D`Arte Photography

Kinfolk

Grace Upon Grace

Simple Divine Creation

Dartphoto

Gray Sky Morning

Lite måndag. Det vore allt fint såhär. I all enkelhet.

Jag kan knappt vänta tills boken Strömma – What´s your Story är färdig och klar. Och nu är det nära. Den kommer att bli sagolik kan jag lova för jag har nämligen redan tjuvkikat. Vem som helst i världen vill ju ta del av Marinas framgångssaga med Strömma. Lägg ihop det med Kristin´s magiska bilder, Jennie´s grafiska form och textsliperi av paret som driver Lis Mejeri. Tippar på att detta blir årets bok!

Påtal om inspirerande kvinnor. Lisa Burenius startar snart upp sin webbshop och grattis till oss som inte bor i Varberg. Håll koll på hennes instagram när det är klappat och klart.

Petra Gardefjord aka MinimocksPetra har gjort ett supergrymt samarbete tillsammans med Adobe Creative Cloud. Ni måste verkligen spana in den fina filmen! Och resultatet är detta som snart kommer i hennes shop, A dream collection.

Och drömma ska jag göra nästa gång jag hänger vid Norrmalmstorg i Stockholm. Rodebjer har öppnat tjusig flagship store i dagarna. Nina Campeoni rapporterar från invigningen.

Efter måndagsfrukost hemma hos Linn och att dessutom att vara gift med en väldigt trädgårdspepp man känner jag mig full av förhoppning inför kommande vår, sommar och tillsist höst. Kan man göra annat när man liksom omger sig av trädgårdstankar från morgon till kväll. Jag önskar mig nu ringblommor i mängder. Inte den blomma jag valde förra säsongen men jag vill strö salladen full av ätbara blad och kanske göra en och annan girlang. Sedan har jag hört att man inte behöver förså utan det är bara att slänga rabatten full. Jag tror att jag gör det mot backen ner mot vägen. Förhoppningsvis blir det extra glatt just där. Vilken är er favorit när det kommer till ringblomma, tipsa gärna! Helst mer åt rosa än åt gult. På Think Organic kan ni läsa 12 skäl om varför du ska odla just ringblommor till sommaren. Precis så.

Dahlior ska jag plantera på ett begränsad område, så jag inte glömmer att gräva upp dem. Tänker att de kanske får vara ungefär där solen går upp bredvid verandan. I en stor låda att vänta på.

Vallmo  ska jag absolut plantera igen och min stora förhoppning är att de jag planterade förra året sprider sig som kirskålen. Sibirisk vallmo är tydligen en sort som blommar som besatt sommaren igenom. Men påtal om denna kirskål som jag försöker invagga mig i att det är vackert… Den är överallt och vad gör man? Nog för jag ska lära mig att bli besatt av den som mat men ändå, det är så mycket. Tips tages tacksamt emot.

Sådant som klättrar är alltid vackert. Luktärt kan man kanske aldrig få nog av. Linn hade lagt sina luktärtfrön i blöt. Så skall man göra för att lyckas. Och eftersom jag är så lättinspirerad ska jag göra precis detsamma till kvällen.

Minns när Kristin och Johanna var hemma hos Elin Lannsjö och gjorde ett underbart hemma hos vid kolonistugan. Och lovar mig att fortsätta plantera höstanemoner tills de nästan tagit över vår trädgård. Stjärnflocka ska också få några flera ställen att synas på.

Rosenskära växte hemma hos Linn förra året, som om det inte fanns några oblommiga trädgårdar. Också bara att så direkt i jorden och jag tänker ett litet fält av dem också.

Kanske kan det klättra överallt när jag tänker efter. På staket, plank och väggar. Kaprifol tänker jag är tjusigt.

Och klängrosor. Massor. Honungsros verkar hemskt härligt. New Dawn kan man ju också bli sugen på. Förra sommaren planterade vi flera rosenbuskar som fick klättra på armeringsjärn, hoppas de överlevt. Tänker lite på Klematis också. Vet att vi hade en blålila som klättrade i päronträdet när vi flyttade hit men den rev jag bort av någon anledning som jag inte minns. Men kanske en vit Summer Snow istället. Man hör ju på namnet hur vackert det kan bli.

Sist av allt så läser jag just denna bok från pärm till pärm.

Författarens manifest:

Ett paradis

är en trädgård där man ska gömma sig för att vila, leka och lukta på blommorna. Där ska finnas jordlöpare, sticksländor, nyckelpigor, blomflugor, ollon,malva, backnejlika och timjansmattor.

Ett paradis är en trädgård där man kan ha det lite lagom skräpigt, så att igelkottar och barn trivs. Där ska finnas gläntor och mörker och snårig undervegetation till alla fåglar.

Förmultnade löv ska ligga under buskarna.

Ett paradis måste ha skrovliga stammar och trädkronor som skuggar. Där ska helst också finnas porlande vatten. Men sedan är jag nöjd. 

De gånger jag verkligen tar tag i mitt bloggläsande hamnar jag ofta hos Karin Wåhlberg.  Mest för att jag har lätt för att fastna i personliga bloggar som just denna. Men också för att Karin är en grym fotograf, har bästa kollen på orden och för att hennes bilder ibland är bättre än sagan.

Och oja, jag vet i mitt innersta att jag inte kommer shoppa loss på en Erdemklänning. Men alltså, det är så vackert.

Jag tröttnar nog aldrig på den här typen av matbilder, trots att väldigt många ser ut ungefär såhär numera, i färg, ton och komposition. Jag kommer förmodligen aldrig laga ett enda recept utifrån mina favoritbilder men de ger mig så mycket annan inspiration. Bloggen Our Food Stories är inget undantag.

Jag har ju lite lätt att bli besatt. På en halvtimme i fredags pinnade jag allt jag kunde komma över i industrifönster, både som rumsavdelare, exteriört och där det passar. Någon tyckte att alla bilderna,  som ni hittar på min annars ytterst eftersatta pinterest, var likadana. Men o nej, verkligen inte. Om man kollar noga. Och så lite skjutdörrar på det. Här är en bild från en av Fantastic Frank´s sålda lägenheter. Nu vet jag ju inte precis om jag kommer få användning av allt detta i fönsterväg men man ska drömma har jag hört. Riktigt ordentligt och varje dag. Sen så, då brukar allt ordna sig.

I vår sätter Operan upp Alice i underlandet. Redan här vid tjuvtitten längtar vi. Premiär 6 maj.

Extra tips om Operan är att gå på deras öppna repetitioner. Det är gratis, förmodligen kö men alldeles superspännande. Nomi och jag såg en öppen repetition av Svansjön.

En av de allra roligaste och mest annorlunda föreställningar vi tagit våra barn på, var på Barnens Underjordiska Scen. Det slår mig nu att jag nog aldrig postade en drös med bilder från denna föreställning, ska leta minsann. I ett par timmar var vi som i en helt annan värld och det väldigt fina med BUS är att man liksom är en del av hela alltet. Redan på trottoaren på Bondegatan tror du att du drömmer lite när det dyker upp figurer från ingenstans och plötsligt känns allt det där drömmina alldeles på riktigt.

I vår är det dags för Den lille prinsen på BUS. 

”Våren 2016 förvandlas BUS underjordiska rum och vindlingar till ett eget litet universum fyllt med sand och funderingar. Vi bjuder in till ”det vackraste och sorgligaste landskapet i världen”.En ensam pilot har tvingats nödlanda i öknen eftersom något gått sönder i hans motor. Då dyker han upp, den lille prinsen från planet B612 med alla sina frågor och funderingar. Kom och träffa den utbrända lykttändaren, den olycklige drinkaren, en envåldshärskande kung och ta hand om den vackraste av blommor.I vårt underjordiska universum får både de små och stora frågorna plats och medan sanden rinner mellan tårna kanske vi kan påminna oss själva om vad som är viktigt här i livet.”

I år har vår äldsta dotter åldern inne för Way Out West.  Som tur är med förälders sällskap. Biljetterna släpps idag kl.12.00. Vi köpte våra igår då det ramlade in ett mail från SJ Prio om ett fint erbjudande som räcker fram till dess att ordinarie biljetter börjar säljas idag. Tänker att det bara är att bli medlem och ta del av erbjudandet om det finns biljetter kvar.

Sist men absolut inte minst. Det här är Viggo förra sommaren, efter en vecka i tält mitt i den här magiska skogen  ,på sitt första lajv någonsin. Han kom hem såhär, med tusen myggbett, smutsigare än jag någonsin sett ungen tidigare, med ny dialekt som satt kvar i en vecka efteråt och med miljarder historier i bakfickan. Lyckligare unge fick man leta efter. Efter det har Viggo varit på Magiska lajv och vi är minst sagt förtrollade av hela allihopa. Även vi som inte lajvar då.

Katrineholms Äventyrsklubb är rikskända för att anordna lajv av hög klass. Barn och ungdomar från hela Sverige dyker upp allt som oftast i skogarna häromkring. Det var Karin som driver Pysselbolaget  (som för övrigt är en mycket inspirerande pysselsajt) som tipsade mig från första början och det är vi evigt tacksamma för.

Nu ligger sommarens lajv ute för bokning. Första lajvet för 10-12åringar bokades fullt på nolltid så vi hann inte få en plats, men häromdagen släppte man en ny lägervecka.  Sommarlovet är räddat!

Pictures: By Ikea & Viktigt –  limited edition collection

Jag har alltid varit väldigt förtjust i formgivaren Ingegerd Råman. Kanske började det i ett golv  eller annars var det glaset jag föll för först. Minns inte alldeles säkert. Men jag tycker fortfarande att våra vitoljade golv är det allra finaste och jag älskar glaset vi fick när vi gifte oss precis lika mycket nu som då, sjutton år senare. Flaskorna för olja och vinäger,  för Skruf och vaserna Skyline för Orrefors. Det finns något så vackert och väl avvägt i allt Ingegerd Råman gör. Det är enkelt och tidlöst men aldrig någonsin tråkigt. Det är perfekt estetiskt i mina ögon och alltid så skönt att se på.

Därför ser jag mycket fram emot hennes samarbete VIKTIGT tillsammans med Ikea. En limiterad kollektion med säljstart nu i vår. Alla produkterna är framtagna tillsammans och i samråd med hantverkare i Vietnam. Det är glas och keramik, och en hel del naturmaterial som bambu och rotting. Kollektionen släpps i maj och här kan du läsa mer om den.

Finaste blogginlägget förra veckan var helt klart Algot´s hörna hemma hos Matilda på Babe´s in boyland.   Precis min typ av barnrum och den absolut vackraste färgen  på den alltid så populära sänghimlen.

Påtal om inspirerande barnrum. Och inspirerande helt och hållet är Jodi Mockabee på instagram.  Är helt kär i detta hem och får mig att vilja flytta till Kalifornien. ’

Fina barnskor från Young Soles.Och från det ena till det andra. Måste rekommendera denna bok till alla föräldrar med tonårskids och däromkring. Jag trodde kanske att min nu allt som oftast tvärargsinta snart trettonåring skulle sura när den låg i julstrumpan. Men icke. Nu snackar vi ju liksom Clara Henry. Och här snackar vi förebild alla kategorier. Så pass att det önskas ett samarbete oss emellan av mina annars totalt svårflörtade kids. Det är inte mycket som imponerar här kan jag säga. Men mamma, kan du inte samarbeta med Clara Henry, DET vore så fett nice! Jajaja, ropar Nomi 8 år. Gör det mamma, gör det bara! Och Viggo skrålade med. Och utan att gå in på andra personligheter i den digitala världen så har jag fått förklarat för mig att det handlar inte om sminktips här inte. Jag är så tacksam att tjejer med den här positionen tar sin maktposition, som det faktiskt är, och gör något otroligt bra av den. På ett språk som alla förstår kan de nå så långt och det är så bra. Tack Clara. När det kommer till soffor har vi alltid haft rätt mycket bry. Det känns ovärldsligt att snacka om soffproblem men lite åt det hållet är det. Vårt största felköp någonsin var faktiskt två soffor. De stannade max en månad hos oss. Vi har haft så många soffor, de flesta från loppis. Den skönaste från Ikea. Och drömt som galningar efter soffan från Anthropologie.  Och fortfarande är min mormors en av de finaste jag vet, i lejongul sammet. Men nu har vi bestämt oss. Och utan att ha sett den i verkligheten, inte ens ett endaste litet tygprov, så ska den levereras i veckan. Det är Amelias eget soffmärke MeliMeli  och jag känner i magen att det är kommer bli fint som tusan. Bara att sittdynan är hel utan glipor, får mig att tänka sköna drömmar om att slippa popcornen mellan dynorna allt som oftast.