-
fredagsmys.
Regnet öser ner. Det blåser så ända in i norden. Snart börjar det säkert hagla också. Det haglar ovanligt ofta nuförtiden. Och hagelflingorna är stora som tefat. Nästan. Och i den här lilla stan gå man helst inte över tröskeln när det ruskar på det här viset. Hoppas att folk har pysselfredag istället. Det hade jag haft och lyssnat på Lykke Li (fast det gör jag ändå). Och först skulle jag göra detta för att komma i rätt pysselstämning…Lusläsa den här förträffliga tidningen tillägnad papper. Förstå så bra.Titta på de här bilderna om och om igen och tänka att det nästan är drömlikt och ett väldigt sött examensarbete. Och titta vilken fin bok!Spana in grymt fina små skapelser både här och där. Den här donnan är dessutom väldans bra på tips. Vad sägs om det här?Vara lite lycklig över att jag hittade den här beskrivningen. Lycklig för att den var så söt till skillnad mot alla andra svindyra varianter. Och för att mina barn aldrig mer kommer behöva tjata om en pinata. Nu kan de få så många de vill.Gud vad jag blev sugen på att göra en pop-up-bok. Tur att det är stängningsdags på den här affären. Finaste helgen önskar jag er!
-
sweeties.
Inte särskilt påskigt. Men ganska gulligt. Små katter i verandafönstret. Fast det var värst vad jag bloggar sockersött och rosa nu för tiden. Får nog snoka reda på något alldeles tvärtom till morgondagen. -
tisdagstema om tidstypiska detaljer eller fina påskharen.
Min kamera har gått sönder. Det är nog dagens tristaste händelse. Jag vet att det finns mycket värre saker än så. Men fasen, jag behöver min kamera. Känner faktiskt att den är väldans viktig till och med. Känns lite halvdant utan den. Snyft. För det är ju inte precis så man kvistar ner till affären och köper en ny. Fast den kanske går att laga. Ja, det gör den nog. Jag får nog lov att fråga. Hoppas.Så tidstypiska detaljer, på Fabrikens tisdagstema får en lite långsökt tolkning. En påskhare som egentligen mest är en pysslad finkanin. Fast nu i påsktider får det vara en påskhare. Tidstypiskt som bara den. Kaninen ingår i en liten pappersdjursfamilj som duktiga Caroline Faup har formgett. Love it. Såsom jag gör med allt hon tecknar. Papperspysslet är förövrigt grymt fint. Finns även som robotar, rymdfarkoster och dockor. Ska bara pyssla lite mer så ska ni få se.
Den lilla kaninen står på en ask som är klädd med min egen favorittapet i nya Sandberg-kollektionen. Tapeten heter Alma och finns i rosa, grön, gul och gräddvit. Om jag nu minns rätt. Visst tänker man direkt Ladurée? Och macarons. -
rag carpet.
Om ni minns så har den här soffan inte världens mest tjusiga dyna. Eller egentligen en väldigt ful. Och det enda rätta kändes som att klä in den i en pastellig trasmatta. En riktigt billig dessutom. Och de som ligger i den svarta korgen och ska bli golvkuddar var nästan gratis. Men med tanke på hur länge de har legat där i sin korg och bara sett lite fina ut, så kommer det kanske att ske nästa jul eller nåt. Om man har tur.
-
söndagsbilden och ♥ er!
Japp, så är det. Ni gör mig verkligen glad. Så in i vassen glad. Att ni är så många som läser här. Och att ni tar er tiden att lämna snälla hälsningar. Det är en energikick och jättepepp utan dess like. Så ♥ er!
Nytt i bokstavssvängen på Mokkasin, är dessa i papp. Rackarns fina tycker jag och kan inte hejda mig att skriva både det ena och det andra. Åttiotre bokstäver och symboler plus en massa små nitar att fästa ihop dem till en banner. Det finns lådor med bara svarta bokstäver eller bara turkosa eller multifäger.EN LITEN UPPDATERING.
Kul att ni också gillar bokstäverna. En förpackning bokstäver kostar 125 kronor och så tillkommer ”den lilla” frakten på 39 kronor. Jag vet att det är krångel att Mokkasin inte har någon nätbutik ännu. Men snart, snart! Och så länge så mailar ni mig bara på order@mokkasin.com så fixar jag på momangen!Söndagsbild Fabriken. -
söndagsbilden.
Lördagnatt 23:27. Man kanske skulle… Gå ner i källaren och spraymåla lite. Med tanke på förra lördags-natt-projektet kan det ju gå lite sådär.
Men vad tusan. Korgen till Liv var ju bara tvungen att grundmålas om den ska hinna bli turkos till julafton.
Och med den här ljusstaken i huvudet. Och det var väl ingen som missade de sköna ljusstakarna i pastell i gårdagens avsnitt av julkalendern? -
easy.
Pyssel med barnen ska vara enkelt. Annars blir vi alldeles galna. Hela bunten. Det finns ett julpyssel som är rena rama barnleken. Julgranskulor. Och förra året fanns det inga gränser. Den ena efter andra julklappen tillverkades. Sista varianterna var hundar.
Så fram med flörtkulor. Måla dem. Fram med nålar, både sådana vanliga och knappnålar i sköna färger. Paljetter och pärlor. Whatever, bara det glittrar. Och tråd om man vill ha lite dinglande pärlor. Sen är det bara att fästa glittret med nålarna. I mönster eller helt vilt. Man kan ju alltid göra dem lite mer stilrena men ni vet ju hur det är härhemma. Min mamma hänger alltid upp några sådana här kulor varje jul. Det var en väninna till min snart 91-åriga mormor som gjorde dem en gång. När jag var liten tyckte jag de var urtjusiga. Jag minns att jag beundrade den väninnan för att hon verkligen hade gjort dem. Alldeles själv. Tyckte det såg supersvårt ut. Men alltså nix, det är lätt.Ha en härlig helg och julstöka i lugnan ro. Här räcker det med att titta ut så får man värsta jul-feelingen. Stora snöflingor som singlar ner. Perfekt. -
min lördagsnatt.
I lördags fem minuter innan stängningsdags på Åhléns kärade jag ner mig i det här tyget. Tänkte direkt på gamla ljusblå, fina madrasser. Och på lite lagom juliga kuddar. Fanns ju varken bollfransar eller andra fransar så bandet var väl inte direkt menat som ett slags kantband men så fick det bli.
Jag kan bara säga en sak. De här kuddarna var en bedrift. Jag och symaskiner är aldrig sams. Aldrig. Så många gånger jag har övervägt att hiva ut dem genom fönstret. Jag fullkomligt avskyr när inte maskiner funkar, det finns få saker som gör mig så irriterad. Sådana här lättplättiga kuddar utan extravaganser går ju annars snabbt som tusan att göra.
Så på natten tar jag min superproffsiga maskin med 4 trådar (ni vet en sådan som gör allt, klipper till och med) och tänker att jag är klar med detta på en halvtimme. Då ser jag att nålhelsiket är av. Och någon ny nål har jag ju inte. Suck. Tar syrrans gamla, ärvda snyggbernina (skymtar lite här) från 60-talet. Jag har snott den för att den är så himlans fin, som en gräddig kitchenaid. Den brukar funka men just den här natten gör den det inte. På en systräcka på 120 cm hoppar tråden ur nålen i genomsnitt 6 gånger! Dubbelsuck. Så jag syr några centimeter, trär i tråden, syr igen… fattar ni så irriterande!? Fast skam den som ger sig men till sist börjar den gnissla alldeles förfärligt så då hämtar jag den tredje maskinen. Min inte alls särskilt gamla Bernina men uslare maskin får man leta efter. Den syr inte, den trasslar och hakar upp sig och håller på. Okej, den håller ihop tygbitarna men på ett väldigt fult sätt. Så de här kuddarna synar man inte i sömmarna. -
julklappspimp.
Efter ett himla bra tips här så gjorde barnen sina julklappsetiketter igår. Jag tycker det är fint så här. I all sin enkelhet. Men ikväll ska det målas och glittras. Och om ni kommer ihåg ljuskronan så fattar man ju var det slutar.
-
söndagsbild.
Måste först bara tacka. Så himla snälla alla är. Jag blir ju såklart väldigt glad för alla fina hälsningar. Och peppad och smickrad! Och det är så roligt att en massa nya besökare dyker upp, så välkommen. Jag ska så fort jag hinner spana runt på era bloggar. Det är bra coolt att världen blir så liten nuförtiden. Här följer vi bloggar kors och tvärs över jordklotet. Som den naturligaste sak. Jag gillar känslan av att världen är nära fast jag sitter här i en liten pluttstad i lilla vintriga Sverige.
Lagom till andra advent hann vi göra lite julfint härhemma. Matrummets ljuskrona fick flytta till verandan. Den är jättefin men tänder man alla ljus blir det i ljusaste laget. Så jag blev glad när jag fick span på en liten skapelse i taket på loppisen i lördags. Misstänkte direkt att det gömde sig en alldeles perfekt variant under lager av pynt. 30 pix, som hittat.
Ungarna förstod verkligen ingenting. Först kommer jag hem med en krona, vacker som få 😉 Plastris, bjällror i sidenband, paljettprydda och dithäftade hjärtan. För att inte tala om upphängningen, spana in plastgrejen. Åhh, så fin den är, sa barnen. Sen stirrade de storögt på mig när jag började hetsriva bort allt detta vackra. Viggo log lite konstigt, det såg verkligen ut som han på allvar trodde att jag blivit galen. Fast sedan fick de bjällrorna och började leka hundar istället.Min söndagsbild till Fabriken.
