-
Inlägget som spårade ur…
Det råkar vara så att det där hörnet är väldigt bra för växter. Lite kylslaget mot de stora dörrarna men det verkar gott för de. Så nu får de står där i grupp.
Samlade ihop lite sticklingar som ränt iväg och blivit alldeles för stora. Och spegeln för solen den här tiden. Älskar solkatterna. Och jag gör nog en liten spegelvägg där när jag hinner.
Idag är det soligt värre och jag får fjäll-vibbar. Lustigt nog för det var länge sedan jag satte min fot i fjällvärlden. I onsdags var det mer mörkt hela dagen. Fast det gjorde inget alls för Matilda & Nathalie aka Babes in Boyland var på besök.
Vi smed planer och jag är sjukt glad att få möjlighet att samarbeta med dessa två begåvade människor. Sådana stjärnor! Ni ska snart få veta mer om vad vi spånade och planerade.
Tillbaka till ljuset som fjällen. Möblerade om lite igår. Det är bra med lampan där, tvunget den här tiden. Och just nu saknar vi lite lampor. Räddades lite av adventsljusstakarna. Det var vår största problem när vi flyttade till ett stort hus från lägenhet. Lamporna! Så sjukt viktigt i ett hem. Ljussättningen är ju kanske viktigare än vad man tror, men man inser det när man får lysa sig runt med ficklampa. Vårt trick blev att köpa massor av billiga rislampor på Ikea för att vänta in de lampor vi verkligen önskade. Fast vi är inte där ännu… För övrigt tycker jag att dimbara lampor är ett måste i ett hem. Det är så värt.
Någon frågade hur stort det här rummet är och jag insåg att det är stort, nästan 30 kvm. Så det ryms ju mer än man tror. Ett tomt rum känns ju så mycket mindre fast man kanske tror att det är tvärtom. Någon undrade om bordet. Det är 3,40 cm med bägge utdragsskivorna och 90 cm brett. Det tycker jag egentligen är lite för smalt om man ska prata om ultimata bordsdjup, minst 1 meter tycker jag är bäst om man ska duka snitsigt. Det allra bästa är 1,20 – 1,40 har jag räknat ut, om man vill duka med karotter och så på mitten av bordet, vilket jag tycker är fint.
Eftersom det ofta har varit något jobbprojekt här så blir det liksom aldrig möblerat på riktigt sånär som på pianot. Eller annars beror det på att vi möblerar om så mycket, minns ni när vi hade ett sommargästrum?
Tänk att alla utom tre ekollon tog sig.
Sjalar alltså, visste ni att det är bästa inslagningsgrejen?
Ser ni den bärnstensfärgade krukan? Den köpte jag häromdagen på Möbelmagasinet för 120 kronor. Färgen är perfekt och så stor med.
Ska visa er hur man gör! Det är snabbt, tjusigt och attans hållbart! Bara att göra igen och igen eller använda som en sjal för all del.Önskar er en mjuk helg!
-
Badrum så nära verkligheten det går.
Vi drömmer om att göra lite justeringar i våra badrum. De har stått orörda sedan den förra ägaren och är långt ifrån tjusiga. Men funkar ju absolut. Jag tänker lite som vid renovering av kök, att ställa sig frågan både en och hundra gånger. Är det verkligen vettigt att byta ut allt? Vad är fortfarande fullt dugligt, vad kan vi göra om utan att byta ut? Badrum har ju liksom kök blivit en sådan jätteindustri. Det finns tusen lösningar, den ena smartare än den andra. Och komplicerade. En låda är inte längre en låda utan sju i en. Med fack hit och dit och gömda håligheter. Det finns säkert goda tankar men någonstans handlar ju allt om att sälja mera. Byta kök och badrum blir därför synonymt med att byta ut hela alltet. Oavsett om toalett, spis eller kyl fungerar fint. Sedan var det ju det där med det absolut homogena, behöver det vara så väldigt matchigt verkligen? Lite att fundera över hursomhelst.
Vi skulle vilja byta ut våra handfat. Vi har små, små handfat som är ett under att vi kunnat stå ut med under alla småbarnsår. När någon tvättar ansiktet eller ens bara händerna är det en jättepöl runtomkring. Nu har vi en tanke om att ta en gammal skänk och helt sonika ställa en kruka på den och använda som handfat. Krukan är perfekt som handfat och galet vacker. Vi har inte hundra bestämt vilken ytbehandling vi måste göra men återkommer om det. Hålet i botten finns ju redan.
Dessa bilder är till viss del kampanjbilder för Numero 74 och deras nya katalog. Deras nya badrumsserie är fantastisk! Älskar badrockarna och handdukarna. Vackrare än såhär blir det ju inte.
Ni var många små undrade om spegeln, gammal. Såklart. Men inte svår att finna på loppis.
Tjusig arbetsplats i ödehus. Ni som är nya här, har ni sett huset vi brukar plåta i?
Längtar till frosten släpper och vi kan fara dit igen. Jag låtsats så himla mycket bättre där. -
Franska hem och ett från Amsterdam.
Häromdagen surfade jag runt på The Socialite Family. Minns inte exakt hur jag hittade dit en gång men den sidan är exakt i min smak. Och det fina är även intervjuerna som alltid ger en bild över hemmen och människorna som bor där. De flesta hemmen är från Frankrike och däromkring.
Georg Hallensleben & Anne Gutman & 3 barn, Paris. Bor i sin studio och tillika hem, samma plats helt enkelt. Det här är helt perfekt för mig.
Paret gör barnböcker och visst känns hemmet som en saga.
Tessa Hop´s & 3 barn, Amsterdam. Blev glad att hitta Tessa här, känd från instagram och en fin intervju.
Kan gå igång på den här typen av hem men vårt hem skulle aldrig kunna vara ens i närheten av såhär cleant. Men det är vackert och väl utvalt.
Camilla Hermand & 4 barn, Paris. Bor i Camillas studio/kontor som också är lika delar bostad. Denna typ av glasdörrar är ju bara underbart. Påtal om glasväggar så ska jag lägga på minnet den vägg som är uppbyggd i Kvänums showroom på Sibyllegatan. Jag åkte i och för sig bara förbi med bussen men skiljeväggen är gjord i som klassiska fönsterbågar och skulle passa fint i vårt hus. Inspo, för mig själv.
’
Det jag gillar med The Socialite Family är ju verkligen själva familjefokuset.
Barnrum sida vid sida av annat.
Den perfekta mixen.
Lisa & Julien Ménard & 5 barn, Pau. Bor i ett hus från 40-talet men så nära ett slott man kan komma.
Jag kommer ihåg första gången någon gjorde hemma-hos hemma hos oss. Jisses vad jag städade och städade… Tur att jag fattade efter den gången att det allra bästa är att göra exakt tvärtom.
Ibland får jag höra ”men säg inte att det är loppis, säg att det är nytt så att det går att köpa”. Köpa direkt då möjligen och exakt. Men det fina är ju ändå att vänta. Man får lite inspiration om vad man söker men det är verkligen inte säkert att det blir exakt men just därför blir ju hemmet ditt egna.
Jag tror inte det var det här hemmet. Men jag hittade en önskelampa också.
Alice Bizien & Vincent med 2 barn, Paris. Bor i en gammal saltfabrik omgjord till bostad.
Tänk att det var alldeles övergivet här förut.
Svalt.
Paris alltså. Att det ska vara så enkelt. Bara lite övergivet så kan det bli ditt. Jag kan ha fel, men nog känns det enklare så många gånger. Allt medans vi snärjer in oss i regler, lagar och bygglovsbestämmelser. Eller river. Puts väck, så var den där fabriken borta. Tänk va. -
När allt annat tråkade ut mig så damp det ner en tapetleverans!
Alltså, den är tapeten är ju magisk!
Som man bäddar får man ligga sägs det ju. Och det som göms i snö är detsamma som det där man stängde lite för tidigt innan julhelgen. Hursomhelst så har jag inte jullov. Men som en fin överraskning i brådrasket damp det ner allra vackraste tapetleveransen! Alla, man, barn och kusin häpnade över det fina. Inte Liv då men det hade jag inte förväntat mig heller. Hon avskyr våra tapetserade rum och påstår att hennes sinne blir deppigt värre av att vistas i mörka rum. Så kan det mycket väl vara, men jag tror att det är mer åt revolution som sig bör när man är 14.
Men kära hjärtanes det var den vackraste! Raphael av Sandbergs, limiterad färgställning till förmån för UNHCR.
På förmiddagen sade vi hejdå till julbordet. Sedan hade jag väl mest tänkt att byta ut det gröna i ljuskronorna inför nyårskalaset.
Men jag var bara tvungen att hänga upp en våd på väggen.
Jag är inte blå när det kommer till tapeter. Inte när det kommer till kläder. Det är såklart att det slinker in ett och annat som man faller för, som vår absolut kära soffa för några år sedan. Men inte alls som Kristin, definitionen av blå.
Kan inte se mig mätt på träden, på stammarna som är i djupt guld och trädkronorna som får mig att vilja somna i en skog.
Och ljusstaken som jag blev så himla kär i när Maren Ingeborg bloggade den efter att ha varit på Matilda & Nathalies workshop.
Jaha, nu vill jag ju ha den i vårat megastora sovrum. Som ju i och för dig fungerar som studio med kalkfärg på väggarna, och pudrigt på en annan och en helt salig röra. Så fatta lugnet… Fortsättning följer.
-
Hade inte alls räknat med att tapetsera i mellandagarna.
Visst är det direkt jobbigt att få en tapet-crush såhär ett par dagar innan jul? Jättejobbigt ju, för man kan ju liksom inte prioritera att bestämma rum och mäta väggar för att tapetsera om i mellandagarna. Det är liksom inte högst på listan. Men i alla fall så började det med ett fint paket häromdagen. På posten kom en låda inslagen med väldigt tjusiga tapeten Rosenholm. Den som finns i den där gula också.
Finingarna på Sandberg med Katrin i spetsen hade varit så himla gulliga. Paketet var till Liv & Viggo som blivit som besatta i teet som hängde med i lanseringen av kollektionen Oas.
Så kolla! Nu har de te vintern igenom! Så snällt.
Och ja där var den då. Totala crushen. Jag som aldrig ens har tittat åt blå tapeter. Alltså, det är jättevackert men jag väljer alltid mer åt grönt om jag måste välja. Jag har sneglat på Raphael så många gånger. Men mest den gröna då. Men jag vet inte exakt vad som hände. Jag menar biten är ju verkligen pytteliten i jämförelse men fullt tillräcklig för att känna mönstret, färgerna och den guldiga stammen. Just denna färgställning är gjord för ett välgörenhetsprojekt för UNHCR. Fortsättning följer 2018.
Alltså jag måste ringa min kompis Sanna på Bodhish (alltså det är så magiskt med fåglarna när man klickar in hos henne) och be henne köra en kurs över korten jag och Kristin köpte när vi hälsa på henne en lördag. Jag är så löjligt pepp på sådana saker men så blir det liksom lite av ett platt fall varje gång. Jag har bett alla dra ett kort. Min pappa,Kristo, mina barn och deras kompisar. Och sedan ska jag liksom tyda tänker jag och liksom vägleda dem lite proffsigt sådär. ALLA har bara tittat frågande på mig och undrat – hur menar du nu? Tjaaa, säger jag och snärjer in mig ännu mer oklart i jord, vatten, eld och luft. Och ber Viggo översätta utifall det skulle vara där jag gått bet… Men skam den som ger sig, snart ska allt vara glasklart.
Tre tapeter på 30 cm, vilken är din favorit? Jag ska ju inte sticka under stol med att den där bakom ramen fortfarande hör till de absolut vackraste jag vet. Rätt intressant att det håller i sig trots allt, nästan fyra år senare, tycker jag faktiskt rätt lika. Nähä, jag hade tänkt att slå in en julklapp eller så. Men tror jag måste läsa lite, så får det bli. -
Att packa upp den allra finaste present.
Igår träffade jag äntligen Maren Ingeborg Gråblomst. Jag har skrivit om henne förut då hon gör en av de vackraste bloggar jag vet Villa Betula. Hennes hem på den norska landsbygden är väl så nära en saga man kan komma. Och som det inte vore nog så är hon en allkonstnär, så begåvad på så många plan att man vill drunkna i hennes verk. Allt från musik till målningar. Kolla bara den här målningen som hon också säljer som print. Så. Fint. Uppepå allt detta är hon dessutom exakt en sådan människa man skulle vilja ha bakom hörnet. Alla dar liksom. Någon man skulle vilja evighetsfika med som jag uttryckte det igår när jag kände att tiden var alldeles för kort. Lylllosar hela bunten som just nu befinner sig på Babes in boyland´s workshop för det var dit hon skulle. Ni måste ju spana vad de gör i helgen, tänker att här snackar vi julfeeling de luxe. Kolla bara pepparkaksbaket!
I alla fall, jag fick mig med ett paket av Maren Ingeborg. Vi kikar under några lager av svart silkespapper eller hur?!
Igår kväll när jag kom hem hade Kristo och jag ägnat oss åt att beundra Maren Ingeborgs konst. Så pass att kristo tyckte han kunde åka till Norge att hämta ett megakonstverk om det skulle vara våmligt att skicka med posten. Det är inte så långt, vad gör man inte för ett konstverk, sade han. Dessutom tror jag att han gärna skulle kunna tänka sig att hänga på Villa Betula ett tag, snacka lite musik och lyssna på kreativa storys. Ja, vem kan inte tänka sig det liksom. Hursomhelst så blir hans inställning till avstånd befriande, nu känns det som vi bor grannar. Fint.
I allt prassel rullade vi ut den vackraste av månar. Det fina var att Kristo önskade sig den i julklapp. Han tycker att den är exakt så man ser månen och jag håller verkligen med.
I nästa paket låg en elefant. Maren Ingeborg hade skrivit allt det man bör veta om elefanten. Det sägs att elefanten är den som förstör hinder, om du är fast och vilse, så rensar den vägen år dig. Den kan också lägga fram hinder som tvingar dig åt en annan håll, leder dig helt enkelt på den rätta stigen.
Nomi funderade på om hon skulle höra elefantens hjärtslag eller sina egna för att komma på rätt väg. Sedan insåg hon att hon inte kände sig ett dugg vilse just idag. Det var nog därför hon inte hörde vare sig de ena eller de andra hjärtljuden.
Ett bunt med månkort också. Jag vill att alla jag känner ska en Lunar Force på väggen och nu kan det bli så, små månar i vinternatten.
Jag var tvungen att rota fram en guldig ram innan ljuset försvann helt. Men vilken fin present! Tack snälla Maren Ingeborg!Önskar er alla en fin helg, kram!
-
Årets toppinspo!
Om jag skulle få välja två saker som inspirerad mig som tusan 2017 så är det ena Talldungens gårdshotell och det andra – Dalarna! Jag var ju där ett dygn och föll pladask, blev helt trollbunden. Och så jätteinspirerad av hela alltet. Tack kära Nanna och Cattis som ordnade detta så galant tillsammans med Mora Armatur.
I alla fall. Vad var det jag inspirerades av då när det kommer till själva platsen? Jag har ju varit i Dalarna förr. Men då upptäckte jag nog inte alls det magiska, det brokiga, det egensinniga. Att ett skåp inte behöver vara just ett skåp, att man kan placera det man behöver inte där det bör stå. Att man målar historier och sagor där man kommer åt. Att hemmen känns levande och det märks vem som bor där. Att det man liksom är ute efter är, ett hem. Och att det är långt ifrån det svala och avskalade. Jag föll så pass mycket att jag har ägnat timmar till att pinna allt jag kunnat hitta om Sundborn och Karin Larsson. Och döm min förvåning när jag hittade ett par böcker, helt olästa i bokhyllan, om just Karin. tror jag fick dem av mamma en gång men man är visst seg i starten. Och Zorngården då, vilken pärla! Önskar mig dit nu i juletid, hur härligt hade det inte varit.
Jag har inte ens sett åt Novemberkaktus sedan jag såg dem här. Då har min mamma haft sådana alltid. Knäppt ju. Men lyckligtvis har jag fått en av mamma nu och den blommar som det inte fanns någon morgondag. Kolla Linda som konstverk.
Matilda från Babes in Boyland. Kolla in deras senaste inlägg för kransinspo och hur ett kök ska byggas. Förövrigt ska i alla fall jag följa deras workshop i helgen, tänker att en och annan instastory får de allt dela med sig av.
Och Hanna.
Vi var ju i kranens land och såklart var varenda kran just vacker.
Att sätta krokar på skåp är bra.
Och vem har vi mer här då, Elisabet och Elin.
Två babes och mina drömmars myshörna. Upp med mattorna på väggen bara. Och vem har hört ordet matcha? När man kan mixa.
Och ja där kanske man inte hade satt bokhyllorna men perfekt läge när allt kommer omkring.
Lite så, man ställer där det får plats. Men i slutändan blir det en helhet.
Observera den lilla smarta listen i mässing.
Här har vi lämnat gården. Men igen. Älskar att få inspirationpåslag sådär oväntat.
-
Jag gjorde ett överaskningsrum med julfeeling och har dominojobbat.
Idag har jag försökt kombinera jobb och adventsfix. Som någon slags dominoeffekt, att det ena ger det andra. Det började rätt risigt igår när jag skulle förbereda kalendern till barna. Hittade ju såklart bara hälften av påsarna… och det blev väl egentligen inte sådär tipptopp på något vis. Fast det märkte ju ingen.
Och då jag ändå vill ha kvar grejen med att återanvända så gjorde jag några nya idag.
Eftersom vårt hus står på julvänt så bestämde jag mig att överraska med åtminstone ett rum med lite julefeeling. Adventskalendern då, en massa levande ljus och pepparkakor till frukost.
Lämnade lite juliga böcker på bordet också så ska vi nog komma i stämning.
Jag bytte ett par kuddar också. Det här lite lagom juliga tyget finns som metervara på Åhlens.
Sedan tog jag en sväng i trädgården. Plockade enkvistar, buxbom och från en buske med röda bär.
Det är bra att jag hängt mycket ute med hundvalparna för då har jag också upptäckt lite små gran och tallskott. Alltså man kan hitta så himla mycket i trädgård och skog. Speciellt nu och här åtminstone där inget är täckt med snö.
Fyllde upp en liten fotogenlampa med lampolja. Kolla in novemberkaktusen, den var min mammas och jag fick den för en tid sedan. Nu blommor den! Och knoppar på varenda ände.
Jag har insett att fotogenlampor är perfekta i ett dragit hus. Våra ljus i fönstrena rinner ju all världens väg. Och sedan tycker jag det kan vara lite läskigt med fladdriga lågor närmast väggen i ett trähus, isolerat med 100-årigt spån. Så perfekt den blev här ovanför min arbetsplats.
Men ljus blir det såhär års. Jag har blivit noga med det här med vilken typ av ljus jag köper, 100 % stearinljus blir det. För miljöns skull. Tycker om att ha ljusen tillgängliga. Till och med snabbrinnande julgransljus i änglaspelen blir ju en lätt match när man har de såhär till hands. Åh, nu mindes jag att jag köpte ett jättestort änglaspel på loppis förra året. Som var för stora ljus. Undrar just vart det tog vägen …
Jag gjorde ett DIY som ni får se imorgon. Jag är sjukt nöjd att jag för första gången någonsin packade ihop julsakerna med stil förra året. Hur lyxigt känns det inte nu, att slippa leta sig igenom den där evighetsvinden. Ja nu hade ju några påsar försvunnit men annars är allt där det ska. Tror jag.
Sådärja. En bukett med höstiga torkade blommor fick byta med enris. Nu ska jag fara iväg för ett jobbmöte i annan stad. Fin helg!! -
Man tar någon annans julmys så länge.
Första december kom fortare än jag anande. Tänka sig att det alltid är samma visa. Fast det är då man måste påminna sig om att myset inte sitter i allt det där man inte hann utan exakt tvärtom. Så nu påminner jag mig som attan och tänker tillbaka mig exakt för ett år sedan. När jag och Kristo besökte Ett hem. Det var bland den finaste hotellupplevelsen jag någonsin varit med om. Och hade det inte vart för valplivet just nu hade vi gjort om exakt samma. Kolla gärna här om exakt hur det kändes i magen och hur värt varenda öre det var. För i detta inlägg tänkte jag göra en repris i bilder men bara för att påminna mig, igen, om att det sitter i väldigt enkla medel. Julmyset alltså. Och det är faktiskt helt tillåtet att välja bara en eller två saker. Det blir bra ändå.
Okey då, det var ju det här med snön. Kommer ens några ynka flingor är ju saken klar. Till och med frostigt går bra.
Fast ändå. En möblerad innegård är inte dålig utan snö heller. Lite korgar fyllda med barrkvistar. En utegran. Absolut en eldkorg, själv slog jag till på en dagen efter.
Lite pågående processer inför kommande dagar skapar också vackert. Som lyktor på vänt.
Fårskinn och plädar. Och ljusslingor med ledlampor. Även kyliga rum gör något med själen. Här finns så många sittplatser trots att säsongen må vara insomnad till skillnad mot sommartiden.
Stilleben med något så vardagligt som huggkubben och lite ogräsrens. Jag ska absolut placera ut de möbler vi har (eller ehhh inte ta in dem…), de som tål regn, snö, väder och vind.
Funderar på hur många växter som klarar köld…
En girlang vid entrén.
En ståtlig bukett det första man ser. Minns att vi hade en förra julen som aldrig vissnade. Amaryllisarna skars om gång på gång, tejpades längst ner för att inte ”krulla” upp sig, nytt vatten, och verandaplacering nattetid. Helt klart värt besväret när buketten höll hela julen. Lite granris i en fönsterkarm. Fast jag tar nog ett par enkvistar.
Det här är fint tycker jag.
Det är klart att den här typen av trapp kanske man inte alltid äger. Men bara grejen att grönt sätter julstämning är ett så säkert kort.
Blombord och grejen med att klumpa ihop växter på så vis är så himla fint tycker jag.
Ju närmare jul vi kommer så har jag alltid släpat ner några extra sittplatser från vinden. Och möblerat om. Varje jul, samma visa. Ommöblering pågår. Såklart för att vi umgås på ett helt annat sätt under hela vintertiden. Jag älskar när man kan flytta runt och mysa i varenda hörn.
Granris runt dörröppning, tjusigt!
Det var vintrigt, det var mörkt och ljuset blått. Men jag måste ändå visa det här köket. Att man liksom sitter i köket och äter sin frukost. Som hemma hos.
Det gröna i fönstret och glasburkar med nötter och godis.
Stjärnor och julrosor.
Krans placerad lite där man känner, apelsiner, mandelmusslor och hyacinterna. Dofterna man vill åt. Och pepparkakshuset då.
Känn ingen press. Tyckte faktiskt det var fint att göra en siluett istället.
Plädar och levande ljus.
Och lite grönt. DET räcker fint.
Plus en och annan julros.
-
Sweet dreams.
Detta sena inlägg måste ha sovtema känner jag starkt. Eftersom mina ögon går i kors efter denna dag så passar det utmärkt om att tipsa om Numero 74´s baldakin eller Bed drape som de kallar den, äntligen finns hos återförsäljare världen över. Numera plåtar jag ju ”bara” för Numero 74 men varumärket ligger mig lika varmt om hjärtat som då jag sålde dem i butiken. Till och med ännu mer då jag känner och klämmer på allt fint så mycket mer den här vägen. Ser alla skiftningar och detaljer på ett helt annat vis. Deras produkter är ljuvliga och färgerna likaså. Och företaget är bara så inlindat i kärlek. Om du inte redan läst om deras filosofi kan jag verkligen tipsa dig om att göra det här. Önskar att alla tänkte så.
Baldakinen finns i massor av ljuvliga färger och det känns extra fint då man är van att se baldakiner mest i vitt.
Sweet dreams <3