INSPIRATION - DAILY LIFE-arkiv - Sida 6 av 21 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
10
archive,paged,category,category-inspiration-daily-life,category-10,paged-6,category-paged-6,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

jag har börjat samla på de perfekta ställena.

 
 
 
Först – tack för snälla ord om skåpet. Ni är så himla rara rakt igenom.
 
Sen – så hittade jag bilder från en dag i november. Jag, Nomi och Charlie (kan man dock inte tro men han vägrade bild i vanlig ordning) var och letade plåtningsställe inför en fotografering jag skulle göra. Och ännu en gång blev jag alldeles häpen. Ni kanske minns det här? Nu hamnade vi vid de gamla lokstallarna. Här är inte skicket som det tidigare stället (typ fallfärdigt) utan man har börjat renovera för ett ställe att hänga på om man är sådär 13 år och uppåt. Där finns redan café och en scen och man är pågång med skaparverkstäder, replokaler, inspelningsstudio och skatepark. Bra, väldigt bra till och med.
 
Och jag fastnade såklart ute med kameran, fast det inte var meningen. Och det känns som om jag kommer smyga runt här mer än denna gång. Så fina färger, snett och vint och lagom rostigt. Och som grädde på moset. Innanför några av de gamla, höga dörrarna står de gamla loken kvar. Bara en sådan sak.
 
 

 
 
Sen drog hon. Till Charlie kanske.
 

och så var det ungarnas pysselskåp.

 

Precis när vi kommer upp från trappan till vår övervåning hänger där ett skåp. Från början är det en anslagstavla för tidtabeller som hängde i gamla stationshus. Ni vet, sådär gammaldags inglasat. Men som vi byggde om till ett skåp med lite mer djup i. Och här brukar vi mest ha porslinsfigurer och sådant man blir glad av.
 
Men efter jul gjorde vi alltså om och ställde in det snyggaste pysslet. Färgtuber, limflaskor, lera och allt som inte får plats finns kvar i det andra skåpet, det utan glasdörrar. Som för övrigt är proppat ändå så vi var i stort behov av mer lyxig pyssel-plats. Så vi valde ut det tjusigaste. När vi nu ändå fick chansen.
 
 
 
 
Och det blev lite härligare såhär.
 
 


Och det fina är att det aldrig går att missa.
 
 

Sedan kan någon av de  bästa böckerna stå där. De som egentligen är för svåra (de är på engelska) för ungarna men lyx-bläddrande för alltid något gott med sig.

 
Som sagt, bästa böckerna. Sew La Tea Do och Make Hey av väldigt kreativa och begåvade Pip Lincolne från Meet me at Mikes.

Och de där småsakerna. De viktiga, som en liten delfinbjällra eller en vacker knapp. De syns så mycket bättre i glasskåp. Mycket bättre än längst ner i lådorna, under en massa papper, saxar och lim. Självklart. Men det är bra, man vill ju inte gå miste på en delfinbjällra liksom.
 

multifunktion i en liten pappersfigur.

Gårdagens nyhet i affären, honeycombs figurer  är verkligen den perfekta lilla pappersgrejen.  När pappersgrejor är som bäst liksom. Såklart är de fina att hänga fritt och göra långa, lyckliga girlanger (det är supertjusigt) av men kolla här.
 
Plocka in dem lite varstans. Det smarta är att de är lätta som bomull och också kan bli platta på baksidan så kan de sitta lite varstans man behöver en liten pappersfigur.

Och för första gången i historien går det på en blott sekund att skapa ett pop-up kort.
 
Eller ett 3D-paket.
 

Och nu ska ni få ett flott tips. Det är ju ingen fel på den metallfärgade DIY-mobilen som den är men ibland vill man ju ha lite annan feeling. Lite lyx och lite guld. Du sprayar den enkelt med guldspray och trär några guldkulor längst upp. Och genast passar den till vilken blommig tapet som helst.

 
 
 Multifigurer – eller hur?
 

budget-pastell!

Alla ni som följer mig här på bloggen vet ju om mitt evinnerliga klagande på bokföringen. Men gissa vad som hände igår. Bortlämnad!  Så fort jag tänker på det så får jag en skön känsla i magen. Det känns frihet och lyxliv. Grattis till mig, eller hur?

Så nu är det ju pärmtvång eller hur man nu ska säga. Inte påsvariant. Så därför begav jag mig till ÖB får att införskaffa en radda av pärmar. Och där väntade mig en överraskning. Pastell-pärmar! De bara stod där som att förstärka hela friheten och lyxlirandet. Så verkligen inte nog med att de kostar hälften mot Åhlens.
 
 

Och när vi ändå är inne på budget. Glöm aldrig bort loppis-överflödet av skrivbordslampor a ´la sjuttis. De finns i alla färger och kostar ca 20 kronor.
 
Och så svar på en fråga som jag fått här och på mail. Skrivbordet här och även det i Livs rum har bockbenen Vika Lerberg från Ikea. Här står det mer om hur vi gjorde Livs skrivbord med drivvedsbets och slipningar. Mitt skrivbord som syns bättre här har också en hemmagjord skiva av målade högblanka, släthyvlade plankor. För att hålla ihop plankorna så har den en rektangulär ram under, med en sned planka inuti ramen. Först var den här bordsskivan soffbord med sådana här pallar som ben. Det var en tillfällig lösning men superfint fast sen fick pallarna bli just pallar igen, för min man hade fäst dem på ett smart sätt.  Och då fick de höga ben och blev köksbord. Och så skrivbord… Multifunktion när den är som bäst.

 
Fin fredag! Förresten. Om jag får en speciell leverans idag så tänker jag nog ha tävling här till helgen. Jag fnular lite fortfarande men kanhända att det blir NY-tema…
 
Och så fick jag ju frågan om varför jag inte skriver ut köpställen. Och det kommer jag nog glömma allt som oftast. Men okej, en fredag som denna. Honeycombsen finns här och finaste muggen med päronet här. Och tejpar i affären. Och glitterballerinas från HM. Egentligen julklapp till Liv, finns i silver också och superfina.

när man tror man drömmer.

 
 
Igår var jag i lite av en låtsatsvärld. Och nu när jag tittar igenom bilderna blir den inte ens då verklig. Jag kan inte förstå att den här världen ligger ett stenkast från mitt hus. Och att jag inte ens visste att den fanns. .För mig ryms de här miljöerna så mycket att jag nästan inte kan ta in det. Låter fånigt med det är så. Det är som jag blir totalt overloaded av intryck. Tankarna snurrar som om det vore alldeles galet och så pratar jag jättejättesnabbt.  Jag vill veta allt om det här stället. Jag förhör min pappa som var där på sextio-talet och han berättar historier om människor som arbetade där och läskigheter om maskiner som gjorde dubbel-slag.
 
Jag vill ta in varje hörn, varje färgton, varje liten gnutta av detalj, varje liten spillra. Och spillror var det gott om. Så mest av allt vill jag att någon väldig rik människa med hjärtat på rätta stället kärar ner sig i hela alltet.
 
Jag vill inte ha busfabriker och bilhandlare och mekaniker där. Jag vill ha konsthallar, teater och dans scener. Och verkstäder för traktens alla kreativa människor. Jag vill ha Kulturskolan där och alla deras fantastiska föreställningar. Jag vill ha  Dud där och alla deras fantastiska föreställningar. Och teater Orka. Jag vill ha allsången där och Katrineholmsrevyn. Och jazzklubben. Och musikklasserna. Och så vill jag en studio också, fast det är verkligen inte nummer ett på listan. Inte alls.
Tyvärr var det väldigt mörkt på de mest magiska ställena. Och kombon långa slutartider utan stativ var sådär. Men I´ll be back. Var så säker. Det enda problemet är att jag måste fråga mannen med den stora nyckelknippan för att få komma in. Och mota bort vakthundarna först, fast de finns nog inte där egentligen. Men sen så.
 

min bästa sak på skivbordet denna onsdag.

 
Jag fick en fråga om vad som finns på mitt arbetsbord. Och nu ska jag ju inte sticka under stol med (och det vet ju alla ni som föjer på instagram @sofiaatmokkasin) att det finns dagar som inte ser ut som denna. Dagar då jag måste vispa undan listorna och högarna för att ens se dataskärmen. Inspiration minus tusen. Fast nu är jag taggad till tusen på att just ha en arbetsplats a´la snygg. Sedan förra tisdagen. Inte en sådan här utan precis en sådan här. Fast det lär bli en bedrift kan jag lova. Mitt ordningssinne motsvarar ej denna bild. Erkänner.
 
Men nåväl, i de bästa av dagar, vad har jag då?

 
Det kan man ju sannerligen inte veta. Från dag till dag. Men just nu har jag en himla fin liten ask. Jag fick den från min mamma för en tid sedan.
 
 
Den var min farmors. Och det är en ask med hennes visitkort.
 
 
Hon gifte sig med min farfar i november 1940, då var hon 21 år. Och då fick hon namnet Jansson. Så därför är det ju lätt att räkna ut att det var sisådär åttio år sedan då hon slängde sig med de här visitkorten. En trettiotalspingla i snajdig klänning och uppsatt hår som fiskade upp den lilla vinröda asken ur handväskan. Jag har handväskan också, den är att dö för. Lovar.

presenter…

Han kom ju hem, den där efterlängtade mannen till sist. Och pappan. Fast det är många dagar sedan nu. Och vad är väl ett Florida om man jämför liksom? Och inget borta i över en vecka utan en och annan liten present. Kan man ju tycka om saken..
 

 
Om det nu finns något bra med en USA-tripp så är det att Anthropologie finns där. Och om man har tur så kan man få en liten kanin som ska vakta ringarna och allt glittret.
 

Eller mycket snyggare Converse än i vanliga fall.

 
– Är det inte Monki? Och inte American Apparel? Vad sa du, Abercrombie & Fitch??  Vad är det?

Jamen, okej då.

Och jaa, nu ska det fixas skor!

 
Jag blev ju glad bara av själva påsen. Och tejpen och banden. Sådan är jag.
 
Vad är det där för tejp egentligen? Det är inte washi och det är inte vanlig tejp. Finaste. Precis, exakt sådan vill jag ha i min affär. Den ser ut som skrynligt linne, bara en sådan sak. Har du en tejp-fabrik eller stora tejp-kunskaper kan du ju slå en pling.
 
 
Fast jag fick sådana där hjärtliga små saker. Som en champagneskål med en blomranka på. I silver.
 
 
Och en liten ask med kritor. Som egentligen var gammal och från Paris. Det är jättehjärta på den.
 
Och i denna stund mindes jag precis Fabriken och söndagsbilden. Det är då bra underligt att man inte ska komma ihåg något här i världen. Får man låtsats att detta är en söndagsbild-följetong eller nåt. Kanske inte, men kolla in söndagsbilder där i alla fall.

jag fortsätter önska. och igår var det ju verkligen inte tisdag…

 

Är det slutsålt på klarglas nu? sa chefen på Möbelmagasinet lite sorgset när jag luskammade stället på färggranna vinglas.
 
Såklart inte, men det är fint att smutta rödvin i tunga glas i allsköns färger. Nu går det dock sådär med min nya samling. Så allsköns färger är väl att ta i något så alldeles förfärligt mycket. Inget vidare kalas på de där stackars två. Så ska ni till tippen med sjttiotalsservisen så kan jag förbarma mig eller något åt det hållet.

 
 
 
Och de här. Så små så de nästan bara duger till att sortera pärlor i. De har i alla fall bästa färgerna. Rökgrå, brun, petrolblå, smutslila och lite rött.

Så en helt annan sak än stiliga vinglas. Det här är skräp. Så mycket skräp att man fick dem gratis på Pingstkyrkans loppis. Och jag sken upp och tyckte innerst inne att det var snällt. Fast slug som jag är höll jag med om att de mest dög till att elda med. Och sa inte ett knyst om att sådana där askar är nästan de finaste jag vet.

lite runtomkring.

 
1. Vissa dagar råkar soporna ha lite mer stil. Påsar från Hey Yo Yo som nu har egen affär.
2. Min absolut favoritfärgblanding  i Happy Lights. Plus den bruna såklart som också ingår i  Medersa från Darling Things.
3. Ett stycke projekt-sjal från loppis. Fortsättning följer.
4. En låneburk trist nog.
5. Och lånetavlor. Ännu mer trist.