INSPIRATION - INTERIOR-arkiv - Sida 22 av 31 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
3
archive,paged,category,category-inspiration-interior,category-3,paged-22,category-paged-22,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

drömmen om ett eget garage.

 
 

I senaste numret av Elle Interiör finns ett superfint reportage från ett hem som jag spanat in tidigare.  Ett gammalt garage i Paris som är omgjort till bostad och helt enkelt är fantastiskt. Och ett är säkert, sitter man ändå på ett garage kan det lika gärna se ut på det här viset. Eller lika gärna kanske är att hoppas för mycket.Väldigt gärna menar jag.
Bilderna i Elle är tagna av samma fotgraf fast med andra schyssta vinklar. Spantips!


Hemmet tillhör en av mina favoritillustratörer och formgivare Zoé de Las Cases. Hon gör så bedårande små saker, ni måste bara kika på hennes sida. Man ser hennes bilder då och då i min favorittidning och är dessutom en av formgivarna bakom mitt glassigaste pysselmärke. Lite lycka sådär.

pappas tuschteckning.

Att blogga är ju en pepp utan dess like. Jag har aldrig varit men om maken till rara männniskor. Så när allt kom omkring så blev det ju inte så läskigt som jag befarade. Er förtjänst, tack! Och frågorna. Snälla de med och kul som bara den. Hinner inte svara nu men jag tar några vartefter.

Förövrigt funderar jag över hur jag ska sno tillbaka tavlan på bilden… Den har fått susa tillbaka till mitt föräldrarhem. Typiskt nog för jag gillar den. Fast jag hade den bara på ett litet förnämligt lån. Min pappa målade den på sextiotalet när han var sisådär tjugo. Han säger att tavlan är väldigt djup. Så jag känner nog att vi får gå till botten med vad alla dessa krumelurer betyder.
Ha en fin helg! 


japp, magiskt är rätta ordet.

Det finns ju kombinationer som bara blir helt perfekta. Hanna Konola har gjort finaste postern Magic för Fine Little Day. Som i sin tur har fullproppat sin shop med nyheter som är makalösa finheter.
Nya printet Gran  finns som oemotståndliga kuddar.


Samma GRAN fast på tapet. Kommer att finnas hos Photowall. Precis som Ohoy. Jisses vad vi gillar den tapeten. Grantapeten finns i flera olika färgställningar.
Och vykorten. Åh vykorten. De är som små sagor, vart och ett i sig. Ett endaste litet vykort blir som den finaste lilla presenten. Och nu är det alltså ett gäng nya som jag får precis samma känsla av. Fantasi helt enkelt.

 

 
Och skärbrädorna. Samma sak där. Älskart. Så himla fint. Det är en fröjd att ha sådana här vackra skärbrädor. Jag tänker faktiskt på det varje gång jag tar fram dessa. Det känns så lyxigt och så vackert att tillochmed tråkhushållsosten blir urtjusig. Så enkelt kan det minsann vara att vardagslyxa sig lite.

viggos school love.

Första dagen i ettan. Då är det banne mig ren och skär kärlek. Till skolan, till fröknarna, till kompisarna, till läxorna, till tidiga mornarna, till rasterna. Till allt som hänger ihop med att nu är man faktiskt stor. Ettagluttare, sug på den.

vissa söndagmornar är bättre än andra.

Ibland blir man glad för mindre. Jag har som sagt en inte så ny kamera. Det är en åtta år gammal Canon 350D, som sjunger på absolut sista versen. Fast jag har ett objektiv som är absolut ett av mina käraste ägodelar. Älskart. Det är ett fast objektiv, Canon EF 50MM 1.8 II. Däremot har jag haft ett trist, tidsödande (väldigt mycket minst sagt)problem senaste tiden, det senaste året eller ärligt talat sedan jag började blogga. Att föra över bilderna från kameran till datorn tar evigheter.

Och då menar jag evigheter, typ en timme. Ja, det är så förbaskat illa och drygt och retligt. Och är man nu inte vid datorn precis exakt i samma sekund då alla bilder precis ha hoppat in där då får man göra om hela grejen. Två timmar blir det då. Så tänk såhär, om man upptäcker att bilden inte blev så bra när, när den väl hamnar där i datorn, då har ju förutsättningarna ändrats rejält. Ljus, motiv, hela alltet. Svårjobbat. Ja. Irriterande. Ja. Oproffsigt. Väldigt mycket ja.
Men jag har liksom bara haft en sladd som jag kopplat emellan. Och jaja, jag vet att min man har nämnt något om minneskortsläsare. Jag vet det innerst inne, fast jag måste ha förträngt det. Men sista veckan fick jag höra samma sak. Av två fotografer (det ska tydligen mycket till för att jag ska fatta). Du måste ha en minneskortsläsare. Och igår så köpte min man en.

Och tack, tack, tack. Mina timmar är räddade, mina dagar är räddade, mitt sega bloggande är räddat. Just i denna stund känns det ungefär som då vi köpte en torktumlare. Hela mitt liv är räddat. Nu överdrev jag ju men gissa hur lång tid det tog? 1 minut och 15 sekunder! Det är ju fasen inte klokt. 1 minut och 15 sekunder och 55 bilder i datorn. Det är ta mig tusan nästan magiskt.

elle interiör.

Vissa dagar händer sådär extra roliga saker som man bara blir alldeles glad över. Att få fint besök från Elle Interiör är precis en sådan sak. Igår kom väldigt duktiga Cia Wedin och Johan Sellén hem till oss och plåtade inför ett reportage som kommer att visas under våren. Det var otroligt kul att hänga med dessa begåvade människor under en dag. Lyxigt liksom.
Och att se vårt hem i Elle Interiör. Tänka sig så det kan bli. Jag har läst Elle så länge jag kan minnas och alltid tyckt att den är min absoluta favorit i inredningstidningsdjungeln. Så därför känns det extra kul. Sådär nyp mig i armen kul.

någon måste ju veta hur man tar kål på dem.

Idag skulle jag egentligen bara vilja veta en endaste sak. Hur blir man väck tvestjärtar? Forever. Eller nåväl, ett par veckor skulle jag också föredra. Eller två dagar.  Vilka tips som helst tas tacksamt emot.  Husmorstips, giftiga tips, konstiga tips. Jag är beredd på vad som helst bara de slinkiga små krypen försvinner. De är ju för fasiken överallt. Ännu en fördel med storstan. Inga tvestjärtar så långt ögat når. Och inga andra småkryp heller. Jag hade nästan glömt att det fanns myggor när vi bodde i stan. Inte konstigt att ungarna till och med trodde att en bananfluga var skräcken själv när vi flyttade hit.
Och nej, bilderna har inget med tvestjärtar att göra men det får ni stå ut med. De platsar inte på bild.