-1
archive,paged,category,category-inspiration-daily-life,category-10,paged-8,category-paged-8,qode-social-login-1.1.3,qode-restaurant-1.1.1,stockholm-core-1.1,select-theme-ver-5.1.8,ajax_fade,page_not_loaded,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

det är en härlig morgon.

Just i denna stund händer det någonting på gatan där jag bor. För på samma gata bor nämligen min lillasyster. Och i dag är det hennes möhippedag!
Måste bara tipsa. Utifall någon är i färd att klä in en ask. I natt slog det mig att jag behövde en just en ask att fylla med hemlisar. Och i ren tur hade jag precis vad jag behövde i tyg och bollfrans. Lycka 23.15. Men nu till tipset – limmet. Jag använde Stone Glue från Panduro. Helt perfekt för textil på ask. Pensla ut ett tunt lager och inte en bubbla eller ett klet så långt ögat kan nå.  

Hemlighetsmakeri var det. Så tjingeling, vi ses!

omstart.

Nu jäklar. Slut på all glömska i det här huset. Inga mer missade tider, kalas, fotbollsträningar, fiolspelningar, läxor, friluftsdagar, gympakläder, matsäckar och allt det där andra. Och det är ju inte så att jag inte försöker. Nämen jisses, vad jag försöker. Jag köper almanackor till tusen. Men det är bara en sak. Jag fyller aldrig i dem.  Har någon slags list-strategi som aldrig funkar.

Men nu, taa-daa! En bauta-stor griffeltavla.

 
Jag har ju funderat lite fram och tillbakagriffelväggar. Först tänkte jag måla direkt på väggen men det är ju sådär på pärlspont. Sen på mdf och skruva upp på väggen men det är sådär när man inte kan bestämma sig var den ska vara. Nepp, en flyttbar fick det bli. Så man får lov att ändra sig.
Så en 175×80 cm stor mdf-skiva. Först vanlig vit grundfärg (mdf suger massor annars) så klarar man sig galant med Granit´s lilla burk av griffelfärg. Den målades i två lager och ett sista, tredje som hälldes ut för att få en superslät yta. Ramen är vanliga kantlister som betsades med en lackbets som jag tycker är perfekt ton på. Jag köpte den när jag omöjligt kunde hitta rätt ram till NY-postern. Ramaffärs-farbrorn tyckte jag var helunderlig som inte kunde hitta rätt bland hans toppsortiment på flera tusen ramar. Det hade aldrig hänt tidigare och då hade han ändå varit i branschen i trettiosju år. Nåväl, lackbetsen heter 607 Brun och kommer härifrån.


Sådärja. Omstart blir det. På den största listan jag någonsin ägt. Det kan väl inte gå fel den här gången…

wallconcept 2012 by Eco wallpaper.


För ett tag sedan var jag ju 
sådär hemlig här på bloggen. Det var tyger och måla och pompoms. I en röra utan dess like. Det jag sysslade med var att styla och plåta ett jobb för Eco Wallpapers nya inspirationsmagasin och det här är resultatet. Magasinet finns nu att hämta hos alla återförsäljare runtom i landet. Och även utanför Sverige.
Det är byrån Valentin & Byhr som står för form och koncept. Med Lotta från Solrum som en av de grymma formgivarna.

Ett grymt kul jobb som handlade om att göra min egen tolkning på kollektionen Almost White. Jag valde att göra ett barnrum. Kanske något oväntat men precis perfekt tyckte jag. Och varför kan ni läsa i en intervju med mig i magasinet. Här snackas det även tapeter med Jenny & Isabelle på Dos Family och Maria på Husligheter. Magasinet är fullproppat med inspiration och trendspaningar, tips och reportage. 


Min inspiration var en skogsdunge. Sådär om våren.
Pictures: Sofia:Mokkasin for Eco Wallpaper.

såhär kan det se ut i packa-paket-världen.


 

Det är ju så att min packa-paket-värld är rätt så oglammig. Lite ensamt, lite tyst, alldeles för lite fart och fläkt. För att vara jag. Verkligen. Då är det svårt att se glansen i tradigheten.

Fast ibland blir man lite paff själv. Det här är ju alltid något, tänkte jag nyss när jag stirrade ned på mitt packbord. Man har väl helt enkelt inte vackrare än vad man gör sig. Inte så spännande kanske men åtminstone en vacker syn. Jaja, man får vara glad för det lilla.

Paket inslagna i en bunt av silkespapper är himla fint tycker jag. Och så skön känsla. Inte så perfekt och inte blankt. Och så blir de lite mjuka fast de är hårda egentligen.

_________________________________________________________________________________
The fact is that my “pack-the-package” world is pretty unglamorous. A little lonely, a little quiet, too little speed and excitement. To be me. Really. Then it is difficult to see the splendor in the dullness.

But sometimes I get a bit taken aback myself. This is always something I thought as I stared down at my packing table. It will not get it to be prettier than you make it. Not very exciting maybe, but at least a pretty sight. Well,I can be happy for the little things.
Packages wrapped in a bundle of tissue paper are amazingly nice, I think. And such a nice feeling. Not perfect and not shiny. And also they become a little soft though they are hard, really.

minikini.


Små saker är på något vis mer förträffliga än större ting. Mer åt det utsökta hållet liksom. Som små snittar och chokladpraliner. Och som minibakverk. Visst vill man hellre ha en liten petit bakelse än en bautabulle. Nu slog det mig, att för hundra år sedan ungefär då vi bodde granne med Chokladfabriken, så fanns där små oemotståndliga bakelser. Pyttelite större än chokladpraliner men jättemycket mindre än vanliga bakelser. De var gudomliga
.


Fast det var egentligen inte vad jag ville ha sagt. Mest bara att minipennor är alldeles bedårande. De är ju överhuvudtaget inte livsnödvändiga eller egentligen kanske alldeles odugliga. Och fullständigt onödiga. Men ändå. Så fina.

Och till på köpet är de alldeles löjligt exklusiva. För att vara 12 små minipennor alltså. Men det gör inget om ingen köper. Jag har dem gärna alldeles för mig själv.

_________________________________________________________________________________

It is something special with small things. In some way are they always so more lovely than bigger things. I´m in love in the new mini pencils in my shop. They are not necessary at all but I love them anyway. And maybe they are so exclusive that no one in the world will buy them. But I don´t care, I will be so happy to have them for myself.

måndag.


Jag blir alltid lite glad när vår soffa blir rosa igen. Och solen skiner. Och i eftermiddag har jag date med min man. Det känns som om det blir en bra måndag.
_________________________________________________________________________________
I always feel happy when our sofa turn to pink again. After months as white. And outside the sun is shining. And at the evening I have a date with my husband. It feels like it will be a a really fine monday.

och så kan det väl sluta regna också. tack.

 
Ibland vänder man och vrider på orden tills det hela känns alldeles löjligt. Och så ska det ju inte vara. Så fin fredag och en förtjusande helg önskar jag er istället. Kort och gott.

det var den dagen…


Snacka om att var tog tiden vägen denna lördag. Men påtal om absolut ingenting så sprang jag häromdagen på en idé apropå den kära cirkelskäraren. Lamporna som syns på Anna Backlunds blogg vid hennes förövriga fantastiska mönster verkar vara lättplättiga att göra själv. Jag tycker det ser ut som skinn där på bilden och det vet i tusan om cirkelskäraren pallar med, men då finns säkert någon annan smart grej. Hursom, samma princip som här tänker jag. Och så brunt fuskskinn, fint det skulle bli. Och just det. Annas hem är med i senaste Family Living. Gillart som bara den.

Ha en fin lördagkväll! Här laddar vi för nedsläckning av avstängning av samtliga elektriska prylar, tv, dator, rubbet. Jag fick nyss förbud om diskmaskinen. Ska det va så ska det.