-
249+125+199+135+ … och sen fortsatte det bara.
En skön timme på Papercut kan bli en dyr timme. Speciellt när man lider av lite inspirationstorka. Det kanske är det som är terapishopping på hög nivå. Väldigt hög. Och snygghintarna till K haglade tätt.Du behöver aldrig köpa mig blommor, det räcker med en sådan här. Barnen kan ge mig en sådan här i julklapp. Och du den här. Och på bröllopsdagen blir det bra med den här… Och kolla här! Jag plåtar lite med mobilen så man inte glömmer. Det är ju bara att du frågar utifall. Utifall du glömmer alltså..
Du behöver aldrig köpa mig diamanter och ädelstenar, det blir fint med en sådan här.Det blir perfekt faktiskt.
Det handlar om böcker och tidningar. Jag blir alltid lite väl förälskad. Ni skulle ha hört mitt försvarstal efter den shoppingen (inte för att det var någon som frågade efter något, det fann sig där alldeles av sig självt). Det var bra i alla fall, riktigt bra till och med.
Tips.Spaces by Frankie magazine
Clockwork 2012 agenda (julklapp till Liv)
Samtliga finns på Papercut (jag kan bara inte förstå hur man direktlänkar…) -
finhögar.
Överallt ligger högar med olästa tidningar. Då är det lite illa ställt. Fast jag kan ju drömma om vad många fina timmar jag har framför mig. Det är ju nästan så man önskade att man vrickade foten eller något så man blev nedbäddad i en vecka ungefär. Och det enda man kunde göra var att läsa och läsa och dricka te. Hur det än blir med den saken så fullkomligt älskar jag Papier Mache. Det säger jag ju jämt men jag tror inte att det finns någon bättre tidning just nu. Bara en minuts smygkoll ger mig tusen i tankar. Och är det någon som ser vad som ligger mer där på bordet. Ouppackad till råga på allt. Men hur fint? Förmodligen superfint.
Fin fredag!
From Papier Mache. -
calender love.
Nu ligger min Moleskine riktigt risigt till. Finaste kalendern från australiensiska konstnären Amy Borrell är anledningen. Om jag lovar att vara världens duktigaste kalenderskrivare kanske man skulle kunna få en i julklapp. Önska går ju. Finns på Papercut.
Jag hade ju tänkt mig något grafiskt och stilrent inför 2012 nu när jag ändå blivit med väggalmanacka. Men nejnejnej tänker jag nu. Det går ju bara inte när det finns något såhär fint. Illustrationer att dö för av Elisabeth Dunker, Ashley G and Drew, Pin Pals, Donna Wilson, Catherine Campbell, Amanda Blake, Anke Weckmann, Nancy Mungcal, Ana Albero, Marjorie Liucci, The Black Apple and Sarah McNeil. Finns här men det ska väl inte vara någon match för tomten.
Förresten gå in här hos Elisabeth/Fine Little Day och se hur den ser ut när man bläddrar i den. Fin. -
talent gallery.
Single pictures: WeekdayCarnivalDouble pictures: Talent GalleryOch här sitter jag och grämer mig (det värsta är att jag gör det på riktigt) att jag inte är på Kocksgatan 23 just nu. Fy fanken vad det hade varit härligt. -
la droguerie.
Ser du inte skogen bland alla träd, frågade K när jag stod härinne och verkligen inte kunde shoppa loss över huvudtaget. Nä, det var just det som var problemet i denna butik där till och med Panduros utbud kändes urfuttigt. Bland tusentals burkar med pärlor, megakartor med knappar och miljoner berlocker, stuvbitar i högar, hela väggar fulla med band och så vidare och så vidare igen, kom jag ut med två körsbärsberlocker (som dessutom försvann)för tre kronor styck. Och en liten nyckelberlock som också är putsväck.Det enda problemet var väl att det var väldigt strängt därinne. Men fick verkligen inte göra si eller så. Ta bilder var absolut förbjudet och när jag fick skäll för tredje gången tyckte Liv att det hela blev sådär nu-sjunker-jag-under-jorden-pinsamt. Så jag gav mig. Jag grämer mig fortfarande över vilka tjusiga bilder det kunde blivit.
Och nej, de sålde inte maränger. -
hemligheter.
Igår susade jag upp till Stockholm på lite hemlighetsmakeri. Ett väldigt fint sådant. Några timmar med rätt människor och på rätt plats kan göra underverk för en väldigt vimsig och rörig person som jag. Så bra.
Lite finheter sprang man ju på i all hast. En tejplåda. Två pappersrullar. Och en finfin present fick jag. Så väldigt snällt. Det var en ren fröjd att kolla ner i min loppiskorg som jag slänger mig med nu för tiden.Nu väntar den satans bokföringen (har ni hört den förr?) och sen far vi upp till stan igen. Och kalasar för fullt hos en fin vän som gått och blivit 50. Hurra så kul.Fin lördag allesammans! -
snart kommer fler svar.
Jag vill egentligen inget annat just nu än att sitta här med regnet smattrande mot fönstret och svara på era fina frågor. Men de grusiga ögonen går i kors och tankarna ska vi inte tala om.Och nästa fråga är minsann inte att leka med. Den handlar om hur vi tänkte och kände när vi lämnade Stockholm för den lilla småstaden på landet…
Ses imorgon! -
happy weekend!
-
stilfullt och lite formex.
”Så samla minnen. Förvara vackraste sakerna. Presentera tankar. Klottra ner drömmarna och göm små skatter i böcker, lådor, mappar, album och pärmar.Låt dem vara med länge. Kanske först vara en sak och sedan bli en annan.Det håller de för.”
Det räcker med de orden hos nya Papp Limited för att jag ska falla pladask. Fint fomulerat av Emma Berg för något så älskvärt som vackra pappersprodukter. Företaget, som Camilla Sokoleski och Fia Palmgren står bakom, är alldeles nytt och visas just nu på Formex. Sortimentet består av böcker, lådor, pärmar och fotoalbum. Och det är så fint att man vill liksom bara stryka med handen för att känna att det är liksom på riktigt. Ingen massproducerat som saknar själ och känsla. Mönsterna är formgivna av Sissi Edholm och Lisa Ullenius. Tidlöst i mjuka färger och skönt att se på.
Och det är nog också här jag fastnar i årets Formex. Vid småskaligheten och det som känns på riktigt. Långt bort från alla jättemontrar med högar av saker som bara skriker konsumera mera och mera och mera. Och alla tusentals människor som lägger order efter order utan någon som helst eftertanke eller reflektion. Det är åtminstone så det känns. Jag förundras och förfasas lite över denna hysteri. Möjligen lite paradoxalt för att själv äga en affär.Men där finns även de andra, trots att de inte är så många. De som står för småskalighet och kvalitet. De som har ett rakt igenom genuint förhållningssätt till produkten de skapar. Där tanken och engagemanget finns för att sakerna ska hålla, kunna åldras och kunna stanna. Där man har insikten och närheten till själva produktionen och tillverkningsprocessen. Viljan finns att skapa med en dos av förnuft och känsla för att det faktiskt finns en värld att ta hand om. Och som Papp Limited skriver på sin hemsida ”En kärlek till papper. Och en kärlek till det traditionella hantverket bokbinderi.” Det är nog just det som saknas hos många andra företag idag. Lite enkel kärlek till vad man sysslar med.
Så vad mer tycker jag då är värt att spana in på årets Formex. Temautställningen som heter Rum Ram Rim och Reson tycker jag är sevärd för den sköna känslan. Där fastnar jag främst vi underbara vintagemöbler från Dusty Deco och urvackra keramiken från Kajsa Cramer.Iris Hantverks monter känns helt rätt i tiden. Cia Wedin har gjort en stilren och ursnygg monter. Tillsammans med det gedigna hantverket ger den mig en direkt en känsla av nutid. Det är såhär det ska vara liksom. Produkter som är tillverkade med kvalitè och tradition som passar väl och självklart ihop med vår tids moderna hem och miljö.Rie Elise Larsen för en färgglad monter med söta pappersprodukter. Tillsammans med indiska kvinnor har man låtit tillverka handgjorda signerade boxar. En del av vinsten går direkt tillbaka till kvinnorna som tillverkat boxen.AfroArt alltid fint. Fastnade speciellt för dessa fantastiska halsband och armband tillverkade av en nöt fast kändes som ädelstenar. -
pappas tuschteckning.
Att blogga är ju en pepp utan dess like. Jag har aldrig varit men om maken till rara männniskor. Så när allt kom omkring så blev det ju inte så läskigt som jag befarade. Er förtjänst, tack! Och frågorna. Snälla de med och kul som bara den. Hinner inte svara nu men jag tar några vartefter.Förövrigt funderar jag över hur jag ska sno tillbaka tavlan på bilden… Den har fått susa tillbaka till mitt föräldrarhem. Typiskt nog för jag gillar den. Fast jag hade den bara på ett litet förnämligt lån. Min pappa målade den på sextiotalet när han var sisådär tjugo. Han säger att tavlan är väldigt djup. Så jag känner nog att vi får gå till botten med vad alla dessa krumelurer betyder.Ha en fin helg!
