-
söndagskalas ?
Igår var jag lite insnöad på hav. Och sanningar som Mermaid Kisses & Starfish Wishes… Ni får se inom kort vad det hela handlade om. Jag kan i alla fall avslöja att jag tapetserade själv eller nästan åtminstone. Jag var såklart tvungen att ringa mästertapetseraren min far, ni minns kanske hur det kan se ut härhemma. Och fick en lite härlig flashback från då jag tog körkort 1989, lite sådär som dotter kan själv. Då det begav sig var det ju incidenter som att jag smällde igen dörren i en korsning och gick hem… Hellre än att få smarta biltips. Lite klokare har man ju i och för sig blivit turligt nog men ändå lite samma. Och såklart blev det inte i närheten så snyggt som annars när pappa gör, och visst hade jag klister överallt och fick klistra om lite dagen efter då det hade släppt… Men ändå, det är nästan så jag känner att det är mitt nya kall. Så, ge mig alla tapetjobb i världen. Just nu kan jag nästan inte tänka mig något roligare om dagarna.
I alla fall. Jag vek ett antal pappersbåtar igår. Mest för sakens skull, det där om havet. Hängde dem på tråd och ändrade mig. Och hade hela golvet fullt. Precis där körsbärskvistar hade fallit.
En pappersbåt. Himla fint som placeringskort. Med godis på barnkalaset. Med blommor på bröllopet. Eller bara som de är. Flott med mönsterpapper också. Och så snabbt fixat. Du viker en båt på ett par minuter. -
lite snällhet på påse.
Igår ritade vi en stämpel. Den kom med Posten idag. Den ska vi ha till våra nya smycken som snart är i affären. Eller till själva påsarna. Fast mest vill man stämpla vad som helst. Lite snällhet har ju liksom aldrig skadat.
Jag hamnade på kalasbordet från då Viggo fyllde 10 år, alldeles nyss. Sådär tjugo minuter innan kalasstart önskade han snö. Natten då han kom till oss så snöade det nämligen alldeles fasligt mycket. Första snön. Jag märkte först på morgonen att världen var vit. Det är såklart att man som barn önsketänker om snö då, för rätta känslans skull. Själva födelsedagsminnet liksom.
Så i brist på minusgrader så låtsades vi att de små spetsdukarna var snöflingor. Fast då var bordet dubbel så stort och snöflingorna flera.
…och hängde fönstrena fulla med snökristaller.Viggo älskar ju skepp. Han fick en tavla i födelsedagspresent.
Ännu mera snö av vimplarna som jag gjorde till en somrig fest. Fast då var de inte snö så att säga. Men man har väl rätt att ändra sig. -
om du ska kalasa imorgon.
Som den ruggigaste av höstdagar. Mysigt på sitt vis men synd på en midsommar. Kanske inte kommer att krylla av kalas under äppelträden. Men ändå. Det kommer en sol var så säker.I Amelia Sommar finns just nu en somrig fest som vi gjorde förra sommaren, en sådan där dag då man inte ville ha något annat jobb i hela världen.
Lite lagom tipsigt. Inget svårt och oöverstigligt.
Och en mall hur du viker en ask.Perfekt om man vill göra min bästa idé för bordsplacering…
Och snabbvimpel igen. Älskar de snabba. Och billiga. En annan snabb var med i ett annat festjobb från förra soammaren, som ni hittar här .
Med hopp om sol då. Och jag tror minsann en solstråle precis träffade mig på näsan. En svag och full av dis, men det må vara bättre än ingen alls.
-
kalaspresent de luxe.
Det var ju kalas i lördags. Ett för Nomi och ett för Charlie.Och titta här! Vilken vacker present! Drömmig och ta-hand-om-världen-smart!
Tjusig låda med glansigt band, redan där är det saligt.
Under locket låg blommor. Många.Och väldigt mycket silkespapper.
Sedan började det. Den ena efter den andra hemligheten dök upp ur det prassliga.
Nu är ju Nomi omåttligt förtjust i porslinsfigurer,men kan man liksom vara annat?
Å! En tand-skål!
Wow, alltså! Allt man gillar på samma gång!
Den hemliga lådan varade i en hel evighet.
Jag tror jag aldrig hört så mycket sus under en paketöppning förut. Ohh och ahh och vilken som var vackrast. En hög med porslinfigurer liksom, det är ju inte var dag. Framletade av Linn (här hittar ni hennes på Instagram) och hennes dotter Isa. På loppis såklart. Inte nog med att Linn är alldeles perfekt att jobba med så är hon världen bästa presentfixare också! Fast det visste jag redan…Och kolla Barbien, en av de små gästerna hade någon för mycket så Nomi fick den med hemmastickad klänning av barnets mormor, å så fint! Och smart igen. Världen, vet du… -
mer blommor åt folket, alla folk.
Så där hopplöst förutsägbar. Som om det vore det enda jag levde för. Blommigt hit och och blommigt dit. Och affären blomstrar över. Någon sade att blommigt var bara tjejigt. Jag tyckte det var löjligt och provade världshistoriens rosigaste tapet på min man. Så jäkla fin, sade han, där vill man alltid vara, jag kommer sitta där alla dar. Jamen just så. Och sedan öppnade jag lådor av ordrar lagda för länge sedan. Tänk att jag hade glömt. De blommiga burkarna!
Och sådana där småpåsar man önskar sig. Fy tusan vad fina. Och så testade jag igen, nu på Charlie. Vill du ha de här påsarna med godis när du ska ha kalas? Jaa, sade han. Jag visste att jag hade rätt. Lite blommor har ingen dött av.
Så var det de där tygblommorna igen. De futtigt billiga. Om de saknar själkstumpen när du tagit väck dem från själva ”växten”, snurra lite garn om och fäst dem på så vis i niten.
Sådärja. Dagens sanning. Mer blommor åt folket. Alla folk. Världen blir vackrare på så vis. Och lite snällare, tror jag.Och ja, sakerna kommer i affären en vacker dag och ganska snart. -
ju mer silvrigt desto bättre.
Inget kalas utan en cupcakes-tävling, tänkte Liv häromdagen. Så hon och pappan bakade cupcakes och fyllde mintgröna småkoppar med strössligt och annat. För det var ju liksom själva piffandet det hela skulle gå ut på.
Och pappan styrde och ställde. Han kavlade sugar-paste och rörde frosting.
Och demostrerade som om han aldrig gjort annat.
Spritsa med elegans är kanske inte det man gör varje dag.
Men någon hade sett ”Hela Sverige bakar” och visste precis hur man gick tillväga.Taadaa!!
Det fanns verkligen ingen hejd på piff.
Och ska vi inte? Joooo, det gör vi! Vi öppnar Cupcakes-fabrik!
Med snyggmuffins i långa rader.
Tävlingen gick ut på att man fick välja sin bästa. Den gick sedan vidare till det höga kakfatet och omröstningen.
Så himla svårt att välja bara.
Ser ni miss cupcake med den rosa hjärtmunnen? -
dagarna.
Helgen börjar alltid med fredag. Det är bra. Nomi var laddad inför supershow i skolan. Dans var likamed tuff. Så pappa fick krusa hår och fjortis-tightsen åkte på.
På fredagkvällen instagrammade vi lite från Liv´s rum. Om en tävling som fick två hashtaggar för att jag är snurrig i vanlig ordning. Läs mer här och tävla på! Till på fredag!
Min man bakar väldigt mycket. Det är faktiskt helt perfekt.
Och den här lördagen kändes det som om vi bakade och bakade. När vi precis smällt i oss en massa frallor så började vi med baguetter inför kalasmiddagen på kvällen. Efter ett recept som jag tycker är helt perfekt. Det finns med i Leila´s båda böcker, A Piece of Cake och One More Slice. Man gör en liten specialgrej med en poolish. Superenkelt men gör brödet lite himmelskt sådär.
I vanlig ordning som i sista minuten slängde vi också ihop bullar. Så gör vi jämt. De är aldrig klara före gästerna kommer utan exakt när de kommer eller lite efter. Eller mest efter. Fast det är mysigt på sitt vis. Vårat absolut bästa bullrecept är även det från Leila´s A Piece of Cake.
Kökshäng är kul häng.
Vår bästa jäsplats och där hårt smör smälter på fem minuter.
Och dukade kalasbord i solen. Långbordet vi byggde till nyår fick nu bli ett stort fyrkantigt, också härligt.
Det var verkligen inte Nomi som fyllde år men hon fick ändå en porslinsvan.Nu har hon femton.
Och jaa, vi kom ihåg ljusen! -
det finns confetti som är tjusigare än annan.
Vi har fått en ny crush. Både Linn och jag. Det är nästan så att jag inte vill säga det högt för tänk om all världens loppisar fattar storheten. De också. Och skämshöjer. Det går liksom inte för sig, för det är själva mängden man vill åt. Vi snackar låtsatsblommor. Och blomsterconfetti! Vår nya kärlek.Kanske är det för vi trånar efter den ena och den andra bukettbilden. På de vackraste blomster man kan tänka sig, sådana som vi får kämpa oss galna för att hitta och nästan aldrig lyckas. Kanske var det för att solen kom tillbaka. Men häromdagen insåg vi att det fanns inget annat att göra än att köpa låtsatsblomster till ett jobb vi skulle göra. Låtsatsblommor var egentligen inget vi tänkt särskilt mycket på tidigare. Och fast vi alltid finkammar stans loppisar var det som vi trodde att dessa små ljuvligheter inte hade ett andra liv där, kanske trodde vi knappt att de existerade. Kanske hade vi mest inte haft siktet sådär fokuserat tidigare. Men alltmedans jag länsade Rusta på de fulaste plastpelargoner man kan tänka sig så gick Linn loss på stans mest oansenliga källarloppis. På allt som kunde stavas till blomma. Så fulpelargonerna var i min ägo cirka tre kvart tills de blev tillbakalämnade.Och för en ynka hundring hade vi så mycket blomster så vi blev bländade. Nästan. Och ja, dammigt värre. Men i med högen i badkaret och spola bort. Som nya. Och sedan plocka blommorna från stjälkarna. Och nu fantiserar vi om blomsterconfetti mest hela dagarna. Användingsområdet har inga begränsningar. Allt blir bara snällt och ljuvligt. Sådetså.
Ett av det bästa när ens mamma jobbar hemma är ju att dagen efter hon har jobbat klart kan man ju få kalasa i samma rum.
Så fick Liv göra.
Tillsammans med blomsterconfettin såklart.
Det var egentligen inte tänkt som ett blomstertema, det bara hände.
Så jag slösade en hundring till. Det var fem minuter innan stängningsdax där på lördagen och jag länsade nästa loppis. Dessa får bli confetti imorgon.
Vi samlar nu förstår ni. Vi ska bada i dem till sommaren.
En blommig värld måste ha fluffiga moln.
Och parasoll för solgasset skull.
Mer kalasigt en annan dag. -
nio år.
640.jpg)
Framförhållning har jag aldrig ägt. Inte min man heller tyvärr. Jag önskar mig det ibland och tänker att det hade varit bra. Men kalas blir det alltid ändå. Trots snabba kast och megasnabbfix. Viggo fyllde nio och kalasgästerna hade plötsligt minskat till mindre än hälften sedan sist. Men om det var det han önskade, då fick det så bli.640.jpg)
Och favoritburgarna avlöstes med önsketårta. Och alla runt bordet susade ooo! En helt perfekt Minecrafttårta. Och efter att jag (som inte fattade alls) kvällen innan fått instruktionen att söka: Minecraft + cake + real life så kunde jag ju se vissa likheter. Sen susade de igen av det förvånade slaget när de förstod att det var pappan som hade bakat tårtan. Och alltså inte mamman.640.jpg)
Han var nöjd. Mycket.
Femkampen var igång nästan två timmar i sträck. En gren var något Kinect-aktigt. Och vi målar inte grått i vardagsrummet. Det är bara en fjärdedel och var tvunget för ett jobb. Barnen blev förskräckta och Viggo tyckte att han kände sig deprimerad där redan vid första penseldraget. Vi vill inte ha gråa väggar, vi vill inte, surade de under hela målningen. Nejnej, kära barn, det blir bara ett hörn och allt är borta innan jul. Lättnadssuck.
Alla musiktävlade utom Nomi som hade annat för sig.
Liv och jag gjorde godisaskar som var Minecraftzombisar,sådär mellan varven och undertiden av själva kalasandet.
Huvudsaken var att de var klara när alla skulle gå hem.På lördagsmorgonen halv åtta så kom jag på att jag borde klippa Charlies hår. Från långt till kort. Han har velat klippt sig i evigheters evighet men det var bara just precis då det kändes som en perfekt timing. Och sen är det ju så fint med långt. Sen åkte han och Kristo på innebandyturnering hela dagen.
Sedan var dags för nästa kalas. Så jag och de här galna åkte för att handla kalasmat.
Jag vet inte riktigt hur vi tänkte med tiden. Men efter lunch där någon gång började vi baka en massa. Och det hade nog blivit klart tills gästerna dök upp. Kanske. Om jag inte hade glömt att lägga de smöriga bullarna i formar och allt bara rann ut och det nästan började brinna. Men man kan tydligen grädda bullar halvvägs, ta ut dem nästan brinnande, stänga av ugnen, få ut allt det där kolsvart brända, sätta på ugnen igen och låta den bli varm, lägga de halvgräddade bullarna i formar och grädda igen. Under ihärdigt tjut av alla husets brandlarm och huslarm. Och det blir bra bullar ändå, så ni vet till en annan gång.
Nomi och Svea startade upp kalaset med lite firarshow för Viggo.
Min mormor kom. 85 år i ålderskillnad. Tänk, det är jättemånga år.
Lego. Alltid. Alla dar.Ögonblick. Det är de man sparar på, eller hur? -
om du tänker sensommarfesta.
Eftersom sommaren är högst älskvärd i år så kan man ju trädgårdsfesta bäst man vill. Här är lite kalasbilder från ett reportage som visades i Plaza Interiörs sommarnummer.
Gamla tapetbord är man ju extra lycklig över att få förvara på sin egen vind. Annars kan de nog vara lite kniviga att få tag på. Synd för de är bästa mingelbordet. Överlappa smådukar och handdukar tills du får en hel duk.Blommor – inga kalasbord utan blommor. Det går ju fortfarande att plocka dem i trädgården, kanske inte nu i dikeskanten och på ängarna, men annars. Och stråna, glöm inte de vackra stråna. Be gästerna ta med en bukett med vad de hittar, det känns helt klart som ärofyllt uppdrag för en gäst att få bidra med en vacker bunt blommor till festen. Glöm inte mataffärernas inplastade nejlikabuketter om det krisar i rabatterna, de funkar att blanda in i en vild trädgårdsbukett. Ni vet väl att man kan ”öppna” en nejlika som ännu inte slagit ut. Genom att försiktigt vika ut de yttersta gröna bladen i blomman ger du själva blombladen en skjuts utåt. Jag tror det var någon på Christoffers blommor som sa. Den där affären, finaste!
Recept på små mingelsaker hittar ni här.
Slå in i alla lägen. Håller småkryp väck och är hemskt härligt.
Gamla tältsängar på loppis är fyndiga, de är liksom inte så roliga som de är. Men klä in en hög med madrassar och du har världens bästa extrabänk. Klä in med gamla lakan, dukar, gardiner eller annan textil. Ni vet väl att gamla gardiner är så billigt på loppis. Det säljs alltid i par för väldigt få kronor i jämförelse. Och världens bästa kvalité oftast, det har ju liksom bara hängt där.
Det allra bästa sättet att skapa bästa kalasfeelingen är textilier. Allt tråkigt i världen blir fint med en bunt av vackra tyger. Här bestämde jag mig för att ta tillbaka löparen. Jag har aldrig någonsin tidigare använt en löpare på mina dukade bord men vad tusan något så populärt måste ju funka på något vis. Vi gjorde som en vimpel fast som duk, precis samma känsla. En löpare i stuvbitar kantad med fin bomullspets. Himla fint. Mät ut tygbitar efter vad du har hemma. Jag valde att göra en lång löpare som släpar i marken, det blir härligare så. Stuvbitarnas storlek bestäms efter egen smak, men välj gärna 5-6 olika textilier och låt de olika bitarna vara allt från 30 cm upp till 1 meter långa för att få en fin dynamik. Sy ihop de olika bitarna och sicksacka kanten. Sist av allt syr du fast en vacker spets utmed hela.Servetter i tyg ger alltid en lyxigare känsla. Riv snabbt tyg i lagom stora fyrkanter. Strunta i att fålla dem, den rivna kanten är vacker som den är.
Kakformar för mandelmusslor – bra minipajformer.
Kaffefilter – bra matförvaringspåse. Och på Papper för konstnärer finns underbara placeringskort i vintage. Tallrikar – min farmors gamla porslin och under Swedish Grace från Rörstrand. I sand.
Gästböcker. Å vad jag borde leva som jag lär. Jag glömmer det alltid, men visst borde man. Varje fest skulle kräva sin gästbok. Bästa minnena på pränt och finaste skatten med tiden. Låt barn och vuxna rita eller skriva något. Glöm inte att själv skriv några ord om festen, om maten, gästerna och andra tankar.
Pimpa ditt tee pee! Det här är det vanliga från Granit. De små mysplatserna för barnen är superviktiga, glöm inte det. Äventyrligt på dagen – jag menar ett tee pee i skuggan blir ju lätt en hemlig koja i den djupaste djungel, med tigrar som smyger runt knuten – och bästa stället att slockna på när mörket faller. Då är tigrarna oftast som bortblåsta, eller?
Popcorn-påsar från Hey Yo Yo. Och extralånga sugrör från samma ställe, allt för att de inte ska försvinna ner i flaskan. (förresten kolla de här, så söta) Du byter ut tråketiketter lätt genom att lägga läskflaskorna i ett varmt bad. Här är etiketter som egentligen är placeringskort från Papper för konstnärer.
Snabbvimpel. Riv remsor och knyt på ett hampa-snöre.Så ställ med en sensommarfest till helgen. Själva ska vi bygga en lägereldsplats i trädgården. Där vi ska grilla korv vintern igenom. Och sitta på fårskinn när snön faller. Viggo tyckte vi kunde bygga en bio istället. Men det väntar vi med.Ha en fin helg!
640.jpg)
