-
barnens bästa skål på ett trädgårdsbröllop.
Jag har lovat mig själv att jag inte ens får tänka på bröllopet tills på onsdag vid lunch. Prick. Bara för att det är tusen andra saker just nu. Som liksom har en brådisnivå som heter duga.Men inatt klockan 00.49 slog det mig att läskeblask-skål för barnen måste vara det enda rätta. På ett trädgårdsbröllop under äppelträden. Med blommiga etiketter. Helst gula. Om vi hinner.
Så då var jag bara tvungen att tänka lite, i smyg. Och jättesnabbt, när ingen såg, så beställde jag
högar av jättelånga sugrör. Som inte försvinner i flaskan. Och lite kortare också. Och precis i sista sekunden mindes jag att det var ju popcornpåsar också. Som jag hade frågat Linda om sedan det här urtjusiga bröllopet.
Fast det är såklart att vi hinner med blommiga etiketter på läskeblasken. På Lorangan och Hallonsodan och Sockerdrickan. Och kanske en och annan Trocadero. Bästa skålen i trädgårdsminglet. -
finlänkar.
Nationaldag minsann. Men det har vi nog inte riktigt vant oss med. Så det blir inget pompa och ståt. Inte alls faktiskt.
Men för att sätta lite Sverige i bröllopstema tycker jag ni ska spana in två väldigt härliga kärlekshistorier. Susa in till
Anja & Gustavs på superhärliga Vintage Honeymoon.
Bilder: Jonas PetersonOch Johan & Emelies hos helt fantastiska fotografen Jonas Peterson. Som jag blev fint tipsad om, tacktack! -
fortsättning på bröllopsinbjudan.
Det handlar om fortsättningen till inbjudan som jag visade häromdagen. Vad vi gjorde innan vi stoppade alltsammans i en liten påse med knutet band. Den kan ni få se en annan dag förresten.
Silkespapper skulle runt det hela. Då det begavs sig använde vi puderfärgat men nu får ni se en variant av prickigt creme. Så två ark vanilj och ett prickigt viks på mitten och sen runt som på bilden. Håll det prickiga som ytterark på bägge sidor så det är prickigt vart man än ser. Om man har enfärgat kan man ha färre ark för det transparenta blir fint så. Men är silket mönsrat blir det rörigt.
Och nu kan man ju tro att jag slänger mig med en vacker ask, tung av pärlor, bara för syns skull.
Men det gör jag inte. För det är mitt viktrick i alla lägen. Vid släta paket och all möjlig wrapping. Som en extra hand.
Och nu tänkte jag såhär. När jag ändå håller på och viker såhär i efterhand så kan jag ju göra lite olika stilar på inslagning av inbjudan. För till saken hör ju att det behövs ju inte så hemskt mycket för annan känsla. Så vid en flottare baluns kan man ta ett jättebrett sidenband med matta sidan neråt. Och så ett silkessnöre på det.
Eller ett vackert band. Vilket som. Kort och gott.
Eller en knop av en skinn.
Men vi gjorde såhär. Fast på pudersilke då.
Ribbat bomullsband plus säkerhetsnål. Hittar du gamla ålderdomliga säkerhetsnålar blir det extra fint. Japp, så var det med den saken. -
inbjudan till bröllop i trädgården.
Inbjudan till festligheter, det är himla skoj projekt det. Har jag alltid tyckt men hinner inte med så ofta nuförtiden. Som alltid när jag gör något för någon annan så handlar det massor om att lyssna in, vad och hur är önskemålet. Och när det gäller inbjudan så tycker jag det viktigaste är att veta vad är det för typ av fest egentligen. Jag menar, bara för det är bröllop så behöver det ju inte överhuvudtaget innebära en glossig inbjudan. Med sidenband och glitter. Det kan ju såklart betyda det men inte i det här fallet.Min systers bröllop ska vara ett trädgårdsbröllop. Av det enkla men inte desto mindre härliga slaget. Det ska vara varmt till sättet och mysigt och utan de vanliga bröllopsetiketterna. Det ska inte kännas bröllopsaktigt och pampigt och superflott utan mer som en skön sommarfest i trädgården. Det är så de vill ha det och då är det precis så det ska vara. Man ska alltid ge blanka tusan i vad alla andra tycker. Det är ert bröllop och ni bestämmer.
Min tanke från början var att det var orden som skulle sätta känslan. Det jag tänkte mest på var sommarvimplarna, precis så. Jag älskar ord. När de på ett blankt papper målar upp bilden om vad som komma skall så är de absolut älskvärda. Hela formen skulle vara enkel men ändå mjuk och varm. Den skulle vara stilren utan att för den skull bli trist. Men det viktigaste var att den skulle kännas trädgårdsbröllop och precis så som det var tänkt.Och så sprang jag då på den här dukningen (jag har letat som en galning efter den direkta källan på ruffled.blog men jag lyckas inte finna den)och kunde inte låta bli att inspireras väldigt mycket.
Såklart använde jag kraftpapper. Ett superenkelt, kraftigt och rufft A4-ark ifrån Panduro som nästan var svårt att vika till och med med falsben. Men det gick och blev precis perfekt.Jag ville inte ha några speciella typsnitt utan väldigt enkla. Jag valde Bernard MT Condensed och Times Roman i olika storlekar.
Resten av texten fick typsnitt Rough Typewriter. Mest för att förstärka känslan. Texten i mittuppslaget skulle vara kort och inte säga så mycket mer än det är bröllop i trädgården. Och när och var.
Resten av viktigheterna fick hamna på baksidan. Lite avsides sådär i en punktlista. Och om nu tycker att hela alltet ser lite klottrat och inte helt färdigt ut är för att detta är själva förslaget. Det blev liksom ingen inbjudan över för mig.Och en annan dag får ni se hur det skickades. Och spana in det cremefärgade silkespappret med prickar. Gissa vem som alldeles strax få det till affären? -
inte så petnoga, då blir det finast.
När jag gifte mig 1999 en iskall dag i mitten av maj (på tvillingarnas födelsedag skulle det visa sig åtta år senare…) hade jag pioner, ranunkler och daggkåpa i buketten. Det var bra fint. Och dagen innan hade det snöat och det fanns inte ens en gnutta till grönt på träden. Sådär märkligt gråvintrigt mitt i maj. Så tur på buketten liksom.
Men hursom helst det jag egentligen ville ha sagt är hur tjusigt är det inte med en galet blandad bukett. Lite ostyrig sådär. Urtjusigt.
-
från och med idag har mokkasin en ny kategori som heter bröllop.
Idag är det exakt en månad kvar tills min lillasyster gifter sig med sin A. Jag har fått den stora äran att fixa och dona litegrann.Nu är jag lite av den typen att jag fixar och donar allra bäst när dagen D närmar sig med stormsteg. Ni vet då tiden är så liten så den knappt inte finns. Jag önskar att jag vore annorlunda men det går liksom inte för sig, hur mycket jag än försöker. Men eftersom min syster är precis tvärtom så måste jag nog ändra mig lite inför denna ärofulla uppgift.Så nu tänkte jag så här. 30 dagar återstår tills det är dags för bröllop. Ganska många dagar för att vara jag. Och väldigt mycket härligt ska snurra runt i våra huvuden under den här månaden. Och jag tänkte att ni skulle få hänga med på vad som snurrar. Få tjuvtitta lite helt enkelt. Hela månaden lång. Lite varje dag sådär. Lite fixa och dona bröllop. I vår trädgård.
