INSPIRATION - DAILY LIFE-arkiv - Sida 5 av 21 - Mokkasin
Mokkasin is a blog and showcase for Sofia Janssons styling, photography and writing. Mokkasin is also about DIY and creative direction. Sofia founded Mokkasin and a creative freelancer.
Mokkasin, Lifestyle, blog, portfolio, styling, photography, shop, creative direction
10
archive,paged,category,category-inspiration-daily-life,category-10,paged-5,category-paged-5,qode-social-login-1.0.2,qode-restaurant-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-4.6,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-5.5.5,vc_responsive

tre bra saker.

 
 
 
Idag har jag samlat saker inför imorgon och en fotografering. På Swedenborgsgatan finns Bageri Petrus där finfikar man med vänner och handlar de vackraste bröden i stada.
 
 
 
När jag var sisådär tjugo hade jag alltid hatt. Sen slutade jag. Men den här från Åhlens kommer jag nog bo i denna sommar.
 
 

Hur härlig får en blomaffär lov att bli kan man undra? På Kåkbrinken 10 ligger Christoffers blommor (och även på Söder, Södermannagatan 10). Och det är verkligen precis såhär jag vill att alla blomaffärer på jorden ska vara. Och då ska tilläggas att jag är jädrigt kräsen när det kommer till den där biten om blomaffärer. Men här vackraste, vildaste,  skönaste blommorna och bladen. Och så himla fint, som Paris liksom. Och megasnälla människor, sista stoppet på min sakletarrunda blev perfekt bara därför. Tipstack till Johanna.
 
 

det är väl bara att bestämma sig.

Igår blåste det isigt och regnade emellanåt. Fast himmelen var blå. Sen haglade det lite och vi tyckte vi hörde åskan, men det kan väl ändå inte ha varit på riktigt? Men idag går solen upp över taken och smälter bort den kritvita frosten. Det är första maj och jag vägrar från och med idag att leta vantar. Eller springa fram och tillbaka till dagis för att vi har glömt överdragsbyxorna. Eller ens tänka på det var då fasligt vad det tog tid detta år och fy vad vi fryser och blä vad det blåser.  Det vägrar jag tänka. Borta liksom. Idag är det maj och det är vår. Med hopp om körsbärsblom och barfotafrukostar. Och allt det andra.
 
 

nästan som klackarna i taket.

Det blir inte klackarna i taket.
Men nästan sak samma fast ur ett annat perspektiv.
 
 
Fredagsblommorna  har sorgset manér och har överlevt sig själva. Men det gör inget särskilt för Linn har snygga paljettbrallor och jag hann koka gröt till ungarna imorse. Och servera i gammalt finporslin med sommarblommor på.  Och gröten blev till öar med vattenfall fast av mjölk. Och kanelen var sandstränder.  Men Liv´s såg mer ut som Mount Everest och kanelen som skräp. Och var kommer allt skräp på Mount Everest från kan man verkligen undra.
 
 
Och jag fortsätter att städa på hög. Min mammas gamla skor har åkt ut från ett skåp. Det dystra är att ingen passar mer än de i brunt skinn. Å andra sidan är de skönast på jorden.
 
 
De är mer än vad man kan säga om de är. Fast snygga, alltid fina dojjer.
 
 
 
Inte ens brudskorna kan jag ha. Men jag gifte mig i min mammas brudklänning, då det begav sig 1999.  Det har jag aldrig sagt. Den är från 60-talet fast lång.
Till helgen skippar vi alltså klackarna
men far hit och Nomi är salig. Och på söndagen ska vi äntligen se en föreställning här. Det blir en bra helg. Detsamma till er, med hopp om vårsol!
 
 
Och psst!
Tro det eller ej och bättre sent än aldrig så har jag blivit tusen gånger bättre på att svara bland kommentarerna här på bloggen. Och det var verkligen på tiden och jag skäms för att jag varit så dålig på det. Jättedålig, jättelänge. Men så har jag inte haft en Linn innan heller. Det är ju inte hon som svarar såklart men tiden börjar omfördelas sakta men säkert.

i keramik och underbara.

Varje dag så tänker jag på att rationalisera självaste affären. Ni ska se mina glädjekalkyler med procenter hit och dit. Fast jag är nog inte rationaliseringstypen när allt kommer omkring.  Inte alls till och med. Det liksom skär i hjärtat när jag kalkylerar och effektiviserar, om ens bara i tankestadiet.
Jag tycker liksom inte det går ihop när man har att göra med finaste sakerna. Tvärtom.
 

 

 
Som de här underbara.
 
 
Handgjorda av formgivaren Jonas Lindholm. För finheter, salt och annat viktigt. Vackrare små askar kan man nog inte äga.
 
 
Och därför tänker jag att det här är kanske vårens finaste present. Och för all del annars också. Men då vill man ju få den i en liten låda, visst vill man? I silkespapper. Såklart.
Och med band. Så att det redan är ge-bort-färdigt när det kommer. Visst vill man det? Så får det bli, hur orationellt det än må vara. För det är min affär och jag bestämmer. Sådetså. Nu ska jag äta fredagsmiddag, gokväll!

absolut gilla.

  
 
Snacka om gilla på den här grejen. En sådan absolut briljant idé.  Inte bara för att den lilla kartan ovan är från ett av mina absoluta favoritstråk i Paris… Anne Ditmeyer har startat en Map Design Class för stundenter över hela världen. Grejen är att man tecknar ner något av sitt livs bästa som en liten karta. Det kan vara allt från promenadstråk, till favvo-ställen eller egentligen precis vadsomhelst.  Susa in till Dos Family och läs mer! Som grädde på moset ges dessutom en bästa DosFamily-rabatt om man vill prenumenera på hela härligheten. Och det ska jag, verkligen att jag ska.

kompis-posters.

Jag är ju svag för affischer av olika slag. Det märks ju om inte annat i affären. Ofta när jag står och evighetspackar blir jag glatt förvånad när jag ser hur många väljer ut de allra finaste kombinationerna. Ibland oväntade, som jag inte ens tänkt på själv. Men så när jag lägger ihop dem så ser man att wow, snyggaste tavelväggen  på gång någonstans.
 
Därför slog det mig igår att den alldeles nya The sky´s the limit (här i 50×70 ram med passepartout)  av Johanna Högväg och Highway Design skulle få några kompis-posters. Lite färgmatchade sådär. Söta sjömannen Carl från Sammy Rose var given (40×50 ram med passepartout), superhärliga världskartan från Famille Summerbelle, och mini-prints från Fine Little Day (20×26 ram).
 
Påtal om passepartout. Jag tror man ofta glömmer bort denna lilla utmärkta pappersark-utfyllnad. Man letar sig galen efter de rätta, exakta måtten och formgivare anpassar sig efter standardmått. Men tavelväggar med dynamik är tjusigt. Och att kunna välja samma storlek på ramen, som tex här i liggande och stående men ändå kunna använda sig av ett mindre print är perfekt.
Jag fick frågan här på bloggen om just tavelväggar. Och jag lovar ett inlägg om bara det, jag samlar lite först bara. För finns det något större kapitel än just tavelväggar? Det finns ju just inga regler att följa. Mixa, matcha, följ en röd tråd eller gör precis tvärtom, häng dem högt, häng dem lågt. Själv är jag högst oplanerad när det gäller. Tänker väl mest att det mesta går att flytta och sen pratar vi inte mer om våra tusen miljoner spikhål på väggarna. Men som sagt, tavelväggsinspo kommer snart.

Och det här är något så alldeles väldigt fint som hundra miljöbästa stjärnor från Japan. Och vad man kan göra med dem ska ni få veta alldeles snart. Men som Viggo sa nyss:

Å, kan jag få bygga regnbågs-domino??
Bara en sådan sak.

Psst! Stjärnorna kommer i affären vilken dag som helst!

dessa dagar fyllda av ro…

Igår natt sa jag till min man att inspirationen nog hade försvunnit. Antingen flög den med jobbet som saknade slut eller kanske var det bara för vintern och gråmulna himlar och att solen försvann igen. Fast sen sa jag att det är ju så det måste vara om man ska känna den där skillnaden. Och den måste man känna hur skulle det annars vara.

 
Så imorse vaknade jag med gott mod, lite i alla fall, och tänkte att när man tar svackor med ro brukar det lösa sig. Men sen var det ju friluftsdag i skolan och vi letade snösurfingbrädor (vad hände med pulka?) och bandybollar och sockorna hade hamnade på dagis. Vi kokade varm chocklad, gjorde smörgåsrullar och sen märkte vi att ena termosen var spårlöst borta. Och jag sprang runt som en yr höna samtidigt som Viggo återberättade den senaste Harry Potter boken i exakta detaljer.  Sen fick vi ta bilen de där hundra metrarna till skola och dagis.  Och sen jag for till Ica Maxi och köpte termos och hem igen och kokade mer varm choklad. På skridskobanan såg alla barn likadana ut och jag kunde för allt i världen inte fatta vem som var min unge. Sen sa en fröken att 2A var i ishallen. Där var alla dörrar låsta. Då kom en mamma med ordning och reda och sa att de var de inte alls det om man gick in genom rätt dörr. Och på isen satt en hög med ungar och i mitten låg en annan liten unge och vred sig. Viggo hade såklart fallit rätt i isen med knäna först och ont gjorde det. Såklart. Men efter att ha släpats över isen mellan sina kompisar och torkat ett par tårar och klunkat lite varm choklad ur den blå termosen kunde jag fara hem och jobba. Så heje inspiration komnurå…

Men en sommar blir det ju ändå då man behöver småblommiga pappersark. Och fast det verkade ta ett år att få in de vackraste papper i affären så händer det nu. Och band vill ni ju ha och band ska det bli.

Och vet ni, jag har några lådor härhemma med något av det finaste. Jag har haft det sedan i somras och det är med största våndan jag inser att jag inte har fått in den i min affär. Det är det där uppslagna på min byrå… Och här har ni en liten del av orden på sidan ett. Och i denna fredagssekund lovar jag mig bara en endaste sak. Oavsett om jag inte lyckas med vare sig inspirerande företeelser eller effektivt jobb så ska jag åtminstone lyckas med en sak. LIVRAISON ska in i butiken denna dag. På återseende och fin fredag till er!

åretruntlampa.

 
 
Snacka om sega helgen. Jag har satt klockan på sex två dagar i rad och försovit mig lika många gånger. Till tio! Det är länge det eftersom resten av familjen inte hade några som helst problem att vakna av den där väckarklockan. Och sen har jag liksom inte kommit igång. Gäspat mig igenom både det ena och det andra. Sen har jag gått runt och peppat mig själv, att det måste kännas såhär för att man ska inse hur effektiv man är i vanliga fall. Kontrasterna vet ni. Snacka om önske-pepp… Fatta imorgon, det är läge för stordåd med andra ord. Så måste det ju vara, eller?
 
Så därför tackar jag Nomi som räddade den här helgen i bloggsammanhang. Annars hade jag verkligen inte kommit på en endaste liten sak att blogga om. Men nu när hon ändå stod där så tänkte jag på stjärnorna. Den vita som jag  hängde upp här i december  (från Byggfabriken) och som fick byta plats för ett par veckor sedan. Eftersom jag inte tycker stjärnor platsar bara till jul så hänger den perfekt där ihop med den guldiga. Tills nästa jul då den får flytta ner. Kanske.
 
 
Det är verkligen inte varje dag man hittar höga, gamla hattar från London på loppis men plötsligt händer det.
 
 
 
Knappar är som pengar. Nästan i alla fall.
 

 
Det var det det. Då var det väl bara att sätta sig på en stol och invänta det där effektiva och stordåden då. Det är nog minsann det enda raka.

skyltning bonton.

Bonton´s skylt går ju sällan av för hackor.  Trots mellanläget mellan julrusch och vårfeeling var den lovely. Älskvärd teater-stass formgiven av någon som jag ju glömt namnet på. Så typiskt, men kanske någon vet? Hojta till i så fall!
 
Jag skrev om Bonton här i somras. Och ni vet väl att jag sparar Paris i en egen hög, här till höger.
 
 

 

fredagshäng.

Dagen till ära. Fredag och allt. Måste jag visa mina nya örhängen som jag fick av min syster för en tid sedan. Formgivna av Erica Weiner . Så vackra.

Och redan vid asken så anar man ju vad som komma skall…

 
Fin fredag!