-
lite jul.
Julinspo någon? Eller mer vintrigt i allmänhet. Jag har just nu ett jobb ute i senaste numret av tidningen Hem ljuva hem. Fick faktiskt lite vinterfeeling imorse. Vi är ju liksom uppe i absoluta ottan numera och då det är kolmörkt och frostigt värre. -
Dreja på Gotland.
När jag besökte Gotland på workshopen med Babes in boyland (som förresten har ett aktuellt inlägg just nu om dagarna, samma sak med Katrin), ägnade vi söndagen åt att dreja. Vi besökte Maria Kaungs ateljé som ju var exakt så fantastisk som man drömmer om. Så mycket värt också att Maria så himla proffsig på att lära ut grunder och tricks. Hur härligt är inte det att dreja? Ja lera överlag. Hela min släkt har ju typ drömt om en drejskiva ända sedan den här gången. Vi for ju till och med raka vägen till en second hand i Hemse för någon sade att hon sett en begagnad där men asch den var såld. Men har någon en elektrisk till övers så är jag en högst seriös spekulant.
Förresten påtal om dreja. Följer ni Eric Landon på instagram? Kolla in en film och fråga dig, hur är det liksom möjligt??
-
Allt i skåpen är älskvärt.
Känner att vi måste snacka om detta med pajaki. Verkligen inget nytt under solen, snarare tvärtom. Sedan gammalt, en synnerligen urgammal polsk tradition. Lite som himmeli. Samma innebörd men mer färgsprakande. Fast det där är nog en sanning med modifikation. För man tog faktiskt vad man hade hemma. Inget shoppa järnet för att göra sin takkrona. Utan precis raka motsatsen, kolla igenom skåp och gömmen. Man gjorde pajakis i juletid och som en väntan på våren. Själva ordet betyder spindel av halm.
Att söka på pajaki är som att be om prestationsångest, den ena skapelsen är liksom mer magisk än den andra. Men nu till det extra härliga med själva grejen. Det finns INGA regler. Nepp, inga alls. Du gör exakt vad du vill och hur du vill. Man får göra en sådan här simpel som jag gjorde till en plåtning för Numero 74 häromdagen, och ändå hävda att det är en pajaki. Sådetså. Jag tog lite hampasnöre, ett halverat lampskelett och silkespapper för några snabba pompoms.
Och nu tänker jag på en julig. En åt detta håll. En stor som attan. Jaja, vi får se. Ingen prestationsångest här inte. Fin fredag nu!
-
Kostym, kostym och kostym…
Dessa kostymtider… Ända det som är roligast med den här tiden. Varken pumpor eller läskigheter är speciellt vanliga hemma hos oss, om jag finge bestämma. Det går väl dock sådär och det skapas latexsår och blodiga droppar. Men i alla fall. Du vet väl att överdimensionerade hattar inte är särskilt klurigt att få till? Nu har vi ingen tutorial på denna men kolla här så får du ändå lite vägledning över hur man gå tillväga. Annars tar jag en liten surfsväng…
Dnilva gör en Pennywise. Jag älskar idén med clownkragen, så smart. Och eftersom jag vet att Anna-Maria är en av de raraste som gått i ett par skor så kan jag ta att hon är såhär tillfälligt läskig.
Trendiga spindelnätsben är praktiskt dessa tider. Gemma Booth för Milk Magazine.
Finaste fjädermanteln gjorde Babes in Boyland.
A Beautiful Mess gör Guldlock och de tre björnarna.
Mer mag fortsätter att göra de gulligaste kostymerna. En svan har man väl alltid önskat.
Gulligt att vara regnbåge ! Från Oh happy day.
Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM -
Oläskigt.
Jag vill ju inte påstå att jag och Halloween är någon perfekt match. Men absolut maskeradtätaste tiden på året. Vilket aldrig är fel. För ett par år sedan gjorde jag och barnen ett samarbete med Ikea´s maskeradkollektion. Typiskt bra med avsaknad av skräcktemat tycker jag. Jag tänkte passa på att tipsa lite om fin krona. Just nu är ju naturen vackrare än någonsin. Perfekt torkad redan och på så vis kan materialet aldrig vissna.
Den absolut bästa basen för sagokronor och kransar som inte kräver någon tyngd är en sk kranstomme, ungefär en sådan här. Just den här tiden finns de i butik annars kan det vara svårare att få tag på. En sådan krans är oftast gjord av lian vilket ju låter exotiskt värre men innebär att kvistarna är långa och hela, därför kan du enkelt dela kransen i flera tunnare kransar. Här gjorde vi flera väggkransar av en stomme. Du lossar den metall som oftast finns virad för att hålla ihop och sedan är det bara att dela och klippa av. Kransarna lär hålla ihop hur tunna du än väljer att göra dem. Så funkar lian. Trassligt liksom.
Skärp kan man också slå till på.
Sedan är det bara att ta fram lim-pistolen och klistra kvistar, blommor och grenar. Ta vad du önskar. Det fina med att ha blommor i att du på så vis lätt kan täcka limmet och därför kan limma rikligt på grenarna, vilket behövs. Hemligt är också att på insidan har vi limmat lite mjukt tyg för Nomi´s skull. Nu kan ju tro att en sådan här krona inte är långvarig. Men i själva verket är det exakt tvärtom. Just den här kronan har flyttats runt, lekts med, varit med i ett par olika föreställningar och senast i en ljuspromenad då Katrineholm firade 100 år men då vitsprayad och lysande.
Påtal om kostym, förra året postade jag några absoluta favoriter för kidsen. -
bara fredag.
Sent fredagsinlägg… Och inte särskilt helgpeppigt. Mycket snurrar i mitt huvud just nu. Det där med att alla kämpar med sin egen kamp är ännu en gång så uppenbart. Ibland alldeles osynlig för någon annan som bara passerar. Önskar att styrka och kärlek kunde skickas på moln, det hade varit fint.
Men det som känns mjukt är att jag är som hemkommen från världens snabbaste semester som varade endast 30 timmar prick varav nästan halva tiden var jobb. Och väldigt glad av Österlen om hösten. Påtal om ekollon så kan jag intyga att vid Haväng är de så otroliga stora. Kvista dit om du är nära! Och hur går det för våra små ekollon-bebisar då. Kom ihåg att byta vatten ofta! Jätteofta på vissa av dem, vet faktiskt inte vad skillnaden är men beror säkert lite på hur ekollonen är vid starten. När vattnet blir brunt och lite sörjigt, häll ut , diska ur glaset och fyll på.
Taa-daa många av våra har redan långa rötter och under helgen ska de få egna flaskor då rötterna slår i glasets botten nu. Däremot de jag lade tillsammans i en skål med vatten ruttnade snabbare än jag hann upptäcka det. Vi har haft våra i glasverandan. Soligt, ljust men kylslaget.
Nomi hade mixtrat med en variant av fladdermus. Mina barn är lite väl pepp på sprayfärg och vårt grus är numera inte grått utan guldigt och regnbågsfärgat.
Är galet förtjust i detta lakrits, tur för mig att det låg i vårt rum när vi landade här. Exakt det sagolika stället ska jag blogga om imorrn. Nu äta, läsa och sova. Bra och alldeles tillräcklig fredagskväll. För mig.
-
DIY – grodda ekollon och driv upp en mini-ek.
Att driva upp små ekar är ju sedan gammalt. Det må vara osagt om det var Estrid Ericson som knäckte idén allra först på 30-talet. Men hursomhelst är det vackert, spännande och fascinerande. Och ett helt ojobbigt projekt att sätta igång där hemma. Det största problemet brukar vara att man missar den bästa tiden att göra det (typ, åhh jag skulle ju… och nu är det januari), så därför kan du se detta inlägg som en påminnelse, för den tiden är exakt nu! Så, ut i skogen med er och leta ekollon!
När du kommer hem lägger du ekollonen i en skål med vatten över natten. Det gör du för vätskan skull men vi roade oss också med att hitta en och annan simmande larv på morgonen. De räddades ut i naturen igen.
Leta helst efter de med svans. Då är liksom halva jobbet redan gjort. De har åtminstone fått en rejäl skjuts till vägen mot miniek.
Du tar sedan fram en hel massa småglas och burkar. Och nålar. Precis där hatten suttit sticker du in nålarna. Meningen är att ekollonen ska vila på nålarna för att inte dränkas i ett vattenbad. Vissa hävdar att ekollon ska ligga täckta i vatten, jag har hört att de lätt ruttnar då. Nu har vi en liten sjö med de som saknade svans så får jag återkomma i frågan. Och även några stycken på fuktigt hushållspapper på fönsterbrädan över det varmaste elementet. Som sagt, vi får se vad som har bästa gro-effekten.
Men resten fick alltså nålar.
Charlie hjälpte till men nu har vi ju en hel liten miniek-grupp sedan i söndags. Vår plan är att ha en massa fina småekar att ge bort när julen kommer. Bästa fröken-presenten! Bästa gå-bort-presenten! Samma stil som en stickling i present.
Ni ser ju, det här är jättelarvigt. Visa upp en gammal miniek såhär. Men denna är ett år gammal och fortfarande så himla fin ju.
Det är smart att ha många. Man vet ju inte säkert hur många som tar sig.
Dags att fylla på med vatten.
Men bara några millimeter så det täcker svansen och lite till. Ungefär halva ekollonet. Det är superviktigt att de inte torkar ut så håll koll. Bra plats att placera dem är i ljuset och gärna vid ett fönster med element under för att få extra varmt.
Sedan är det dags att vänta 2-6 veckor. Därefter bör deras små groddar ha växt till sig till små minirötter. Då har vi samlat på oss små loppisflaskor och placerar ekollonet på en liten ljusmanschett i mässing, som kostar högst 1 krona på loppis. På så vis kommer ekollonet kunna balansera extra tjusigt på flaskans övre kant. Såklart kan vi lyxa till det men en och annan Svensk Tenn vas också. Fast jag tycker att mässingsdetaljen är fin. Sedan dröjer det ytterligare 3-6 veckor innan den lilla eken börjar växa. Tålamod är en dygd. Och fortsättning följer med våra små ekbebisar! -
DIY om tisdagar.
En DIY-repris men den är så billig, lätt och dessutom fin i vilken variant man än må gilla. Så billig att man lätt skulle kunna göra en hel spegelvägg på samma vis. Gamla ramar är ju alltid fyndläge på loppis. Oftast saknar de glas eller bakstycke men det gör inget alls, det är precis så de är perfekta. Utmärkta och nästan färdiga för sitt nästa liv som spegel.
Du behöver:- Gamla ramar. Saknar de inte redan glas och bakstycken så plockar du helt enkelt väck dem. Du kan spara bakstyckena för att sätta tillbaka dem allra sist, men saknas de så gör det absolut ingenting.
- Sedan tar du en sväng till glasmästaren och frågar om de har lite spillbitar av spegelglas. Jag lovar att det finns mängder av småbitar som de inte tar många kronor för. Be dem stifta fast dem i ramarna.
Som hängen till dina nya speglar får du använda fantasin. Kedjor och band häftar du med häftpistol direkt i träramen. Metallramar har sina klämmor kvar och de är perfekta att fästa i.
Lätt som en plätt men hur vackert som helst. När det gäller ramar i allmänhet så tycker jag personligen att du alltid hittar de finaste på loppis. Glöm inte att trasiga ramar är enkelt att sätta nya spikar i, nytt glas finns hos glasmästaren. Och det bästa av allt, passepartouter skär ramverkstäder ut till exakta mått. På så vis finns det aldrig någonsin några ramar med fel mått.
Den här tapeten är bland den finaste jag vet när det handlar om barnrum. Färgen är perfekt, exakt så dammig och mjuk som man vill att en vägg ska vara. Tapeten görs av Sian Zeng och heter Woodlands. Det finns i tre färgställningar men den här är min favorit. Jag är svag för rosa i blandning av brunt, puderaktig sådär. Att motivet är lite lagom förtrollande gör ju inte saken sämre. Älskar växterna och blommorna. Att fantasin ryms där med små hus och djur. Verkligen barnrumsperfekt men jag skulle gärna sätta den i en garderob, en hall och hur fin är den inte inuti ett skåp? Minns när vi hittade ett platsbyggt skåp i vårt hus, tapetserat på insidan, säkert för hundra år sedan. Alla hyllplan har olika tapeter. Tänk att hitta just den här tapeten om 100 år…
Senaste kollektionen från Sian Zeng heter Mountains. Himla fin och klassisk mitt i allt det drömska.
Alla tapeter finns alltid i en magnetisk variant. Rätt magiskt när allt kommer omkring. -
Med inspiration från en stuga i dalarna.
Som ni vet så var jag ju i Dalarna för någon vecka sedan. Vilket det såklart ska postas fler bilder från. Och blev i alla fall helt trollbunden. Såklart av skogen och sjöarnas närvaro men även av husen och dess innehåll. ”Hela huvudet är fullt av kurbitsmålningar och en hel massa olika färgkombinationer. Husen vi besökte var inte vita och inte strama. Inte på en endaste fläck. De innehöll nästan alla färger jag kan räkna till och varför ha vitt på fönsterfoder och dörrkarmar när man kan ha exakt vilken annan färg som helst. Varför låta väggar vara tomma när man kan fylla dem bonader, textilier och för all del en och annan målning som kanske kan ses som en saga. ” Jamen lite så. Inspirerad är en underdrift. I alla fall så fick jag syn på en söt liten girlang i ett av husen. Så enkel men ändå så fin. Så igår gjorde jag en likadan. Såklart har ni säkert fått hem en och annan liknande om det finns barn i huset. Redan från dagisåldern. Fast igen och igen, är det inte just den typen av pyssel man vill åt? Minns faktiskt ett hjärta i ståltråd som Charlie trädde med rönnbär en gång och sedan en liten tråd som hänge. Världens finaste hjärta. Det himla fina med rönnbär är ju att de torkar så vackert med och behåller så mycket färg.
Du behöver:- Rönnbär
- Lintråd, nål
- Filt
- Bjällra
Klipp en massa trianglar av filten.
Och sedan är det inte svårare än att trä. Så länge du har lust.
Fäst en bjällra längst ner för mässingsglans och för ljudet.
Man kan ju inte annat att tycka om det röda plus gröna.
Fast man ju också dra till med framförhållning och tänka vinter och snövitt och julafton.
Och också vända den åt andra hållet.
Dessutom lärde min pappa mig att 3 rönnbär om dagen är prima. De innehåller massor av c-vitamin (3 st = hela dagsbehovet) antioxidanter, järn och karotin. Sägs motverka urinvägsinfektion och bra vid ledbesvär. Ett superbär med andra ord. Skördas efter första frosten för smaken blir bättre då. Eller plocka nu och frys själv, det är liksom själva köldknäppen man vill åt för att ta väck den beska smaken. -
det här är så * överkurs.
Det här är så f***ing överkurs sade min man idag. Och jag kände att jag höll med trots ordvalet. Det hela kändes kanske en aning långväga. Fast å andra sidan kunde jag inte komma på något bättre själv. Egentligen hade han tryckt ner resårmadrassen i sängen redan igår men förmodligen inte märkt att järnreglarna faktiskt hoppade ut på ena sidan, och just därför funkade det. Idag när vi skulle lägga dit madrassen igen, efter att ha klätt om den med nytt tyg, så fattades det 7 cm. Åt fel håll liksom. Och kom igen, att hitta en resårmadrass på 1,93 liksom…
Så ja, Kristo tog sågen.
Här kommer en beskrivning:- lossade det befintliga överdraget ca 20cm
- sågade kant i kant med kortsidan
- sågade bort den längd som behövdes från långsidorna
- lossade en rad fjädrar
- böjde till fjäderstålsramen
- la tillbaka skumgummit
- limmade och pluggade fast kortsidan på långsidorna
- förankrade med skruv
- drog över överdraget och häftade fast det på nytt
Och häftade tillbaka tyget som vi själva nyss satt dit. Ett mycket snabbt och säkert sätt att förkorta en resårmadrass. Äldre sängar är ju sällan de måtten vi är vana vid idag. Ofta behövs dock en resårmadrass för att sängen saknar en kraftig ram, en vanlig skumplastmadrass blir liksom för futtigt.
Som om ingenting hade hänt. Tyget som vi klädde in madrassen med är ett gammalt som jag köpte upp varenda meter av när det var på ”halva priset” på Åhlens för flera år sedan. Det är tjusigt, det är kraftigt som värsta möbeltyget, synd att det inte görs längre.
Nomi som kände sig febrig i cirka 10 minuter snodde Liv´s täcke och provsov. Allt för feberns skull. Sängen som är ett antikt fynd har varit på blästring för att bli väck med all rost. Sedan valde Nomi färgen själv, det är en pudrig lackfärg. Så klart ska den ha sina 4 knoppar och en tvärslå och ett par tjusiga ornament. Men dessa var ärgade och jag har ägnat några timmar till att försöka få tillbaka den forna mässingsglansen. Men faktiskt gick det sådär, jag tror minsann att det inte är mässing rakt igenom. Knepet med ketchup på mässing måste ändå vara det som funkade allra bäst. Smörj in, låt verka en timme, skölj av med hett vatten. Jag provade bikarbonat och citron, ättika och salt. Men nåväl de är inte gröna längre i alla fall.
Sådärja. Tillbaka i sängen efter glass, diskodans och cykelturer. Ingen feber här inte.