-
tillbaka till verkligheten.
Hej måndag och snart väldigt mycket vardag. Skolstart på onsdag. Viggo börjar ettan och Liv tvåan. För en gång skull känns det som om sommarlovet har varat i en evighet. Skön känsla. Och nu har vi två simpla kvällar att vända tillbaka den där evigheten av sena kvällar. Lycka till…
Förresten så har vi fått ett piano. Bara sådär. Snällt. -
vissa söndagmornar är bättre än andra.
Ibland blir man glad för mindre. Jag har som sagt en inte så ny kamera. Det är en åtta år gammal Canon 350D, som sjunger på absolut sista versen. Fast jag har ett objektiv som är absolut ett av mina käraste ägodelar. Älskart. Det är ett fast objektiv, Canon EF 50MM 1.8 II. Däremot har jag haft ett trist, tidsödande (väldigt mycket minst sagt)problem senaste tiden, det senaste året eller ärligt talat sedan jag började blogga. Att föra över bilderna från kameran till datorn tar evigheter.
Och då menar jag evigheter, typ en timme. Ja, det är så förbaskat illa och drygt och retligt. Och är man nu inte vid datorn precis exakt i samma sekund då alla bilder precis ha hoppat in där då får man göra om hela grejen. Två timmar blir det då. Så tänk såhär, om man upptäcker att bilden inte blev så bra när, när den väl hamnar där i datorn, då har ju förutsättningarna ändrats rejält. Ljus, motiv, hela alltet. Svårjobbat. Ja. Irriterande. Ja. Oproffsigt. Väldigt mycket ja.Men jag har liksom bara haft en sladd som jag kopplat emellan. Och jaja, jag vet att min man har nämnt något om minneskortsläsare. Jag vet det innerst inne, fast jag måste ha förträngt det. Men sista veckan fick jag höra samma sak. Av två fotografer (det ska tydligen mycket till för att jag ska fatta). Du måste ha en minneskortsläsare. Och igår så köpte min man en.Och tack, tack, tack. Mina timmar är räddade, mina dagar är räddade, mitt sega bloggande är räddat. Just i denna stund känns det ungefär som då vi köpte en torktumlare. Hela mitt liv är räddat. Nu överdrev jag ju men gissa hur lång tid det tog? 1 minut och 15 sekunder! Det är ju fasen inte klokt. 1 minut och 15 sekunder och 55 bilder i datorn. Det är ta mig tusan nästan magiskt.
-
a serial about vintage.
-
it`s all about vintage.
Äsch, vi kan väl köra en liten lördagstur by Mokkasin istället. Direkt från Augusta Antik & Tapetserarverkstad.
-
höst.
Design: Nanna van Blaaderen Photo: Pablo DelfosLite höst skulle fint. Lite klar luft, sådär frisk så näsan nästan hoppar till av förvåning. Lite oranga träd och fina löv. Lite gosigt stickat och en och annan fläta. -
boka bums.
Nu kan man boka nr 2 av absolut finaste magasinet Papier Mache. Hos Papercut. Tidningen finns ju som nätmagasin men det allra första numret i papper är ljuvligare än ljuvligast. Fick jag välja en tidning att bo i så skulle det utan tvekan bli denna. Jajaja, långsökt jag vet. Men det var mest så att ni skulle förstå hur fin den är.
-
arbetsrum måste vara de bästa rummen.
Jag är så förbaskat nöjd över vår flytt av arbetsrum. Från fulköket med björnbärsbårder och det redan omtalade kaoset. I och för sig med utsikt mot trädgården fast istället för ett jättefönster växer nu min moodboard mer och mer. Perfekt. Och som sagt, vilken omodern lyx att slänga sig med ett rum bara för middagar. För om man tänker på det såhär i efterhand så var det verkligen så. Och ju mer jag funderar så har jag tusen idéer för det här rummet. Det kommer ta mig tusan bli husets bästa rum. Och om någon undrar vad som ska hända med fulköket och björnbären. Det ska bli garderob (fast inte imorgon) efter ett superduper tips från den här fina vännen. Tanken hade aldrig slagit mig innan eftersom vi har för vana att renovera bort garderober och mest bli utan sen. Men en megagarderob ska det bli. En typ walk in closet. Hur lyxigt lät inte det kan man undra. Kanske det lyxigaste jag någonsin har kläckt ur mig. -
stil.
Käre varuhuset PUB,Nu är det såhär att jag tycker ni borde snajda till er grafiska profil en aning. Och som av en händelse sprang jag på en sak som motsvarar allt det ni borde tänka på.
Det är en gammal ask. Den är elegant och sober, riktigt andas kvalité och trovärdighet. Den är tillverkad i oblekt och miljövänligt papper och känns väldigt mycket 2011. Eller för all del hela framtiden. Den är dessutom oerhört snygg och eminent i sin enkelhet. Blir säkerligen svår att motstå.Och sen har jag förresten några andra idéer hur man kan utveckla det hela men vi kan ta det när ni hör av er.
Bästa hälsningar Sofia. Som förövrigt tyckte hon hittade världens finaste present till sin man. Kanske inte den mest användbara dock. Linnenäsdukar. Men ändå. -
bollfransbegär.
Jag vet inte vad det är med bollfransar, men något är det. Sannerligen. En loppislampskärm kan vara hur förfärligt ful som helst men är där dessutom minsta lilla bollfrans så är det knappt att jag kan motstå.
Vi var absolut tvungna att tvärbromsa på Hornsgatan i somras. Eller jag var absolut tvungen (resten av familjen var inte lika exalterade). Precis som jag sett mitt livs syn. Nu var det bara Folckers skyltfönster men åh så fint. -
måndagmorgon.
Det är måndag och mulet och alldeles grått. Det kommer minsann börja spöregna vilken minut som helst. Och vi som sommarlovar en vecka till. Åtminstone jag och barnen. Ska strax susa iväg med tvillingarna på 4-årskontroll. De är taggade till tusen. Nomi verkar vara så till grad redo att visa vad hon går för att hon har glömt bort hur man ritar. Hon skulle rita teckningar igår och skriva sitt namn och varje gång blev det upp och ner. Om jag satt mitt emot henne blev det alltså perfekt från mitt håll. Intressant vändning. Det blir väl återbesök.
Och dessa höstanemoner. Hur vackert? Inför Elle-besöket så hade jag lite blompanik. Minst sagt. Absolut inga blommor i trädgården och inget annat än turkosa gerbera i blomsteraffären. Men vad händer då om inte att en massa snälla människor plötsligt kommer hem till oss med värsta vackra sensommarbuketterna. Det är ju verkligen inte klokt vad himla snällt.
