INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Sida 22 av 31 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,paged,category,category-inspiration-interior,category-3,paged-22,category-paged-22,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

viggos school love.

Första dagen i ettan. Då är det banne mig ren och skär kärlek. Till skolan, till fröknarna, till kompisarna, till läxorna, till tidiga mornarna, till rasterna. Till allt som hänger ihop med att nu är man faktiskt stor. Ettagluttare, sug på den.

vissa söndagmornar är bättre än andra.

Ibland blir man glad för mindre. Jag har som sagt en inte så ny kamera. Det är en åtta år gammal Canon 350D, som sjunger på absolut sista versen. Fast jag har ett objektiv som är absolut ett av mina käraste ägodelar. Älskart. Det är ett fast objektiv, Canon EF 50MM 1.8 II. Däremot har jag haft ett trist, tidsödande (väldigt mycket minst sagt)problem senaste tiden, det senaste året eller ärligt talat sedan jag började blogga. Att föra över bilderna från kameran till datorn tar evigheter.

Och då menar jag evigheter, typ en timme. Ja, det är så förbaskat illa och drygt och retligt. Och är man nu inte vid datorn precis exakt i samma sekund då alla bilder precis ha hoppat in där då får man göra om hela grejen. Två timmar blir det då. Så tänk såhär, om man upptäcker att bilden inte blev så bra när, när den väl hamnar där i datorn, då har ju förutsättningarna ändrats rejält. Ljus, motiv, hela alltet. Svårjobbat. Ja. Irriterande. Ja. Oproffsigt. Väldigt mycket ja.
Men jag har liksom bara haft en sladd som jag kopplat emellan. Och jaja, jag vet att min man har nämnt något om minneskortsläsare. Jag vet det innerst inne, fast jag måste ha förträngt det. Men sista veckan fick jag höra samma sak. Av två fotografer (det ska tydligen mycket till för att jag ska fatta). Du måste ha en minneskortsläsare. Och igår så köpte min man en.

Och tack, tack, tack. Mina timmar är räddade, mina dagar är räddade, mitt sega bloggande är räddat. Just i denna stund känns det ungefär som då vi köpte en torktumlare. Hela mitt liv är räddat. Nu överdrev jag ju men gissa hur lång tid det tog? 1 minut och 15 sekunder! Det är ju fasen inte klokt. 1 minut och 15 sekunder och 55 bilder i datorn. Det är ta mig tusan nästan magiskt.

elle interiör.

Vissa dagar händer sådär extra roliga saker som man bara blir alldeles glad över. Att få fint besök från Elle Interiör är precis en sådan sak. Igår kom väldigt duktiga Cia Wedin och Johan Sellén hem till oss och plåtade inför ett reportage som kommer att visas under våren. Det var otroligt kul att hänga med dessa begåvade människor under en dag. Lyxigt liksom.
Och att se vårt hem i Elle Interiör. Tänka sig så det kan bli. Jag har läst Elle så länge jag kan minnas och alltid tyckt att den är min absoluta favorit i inredningstidningsdjungeln. Så därför känns det extra kul. Sådär nyp mig i armen kul.

någon måste ju veta hur man tar kål på dem.

Idag skulle jag egentligen bara vilja veta en endaste sak. Hur blir man väck tvestjärtar? Forever. Eller nåväl, ett par veckor skulle jag också föredra. Eller två dagar.  Vilka tips som helst tas tacksamt emot.  Husmorstips, giftiga tips, konstiga tips. Jag är beredd på vad som helst bara de slinkiga små krypen försvinner. De är ju för fasiken överallt. Ännu en fördel med storstan. Inga tvestjärtar så långt ögat når. Och inga andra småkryp heller. Jag hade nästan glömt att det fanns myggor när vi bodde i stan. Inte konstigt att ungarna till och med trodde att en bananfluga var skräcken själv när vi flyttade hit.
Och nej, bilderna har inget med tvestjärtar att göra men det får ni stå ut med. De platsar inte på bild.

gillar.

Tack. Ni är ju för söta med alla era hälsningar. Jag har inte riktigt vant mig ännu vid denna snälla bloggvärld. Ni skule höra hur jag ojjar mig ibland. Herreguud så snälla alla är, det är ju faktiskt inte klokt! Gillar.

Jag möblerade om lite idag för att sen ställa tillbaka allt igen. Fråga mig inte om nyttan. Men så slog det mig att de där lamporna från House Doctor är väldigt fina. De är som vikta i tunnaste papperet men i själva verket i porslin som släpper igenom mjukt ljus. Gillar.
Här syns de lite bättre. Fast den här bilden är från den här dagen. Och ser ni Ufo-lampan som skymtar där i mitten (den heter faktiskt så, från 1960 för Luxus Vittsjö). Den som åkte ner lika fort som den kom upp. Fast vi är ju som sagt lite oense här, så till hösten. Kanske gillar jag då.



På Darling Things finns lamporna i storlek mindre. Och kolla finaste pappersarken. Gillar.

maxat.

Var är du sommar? Jag fryser och letar strumpor och eldar i kaminen. Och undrar om ungarna vill ha mössor när de ska gå ut. Fast de tycker jag överdriver och vill ha shorts.

Och här är Livs skrivbordshörna som jag ju glömt att visa. Känns som en följetong med skrivbordsbygge, thonetstolar, tapetfunderingar här och där och tveksamheter och beslut. Maxat blev det och Liv tycker det är urtjusigt. Fast tapeten luktar hö. Tapeten förresten, jag visste ju att det var en William Morris men inget annat. Men hos finaste Volang hittade jag till Vintageprylar och Louise bästa info om tapeten som heter Golden Lilly. Jag fick nästan leta ihjäl mig efter det där braiga inlägget. Ni vet när man läser något, glömmer spara det och sen kan man inte för sitt liv minnas var man läste. Men tillsist så.

Psst! Om man klickar på mina bilder en gång och sen en gång till så blir de ganska stora. Tänkte mest om man vill se lite bättre…

fina fredagen.

Regnet öser ner och jag sitter på verandan och jobbar. Det är där regndropparna smattrar som allra bäst. Håller med Liv om att det är himla fint med sommarregn som står som spön i backen. Inte kallt och ruggigt. Bara blött och stövlar och fina paraplyer. Om man nu inte ska göra något väldigt speciellt förstås. Då regn känns sådär. Men annars.
Jag fastnar på Freunde von Freunden och vill åka till Berlin igen.
Linda på Call Me Cupcake svänger ihop ett dessertbord utan dess like. Sådär bara. Som hamnar hos självaste Amy Atlas som jag kalasdrömde om tidigare.
Jag önskar mig den här regnkappan som Johannas kompis har designat. Eftersom min sitter på en tjuv i Köpenhamn. Det är också hos Tant Johanna jag först ser att hemmet från ett av mina absoluta favorit hemma-hos-reportage är till salu. Lika fint nu som då i Elles septembernummer 2007.
Så känner jag att det är ju i en lada man ska kalasa. Titta på fina bloggen DoreDoris och Carolinas grymma bröllopsbilder.
Fin fredag till er!
Pictures from Freunde von Freunden.