-
mokkasin svarar om inbjudningar, påsar och paraplyer.
Jag har fått frågan flera gånger nu om jag inte kan svänga ihop en och annan inbjudan. Och det skulle jag väldigt gärna om det inte vore för tidsbristens skull. Men sen, när jag får massor av tid, så tänkte jag att jag kan ju göra varianter och blogga om och sen är det bara att härma bäst man vill. Och om jag får ännu mera tid. Då, javisst kan jag göra på beställning. Fast det är nog mest lyckotänk.
Och påsarna har ni frågat om. Och jag har ju dem ju här hemma. Det är liksom förpackningar till minipresenterna. Och jag tänker hela tiden att de ska gå att köpa i affären. Men innan jag kommer så långt så kan ni maila och säga hur många ni behöver, så fixar jag. Två storlekar finns (13×7,5 och 19×12,5) och än så länge bara i mintigt turkosblå.
Och ibland så frågar någon jättesnällt om man kan köpa hela kitet. Med påsar och runda kort och band. Och då får man det.
Och paraplyerna. Det är affärens somriga minipresent. Och jag har fått samma snälla frågor om de är till salu. Och de var det. Men nu har jag köpt de sista som fanns i Sverige och i takten av paket börjar de sina lite. Men fråga kan man alltid. -
om att få en överdos.
Kanske har jag satt min sista pompom. För alltid. Det är så det känns i denna stund.
Och nu kan man ju inbilla sig att jag har bröllopspysslat eller något åt det hållet. Men nix, denna hög ska fara femton mil norrut på måndag. -
diy.
Numera är det ju värsta spännande färden att gå upp vår vind. Man vet aldrig vad man hittar däruppe. Så jag sprang på en puff som jag gjorde till en grej för Sandbergs. Och då slog det mig att den miljön med puffen nog aldrig bloggades om. Och bilderna är förmodligen väck för alltid. Sådant händer men puffen är faktiskt ett ganska kul DIY-projekt som man kan ge sig kast med om man inte har annat för sig.
Man behöver en pall med stoppad sits, det blir liksom lättare på det viset om man inte är en möbeltapetserare till grunden. Sen ska man inte ta en med 50-talsgalon och ha jättebråttom samtidigt för då blir det så mycket svårare. Borra ett håll i mitten av botten, viktigt!För tyget behöver du en mall i papper av lika stora tårtbitar. Använd tricket med nål plus tråd, där du sätter nålen i mitten och drar en cirkel. Använd en vinkel för att få rätt storlek på bitarna. Och sen är det bara att klippa och sy ihop den stora cirkeln. Min dyna hade sex tårtbitar som alltså hade vinkeln 60 grader.
Tillverka en ganska stor knapp som ska sitta i mitten av hela alltet. Jag tog kraftig kartong, massor av plattvadd och sydde ihop, hårt som tusan. Sen lägger du massor av lager med plattvadd på pallen. Och nu menar jag massor. Sen tygcirkeln och sen ”knappen” högst upp, som du fäster i en väldigt stark lina. Och linan ska alltså igenom tyg, plattvadd och slutligen hålet i botten på pallen. När du kommit så långt fäster du en vanlig knapp i linan. Och drar som en galning, eller två galningar för vi var tvunga att vara två. Och knyter och knyter så det blir spänt i mitten.Och sen kommer det roliga och enkla att häfta dit hela tyget. Ta med vadden runt kanten och häfta med vanlig häftpistol. Klart!
Detta var kanske inte mitt livs glasklaraste förklaring av ett DIY-projekt. Tyvärr, är nog inte glasklart min starka sidan. Men så är ju inte heller detta en proffsigt utförd möbel utan mer en kul grej. Till lekstugan eller nåt.Ha en fin fredag. Och nu fick jag plötslig lite panik. 11.30! Hur gick det till? -
garnbollar är inte att förglömma.
Idag har jag en assistent i form av en väldigt snäll mamma. Och det är ju liksom inte bara idag. Snällt som tusan, alla dar.
Och nu är hon satt på högar med tusen papper. Inte så roliga högar… Och när hon är klar så tänkte jag fråga om hon vill tillverka tusen garnbollar. Det är väl sådant assistenter gör. Och sen fyller vi lerträdgården med dem. För att mota bort regnet. -
ännu mer inbjudningar.
Lite mer överraskningar på påse. En liten minivimpel med posten inför namngivingen, dopet, examen eller vilket kalas som helst. Lite härligt, eller hur?
Nu kan man ju sy tygvimplar, klistra pappersvimplar men helt överlägset snabbast är ändå washitejpen i det här fallet. Så det beror väl på vilken lyxiga nivå man önskar sig. Och sen allt man behöver veta på en liten cirkel.
Och det bästa av allt. Ingen i världen glömmer festen. Kan man ju bara inte göra med hela inbjudan på väggen. -
min typ av kalasig inbjudan.
-
i brist på kartskåp.
Jag är så himla nöjd med min nya hylla. Inget finsnickeri här inte men i brist på gamla kartarkivskåp så är funktionen perfekt. För posters och silkespapper. Lyxigt till och med. Sen kan man ju fundera på om landet är tömt på just stora, gamla kartskåp i trä. Jag springer då aldrig på något i alla fall.
Men här är i alla fall två staplade 80 cm breda bänksskåpsstommar från Ikea. Plus en massa hyllplan på det. Det var vad som behövdes för att göra livet lite lättare. -
posters-paket.
Jag gillar verkligen posters som present. Det är få saker som kan bli så personligt om man verkligen lägger manken till. Och en poster gör så mycket för ett rum. Massor faktiskt. Och att kunna ge något som är så mycket men ändå inte behöver kosta skjortan, är ju perfekta presenten.I julas var det en kund i affären som berättade att hela hennes familj skulle få ett inramat print i julklapp. En tavla för varje person. För varje personlighet. Så himla fin idé tycker jag, så genomtänkt och omtänksamt att klura ut vem som passar för vilken tavla. Kopieringsläge på den idén tycker jag.
Men kanske är man inte ens tvungen att rama in den där presenten utan det kan vara nog så fint att få den i en rulle. En fin en, en pappers eller tygklädd med långa band. Så himla enkelt och vips så har man en ännu mer personlig present. Och megaomtänksamt.
Min tanke kring presenter är oftast att de ska ha en livslängd. Lite värre på ätbara varianter men annars. Inget slit och släng och kasta. Utan stanna, kanske läggas undan för en stund men väl kunnas ta fram igen. Och igen. Och då är den fina rullen så himla perfekt. Den kan stå där i garderoben och vänta ett slag. Sen åker postern ner för en annan, men en vacker dag kommer den upp på väggen igen. Precis som det ska vara.Kanske och förhoppningsvis (om allt funkar som jag vill) så kommer man snart att kunna köpa vackra pappersark och band i affären. Så tillsammans med postern kan man bara beställa allt man behöver till sitt eget posterspaket (rullen får man ju automatiskt), visst vore det en flott idé? -
diy.
Igår ramlade det in en massa mail och frågor om hyllan. Och när jag just tänkte svara loppis och det gamla vanliga fyndläget så slog det mig att det nästan var bättre än så. Jag hade bara glömt bort det. Det är loppis och det är megabilligt men det är dessutom en del av något annat.
Detta är liksom framstycket eller hyllplanen i en ”prylhylla”. Jag har bara lyft ur själva innehållet. Och här gäller det att hitta den simpla sorten och lite hemmagjorda sådär på 70-talet. De är enklast. Så inte antika typograflådor för där är det oftast för bra kvalitet att bara lyfta ur. Fast det kan funka om man har tur.Det enda kruxet är att hyllplanen håller inte riktigt ihop av sig själv när de saknar sitt bakstycke. Men lite lim bara så är det klart. Väldigt snabbt jobbat och bra mycket snyggare, om jag får säga det själv. -
smart.
Kan hända att det här är min favorithylla. Och ju mer jag tänker på det så är det nog faktiskt så.
För var skulle annars de små sakerna stå?
De pyttesmå.
