INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Sida 3 av 31 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,paged,category,category-inspiration-interior,category-3,paged-3,category-paged-3,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

Det stora inlägget om bokhyllor.

Bokhyllor. Så många undringar om just detta. Och tja, vad ska man säga. Är det något vi uppenbarligen samlar på oss härhemma så är det böcker. Jag inför ju köpstopp på det ena och andra men böcker har aldrig innefattat just köpångesten. Egentligen så har vi väl alltid funderat på att platsbygga men faktiskt aldrig haft tålamod att vänta in ett sådant bygge. Faktum är att vi älskar böcker. Och ett hem utan vore så trist och tomt, åtminstone för oss. Så därför har vi haft en hel massa snabbare lösningar för att lösa förvaringen av just böcker. Det komiska är att vi efter 10 år i det här huset fortfarande saknar bra smart förvaring för kläder. Då vi faktiskt, tro det eller ej saknar garderober förutom ett par kattvindar, dessvärre renoverade vi ju bort två…så är vi absolut inte hemma där ännu. Men böckerna, de har bra plats. Låt oss kolla!

John Kandells Pilaster har vi haft i två exemplar i stort sett sedan vi köpte vår första lägenhet. Vilket är snart 20 år sedan. Ingen av dem har en skråma och har aldrig varit i närheten av att svikta. Det är det som skiljer de riktigt gedigna mot de tusentaliga kopiorna på denna hyllklassiker.

Vi har alltid proppat dem överfulla. Jag älskar att det ska se ut som den högsta av högar. Men betydligt enklare att få ut boken i mitten då. Här har vi kokböckerna.

Sedan var det mitt allra käraste skåp, köpt på Möbelmagasinet. Ni vet väl att denna fenomenala butik också har sin motsvarighet som auktionsverk, här. Det går att göra riktiga fynd när det kommer till nätauktion. Det allra smartaste är ju att sätta på bevakning. Påtal om smarta tips så tar ju BillgrenWood upp detta i stora Auktions- och loppisavsnittet, lyssna här. Och lär.
I alla fall. Mitt skåp är ett bokskåp från Åtvidaberg. Eller skåp Åtvidaberg är det bästa sökordet då det också kan kallas butiksinredning eller enbart skåp. Då skåpet är uppdelat i fleras sektioner, delbart för att bygga sin unika form, kan man ibland hitta enstaka sektioner. Det är också superfint, att exempelvis sätta på väggen som ett litet bokskåp. Och nej, jag har inte bara böcker i mitt skåp men det vore fint att ha det så. Den dagen…

Alla dessa småhögar av böcker bildar som stilleben i sig. De stör mig aldrig. Dock är det tuggvänligt för vissa valpar just nu.

Små bord är perfekt bokförvaring. Det här är kanske lite väl nätt för böcker men gillar att det är högt och smalt. Observera passagen till höger, vi kommer till den längre ner. Passagen i sig leder till vår trädgård, pool och under det stora taket utomhus. Närmare bestämt det här. Läsvänligaste platsen om sommaren.

Här skulle det såklart vara fint med en inbyggd variant. men det är ett helt vanligt elfa-system. Dock har vi använt målade, kraftiga plank som hyllplan. Det är två plankor i bredd. Detta för att slippa att de skevar mad alla dessa böcker, vilket alltid är ett problem med både mdf och hyllplan man köper färdiga.

Gillar ändå osynligheten av ett elfa-system. Att man ser böckerna bara.


Som sagt, vi trycker in bokhyllor på första bästa plats. Passager och hallar är utmärkt bokförvaring. Man passerar och så lätt att greppa en bok.

Här är det i alla fall lite strukturerat i form av magasin. Men ack så skeva hyllor.

Måste visa er innehållet i de röda samlarmapparna. Det är gamla program ifrån föreställningar på Dramaten, Folkoperan och Operan. Så fina.

I samma passage, mitt emot magasinhyllan har vi pockethyllan. Rymmer faktiskt cirka 600 pocket när den är full och vår mest bästa hylla när det kommer till översikten, lyxigt. Det fiffiga med denna är ju att den är lika djup som en pocketbok, supergrund med andra ord. Enkla konsoller från byggvaruhuset. Hyllplan är en gammal spontad dörr. Vår satt i källaren, ni vet en sådan enkel som var ihopsatt på baksidan med snedslå. Du lossar bara snedslåplankorna med kofot sedan är det bara att plocka isär.

Vi har noten i plankan utåt.

Att ha böcker i fönstret kräver ju egentligen bara ett bokstöd. Och norrläge. De blir så himla blekta annars. Jag brukar vara lite strategisk här. Ett fönster vid en sittplats kräver några bokhögar.

Eller pågående projekt i ett arbetsrum.

Det är väl lite så att böcker hamnar där man läste ut dem.

Den här bokhyllan måste absolut styras upp. Jag skyller på min man som skulle trycka in en vinylspelare nyligen. Det känns som det är allt annat än böcker där just nu. Här skulle jag önska en inbyggd allra mest. Faktiskt en som gick över dörren och täckte hela denna vägg. Här skulle det vara prio den dagen vi får byggfeeling. I ett annat liv känns det dock som.

Album, lp-skivor och magasin. Det här Snö-skåpet ska dock få flytta för min man behöver ett skrivbord nära vinylspelaren som nyss är lagad. Very important.

Viggo har ett par stringhyllor av ny modell. Gillar att stringhyllor har gavlar fast ändå inte. Plus att måtten är väl avvägda och flexibiliteten.

De små är också bra till böcker om man inte samlar på annat.

Den andra av pilaster-hyllorna är för tillfället i Charlies rum. Men hans rum behöver en liten make-over då han i stort sett tagit över Livs rum som det såg ut, och möblerna också.

Jag brukar ju alltid påstå att jag gillar skåp med glasdörrar bäst. Men det är ju något fridfullt över  stängda dörrar.

I jämförelse.

Nomi har mer sådant här i bokhyllan. En häst-ishink är så hett.

Ett annat bevakningstips på auktionssajter och blocket är jugend. Jag faller alltid dit. Åtminstone när det gäller möbler till barnens rum. Det är något med ribborna, de sagolika detaljerna som små otippade skåp och hyllor. På senaste tiden har jag budat på detta skåp och detta. Nomis sk damskrivbord är också jugend.

Liv´s egensnickrade bokhistoria. Sparsmakat. Hon har en egen variant för att få det såhär stilrent och lägger högar med det man inte vill ha för tillfället utanför sin dörr vilket = Nomis rum.

Slutligen har jag insett att inte ens 3,5 meter bord räcker till bokhögar i vår familj. Så därför har jag placerat det lilla runda bordet i anslutning. Som ett litet avlastningsbord.

Om ni zoomar kanske ni kan få lite bokinspo också! Det är en salig blandning i bokhögarna på det här stället vill jag lova. Sapiens,Liv 3.0, Nellies och lite Herr Grums på det.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

 

Vaknade lite som bland molnen med drömmigt sällskap till frukost.

Igår landade jag mjukt hos FGL-store , lagom till kvällen. Miranda & Kristin hade ställt till med finmiddag och det var sannerligen en härlig kväll. Ska kika igenom bilderna och visa er! Dessa tjejer är ju helt fenomenala på att fixa sköna häng! Ja helt fenomenala överhuvudtaget. Jag har ju inte varit i deras showroom tidigare, vilket ställe!

Jag vaknade upp på ett annat MYCKET skönt ställe, Okèns B&B. Jag är ju så förbaskat svag för den här typen av hotell, som hemma med knarrande golv och skeva dörrar. Det här huset var ju dessutom något alldeles extra med vinklar och vrår, dessutom  kryllade det av vackra tapeter.

Att det hela dessutom drevs av ett fantastiskt trevligt par, gjorde ju verkligen inte saken sämre.

Jag har ju funderat en del på bröstpanel och kanske ska man slå till ändå. Här var det ju extra ljuvligt med att själva listen var väldigt djup.

Tack för det uppvaknadet. Tror ni jag försov mig, eller? Hade satt klockan på 6 men vaknade kvart i 9.

Lagom till frukost! Det kändes som hemma när huset är fullt av finingar i köket. Kristin hade kvistat dit, Malin och Daniella hade sovit som stockar de med.

Känslan av hemma om man bortser från den otroliga frukosten. Så smarrigt!

Och så himla vackert. Känslan var så galet hemtrevlig så man glömde helt av att man bodde på hotell.

Finingar alltså! Så mycket samtal om ditten och datten och livet och universum. Helt varm i hjärtat. Jag blir det mest hela dagarna nuförtiden.. Men tänk om det vore tvärtom? Hemska tanke. Verkligen lyllo mig som har turen att korsa vägar med fina folk, på tusen olika plan.

Influencers… haha!

Vi vinkade av Daniella och Malin som skulle ta tåget tillbaka till Skåne.

Jag sprang upp till rummet och hämtade min väska men kunde ju inte låta bli att fota varje steg jag tog. Minnen från huset på alla väggar.

Från trapphuset såg man gården.

Ge mig sommar och denna innergård, så drömmigt.

Receptionen från fel sida.

Lite som ett dockskåp eller hur?

Flitig som få.

Blev så himla förtjust i den platsbyggda lösningen. Sedan älskade jag att tapeter satt på de mest oväntade ställen. Daniella hade tapet i taket! Man har verkligen lyckats till alla procent med renoveringen. Lite pö om pö förstod jag det som, vilket jag gillar och tycker är smart.

Var ju till och med tvungen att få kika inuti skåpen. Byggda på helt gammalt vis, pärlspont därinne med och en dröm att förvara i.

Omåttligt stolt att Kristin & Miranda bär sina systerarmband. Påtal om det, äntligen är Johanna tillbaka från Australien! Hurra säger jag och tar ett möte med henne imorgon. Kanske vi kan ha systerarmbanden uppe och säljklara inom en vecka. Nu lovar jag säkert för mycket men faktum är att visitkort är klara, askar är klara, kuddar är klara som finheterna ska vila mjukt på. Det hänger på bilderna nu…

Jag följde med Kristin till stenbrottet vid havet.

Boris, vilken stjärna!

Åh så fint dygn! Tack kära Kristin & Miranda! Efter semmel-lunch, min första i år slog mig nu, så hoppade jag på tåget hemåt. Och där sitter jag ännu.. Men snart hemma!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Ett alldels färskt hemma hos oss.

Jag bara älskar bilderna Matilda tog hemma hos oss i onsdags. Nästan sådär så jag inte tror det är hemma hos oss. Det är så märkligt det där, att någon annans bildspråk och vinklar kan få en att se sitt hem på ett annat vis. Ni måste klicka er vidare till Babes in Boyland och säkert ett trettiotal bilder hemifrån oss. Tack kära ni för ni kom och som grädde på moset visar vårt  hem på detta vis <3

Fast jäklar vad stök och prylar när allt kommer omkring, haha! Min viktigaste hög är längst ner till vänster.

Observera högra kanten, av den spacklade väggen och icke-karmen som kom till när vi skulle flytta en dörr. En juldag för ett par år sedan. När hålet blev stort så tyckte vi att det hade varit fint med en dubbeldörr, ska bara hitta den först.

Massor med mer bilder här!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Inlägget som spårade ur…


Det råkar vara så att det där hörnet är väldigt bra för växter. Lite kylslaget mot de stora dörrarna men det verkar gott för de. Så nu får de står där i grupp.

Samlade ihop lite sticklingar som ränt iväg och blivit alldeles för stora. Och spegeln för solen den här tiden. Älskar solkatterna. Och jag gör nog en liten spegelvägg där när jag hinner.

Idag är det soligt värre och jag får fjäll-vibbar. Lustigt nog för det var länge sedan jag satte min fot i fjällvärlden. I onsdags var det mer mörkt hela dagen. Fast det gjorde inget alls för Matilda & Nathalie aka Babes in Boyland var på besök.

Vi smed planer och jag är sjukt glad att få möjlighet att samarbeta med dessa två begåvade människor. Sådana stjärnor! Ni ska snart få veta mer om vad vi spånade och planerade.

Tillbaka till ljuset som fjällen. Möblerade om lite igår. Det är bra med lampan där, tvunget den här tiden. Och just nu saknar vi lite lampor. Räddades lite av adventsljusstakarna. Det var vår största problem när vi flyttade till ett stort hus från lägenhet. Lamporna! Så sjukt viktigt i ett hem. Ljussättningen är ju kanske viktigare än vad man tror, men man inser det när man får lysa sig runt med ficklampa. Vårt trick blev att köpa massor av billiga rislampor på Ikea för att vänta in de lampor vi verkligen önskade. Fast vi är inte där ännu… För övrigt tycker jag att dimbara lampor är ett måste i ett hem. Det är så värt.

Någon frågade hur stort det här rummet är och jag insåg att det är stort, nästan 30 kvm. Så det ryms ju mer än man tror. Ett tomt rum känns ju så mycket mindre fast man kanske tror att det är tvärtom. Någon undrade om bordet. Det är 3,40 cm  med bägge utdragsskivorna och 90 cm brett. Det tycker jag egentligen är lite för smalt om man ska prata om ultimata bordsdjup, minst 1 meter tycker jag är bäst om man ska duka snitsigt. Det allra bästa är 1,20 – 1,40 har jag räknat ut, om man vill duka med karotter och så på mitten av bordet, vilket jag tycker är fint.

Eftersom det ofta har varit något jobbprojekt här så blir det liksom aldrig möblerat på riktigt sånär som på pianot. Eller annars beror det på att vi möblerar om så mycket, minns ni när vi hade ett sommargästrum?

Tänk att alla utom tre ekollon tog sig.

Sjalar alltså, visste ni att det är bästa inslagningsgrejen?

Ser ni den bärnstensfärgade krukan? Den köpte jag häromdagen på Möbelmagasinet för 120 kronor. Färgen är perfekt och så stor med.



Ska visa er hur man gör! Det är snabbt, tjusigt och attans hållbart! Bara att göra igen och igen eller använda som en sjal för all del.

Önskar er en mjuk helg!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Badrum så nära verkligheten det går.


Vi drömmer om att göra lite justeringar i våra badrum. De har stått orörda sedan den förra ägaren och är långt ifrån tjusiga. Men funkar ju absolut. Jag tänker lite som vid renovering av kök, att ställa sig frågan både en och hundra gånger. Är det verkligen vettigt att byta ut allt? Vad är fortfarande fullt dugligt, vad kan vi göra om utan att byta ut? Badrum har ju liksom kök blivit en sådan jätteindustri. Det finns tusen lösningar, den ena smartare än den andra. Och komplicerade. En låda är inte längre en låda utan sju i en. Med fack hit och dit och gömda håligheter. Det finns säkert goda tankar men någonstans handlar ju allt om att sälja mera. Byta kök och badrum blir därför synonymt med att byta ut hela alltet. Oavsett om toalett, spis eller kyl fungerar fint. Sedan var det ju det där med det absolut homogena, behöver det vara så väldigt matchigt verkligen? Lite att fundera över hursomhelst.

Vi skulle vilja byta ut våra handfat. Vi har små, små handfat som är ett under att vi kunnat stå ut med under alla småbarnsår. När någon tvättar ansiktet eller ens bara händerna är det en jättepöl runtomkring. Nu har vi en tanke om att ta en gammal skänk och helt sonika ställa en kruka på den och använda som handfat. Krukan är perfekt som handfat och galet vacker. Vi har inte hundra bestämt vilken ytbehandling vi måste göra men återkommer om det. Hålet i botten finns ju redan.

Dessa bilder är till viss del kampanjbilder för Numero 74 och deras nya katalog. Deras nya badrumsserie är fantastisk! Älskar badrockarna och handdukarna. Vackrare än såhär blir det ju inte.

Ni var många små undrade om spegeln, gammal. Såklart. Men inte svår att finna på loppis.

Tjusig arbetsplats i ödehus. Ni som är nya här, har ni sett huset vi brukar plåta i?

Längtar till frosten släpper och vi kan fara dit igen. Jag låtsats så himla mycket bättre där.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Franska hem och ett från Amsterdam.


Häromdagen surfade jag runt på The Socialite Family. Minns inte exakt hur jag hittade dit en gång men den sidan är exakt i min smak. Och det fina är även intervjuerna som alltid ger en bild över hemmen och människorna som bor där. De flesta hemmen är från Frankrike och däromkring.

Georg Hallensleben & Anne Gutman & 3 barn, Paris. Bor i sin studio och tillika hem, samma plats helt enkelt. Det här är helt perfekt för mig.

Paret gör barnböcker och visst känns hemmet som en saga.

Tessa Hop´s & 3 barn, Amsterdam. Blev glad att hitta Tessa här, känd från instagram och en fin intervju.

Kan gå igång på den här typen av hem men vårt hem skulle aldrig kunna vara ens i närheten av såhär cleant. Men det är vackert och väl utvalt.

Camilla Hermand & 4 barn, Paris. Bor i Camillas studio/kontor som också är lika delar bostad. Denna typ av glasdörrar är ju bara underbart. Påtal om glasväggar så ska jag lägga på minnet den vägg som är uppbyggd i Kvänums showroom på Sibyllegatan. Jag åkte i och för sig bara förbi med bussen men skiljeväggen är gjord i som klassiska fönsterbågar och skulle passa fint i vårt hus. Inspo, för mig själv.
 ’
Det jag gillar med The Socialite Family är ju verkligen själva familjefokuset.

Barnrum sida vid sida av annat.

Den perfekta mixen.

Lisa & Julien Ménard & 5 barn, Pau. Bor i ett hus från 40-talet men så nära ett slott man kan komma.

Jag kommer ihåg första gången någon gjorde hemma-hos hemma hos oss. Jisses vad jag städade och städade… Tur att jag fattade efter den gången att det allra bästa är att göra exakt tvärtom.

Ibland får jag höra ”men säg inte att det är loppis, säg att det är nytt så att det går att köpa”. Köpa direkt då möjligen och exakt. Men det fina är ju ändå att vänta. Man får lite inspiration om vad man söker men det är verkligen inte säkert att det blir exakt men just därför blir ju hemmet ditt egna.

Jag tror inte det var det här hemmet. Men jag hittade en önskelampa också.

Alice Bizien & Vincent med 2 barn, Paris. Bor i en gammal saltfabrik omgjord till bostad.

Tänk att det var alldeles övergivet här förut.

Svalt.

Paris alltså. Att det ska vara så enkelt. Bara lite övergivet så kan det bli ditt. Jag kan ha fel, men nog känns det enklare så många gånger. Allt medans vi snärjer in oss i regler, lagar och bygglovsbestämmelser. Eller river. Puts väck, så var den där fabriken borta. Tänk va.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

När allt annat tråkade ut mig så damp det ner en tapetleverans!


Alltså, den är tapeten är ju magisk!

Som man bäddar får man ligga sägs det ju. Och det som göms i snö är detsamma som det där man stängde lite för tidigt innan julhelgen. Hursomhelst så har jag inte jullov. Men som en fin överraskning i brådrasket damp det ner allra vackraste tapetleveransen! Alla, man, barn och kusin häpnade över det fina. Inte Liv då men det hade jag inte förväntat mig heller. Hon avskyr våra tapetserade rum och påstår att hennes sinne blir deppigt värre av att vistas i mörka rum. Så kan det mycket väl vara, men jag tror att det är mer åt revolution som sig bör när man är 14.

Men kära hjärtanes det var den vackraste! Raphael av Sandbergs, limiterad färgställning till förmån för UNHCR.

På förmiddagen sade vi hejdå till julbordet. Sedan hade jag väl mest tänkt att byta ut det gröna i ljuskronorna inför nyårskalaset.  
Men jag var bara tvungen att hänga upp en våd på väggen.

Jag är inte blå när det kommer till tapeter. Inte när det kommer till kläder. Det är såklart att det slinker in ett och annat som man faller för, som vår absolut kära soffa för några år sedan. Men inte alls som Kristin, definitionen av blå.

Kan inte se mig mätt på träden, på stammarna som är i djupt guld och trädkronorna som får mig att vilja somna i en skog.

Och ljusstaken som jag blev så himla kär i när Maren Ingeborg bloggade den efter att ha varit på Matilda & Nathalies workshop.

Jaha, nu vill jag ju ha den i vårat megastora sovrum. Som ju i och för dig fungerar som studio med kalkfärg på väggarna, och pudrigt på en annan och en helt salig röra. Så fatta lugnet… Fortsättning följer.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Hade inte alls räknat med att tapetsera i mellandagarna.


Visst är det direkt jobbigt att få en tapet-crush såhär ett par dagar innan jul? Jättejobbigt ju, för man kan ju liksom inte prioritera att bestämma rum och mäta väggar för att tapetsera om i mellandagarna. Det är liksom inte högst på listan. Men i alla fall så började det med ett fint paket häromdagen. På posten kom en låda inslagen med väldigt tjusiga tapeten Rosenholm. Den som finns i den där gula också.

Finingarna på Sandberg med Katrin i spetsen hade varit så himla gulliga. Paketet var till Liv & Viggo som blivit som besatta i teet som hängde med i lanseringen av kollektionen Oas.

Så kolla! Nu har de te vintern igenom! Så snällt.

Och ja där var den då. Totala crushen. Jag som aldrig ens har tittat åt blå tapeter. Alltså, det är jättevackert men jag väljer alltid mer åt grönt om jag måste välja. Jag har sneglat på Raphael så många gånger. Men mest den gröna då. Men jag vet inte exakt vad som hände. Jag menar biten är ju verkligen pytteliten i jämförelse men fullt tillräcklig för att känna mönstret, färgerna och den guldiga stammen. Just denna färgställning är gjord för ett välgörenhetsprojekt för UNHCR. Fortsättning följer 2018.

Alltså jag måste ringa min kompis Sanna på Bodhish (alltså det är så magiskt med fåglarna när man klickar in hos henne) och be henne köra en kurs över korten jag och Kristin köpte när vi hälsa på henne en lördag. Jag är så löjligt pepp på sådana saker men så blir det liksom lite av ett platt fall varje gång. Jag har bett alla dra ett kort. Min pappa,Kristo, mina barn och deras kompisar. Och sedan ska jag liksom tyda tänker jag och liksom vägleda dem lite proffsigt sådär. ALLA har bara tittat frågande på mig och undrat – hur menar du nu? Tjaaa, säger jag och snärjer in mig ännu mer oklart i jord, vatten, eld och luft. Och ber Viggo översätta utifall det skulle vara där jag gått bet… Men skam den som ger sig, snart ska allt vara glasklart.

Tre tapeter på 30 cm, vilken är din favorit? Jag ska ju inte sticka under stol med att den där bakom ramen fortfarande hör till de absolut vackraste jag vet. Rätt intressant att det håller i sig trots allt, nästan fyra år senare, tycker jag faktiskt rätt lika. Nähä, jag hade tänkt att slå in en julklapp eller så. Men tror jag måste läsa lite, så får det bli.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Att packa upp den allra finaste present.


Igår träffade jag äntligen Maren Ingeborg Gråblomst. Jag har skrivit om henne förut då hon gör en av de vackraste bloggar jag vet Villa Betula. Hennes hem på den norska landsbygden är väl så nära en saga man kan komma. Och som det inte vore nog så är hon en allkonstnär, så begåvad på så många plan att man vill drunkna i hennes verk. Allt från musik till målningar. Kolla bara den här målningen som hon också säljer som print. Så. Fint. Uppepå allt detta är hon dessutom exakt en sådan människa man skulle vilja ha bakom hörnet. Alla dar liksom. Någon man skulle vilja evighetsfika med som jag uttryckte det igår när jag kände att tiden var alldeles för kort. Lylllosar hela bunten som just nu befinner sig på Babes in boyland´s workshop för det var dit hon skulle. Ni måste ju spana vad de gör i helgen, tänker att här snackar vi julfeeling de luxe. Kolla bara pepparkaksbaket!
I alla fall, jag fick mig med ett paket av Maren Ingeborg. Vi kikar under några lager av svart silkespapper eller hur?!

Igår kväll när jag kom hem hade Kristo och jag ägnat oss åt att beundra Maren Ingeborgs konst. Så pass att kristo tyckte han kunde åka till Norge att hämta ett megakonstverk om det skulle vara våmligt att skicka med posten. Det är inte så långt, vad gör man inte för ett konstverk, sade han. Dessutom tror jag att han gärna skulle kunna tänka sig att hänga på Villa Betula ett tag, snacka lite musik och lyssna på kreativa storys. Ja, vem kan inte tänka sig det liksom. Hursomhelst så blir hans inställning till avstånd befriande, nu känns det som vi bor grannar. Fint.

I allt prassel rullade vi ut den vackraste av månar. Det fina var att Kristo önskade sig den i julklapp. Han tycker att den är exakt så man ser månen och jag håller verkligen med.

I nästa paket låg en elefant. Maren Ingeborg hade skrivit allt det man bör veta om elefanten. Det sägs att elefanten är den som förstör hinder, om du är fast och vilse, så rensar den vägen år dig. Den kan också lägga fram hinder som tvingar dig åt en annan håll, leder dig helt enkelt på den rätta stigen.

Nomi funderade på om hon skulle höra elefantens hjärtslag eller sina egna för att komma på rätt väg. Sedan insåg hon att hon inte kände sig ett dugg vilse just idag.  Det var nog därför hon inte hörde vare sig de ena eller de andra hjärtljuden.

Ett bunt med månkort också. Jag vill att alla jag känner ska en Lunar Force på väggen och nu kan det bli så, små månar i vinternatten.

Jag var tvungen att rota fram en guldig ram innan ljuset försvann helt. Men vilken fin present! Tack snälla Maren Ingeborg!

Önskar er alla en fin helg, kram!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Årets toppinspo!


Om jag skulle få välja två saker som inspirerad mig som tusan 2017 så är det ena Talldungens gårdshotell och det andra – Dalarna! Jag var ju där ett dygn och föll pladask, blev helt trollbunden. Och så jätteinspirerad av hela alltet. Tack kära Nanna och Cattis som ordnade detta så galant tillsammans med Mora Armatur.
I alla fall. Vad var det jag inspirerades av då när det kommer till själva platsen? Jag har ju varit i Dalarna förr. Men då upptäckte jag nog inte alls det magiska, det brokiga, det egensinniga. Att ett skåp inte behöver vara just ett skåp, att man kan placera det man behöver inte där det bör stå. Att man målar historier och sagor där man kommer åt. Att hemmen känns levande och det märks vem som bor där. Att det man liksom är ute efter är, ett hem. Och att det är långt ifrån det svala och avskalade. Jag föll så pass mycket att jag har ägnat timmar till att pinna allt jag kunnat hitta om Sundborn och Karin Larsson. Och döm min förvåning när jag hittade ett par böcker, helt olästa i bokhyllan, om just Karin. tror jag fick dem av mamma en gång men man är visst seg i starten. Och Zorngården då, vilken pärla! Önskar mig dit nu i juletid, hur härligt hade det inte varit.

Jag har inte ens sett åt Novemberkaktus sedan jag såg dem här. Då har min mamma haft sådana alltid. Knäppt ju. Men lyckligtvis har jag fått en av mamma nu och den blommar som det inte fanns någon morgondag. Kolla Linda som konstverk.

Matilda från Babes in Boyland. Kolla in deras senaste inlägg för kransinspo och hur ett kök ska byggas. Förövrigt ska i alla fall jag följa deras workshop i helgen, tänker att en och annan instastory får de allt dela med sig av.

Och Hanna.


Vi var ju i kranens land och såklart var varenda kran just vacker.

Att sätta krokar på skåp är bra.

Och vem har vi mer här då, Elisabet och Elin.

Två babes och mina drömmars myshörna. Upp med mattorna på väggen bara. Och vem har hört ordet matcha? När man kan mixa.

Och ja där kanske man inte hade satt bokhyllorna men perfekt läge när allt kommer omkring.

Lite så, man ställer där det får plats. Men i slutändan blir det en helhet.

Observera den lilla smarta listen i mässing.

Här har vi lämnat gården. Men igen. Älskar att få inspirationpåslag sådär oväntat.

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM