donna en förkärlek för rosor.
Och allt som har med rosor att göra. Det finns liksom ingen hejd på rosmanin.

Perfekt!
 

Det vi andra tycker luktar parfym tycker Nomi doftar som alla drömmars rosor.
Tillsammans.
Och som Paris också.

För att inte tala om smaken.
Snacka om lördagslyx.
 
Jaha. Missödet då. Först den stora lyckan över en stickade dansdräkten som äntligen var hennes. Och så tjugo minuter på övervåningen. Sedan ” Det var Liv som såg det!” och tårar som forsade. ”Och nej, jag vet inte vad som hände, jag bara satt där i hörnet i Liv´s rum !!”
 
Som den mamma som ett par timmar tidigare betalade  kan man ju i detta läge känna ett sting av irritation. Typ. När dräktens baksida nu är ett jättehål.
 
Men det hände där på golvet och det var något om någon musikvideo som skulle spelas in. Och jajaja, det måste ju vara någon spik i vårat trägolv eller någon sticka där i hörnet. Och vi letade och undrade var det hade hänt. Och tårarna de bara forsade ännu mera. Dräkten liksom, den fina.  Men hålet bestod och nu snackar vi hål. Som bara repade upp sig och repade upp sig, liksom av sig självt nu. Men vi konstaterade att dräkten nog tyvärr inte gick att laga, hur mycket vi än skulle försöka. Och att det faktiskt, och tyvärr  igen, var för dyrt att bara köpa en ny. Katastrof. Men också att det finns värre saker i världen och att man verkligen inte kan rå för om man fastnar i vårat 100 år gamla trägolv.
 
Sedan åt vi middag. Och mitt i tuggan ”Jag var tvungen att klippa bort den där tråden som hängde på dräkten. Det var liksom en liten tråd som stack ut så jag tog saxen och klippte bort den.”
 
Gaaaah.
 
Men fortfarande – som ett frågetecken.
Helt ovetandes om vad en liten futtig avklippt tråd gör med en stickad dräkt.
Åtminstone så småningom.
 
 

Dräkten var i alla fall köpt på  Dance&gymshop. Nomi har stl 8 år, den finns inte på nätaffären men väl i butiken i stockholm. Egentligen är den lite stor till henne, hon är ungefär 120 cm lång men den funkar ändå. Om någon är sugen.  Själva sparar vi till en ny…

ju mer silvrigt desto bättre.

Inget kalas utan en cupcakes-tävling, tänkte Liv häromdagen. Så hon och pappan bakade cupcakes och fyllde mintgröna småkoppar med strössligt och annat. För det var ju liksom själva piffandet det hela skulle gå ut på.

Och pappan styrde och ställde. Han kavlade sugar-paste och rörde frosting.

 
Och demostrerade som om han aldrig gjort annat.
 
 
Spritsa med elegans är kanske inte det man gör varje dag.

Men någon hade sett ”Hela Sverige bakar” och visste precis hur man gick tillväga.
Taadaa!! 

 
Det fanns verkligen ingen hejd på piff.
 

Och ska vi inte? Joooo, det gör vi! Vi öppnar Cupcakes-fabrik! 
 
 
Med snyggmuffins i långa rader.

Tävlingen gick ut på att man fick välja sin bästa. Den gick sedan vidare till det höga kakfatet och omröstningen.

 
Så himla svårt att välja bara.

Ser ni miss cupcake med den rosa hjärtmunnen?

repris á 2012.

 

Hittade nyss de här bilderna i en tusentalig röra. En massor med tusen bilder,  i katastrofal röra. Så jag blev lite glad för de har varit borta i snart två år nu. Egentligen ända sedan jobbet för Eco Wallpaper våren 2012.
 
 
Det extra roliga med det här var att det var ett av mina allra första uppdrag. Lite på riktigt sådär. Och eftersom jag inte riktigt visste så skickade jag en hög med bilder. Obeskurna, så de kunde välja själva. Men jag skissade och trodde helt säkert att det var såhär det skulle se ut. När det var tryckt och klart. Absolut en beskuren bild.
 
 
 
Men icke, byrån  och Eco Wallpaper valde den här. Och då höll jag på att smälla av. Och mailade och sade att ni måste valt fel. Men röran då?! Hjälp röran var ju liksom inte meningen att den skulle synas. Men det var bilden som trycktes och idag förstår jag varför.
 

Och trots de senaste åren av pompoms-hysteri och madrasshögar  i mängder så kan jag ändå tycka att den där lilla våriga gläntan, som jag hade i fantasin, fortfarande känns lite drömmigt skön. Och sängen är fortfarande mitt drömprojekt för den där är bara pålåtsats. Med målade megakulor i frigolit som ben…

dagarna.

 
Helgen börjar alltid med fredag. Det är bra. Nomi var laddad inför supershow i skolan. Dans var likamed tuff. Så pappa fick krusa hår och fjortis-tightsen åkte på.
  

 Och klart man laddar med en smoothie.
 

På fredagkvällen instagrammade vi lite från Liv´s rum. Om en tävling som fick två hashtaggar för att jag är snurrig i vanlig ordning. Läs mer här och tävla på! Till på fredag!
 

Min man bakar väldigt mycket. Det är faktiskt helt perfekt.

Och den här lördagen kändes det som om vi bakade och bakade. När vi precis smällt i oss en massa frallor så började vi med baguetter inför kalasmiddagen på kvällen. Efter ett recept som jag tycker är helt perfekt.  Det finns med i Leila´s båda böcker, A Piece of Cake och One More Slice. Man gör en liten specialgrej med en poolish. Superenkelt men gör brödet lite himmelskt sådär.

I vanlig ordning som i sista minuten slängde vi också ihop bullar. Så gör vi jämt. De är aldrig klara före gästerna kommer utan exakt när de kommer eller lite efter. Eller mest efter. Fast det är mysigt på sitt vis. Vårat absolut bästa bullrecept är även det från Leila´s  A Piece of Cake.

 
Kökshäng är kul häng.

 
Vår bästa jäsplats och där hårt smör smälter på fem minuter.

Slog in lite paket. Med vårigt papper.

 
Och dukade kalasbord i solen. Långbordet vi byggde till nyår fick nu bli ett stort fyrkantigt, också härligt.   

Det var verkligen inte Nomi som fyllde år men hon fick ändå en porslinsvan.
Nu har hon femton.
 
  
 Och jaa, vi kom ihåg ljusen!
 

det finns confetti som är tjusigare än annan.

Vi har fått en ny crush. Både Linn och jag. Det är nästan så att jag inte vill säga det högt för tänk om all världens loppisar fattar storheten. De också. Och skämshöjer. Det går liksom inte för sig, för det är själva mängden man vill åt. Vi snackar låtsatsblommor. Och blomsterconfetti! Vår nya kärlek.
 
Kanske är det för vi trånar efter den ena och den andra bukettbilden. På de vackraste blomster man kan tänka sig, sådana som vi får kämpa oss galna för att hitta och nästan aldrig lyckas.  Kanske var det för att solen kom tillbaka. Men häromdagen insåg vi att det fanns inget annat att göra än att köpa låtsatsblomster till ett jobb vi skulle göra. Låtsatsblommor var egentligen inget vi tänkt särskilt mycket på tidigare. Och fast vi alltid finkammar stans loppisar var det som vi trodde att dessa små ljuvligheter inte hade ett andra liv där, kanske trodde vi knappt att de existerade. Kanske hade vi mest inte haft siktet sådär fokuserat tidigare.  Men alltmedans jag länsade Rusta på de fulaste plastpelargoner man kan tänka sig så gick Linn loss på stans mest oansenliga källarloppis. På allt som kunde stavas till blomma. Så fulpelargonerna var i min ägo cirka tre kvart tills de blev tillbakalämnade.
 
Och för en ynka hundring hade vi så mycket blomster så vi blev bländade. Nästan. Och ja, dammigt värre. Men i med högen i badkaret och spola bort. Som nya. Och sedan plocka blommorna från stjälkarna. Och nu fantiserar vi om blomsterconfetti mest hela dagarna. Användingsområdet har inga begränsningar. Allt blir bara snällt och ljuvligt. Sådetså.

Ett av det bästa när ens mamma jobbar hemma är ju att dagen efter hon har jobbat klart kan man ju få kalasa i samma rum.
 
 
Så fick Liv göra.  

 
Tillsammans med blomsterconfettin såklart.  

 
 Det var egentligen inte tänkt som ett blomstertema, det bara hände.
 
 
Så jag slösade en hundring till. Det var fem minuter innan stängningsdax där på lördagen och jag länsade nästa loppis. Dessa får bli confetti imorgon.
 
 
Vi samlar nu förstår ni. Vi ska bada i dem till sommaren.
  
 
En blommig värld måste ha fluffiga moln.
Och parasoll för solgasset skull.
 
 
Mer kalasigt en annan dag.
 

 


lite spridda skurar om sådant vi äter.

 
 
-Varför har ni ingen ekologisk skinka?
Ni har ju inte ens ekologisk yougurt, hur kommer det sig?
 
 
Åhå, ja det händer väl någongång då och då att någon frågar om sådant där (sådant där?? som om det vore något högst märkligt från en annan galax) . Men det är ju inte särskilt ofta, och då blir inte något vi funderar vidare på (för intressent ligger bara i förfrågan?). Fast vi har ju ekologiska bananer (jamen ni har fulbananer också, som är hårt besprutade och farliga för precis allt och alla. ta bort dem bara och sälj bara ekobananer. för precis samma pris som fulbananerna, för själva sakens skull) Och lite grönsaker (ja, du menar den där hyllan som är gömd, där man inte fäster blicken automatiskt utan måste veta om att den finns där)
 
– Nähä.
 
Och där kunde man kanske ha slutat och tänkt att orkar man diskutera liksom. Men det är det som är grejen, jag orkar. All energi i världen faktiskt när det kommer till detta. Ni vet sådär, så han eller hon mittemot börjar skruva på sig och de bakom himlar med ögonen och suckar högt. Men det bjussar jag på. Värst för dem själva, tänker jag, i längden. Fast ganska mycket värst för oss med, för helt enkelt är det inte att shoppa ekologiskt här i vår stad. 2014, kom igen. Hur svårt kan det vara? Men vi finkammar butikerna och bunkrar lite överdrivet mellan varven.
 
 
 
 
En gång ville någon  skriva en text om mig till en tidning där jag framstods som den med tusen järn i elden och dessutom som den bästa av bullmammor. Det kanske jag kan önska mig till men jag var tvungen att hojta till och be dem att ta bort det där om hur jag rörde i grytorna alltmedans jag plåtade, bloggade och skötte affär. För det är inte sant. Jag är inte den jag önskar där, inte alls faktiskt. Inte för det har med ekotänk att göra. Men rätt ska vara rätt när man bloggar goda saker på bild.
 
 
 
Min man däremot. Han är som önskedröm han. Jag är så sjukt lyckligt lottad för han älskar allt som har med mat att göra. Så har det alltid varit så länge jag känt honom (och det är väldigt länge sedan, mer än mitt halva liv kan man tänka) och till saken hör att det har blivit värre med åren. Eller bättre då. Det finns ingen hejd på det goda.

Våra bästa emaljskålar. Från Betonggruvan . Älskar dem för känslan när jag någon sällsynt gång rör ihop något i dem, fast han som gör det ofta håller med där. Älskar dem för snyggheten, mångsidigheten och den utomordentliga smartheten. Det finns ingen stapelbart i världen som inte är älskvärt.
 
 
 
 
Min man då, han är väldigt förtjust i att laga mat tillsammans med andra. Och finns det ingen skön gäst och ännu mindre en fru så är det en av ungarnas favoritsyssla. De går all in från planering, shopping, lagande, dukning och servering. Jag diskar. Eller plockar in i diskmaskinen. Och mössorna. Min man känner sig hipstrig kan jag tro och Nomi vill inte vara sämre.  
 
 
Lördagslemonad – bättre än läsk kan man tycka
~
Ekojuice av något slag
Bubbligt vatten från sodastreamern
Blanda
 
 

En söndagsfrukost. 

En lördagsdukning.

 
En Viggo som rör i grytorna.

Där står den. Som jag suktade i ett helt år, sen slog jag till där någon gång kring jul. En Vitamix. Ingen billig historia men oh my vilken lyx-blender. Väl värd att spara till. Och jag velade fram och tillbaka, en juicer eller en blender. Så mycket så jag tillsist inte fattade skillnanden men då sa någon att ska du börja så börja med en blender. Och jag ville kunna göra mandelmjölk och på den vägen är det.
 
Smoothies gjorde vi även innan vitamixerns tid men numera har vi skippat yougurten. Men annars tycker jag det är ett sådant strålande sätt för ungarna att börja dagen på.
 
Så allt går i den där, frukt, bär, grönsaker, avakado, chiafrön, superbär och vad man nu kan tycka. För att göra det mer juicigt (eller rinnigt) använder jag färdigpressade ekojuicer, kokosmjölk, mandelmjölk och sådant. Jag fick ett tips för länge sedan om att energiboosta smoothies och det följer ganska ofta, speciellt till kidsen. Knäcka några råa ägg i hela alltet är knepet. De märks inte någonstans kan jag intyga. I hemlighet och vid tröttaste mörkaste vintermorgnarna har jag slängt i både 3 och 4 ägg. Slurp, på ett glas var och kanske en macka.
 
 
Jag är förtjust i att hälla på kokosmjölk. Men har insett att det inte får bli för mycket för då gillas det inte. Ett superknep är dock att blanda i lime när man använder kokosmjölk då får man det lite sommardrinkig sådär. Och is är också ett bra knep om man inte använder frysta bär. Inte för energin skull då såklart utan för att vi gillar när det är lite lagom kylt sådär.
 
 
 
 
Juice Power – Enkla tips om juicer, smoothies och detox.
Green Kitchen Stories – så himla härligt vego. Missa inte apparna. Kommer med svensk kokbok i mars, jag hade den danska (fråga inte varför) och har läst men nu lämnat den vidare och längtar till den svenska.
Simple Green Smoothies – Perfekt på insta när inspon tryter.
 
Tidningen Hunger – Inte för recept utan för viktigheterna.