-
fast nu är det snart jul.
Jag jultipsade ju sådär lagom snyggt i början av september. Men nu är det ju faktiskt snart jul. Och samtidigt som jag sitter här fast i en massa gamla bilder slog det mig att det här grejen kan vara kul att göra om man har lust. Nu i lugn och ro och utan julstress (och aldrig julstress). Luskamma loppisar efter sådana här fulljuskronor. För då kan man göra en snyggkrona. Och det är verkligen inget konstigt alls. Lätt som en simpel plätt. Det svåra brukar vara att se dem under allt glitter. Men ju mer plastbarr och paljetter desto bättre. -
ibland är det svårt att hålla sig till det sparsmakade.
Nu går vi på 5-årskalas med en ask japanska pappersballonger. Hurra för Estrid!
Och ja asken, det gick visst lite överstyr. -
julklapp 1.
Elisabeth på Fine Little Day kom med veckans absolut finaste tips. Den här boken av Pip Linconle. Superbra julklappstips till Liv. Åh så perfekt. Alla tre faktiskt. De bästa julklapparna är väl de som man kan själv kan sno till sig vid ett väl valt tillfälle. -
det behövs så lite.
Det var värst vad man kan roa sig med en sådan här. Det snurrar bra i huvudet nu vill jag lova. Bra.
-
multifunktion.
De finns ju vissa saker som gör sig lite bättre som något annat, än vad de egentligen är till för… -
och snart är det jul.
Påtal om mani. Jag är egentligen likadan. Det är väl det där med äpplet faller inte långt från trädet. Fast det är bara i vissa fall. Om det handlar om att rycka fyrahundra maskrosor från grusplanen och sånt, då infaller inte manin. Då surar jag som en liten unge och kan knappt förmå mig att rycka en och framstår i sådana fall som helt oeffektiv. Det är då jag delar ut mutor till höger och vänster. Om ni plockar härifrån och hit så blir det 20 kronor och därifrån och dit 15 kronor.
Men när det handlar om sådant som att vika askar eller göra pappersbollar så finns det ingen hejd. Det är då jag drabbas av fullkomlig mani. Och det är banne mig som terapi. Det är nästan så jag drömmer om att ha det som jobb. Ask-vikare på heltid. Ask-vikare och förmodligen urfattig. Men säkert välmående, med tanke på det terapeutiskta.
Nåväl, jag hittade i alla fall ett gäng med askar som jag vek för en tid sedan. Och jag blev ganska glad för alla mina snyggpapper är slut. Och då kändes det fint att åtminstone ha askarna kvar.Och om ni nu får julkänslor så beror det på att jag vek dem till det här och det här. Så i och med det ger jag er årets första julinspiration. Tack för den va?
Och en väldigt viktig sak för att det ska bli riktigt stiligt. Botten. Glöm för allt i världen inte botten. -
extraflottpyssel.
Ni vet ju redan. Att jag är svagare än svagast för små saker att dona med. Det må vara snyggpyssel eller megapyssel eller minipyssel eller istället-för-att-göra-annat-pyssel. I själva verket spelar det inte så stor roll vad det är bara det är fint. Och om det är på det víset, så blir jag alldeles salig.
Som den här alldeles bedårande målarboken. Den (och den andra med rymdtema) fick till och med mina äldsta barn att vilja måla i målarböcker igen. På kolsvarta kartongark finns det så himla fina motiv så man nästan svimmar. Och till på köpet finns det guld och silverark så man kan göra det hela extraflott. Drömmålarbok.
Den finns ju såklart att köpa här alldeles snart. Konstigt vore väl annars.Och nu tänkte jag såhär. Om någon sitter på någon liten pysselgrej som ni köpte någon helt annanstans, jättelångt borta eller bara lite långt borta. Men som inte går att finna här i närheten och gärna skulle vilja att den fanns att finna på en nätbutik jättejättenära dig. Maila mig på hej@mokkasin.com. -
vänskaparmband fulla med önskningar.
Weronica knyter vänskapsband med väldans stil och finess och såklart vill vi också vara såhär snygga. Men igår kväll skulle det göras många på snabbast möjliga tid. Så då tyckte Liv och hennes kompis Tuva att det var säkrare att gå på gammal beprövad teknik. Men än har vi inte gett upp de där breda med fiskbensmönster…
Indianpärlor istället för diamanter. Och listor på plankorna om vem som skulle få och i vilken färgkombo.
”Det sägs att om du får ett sådant här av en vän, ska du knyta det om handleden med tre knutar samtidigt som du tyst önskar dig något. Sedan får du inte ta av dig armbandet förren det har nötts av. Då ska du gå till havet och kasta armbandet i den sjunde vågen. Om du gör så kommer din önskan att gå i uppfyllelse.”Jorå, det måste väl vara sant som det en gång skrevs. Såklart att alla då ska få ett. Så det kommer att bli ett fasligt resande till havet framöver. Och ett evinnerligt räknande av vågor. -
livet är en fest.
Nästan jämt. Och alla kalas i världen blir lite extra flotta med en pom-pom eller två. Fluffigt och lyxigt och lättplätt att göra. Supersant faktiskt. Och sy vimplar eller hängen eller vad man nu ska kalla det är minst lika enkelt. Små papperslappar sys ihop med symaskinen och det går i sådan rasande fart att du knappt förstår själv när det är klart. Pom-pom med vimpelhäng, ett superpyssel med andra ord.Syrrans Theo fyllde fem och istället för en… Ja inte blomma kanske, men lite glassigare än en ballong så svängde vi ihop denna pom-pom i all hast. Och jag lovar att det var klart på en kvart med lite knåpande i bilen till kalaset. Och vi gjorde ju sommar pom-poms efter den här beskrivingen. Men nu tog vi nog 12 stora ark till varje halva så det blev en tät och megastor boll. Och så lång ståltråd i mitten så det blir lätt att fästa ihop delarna. Japp, det var allt för idag.
-
lata dagar.
Lägligt nog så försvann vi från internet i några dagar. Eller egentligen tvärtom. Totalt offline utan anledning och det var på sätt och vis lite bra när man lever sommarhusliv hemma. Och om det är något vårt hus passar till så är det just det. För somrarna här är himla sköna, som om vi bodde i en enda stor sommarstuga på vischan. Nu bor vi ju alldeles mitt i den här lilla pluttiga staden, fem minuters cykelfärd från tågstationen. Så det är ju inte direkt riktiga landet med kossor bakom husknuten. Men det är väldigt lätt att låtsats. Och just nu har jag inga som helst problem med den saken.
Det enda problemet är att det är ju lite lätt att sväva iväg. Ut till det där sommarlivet. Och när man egentligen ska göra bokföring kan man fastna i att göra jättestora pompoms att hänga högt i träden. Beskrivning finns här fast gör med stora silkespappersark. Det blir urtjusigt. För att inte tala om när man sätter ihop två tillsammans.. Men nu måste jag ta tag i de där fakturahögarna. Från hängmattan.
