• INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION - KIDSROOM

    work space for the twins.

    Innan vi åkte till Paris hittade jag två gamla skolbänkar på vår vind. Nu är det ju verkligen inte så att jag aldrig någonsin sett dem. Min syster och jag hade dem när vi var små. Men jag hade glömt dem, de var inte direkt synliga där på vår vind. Den fylls av någon oförklarlig anledning på mest hela tiden så man får sig några lyckliga överraskningar varje gång man går upp dit.
     

    Det blev fint i alla fall. Nu ska vi bara hitta två gamla järnsängar också. Och hur mycket jag än önskar så kommer det inte ligga några under någon dörr på vinden. Och ju längre tiden går så växer de ur sina små utdragssängar mer och mer. Lite katastrofläge faktiskt men å andra sidan råkar deras mamma vara så väldans kär i de där gamla sängarna så hon är inte direkt effektiv i den här frågan. Men som sagt, för små är de, trots det sorgliga i det. Så sitter någon på några gamla järnsängar kan ni alltid höra av er. Och har ni bara en så går det fint också.
  • INSPIRATION - INTERIOR

    scandimood.

    Precis ny på blogghimlen är Scandimood – reflections on Scandinavian style. Här kommer Cia Wedin (designjournalist) och Michael Asplund (producent för Asplund Collection) dela med sig av de egna kreativa samtalen dem emellan. Då båda har stenkoll på inredning, färg, form och allt däremellan kan jag bara tänka mig vilket intressant innehåll det kan förväntas.  Som en kulturtidskrift i bloggformat med blandande texter och bilder. De delar frikostigt av sig av länkar så man kan läsa vidare i evighet av det som intresserar.  Scandimood kommer att publiceras såsom en ny upplaga varannan vecka. Premiärnumret finns ute nu, här!
     
    En liten text om Jonas Lindholms askar finns med i premiärnumret och där ligger min bild från affären. De här askarna, de är så otroligt vackra. Varje gång jag packar ner en sådan och skickar till någon lyckost, så slår det mig. Och faktiskt varje morgon när jag tar mina örhängen som ligger i en rosa just nu. Det är något vardagslyxigt över dem som är svårslaget. I allt från färgen, ljudet när man tar av locket och den lena ytan. Som ett snäckskal eller en sten. Som har värmts i solen på strand i fjärran. Nåväl, nu är det ju i och för sig bara på mitt simpla fönsterbräde. Men ändå. Vackrast.
  • DIY,  INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION - KIDSROOM

    no more standardmått.

     
     
    Och så var det ju det här med tavelramar. Det är ju så enkelt att vilja standardisera hela printvärlden, göra alla print i samma storlek och trycka in varenda tavla i en Ribba-ram från Ikea. Inget ont med det men lite trist i längden och bara samma har ju inte gjort någon lycklig. Och visst vill man inte drabbas av den stora var-ska-jag-hitta-ram nudå så fort ett print inte följer standardmåtten. Eller tvärtom, inte ska man rata alla de vackraste ramarna som det dräller av på loppis. De som oftast saknar både glas och baksida men ändå är finast av alla.  Jag har ju tidigare tjatat på lite om passepartoutens storhet men inte ens jag visste att det var såhär superenkelt.
     

    För ett tag sedan skulle jag på kalas. Eftersom jag aldrig har någon vidare framförhållning så slog det mig ett par timmar innan mitt tåg skulle gå att jag missat själva presenten, eller åtminstone missat att göra den färdig. Eller jag hade printet och den mest passande ram man kunde tänka sig. En gammal som stått härhemma länge, för den fina färgen skull. Men aldrig fått vare sig glas eller blivit en tavla mest för de knepiga måttens skull. Och nu kände jag ju ända in i hjärtat att den här ramen skulle det vara det just detta print, ingen annan ram i hela världen skulle passa bättre. Så i all hast slog jag en signal till traktens bästa ramverkstad, Boa Konst & Inramning ,som förövrigt har ramat in och betsat min ramar för Ehrenstråhles Guide to Paris (och New York). Jomen kom, sa de, vi har en väldigt smart passpartoutmaskin.  Väldigt smart? Magiskt, skulle jag vilja kalla det. Ohhh, sa jag, en sådan där skulle man äga! Den var ju inte gratis, sa dom. Och det kunde jag i och för sig förstå, för maken till maskin liksom. Med datorns hjälp kunde den där mackapären skära ut precis vilket hål du önskade. Inget mått och heller ingen form var något problem för denna dyrgrip. I tjockaste, bästa pappret skar den ut en perfekt passpartout i cremefärgat ton, för det kunde man också välja. Och sen en glasskiva och baksida på det. Klart. Så himla härligt snyggt blev det. Den där ramen satt som ett smäck helt plötsligt. Och dyrt var det inte heller.
     

     

     
    Så numera drömmer jag om att äga en passpartoutmaskin. Det kommer jag ju aldrig att göra men jag är lite lycklig över att det står en sådan där maskin väldigt nära mig. Ramutbudet har plötsligt ökat med alla procent som går och det är ju som en liten dröm i sig.
     

  • INSPIRATION - DAILY LIFE,  INSPIRATION - INTERIOR,  INSPIRATION - KIDSROOM

    det är mjukt och alldeles lätt, som något väldigt litet och skört som flyger i vinden.

    Nog för att jag tycker att pinglor är lite extra fint, i alla lägen liksom. På paketpå mer paket,  på armband och bara hänga.  Och när de satt på vimplar så dånade man ju nästintill av själva härligheten. Och nu kanske ni har tänkt på det här i alla dar men det var först igår det slog mig sådär direkt. Att småpinglor i vinden är nog bland de finaste ljud.
     

  • INSPIRATION - DAILY LIFE,  INSPIRATION - INTERIOR

    det är väl bara att bestämma sig.

    Igår blåste det isigt och regnade emellanåt. Fast himmelen var blå. Sen haglade det lite och vi tyckte vi hörde åskan, men det kan väl ändå inte ha varit på riktigt? Men idag går solen upp över taken och smälter bort den kritvita frosten. Det är första maj och jag vägrar från och med idag att leta vantar. Eller springa fram och tillbaka till dagis för att vi har glömt överdragsbyxorna. Eller ens tänka på det var då fasligt vad det tog tid detta år och fy vad vi fryser och blä vad det blåser.  Det vägrar jag tänka. Borta liksom. Idag är det maj och det är vår. Med hopp om körsbärsblom och barfotafrukostar. Och allt det andra.
     
     
  • INSPIRATION - DAILY LIFE,  INSPIRATION - INTERIOR

    nästan som klackarna i taket.

    Det blir inte klackarna i taket.
    Men nästan sak samma fast ur ett annat perspektiv.
     
     
    Fredagsblommorna  har sorgset manér och har överlevt sig själva. Men det gör inget särskilt för Linn har snygga paljettbrallor och jag hann koka gröt till ungarna imorse. Och servera i gammalt finporslin med sommarblommor på.  Och gröten blev till öar med vattenfall fast av mjölk. Och kanelen var sandstränder.  Men Liv´s såg mer ut som Mount Everest och kanelen som skräp. Och var kommer allt skräp på Mount Everest från kan man verkligen undra.
     
     
    Och jag fortsätter att städa på hög. Min mammas gamla skor har åkt ut från ett skåp. Det dystra är att ingen passar mer än de i brunt skinn. Å andra sidan är de skönast på jorden.
     
     
    De är mer än vad man kan säga om de är. Fast snygga, alltid fina dojjer.
     
     
     
    Inte ens brudskorna kan jag ha. Men jag gifte mig i min mammas brudklänning, då det begav sig 1999.  Det har jag aldrig sagt. Den är från 60-talet fast lång.
    Till helgen skippar vi alltså klackarna
    men far hit och Nomi är salig. Och på söndagen ska vi äntligen se en föreställning här. Det blir en bra helg. Detsamma till er, med hopp om vårsol!
     
     
    Och psst!
    Tro det eller ej och bättre sent än aldrig så har jag blivit tusen gånger bättre på att svara bland kommentarerna här på bloggen. Och det var verkligen på tiden och jag skäms för att jag varit så dålig på det. Jättedålig, jättelänge. Men så har jag inte haft en Linn innan heller. Det är ju inte hon som svarar såklart men tiden börjar omfördelas sakta men säkert.
  • INSPIRATION - INTERIOR

    just precis nu.

    Igår kom inte våren. Men idag tror jag minsann. Jag visste att den behövde en tävling till skjuts. Det har ju ingenting alls att göra med kuddhögen därborta. Ville mest tala om att de är här nu. Kuddarna.

    Det är ju något alldeles särskilt med fler än hundra kuddar på samma ställe. Tänk om man bara kunde putta ned dem från bordet och sätta sig där. Alldeles still. Och bara sitta. Det hade varit fint.

     
    Det här lampan hängde alldeles i skymundan förut. Man såg den egentligen bara om var en gäst i vårat hus. Bra för gästen, synd på lampan. Och för oss andra, det är kanske min finaste lampa nämligen. Som tur var hade vi ju gjort ett eluttag där uppe i taket. För jättelänge sedan som har varit säkrat med svart tejp i fem år. Så den bytte plats och nu ser jag den om jag vänder huvudet mot vänster. Och det där knutna bandet… Det ska ju verkligen inte vara där om det inte vore för att hela kupan ramlar ner annars.
     
     

    Där till vänster är också högar just nu. Av hyllsaker.  Ni som hittar mig på instagram vet ju bestämt varför.
     


    De här hyllorna blev jag så in i vassen trött på. Så de hänger inte där mera. Efter sju sorger och åtta bedrövelser hänger där något annat. Eller så illa var det såklart inte men först blev det hela för lågt, sen för högt för att min man tyckte det var onödigt att flytta upp sådär yttepyttelite som jag egentligen tyckte. Men tjugo skruvhål senare och ett fasligt kånkande blev det perfekt. Men eftersom det var två saker som skulle bli en sak och de hade olika färg och en glipa emellan så ska min pappa få måla lite först. Han är bra på sånt. Sen ska ni få se. Det blir härligt faktiskt. Ha en fin dag i våren, det var då alldeles fasligt vad jag har längtat kände jag precis.